Sommarlovet
Hela sommaren hade det varit tyst från Voldemort och hans dödsätare. Runt Kråkboet fanns en mängd olika besvärjelser uppsatta. Om något av larmen gick skulle de genast ta sig därifrån med flampulver. Inte en enda gång hade de behövt använda sig av sin flyktväg. Det hade inte heller rapporterats om några attacker, vare sig mot mugglare eller mot trollkarlar. De flesta misstänkte att dödsätarna fått sig en knäck vid den senaste striden. De tillfångatagna dödsätarna var ännu inte frisläppta, inte heller fritagna.
I mitten av augusti var Harry och Hermione fortfarande kvar i Kråkboet. Det var en otroligt varm sommar, till och med varmare än förra året. De tre vännerna låg ute i gräset på en filt. Harry och Ron spelade trollkarlsschack, den senare såg ut att vinna som vanligt. Harry brydde sig inte speciellt mycket om det. För att vara helt uppriktigt så brydde han sig inte om speciellt mycket om någonting nu för tiden. Han tyckte att tiden hade stannat den dagen på trolldomsministeriet, när han hade förlorat Sirius. Han visste att de två andra var oroliga för honom så han försökte inte visa att han mådde dåligt. Men han misstänkte att det sken igenom ganska tydligt ibland. Hermione var som så ofta annars fördjupad i en tjock bok, Hogwarts Historia. Hon hade läst den flera gånger tidigare, men hon tyckte så mycket om den och hon upptäckte hela tiden nya saker i den.
De såg upp när Ginny kom utspringande med The Daily Prophet i handen.
– Ni kan aldrig gissa vad, sa hon flämtande efter språngmarschen.
– Vad, frågade alla tre samtidigt.
Ginny slog sig ner bredvid dem och när hon hämtat andan sa hon:
– Dumbledore kunde inte hitta någon lärare i försvar mot svartkonster detta år heller. Det var visst ingen som sökte, så ministeriet kommer att tillsätta en i år också. Det är bara en liten notis och det står inte vem det är. Se här!
– Bara det inte är en till som haggan Umbridge, utbrast Ron.
– Fudge är fortfarande minister, även om han har mindre förtroende nu, han vill säkert fortfarande hålla kontroll på Hogwarts, sa Hermione fundersamt.
– Vi kan fråga pappa, sa Ginny, kanske han vet.
Ron nickade.
– Det vore ju idiotiskt om vi skulle få en likadan lärare, nu när alla vet att V...Voldemort är tillbaka, suckade Hermione, men Fudge kanske fortfarande tror att Dumbledore vill ta över ministeriet.
De fick ingen klarhet i saken för mr Weasley visste ingenting om det. Ingen mer artikel syntes heller till, det verkade som om det skulle förbli en hemlighet. De sista veckorna rann tiden iväg och ett par dagar innan den förste september befann de sig återigen i Diagongränden. De fick lov att gå omkring själva för säkerheten ansågs vara så pass hög bland alla de häxor och trollkarlar som rörde sig där. Nu var de flesta medvetna om att Voldemort hade återvänt och hade därför större beredskap. Det var tre år sedan Harry varit där eftersom mrs Weasley åren innan hade inhandlat alla deras skolsaker. De skiljdes från mrs Weasley som skulle uträtta lite egna ärenden. Först begav de sig till Gringotts, därefter till Madame Malkins Klädnader för alla tillfällen. Både Harry och Ron behövde nya skolkläder. Hermione ville fortsätta till Flourish & Blotts, men de andra ville först till Förstklassiga quidditchtillbehör. Ginny tänkte pröva som jagare det här året eftersom Harry var tillbaka i laget som sökare.
De stod en lång stund och tittade på den mängd olika tillbehör som fanns till sporten. Ginny stod länge och tittade på kvastarna, men till slut slet hon sig därifrån och förenade sig med Hermione som stod utanför butiken och väntade på att de skulle bli klara. Harry och Ron dröjde kvar. Ron hade fått syn på ett par nya handskar specialdesignade för vaktare. Harry gick fram till kvastarna där Ginny stått en stund tidigare. De sålde fortfarande Nimbus 2000. Han mindes hur det kändes när han flög för första gången, som om han aldrig gjort något annat. Hur överraskad och glad han hade blivit när han fått sin Nimbus, de hade dock inte vunnit cupen det året. Nästa år hade Malfoy köpt sig en plats i Slytherins lag med hjälp av kvastar till hela laget, Nimbus 2001, de fanns också här, han noterade förstrött att de nu såldes till extrapris. De hade inte vunnit det året heller till Woods stora förtret, men året därpå hade de faktiskt vunnit, då hade han fått Åskviggen, av Sirius. Han andades häftigt in, det gjorde ont att tänka på Sirius. Han vände sig bort från kvastarna och kunde genom fönstret se Hermione som väntade otåligt. Bredvid henne stod Ginny och beundrade åskviggen i fönstret. Han såg Ron som suckande lade ner handskarna och vände sig mot Harry och ryckte på axlarna. Harry tänkte att det vore en bra julklapp till Ron, han skulle försöka komma ihåg det. De gick tillsammans ut till flickorna.
– Nu kan vi väl fortsätta till Flourish & Blotts, frågade Hermione otåligt.
Harry och Ron suckade. Ginny såg upp och sa:
– Kanske vi ska ta det sist, så behöver vi inte släpa på dem hela dagen, det är ju så tungt?
Hermione såg lite missnöjd ut men gav till slut med sig. De gick in i Apotekareboden och fyllde på sina förråd av ingredienser. Därefter satte de sig på en av Diagongrändens restauranger och åt lunch. Efter lunchen gick de till Digongränden 93 där Fred och George hade sin butik Weasleys vassa varor. De blev glatt emottagna av tvillingarna och de tillbringade en lång stund med att gå runt i butiken och titta. Den hade definitivt gett Skämtartiklar för trollkarlar konkurrens. Till sist påminde Hermione de andra att de var tvungna att gå och handla sina böcker nu, innan de skulle återvända till Kråkboet. De gick från butiken med varsin skolkgodispåse och några andra små saker som kunde vara bra att ha om den nya läraren i försvar mot svartkonster skulle vara som Umbridge varit. Äntligen kom de fram till bokhandeln och de tog fram sina boklistor.
Grundhandboken om förtrollningar(6:e graden) av Miranda Goshawk
Svartkonster och förbannelser av Curuxe Townyell
Försvarskonst, teori eller praktik? av Sander Rodceld
Draconis, Gigasgantis, Phoenicis av Dardra Burrile
Världens alla varelser, ett försök att skildra deras väsen av Amanda Brand
Utanför bokhandeln stötte de på mrs Weasley, hon suckade över boklistorna och sa:
– Jag förstår inte varför de måste byta böcker varje år. Att de inte kan ha samma lärare i alla fall några år.
– Jag undrar, sa Hermione, kanske vi har en ny lärare i skötsel och vård av magiska djur i år, eftersom vi har två nya böcker i ämnet.
– Nej, utbrast Ron, de kan inte byta ut Hagrid. Det har inte varit någon notis om det.
– Det är ju inte säkert, sa Hermione, det var bara en tanke.
– Bara för att du inte tycker att han är bra, men det ska jag säga dig att han är den bästa läraren, sa Ron med hög röst.
De andra suckade, det verkade som om de två skulle ryka ihop igen som de redan gjort ett par gånger under sommaren, så Harry kastade en blick på Ginny och drog snabbt med sig Ron undan från Hermione. Till slut hade de inhandlat alla sina böcker och de begav sig hem till Kråkboet, i övermorgon skulle de återvända till Hogwarts.
När de kom hem till Kråkboet sa mrs Weasley åt dem att genast börja packa, för att de skulle ha det lugnt imorgon dagen innan de skulle fara. Hermione packade snabbt och ovanligt slarvigt för att vara henne, ner sina saker i sin koffert. Sedan dök hon ner i en av de nya böckerna hon köpt. Ginny tog längre tid på sig, hon packade ordentligt ner sina klädnader och skolsaker. Sedan tog hon fram sin kvast, Rons gamla Stjärnskott. Hon hade fått ärva den när han hade fått en ny förra året. Med en suck lade hon kvasten på sin koffert, den var inte precis den snabbaste kvasten i världen. Harry kom in i rummet och talade om att det var middag.