Tillbaka på Hogwarts
De var som vanligt försenade till Hogwartsexpressen och fick springa in på perrongen. Rök vällde fram ur lokets skorstenar. Överallt stod det trollkarlar i ministerieuniform som förmodligen skulle se till så att inget hände barnen som skulle åka till Hogwarts. Harry och de andra tre hoppade på sista vagnen, och fann en ledig kupé. När de fått in all sin packning och placerat den på bagagehyllorna satte tåget igång. Det rullade ut från stationen, äntligen på väg mot Hogwarts. Hermione och Ron gick fram till prefektkupén för att få instruktioner. Harry och Ginny blev lämnade kvar och de diskuterade livligt olika slags anfallsspel i quidditch.
När matvagnen kom köpte de kittelkakor och pumpapastejer så att det skulle räcka till Ron och Hermione också. Strax efter kom Neville in till dem och satte sig.
– Har ni haft en bra sommar, frågade han.
Ginny nickade och såg sedan tveksamt på Harry. Harry mumlade något obestämt och nickade. Neville bleknade lite när han kom ihåg vad som hänt i början av sommaren.
– Hur är det med din mimbulus mimbletonia, frågade Ginny intresserat för att avleda Nevilles uppmärksamhet.
Neville sken ivrigt upp och berättade livfullt om hur han skött om den under sommaren och hur stor den hade blivit. Han hade den kvar i kupén där han suttit innan, de skulle få se den sedan. Harry satt och stirrade ut genom fönstret, samtidigt som han längtade tillbaka till Hogwarts så kände han ett lätt obehag över att behöva komma dit. Han funderade över den nya läraren, han hoppades att det skulle vara en riktigt bra lärare. Men han hade inte stora förhoppningar, personen var trots allt utsedd av ministeriet. Sedan vandrade tankarna vidare till Hagrid, han hoppades att han skulle vara kvar, men antagligen hade Hermione rätt, hon brukade ha det. Han tänkte också på Voldemort, det hade varit alldeles för tyst från honom för att det skulle kännas bekvämt. Han hade inte fått en enda vision under sommaren, han var säker på att Voldemort planerade något hemskt. Han visste också att de vuxna inom Fenixordern var oroliga över detta, de hade höjt beredskapen för varje dag som gick.
Harry väcktes ur sina tankar av att Ron och Hermione kom tillbaka. De fördrev tiden med att spela knallkort och äta godis medan det mörknade utanför fönstret. Tåget saktade in och bromsarna gnisslade. Ron och Hermione begav sig iväg igen, den här gången för att se till förstaårseleverna. De andra skyndade sig av tåget och över allt sorl hördes en välbekant röst:
– Förstaårselever hitåt, hitåt förstaårselever.
– Hagrid, utbrast både Ginny och Harry samtidigt och log mot varandra. Då var han kvar i alla fall. De satte sig i vagnarna som tog dem mot slottet och sorteringsceremonin. Harry kastade en snabb blick på testralerna, han blev inte längre besvärad av att se dem även om de påminde honom om en kväll han inte ville minnas.
Stora salen var som vanligt magnifikt dekorerad. De fyra elevhemsborden stod uppställda och bänkarna fylldes snabbt med elever. Harry och Ron satte sig bredvid varandra, mittemot Ginny, Hermione och Neville. Alla fem spanade nyfiket upp mot honnörsbordet efter den nya läraren. De kunde inte se någon ännu. Det fanns två tomma platser, Hagrids och den där läraren i försvar mot svartkonster brukade sitta. De avbröts i sina funderingar när professor McGonagall kom in med förstaåringarna. De såg väldigt små ut och var blöta allihop. De tryckte sig närmare varandra och såg nästan ut som om de var en enda varelse. Hon placerade pallen, med sorteringshatten på, framför honnörsbordet. Hatten sjöng sin sång, den innehöll samma varning som förra året.
För länge sedan, när Hogwarts nybyggt var,
de fyra grundarna här i salen stod,
de hade bestämt sig för att tillsammans ge de unga svar,
Gryffindor, Slytherin, Ravenclaw och Hufflepuff så god.
Gryffindor ville de modiga lära,
Slytherin satte de med listigt sinn i ära,
Ravenclaw tog de med bäst tankeförmåga,
i Hufflepuffs hjärta för de trofasta brann en låga.
Deras vänskap stod sig länge i vått och torrt,
men så en kil mellan dem drevs in
Slytherin sig gav av för att aldrig återvända
de tre blev ensamma kvar och sorgsna i sinn.
Jag, sorteringshatten, till för att sortera er är,
men vill trots det säga det här,
att vänskap mellan eder må råda,
annars kan vi snart slutet skåda.
I striden måste vi stå starka enade,
tillsammans är vi segrare,
låt inte mig begränsa er vänskap.
Så kan då sorteringen börja.
Allas ögon vändes mot förstaåringarna när hatten slutade sjunga. Professor McGonagall började ropa upp eleverna från sin lista.
– Adams, Peter.
Harry satt fortfarande och såg sig omkring efter den nya läraren. Han applåderade lite förstrött när någon blev sorterad in i Gryffindor, men tankarna var på annat håll. Kanske det var så att inte ens ministeriet hade lyckats få tag på någon professor. Tänk om de fick ha Dumbledore, det vore bra. Han hoppades bara innerligt att de inte skulle få Snape. Just när han tänkte det såg han upp och mötte Snapes blick som illvilligt gnistrade till. Harry såg snabbt bort. Det började mumlas runt omkring honom och han såg på professor McGonagall.
– Icera, Saga, sa hon en gång till.
Sedan skakade hon på huvudet och fortsatte med nästa
– Ice…, började hon säga, men fortsatte inte utan hoppade vidare.
– Jacobs, Duncan.
Mumlet steg i salen, det hade aldrig hänt förut att någon uteblivit från sin sortering. Alla pratade upphetsat tills professor McGonagall såg med sträng blick utöver dem och slutade ropa upp namn. När det åter blivit tyst fortsatte hon med listan. Hagrid smög sig in under tiden, men satte sig inte på sin vanliga plats, utan längst ut vid kanten istället på en stol Harry inte uppmärksammat tidigare. Det måste betyda att det var en ny lärare i skötsel och vård av magiska djur. När professor McGonagall var färdig vände hon sig till professor Dumbledore med en frågande min. Han höjde handen och alla hörde att dörren till stora salen öppnades.