Kapitel 26

En sagolik idyll

Trots att solen knappt silat in sina första strålar genom slottets fönsterrutor var aktiviteten redan i full gång, majoriteten av eleverna som var tretton år och uppåt var i färd med att klä på sig och hinna ner till frukost innan vagnarna till Hogsmeade gav sig av. För även om vissa av de flickor och pojkar som varit uppe i Gryffindortornet föregående natt kände sig en aning illamående och tunghuvade så var de inte ett giltigt skäl att stanna hemma från den sista julklappsyran innan juldagen. Lovet hade ännu inte börjat och två veckor återstod fortfarande av lektioner och läxor innan de fick pusta ut, men sedan det tidigare år resulterat i ett stort virrvarr av folk hos Godisbaronen och fullsatt till bredden på Tre Kvastar hade lärarna och rektorn bestämt sig för att skicka iväg eleverna tidigare än vanligt för att undvika den värsta trängseln. I Ravenclaws uppehållsrum var eleverna så gott som redan klara, utom tre av flickorna i sjätte årskursen som fortfarande var kvar i sin sovsal.

"Tindra nu får du faktiskt komma! Jag måste på toa innan jag kissar på mig!" Den rödhåriga Lily stod utanför den bastanta badrumsdörren och bankade med knytnäven samtidigt som hon satte benen i kors i ett försök att förtränga sitt behov.

"Men jag måste göra något med håret, det ser inte klokt ut!" kved en svag röst där inifrån och sedan öppnades dörren på glänt. Ett rufsigt virrvarr av bruna lockar stretade bestämt emot då deras ägarinna hopplöst försökte släta till dem med handflatan. "Jag vet inte vad som har hänt!"

Lily såg sin chans och slet upp dörren med all kraft hon hade, skyndade sig in i badrummet och knuffade ut Tindra med huvudet före var efter hon snabbt smällde igen dörren så att den tredje flickan, Maddy, hoppade högt av förskräckelse. Genom dörren svävade det sedan ut en hög, nöjd suck.

"Kom hit, jag kan göra en inbakad fläta." Den blonda flickan vinkade otåligt med handen och pekade på sängkanten som knappt syntes för den röra av kläder och skolböcker som verkade ha spritt sig som en epidemi genom det fyrkantiga rummet och de fem sängarna.

Tindra satte sig med en tacksam blick på sin vän och slätade till den svarta skolklädnaden medan Maddys fingrar snabbt band ihop håret till en hård, brun fläta där lockarna satt fast som i ett skruvstäd, förutom en envis liten korkskruv som letat sig ner vid ena tinningen.

"Sådär, nu kan du möta drömpojken, han kommer att älska blotta åsynen av dig", fnissade Maddy i ett försök att låta poetisk, sedan hejdade hon sig. "Eller så kanske han inte kan ha någon blotta åsyn av dig, eller, öh. Han kanske åsynar dig i sina tankar, fast du vet, med kläderna på alltså, öh." Hon hejdade sig och verkade tänka efter medan Tindra knep ihop läpparna hårt för att hålla tillbaka det bubblande skrattet. "Eller så kanske han bara, typ, du vet. Gillar dig även fast han inte kan se dig. För det kan man ju, jag vet många som är blinda som är kära i folk. Eller alltså, jag känner dem ju inte, jag bara har läst om dem i Se och Hör och jag vet att man inte ska tro på allt man läser men ändå, du fattar. Jag är säker på att han gillar dig ändå, för man älskar ju inte med ögonen eller hur?" Maddy pratade snabbt och verkade krångla in sig själv i sina egna ord, precis som hon alltid gjorde då hon försökte förklara något som hon uttalat sig om. Oftast resulterade det bara i att åhöraren och Maddy själv blev ytterst förvirrad.

"Nej, du har så rätt", svarade Tindra halvkvävt och bet sig hårt i läppen för att inte brista ut i gapskratt. "Du har så rätt, så rätt."

"Åh vad bra att du förstod!"

Innan Tindra hann svara kom Lily utdundrande ur badrummet.

"Vagnarna åker om två minuter, vi måste skynda oss!" utbrast hon uppstressat och en aning anklagande, som om det var hennes vänners fel att hon suttit på toa i nästan tretusen år.

"Det var ju dig vi väntade på", muttrade Tindra och Maddy och blängde lite på sin vän.

Lily hörde inte på och ropade ett halvt irriterat men skynda er på då över axeln då hon rusade iväg genom rummet för att hinna i tid ner till droskorna. Tindra och Maddy utbytte blickar som talade om allt; kär och galen, sedan skyndade de efter henne nerför trapporna och genom skolans tomma korridorer. Det verkade som om de flesta eleverna redan hade tagit plats i vagnarna och det fanns ingen tid till att leta efter marodörerna då kärrorna gav sig av prick nio.

"Vi tar den här", sa Lily och pekade på den vagn som stod närmast. De kravlade sig in i den och tog plats på de mörkröda sammetssätena, en enda person satt där. Davis McMoon med sitt vitblonda hår och bleka ansikte, levnadslusten verkade alldeles ha runnit av honom sedan upptäckten av den lemlästade kroppen som tillhörde den nu nästan helt friska Sirius.

"Vad gör du här?" utbrast Tindra förvånat och kunde inte hjälpa att hon lät en aning anklagande.

De enorma blå ögonen vändes mot henne och gav henne en skärrad blick, som om hon just kommit på honom med att göra något väldigt förbjudet, vilket hon ju i och för sig hade, men man hade kunnat tro att det var något mycket värre än att planka med ner till Hogsmeade.

"Jag-", pep han hastigt med sin ljusa röst och ögonen började fyllas med tårar. "Jag har glömt att köpa en present."

"En present?" Tindra försökte låta vänlig. "Till vem då?"

"Till en vän, men jag glömde bort det. Och nu har jag inget att ge honom. Och jag måste ge honom något." Pojken lät alldeles förtvivlad och underläppen darrade oroväckande i det runda ansiktet där salta droppar redan hade börjat trilla ner för bleka kinder.

"Men du är inte tredjeårselev, du har inte tillåtelse att åka ner till Hogs-" Tindra blev hastigt avbruten av den ljusa, skälvande rösten.

"Men jag måste", sa han med eftertryck. "Jag är skyldig honom det!"

"Om du säger till mig vad du ska köpa så kan jag göra det åt dig." Hon lutade sig framåt och försökte le vänligt mot den darrande förstaårseleven.

Det syntes att han tvekade, blicken vändes mot golvet ett ögonblick och hon trodde först att han skulle vägra.

"En bok", pep han. "Den heter se med dina sinnen." En liten, darrande hand lämnade över tre svettfuktiga galleoner i hennes utsträckta hand och hon kunde se tydliga märken efter dem i hans handflata. Och innan något mer hann sägas hade den vitlockige pojken hoppat ur vagnen och sprungit upp till skolporten.

"Vad rädd han var", utbrast Lily förvirrat, men Tindra kunde höra ömheten i hennes röst i nästa uttalande: "Stackars liten."

Just som vagnarna började rulla kom fyra personer springande från skolan. Tindra kände mycket väl igen dem och undrade halvt skräckslaget hur Sirius kunde springa då han inte kunde se marken framför sina fötter, men ett par sekunder senare lugnade hon ner sig då hon såg James hjälpande hand som grep om Sirius arm och hon kunde höra honom ropa åt sin vän att han skulle hoppa över den sten som oroväckande stack upp ur marken.

"Men öppna dörren då!" utropade Maddy då hon märkte att både Tindra och Lily satt som handfallna, då ingen av dem gjorde en ansats till att röra sig kastade sig den blonda flickan över deras ben och slängde upp droskans vagn på vid gavel. En andfådd Remus kastade sig först in genom den trånga dörren, det ljusbruna håret stod på ända i nästan samma oreda som James gjorde i vanliga fall. Tindra flyttade hastigt på sig då han sträckte ut handen genom dörren igen för att hjälpa nästa person på, Sirius kravlade sig upp på golvet med kinderna glödande av kylan utifrån och lyckan över att få springa igen lyste som adventsljus i hans blick.

"Men var inte en sån förbannad tjockskalle Tramptass! Ser det ut som om jag känner för att springa bredvid vagnen hela vägen till byn eller!" James smått irriterade ord fick Tindra att börja skratta och Sirius oseende blick vändes mot hennes håll medan han reste sig upp och makade sig åt sidan för att ge plats åt sin vän.

"Jag visste inte att vi hade turen att hamna i eran vagn", sa han med ett litet leende medan hans hand undersökte sätet mitt emot hennes, med en liten gäspning satte han sig ner och sträckte på sig med armarna över huvudet.

"Tur och tur, vet jag inte", mumlade Tindra generat med ett snett leende.

"Men det vet jag!" bestämde Sirius och lutade sig tillbaka mot sätet medan hon vände blicken mot vagnens dörr där Remus och James drog upp Peter i vagnen med gemensamma krafter.

Den ganska korta biten som kvarstod av resan till Hogsmeade fortsatte under högt pratande och skrattande, James visade sig vara en naturlig begåvning på att komma med kvicka och humoristiska kommentarer, medan Sirius var den lite mer dräpande av de två. Remus höll sig ofta ganska tystlåten och fåordig, men när han väl sade någonting lyssnade de andra tre uppmärksamt på hans uttalande. Det märktes att de hyste en stor respekt för honom, men samtidigt med en obeskrivlig värme som tycktes koka mellan de fyra ynglingarna. Peter var den enda som verkade lite utanför, han sa sällan något och skrattade som på beställning så fort James eller Sirius öppnade munnen. I allvarliga diskussioner uttalade han sig aldrig om ingen uppmanade honom till det och han såg, även om han var tillsammans med dem, alltid en aning ensam och utanför ut. Kanske var det för att han inte riktigt passade in i den stora helhetsbild som de andra tre utstrålade, den tystlåtne och intelligente, den högljudda och söta skämtaren och sedan den flirtige charmören. De tre utstrålade ett självförtroende och ett större förtroende till varandra, men Peter vågade aldrig riktigt fullt ut, var han rädd för att bli skrattad åt? Tindra tvivlade starkt på att det skulle hända, för även om han var lite av det femte hjulet så var de andra tre Gryffindorpojkarna en aning beskyddande när det gällde honom. Ingen fick någonsin komma och vara otrevlig mot Peter ostraffat och det hade hänt flera gånger att elever åkt på storstryk för att denne uttalat sig lite för oförsiktigt om den lite mindre begåvade pojken, men som trots allt verkade ha ett mycket gott hjärta.

När vagnarna väl saktade in i den lilla byn var det som att kliva ut i en saga. Kullerstensgatorna var täckta med ett tjockt lager snö och de stora flingorna singlade sakta ner genom luften, glittrande som diamanter från solens strålar. De små husens tak var vita och i fönstren lyste ljus. Någonstans ifrån hördes julmusik och Madam Rosmerta sopade snön från trappan till Tre Kvastar iklädd en mörkröd klädnad med vit päls vid ärm- och kjolslut, förklädet med den välkända kvastsymbolen på satte pricken över i och hon såg verkligen ut som en roskindad, blond tomtemor. En stor julgran var rest i mitten på det lilla torg som låg mellan de flesta affärer, därtill Madam Puddifoots och Zonkos, det stora gröna trät var täckt av levande ljus och enorma silverkulor. Grenarna tyngda av tjocka lager snö och isstatyer i form av husalfer och små tomtar stod vid trädets fot tillsammans med en mängd dansande julklappspaket.

"Åh…" andades Lily och såg sig storögt omkring med tindrande ögon, för varje år då de begav sig till Hogsmeade vid denna tidpunkt var hela byn så proppad med folk att det inte fanns en chans att man kunde titta på de fantastiska juldekorationerna.

Tindra kände en varm hand som försiktigt tog hennes och såg upp, Sirius stod strax bakom henne och ett par snöflingor hade fastnat i den mörka luggen och på vintermanteln. Hon kramade försiktigt hans hand och fick nästan skuldkänslor för att hon kunde få se allt det vackra, men inte han.

"Det är så vackert", viskade hon tyst och lät blicken glida över den orörda snön under den lysande blå himlen. Det såg sagolikt ut när röken steg upp ur de små stugornas skorstenar och den frost som lagt sig i kanterna till fönsterrutorna. "Jag önskar att du kunde se det."

"Det kan jag", svarade han tyst och ett litet leende lekte på de mjuka läpparna. "Du behöver bara beskriva det för mig så ser jag det, alltihop." Han släppte hennes hand om lade försiktigt armen om hennes axlar och drog henne tätt intill sig.

Tindra berättade vad hon såg, allt från den gnistrande vita snön till röken som steg ur skorstenarna. Hon beskrev varje detalj på julgranen och till och med Madam Rosmerta som fortfarande stod och sopade med en kvast på trappan. Han log och de mörka ögonen lyste som svarta kristaller, det var precis som om han verkade se allt med egna ögon och hon sa det till honom.

"Jag ser det också, hur tydligt som helst."

Den romantiska värmen i hans famn och Lily tätt omslingrad med James fick ögonen att tåras av glädje, det gjorde inte ens något att Maddy, Remus och Peter stod otåliga med en aning generade blickar på varandra till dess att den blonda flickan utropade en av sina smått absurda idéer:

"Men vad sjutton, gruppkram då!" Och så drog hon två chockade pojkar till sig i en varm vänskapskram.

En lång stund stod de bara där, allihop och stirrade som förhäxat på de vita flingorna som föll ner från skyn i ett sakta mak, som om de inte hade någon brådska.

"Jag ska köpa en julklapp åt dig", mumlade sedan Tindra lågt och begravde näsan i den mjuka pälskanten på Sirius vintermantel.

"Till mig? Nej, det behöver du inte. Men jag vet redan vad du ska få." Sirius planterade en lätt puss på hennes hjässa och lät långsamt handen röra sig upp och ner för hennes rygg.

"Men jag vill köpa något, för jag vill visa hur mycket du betyder." Hon hade kunnat slå sig själv i huvudet med en kvastkäpp just efter de orden, man talade inte om sådant en dag efter att man blivit tillsammans med någon. För de var väl tillsammans? Oroligt såg hon ner i snön och på sina fötter som börjat frysa i vinterstövlarna, men hon hann inte fundera länge på huruvida de var ett par eller inte, för en kall hand rörde vid hennes kind och när hon såg upp mötte Sirius läppar hastigt hennes. Kylan i fötterna fördrevs av den obeskrivliga hetta som verkade rusa genom kroppen och det var med en stor kraftansträngning hon tvingade sig att bryta kyssen då någon bestämt harklade sig bakom dem. När hon såg upp möttes hon av ett par ljust blåa ögon som gnistrade i kapp med den kalla snön, det var Cynthia som gick i årskursen under dem, men också hon tillhörde Ravenclaw. Det docksöta ansiktet blev än mer avundsvärt av de rosiga kinderna och det gyllene håret som var uppdelat i två lösa flätor. Under föregående år hade hon spenderat en del tid tillsammans med Tindra, Lily och Maddy, men sedan terminsstarten hade de knappast ens sett till henne. Cynthia log blygt och sa ett tyst hej till de andra i sällskapet, blicken dröjde kvar en sekund vid Remus som tydligen också märkt det, för han såg besvärat ner i marken.

"Tindra, du vet inte var LeAnn är? Vi skulle ha sällskap här idag, men jag har inte sett till henne." En orolig min svepte över det fulländade anletet och den smala flickan vägde otåligt från ena foten till den andra medan hon lät blicken vandra mellan dem.

"Nej tyvärr, jag visste inte ens att hon skulle hit idag, fast hon var i och för sig redan ute från våran sovsal när vi vaknade." Tindra ryckte på axlarna och gav Cynthia ett medlidande leende innan denne skyndade iväg med ett snabbt okej, men tack för hjälpen över axeln.

"Nej, innan ni börjar hångla igen så kan vi väl gå in? Jag fryser baken av mig!" Maddy stod och småhoppade på stället och såg onekligen ut att frysa, hon hade tydligen fått nog av all sagoidyll och ville ta sig en varm honungsöl.

De andra nickade medhållande och tog plats på Tre Kvastar där Madam Rosmerta serverade dem sju glas honungsöl inom kort, konstigt nog verkade James väldigt angelägen om att få platsen bredvid Tindra och bokstavligen kastade Peter bort från den med ett ursäktande: oj förlåt. Det var inte förrän en timme senare hon förstod varför, då de bestämde sig för att lämna värmen och ta sig ut i kylan för att inhandla julklapparna.

"Jo du, Timandra", mumlade James strax innan de gick ut genom dörren och drog henne lite åt sidan. Han var röd om kinderna och hon fick en känsla av att det inte bara var av värmen från brasan. "Jag vet inte vad jag ska köpa till Lily, kan du inte hjälpa mig?" De hasselbruna ögonen gav henne en så bedjande blick att hon inte kunde säga nej, och sanning att säga så behövde hon faktiskt en del hjälp själv.

"Visst, jag behöver nog lite hjälp jag också", svarade hon och log lite.

James sken upp synbart och log ett leende som nästan kunde mäta sig med Sirius.

"Toppen! Vi drar direkt, så kan vi träffa de andra här igen innan vi måste hem igen!"

De skyndade iväg genom snön och James babblade nervöst om vad han tänkte köpa till sin älskade rödtott.

"Jo, först tänkte jag böcker och sådant va, för hon gillar ju att läsa. Men sen tyckte jag att det var lite för oromantiskt. Men sen, så kom jag att tänka på…" Han fortsatte en stund, men Tindra lyssnade bara med ett halvt öra för hon tyckte sig precis se en mörk figur försvinna in i Spökande Stugan.

"Tror du att det blir bra?" frågade James och gav henne en hoppfull blick.

"Va? Förlåt, jag hörde inte riktigt på", sa hon ursäktande och gav honom åter uppmärksamheten.

"Ett halsband, i guld med ett hjärta i tror du att det blir bra?" upprepade han och hon kunde inte annat än le.

"Det blir toppen, kom så går vi och letar reda på ett!"

James blev nästan självlysande av stolthet.

"Jag har redan kollat ut ett, när vi var här… öh… förra gången." Och innan hon hann fråga hur han hade vetat det då hade han dragit med henne in på Sagolika juveler.

Sirius kände sig nästan lite utelämnad då både hans bästa vän och flickvän lämnat honom i sticket för att gå iväg tillsammans, men han behövde inte vara sur länge, för Lily grabbade tag i honom så snart James och Timandra verkade ha försvunnit utom synhåll.

"Jag behöver din hjälp!" utbrast hon oroligt, nästan hysteriskt och ryckte i hans arm.

"Med vadå?" undrade han och vände blicken dit hennes röst kom ifrån. Han tyckte om Lily, hon var alltid så rak och ärlig och brydde sig alltid om andra, till och med Snorgärsen.

"En julklapp till James", suckade hon och lät uppgiven.

Sirius kunde inte låta bli att le ett riktigt spjuveraktigt pojkbusflin, en mycket klar bild av hans bästa väns kommande julklapp tog form i hans huvud. För var det inte precis det som James sagt natten innan, då han tumlat i säng med endast Lily på hjärnan. Att det var henne han önskade sig mest av allt, att hon skulle älska honom.

Sedan, tänkte Sirius, så skadade det ju inte om man gjorde den rödhåriga flickan lite extra attraktiv.

"Jag vet precis", sa han och skrattade självbelåtet.

En timme senare kom han och Lily ut från Passione Sessuale med en mycket indiskret påse i flickans hand och ett brett leende i pojkens ansikte.