Första lektionen i försvar mot svartkonster
Harry, Ron och Hermione gick mot klassrummet för försvar mot svartkonster. De hade trots lärarens uppmaning tagit med sig sina trollstavar i hopp om att de skulle få använda dem, Hermione hade dessutom de två kursböckerna med sig. Framme vid dörren mötte de Neville som log strålande.
– Jag hittade hit och på rätt tid, sa han glatt.
De gick tillsammans in i klassrummet. Där inne satt redan de andra, det verkade som om hela sjätte året i Gryffindor skulle fortsätta att läsa ämnet. Dörren öppnades och professor Icera kom in. Hon log när hon såg trollstavarna och skakade på huvudet.
– Sa jag inte att ni inte skulle behöva de där i dag?
Eleverna suckade och stoppade undan dem. Hon tog fram en lista och började ropa upp namnen i den lilla gruppen.
– Brown, Lavender. Finnigan, Seamus. Granger, Hermione. Longbottom, Neville. Patil, Parvati. Potter, Harry. Thomas, Dean. Weasley, Ronald.
Alla var närvarande.
– En lagom stor grupp, sa professor Icera fortfarande leende, jag har förstått att det varit lite si och så med er undervisning genom åren? Ni har egentligen bara haft en kompetent lärare.
Klassen drog efter andan, hon var som Umbridge. De började genast mumla med varandra.
– Tyst, i klassen. Ja, miss Granger?
– Professor Icera, Professor Lupin var en av de bästa lärarna vi haft.
– Ja, det var just det jag skulle komma fram till, svarade hon och log. Klassen andades ut och såg uppmärksamt på henne. Hon nickade åt Dean som räckte upp handen.
– Så vi kommer att få lära oss att utföra försvarsförtrollningar, professor Icera?
– Javisst, annars är ämnet ganska meningslöst, inte sant, sa hon och höjde ett ögonbryn. Bara en sak angående mitt namn, jag skulle hellre se att ni kallar mig för Embla. Jag har så svårt att lystra till professor Icera, dels för att min bror svarar på samma namn också och dels för att det får mig att känna mig urgammal, fortsatte hon leende. Klassen såg förvirrad ut, att kalla en professor vid förnamn, det var något nytt.
– Ja, ni får säga professor Embla, om det känns bättre, men jag tycker att det verkar krångligt.
Hon började skratta när hon såg deras miner. Hennes ögon strålade av värme, håret hade hon uppsatt i en knut och satt på katedern med benen i kors.
– Så, då kanske vi ska börja vår lektion då, om ni ställer er upp allihop, sa hon och eleverna följde hennes uppmaning. Hon flyttade undan bänkarna med en enkel trollformel och ställde stolar mitt på golvet i en ring. Sedan hoppade hon smidigt ner på golvet.
– Varsågod och sitt. Det är trevligare att sitta i ring, då ser vi varandra.
Alla satte sig, fortfarande lite förvirrade, på varsin stol.
– Jag tänkte att vi skulle prata lite om vad ni har för förväntningar på den här kursen och hur mycket ni har lärt er sedan tidigare. Men först vill jag fråga en sak, är det någon som kan svara på vad det bästa försvaret mot svartkonster är?
Det var tyst en lång stund, ingen räckte upp handen, de skruvade lite på sig. Så öppnades plötsligt dörren och alla vände blicken dit. Ginny stod i dörröppningen, hon såg lite förvånad ut.
– Ursäkta, jag gick fel, sa hon och gjorde en ansats att stänga dörren.
– Vänta lite, vem är du?
– Ginerva Weasley.
– Syskon, sa hon med en frågande blick på Ron. Båda två nickade till svar.
– Du kanske kan svara på en fråga? Vad är det starkaste försvaret mot all ond magi, ondskan i sig?
– Kärlek, svarade hon enkelt. Embla nickade.
– Alldeles riktigt, vilket år går du?
– Femte.
– Då ses vi imorgon efter lunch då.
Ginny nickade och stängde dörren. Embla vände sig till klassen igen.
– Jag är inte så förvånad över att ingen av er kunde det för det är inte allmänt godkänt som svar på frågan. Jag hade ändå trott ändå att någon skulle ha kunna svara, sa hon och kastade en snabb blick på Harry, nåväl, ni har mycket att ta igen, det är bäst att vi sätter igång.
Lektionen gick fort, de fick alla tala om vad de ville lära sig och ungefär hur mycket de kunde. Nästa lektion skulle de ha ett skriftligt prov och ett praktiskt. Det var inget de skulle plugga till, utan hon ville bara se vilka kunskaper de hade.
– Mr. Weasley, är du möjligen släkt med Charlie Weasley, frågade Embla nyfiket när Ron var på väg ut genom dörren.
– Ja, svarade Ron, det är min bror.
– Aha, vad gör han nuförtiden, undrade hon.
– Han arbetar i ett drakreservat i Rumänien.
– Det var inte så förvånande, han var alltid fascinerad av magiska djur, vi gick här samtidigt, log hon förklarande.
De gick tysta och fundersamma ut från klassrummet och ner till stora salen för lunch.
– Jag tror att hon blir väldigt bra som lärare, sa Harry fundersamt.
– Men ett prov, andra lektionen, jag måste läsa på, sa Hermione en aning stirrigt.
– Det var ju inte det som var meningen, hon ville ju se hur mycket vi redan kunde, svarade Harry och skakade på huvudet åt henne.
– Tänk att ingen kunde svara på frågan, bara Ginny, sa Ron med broderlig stolthet i rösten.
Hermione såg hastigt på Harry som log ett snett leende och nickade. Ron uppmärksammade inte alls blicken mellan de andra två utan studerade sitt schema för att se vad de hade härnäst, det visade sig vara förvandlingskonst.
Nästa morgon gick de ner till fängelsehålorna, deras första lektion i trolldryckskonst skulle strax börja. Harry såg inte alls fram emot det. De var mycket färre elever i den här klassen än tidigare år. Neville hade inte tagit den här kursen vilket var en stor lättnad för honom och kanske även för Snape. Tyvärr så var Malfoy fortfarande kvar, även om hans kumpaner Crabbe och Goyle inte gjorde honom sällskap. Snape kom in i klassrummet med sin svarta klädnad svepande omkring sig. Eleverna tystnade genast och satt spikraka i bänkarna. Han såg ut över klassen med svarta ögon som smalnade när han såg Harry.
– Idag ska vi göra ett glömskeelixir, praktisk för de som inte kan formeln, sa Snape med iskall röst som ekade mot de fuktiga väggarna i klassrummet.
– Instruktionerna står på tavlan, fortsatte han och pekade med sin trollstav på tavlan där text började visa sig.
De satte genast igång under tystnad. Harry hade föresatt sig att inte bli upprörd eller göra något dumt på Snapes lektioner. Han följde instruktionerna till punkt och pricka och hans elixir såg nästan lika bra ut som Hermiones, mycket bättre än Rons. De hällde upp dem i flaskor för att få dem examinerade och ställde dem sedan på katedern. När de skulle lämna klassrummet sa Snape vasst:
– Potter, du har inte lämnat någon flaska.
– Det har jag visst, svarade Harry ilsket.
– Då kan du ju komma hit och peka ut den då, sa Snape illvilligt.
Harry vände tillbaka till katedern, men han kunde inte se sin flaska någonstans. Han sa detta till Snape som svarade nedlåtande:
– Då kan du ju inte ha lämnat någon då, du får i uppgift att skriva om denna brygden, ett halvt pergament.
Harry stirrade argt på honom och vände sig sedan om och gick rakt ut ur klassrummet och ifatt Ron och Hermione.
– Vad var det nu, frågade Hermione.
– Min flaska fanns inte kvar där, men ni såg ju att jag lämnade den.
– Vi kan intyga för honom att du lämnade den, sa Ron upprört.
– Det spelar ingen roll, svarade Harry och skakade på huvudet, han tror er ändå inte. Jag är säker på att det var Malfoy som gjorde det. Men vi förlorade i alla fall inga poäng under lektionen.
På vägen till lunchen stötte de på Ginny. Hon hade precis haft lektion i spådomskonst. Hon såg ganska trött ut, men sken upp när hon såg dem. De kunde förstå det, det var inte precis upplyftande att ha det ämnet.
– Hon spår fortfarande din död, fast du inte är där, sa Ginny till Harry och himlade med ögonen. Harry skrattade och höjde ögonbrynen.
– Ja, ingen kan väl ta ifrån henne hennes enda verkliga nöje, svarade han muntert.
De satte sig vid ena änden av bordet och maten dök genast upp på deras tallrikar. Vid honnörsbordet var det glest mellan lärarna, bara Embla och Dumbledore satt och samtalade i mitten och vid sidan satt professor Sprout. Ginny såg upp från sin tallrik och vinkade till någon bakom Harrys rygg. Harry vände sig om för att se vem det var.
– Kom och sitt här, sa Ginny till Saga.
Saga log blygt och satte sig bredvid henne. Ginny presenterade sig själv och de andra för henne.
– Vi ska ha lektion ihop efter lunchen. Är du och professor Icera släkt, frågade Ginny nyfiket.
– Ja, svarade Saga, om du menar Embla så är det är min syster.
– Aha, vi undrade just, sa Ginny och visade med handen på de tre andra. Lite av blygheten släppte och Saga fortsatte:
– Jadir är min storebror, de är tvillingar han och Embla, det kan man inte tro va?
De såg en smula förvånade ut.
– Wynja är min systerdotter, fortsatte hon och såg genast lite sorgsen ut, hon går första året. Det hade varit roligt att fått börja här från början.
– Var har du gått innan, undrade Hermione.
– Ingenstans, Embla och Jadir har undervisat mig, svarade hon.
Plötsligt ringde skolklockan och de fick bråttom iväg. Harry, Hermione och Ron skulle ha skötsel och vård av magiska djur och Ginny och Saga skulle ha försvar mot svartkonster.
– Hitåt är det, sa Ginny och gick före Saga in i en korridor. De skyndade sig in i klassrummet. Embla log snabbt mot Saga när hon kom in. De sjönk ner på stolar som redan var uppställda i en cirkel på golvet. Embla gjorde en närvarokontroll och satte sig sedan på den sista stolen i ringen.
– Jag ska ställa samma fråga till er som jag ställt till de andra klasserna, förvånansvärt få har klarat av att svara på den. Det finns två här inne som redan vet svaret, jag får be er vänta med att svara så att de andra får försöka. Frågan är, vad är det allra starkaste skyddet mot svart magi, mot ondska?
Det var ingen av eleverna som sa något på en lång stund. Så var det en som trevande räckte upp handen och Embla nickade mot honom.
– En riktigt bra skyddsformel.
– Nej, inte riktigt rätt, någon annan, frågade hon. När ingen svarade nickade hon åt Ginny.
– Kärlek, svarade Ginny och rodnade lite denna gången.
– Alldeles riktigt, kärlek är det starkaste skydd vi kan få. Kärlek ger oss styrka och kraft att stå emot ondskan, kärleken ger oss det självförtroende vi behöver för att resa oss mot ondskan, kärleken ger oss ork att i sin tur älska andra och ge dem styrka.
De fortsatte lektionen som sjätte året gjort, med önskemål om innehåll och vilka kunskaper som redan fanns. Ginny och Saga gjorde sällskap från lektionen.
– Hon är jätteduktig, sa Ginny entusiastiskt, vad roligt det måste vara att ha en sådan storasyster. Jag har bara sex stycken äldre bröder, fortsatte hon med en liten suck.
– Jag vet, hon är duktig, log Saga, både hon och Jadir gick ut med tolv FUTT, när de bara var femton år. Jag har lite att leva upp till.
– Var de bara femton, utbrast Ginny.
– Ja, de började ett år tidigare, så de gick sammanlagt fem år här. De var tvungna att sluta sedan, de var tvungna att komma hem och ta hand om mig och Wynja, svarade Saga tyst.
Ginny såg undrande på henne, men hon frågade ingenting, så de gick tysta vidare mot lektionen i förvandlingskonst.
Samtidigt hade Harry, Hermione och Ron sin första lektion med Sagas bror. De kom ner till Hagrids stuga och sa till varandra att de skulle hälsa på honom efter lektionen. Jadir log ett stilla leende mot eleverna. Tyvärr var Malfoy kvar i den här klassen också. Ron blängde surt på honom. Jadir såg ut över klassen som tystnade.
– Först av allt vill jag göra klart en sak för er, ni ska kalla mig vid förnamn, annars kommer jag inte att svara.
– Förlåt professor Icera, men vad heter ni då, frågade Parvati och klassen fnissade lite.
– Jadir, svarade han och log lite.
Parvati rodnade och Lavender viskade till henne att han var supersnygg, vilken tur de haft med lärare i år.
Jadir tog ingen notis om fnisset, istället började han genast gå igenom hur kursen skulle vara upplagd. Idag skulle de börja med en ashwinder, en liten grå orm med lysande röda ögon som föds i magisk eld. Jadir skapade en magisk eld i en trälåda med halm och ett halvt lock. Snart kom det fram en liten, liten, tunn orm. Den vickade huvudet från sida till sida och försvann sedan in i mörkret under locket. Jadir berättade medan de väntade en historia där det kommit lös inte mindre än 25 ashwindrar i ett hus. Jadir tog av locket efter en stund och de kunde alla se att det låg tre glödheta ägg i hörnet och ashwindern var död.
– Om man nu inte flyttar äggen härifrån kommer de att sätta eld på lådan, vilket ni snart kommer att få se. Äggen är en ingrediens som ingår i vissa trolldrycker. Ah, se där, nu händer det saker, sa Jadir.
Äggen hade nu blivit så varma att de satte eld på trälådan. Jadir gjorde en snabb rörelse med sin trollstav och elden släcktes, äggen var nu kolsvarta.
– När de ser ut så här har man ingen användning av dem, man måste ta dem tidigare. I läxa får ni skriva om Ashwindern och användningsområdena för deras ägg. Jag tror att vi håller där för idag, det är ju trots allt första lektionen.
Efter lektionen gick de till Hagrids stuga och knackade på. Hagrid ropade åt dem att komma in, samtid som han höll Fang i halsbandet. Han log glatt åt dem och började plocka fram tekoppar.
– Hur är det, frågade Harry, har du haft en bra sommar?
– Bara fint.
De drack te och åt stenhårda kakor till. Efter en liten stund frågade Hermione:
– Hur kommer det sig att du inte är lärare i skötsel och vård av magiska djur?
Ron sparkade till henne på smalbenet och Harry gav henne en ilsken blick. Hagrids skratt mullrade genom stugan.
– Ja har så mycket å göra, har fler uppdrag åt ordern å så har ja ju Graup, han har blivit mycket bättre på engelska nu. Så när de fråga mig om ja kunde tänka mig att sluta som lärare så sa ja ja. De va ju för en god sak också, de behövde ett jobb te Jadir när Embla fått, sa Hagrid, å han e dukti på de.
– Har du kvar Graup, utbrast Harry och tystnade sedan abrupt när han insåg vad han sagt.
Hagrid nickade.
– Han bor i skogen, fast lite längre bort, mer vid bergen. Vi hitta en fin grotta åt honom. Dumbledore hjälpte till.
– Varför behövde han också ett jobb? Jadir alltså, la Hermione till när hon såg deras förvirring.
– Det…, började Hagrid att säga då det knackade på dörren. Han reste sig och öppnade, i dörröppningen uppenbarade sig Jadir.
– Åh, jag visste inte att du hade besök, sa han.
– Det e ingen fara, sa Hagrid, va ville du?
– Jag hade bara några frågor angående testralerna, jag tänkte ta femteklassarna till dem om några veckor.
Harry, Ron och Hermione reste sig upp.
– Vi skulle precis gå, så det är ingen fara, sa Hermione och log mot Jadir. De passerade Jadir i dörren och gick upp mot slottet för att äta middag.