Quidditchuttagningen
På lördagseftermiddagen var det dags för uttagningarna i quidditch. Katie Bell var Gryffindors nya kapten och hon höll i deras uttagning. Hon samlade hela det gamla laget, Harry, Ron och Jack Sloper, en av slagmännen. De behövde två nya jagare och en slagman. Ginny tänkte prova som jagare, nu när Harry var tillbaka som sökare. Hon gjorde sällskap med Saga ner till quidditchplanen. Båda hade med sig sina kvastar, Sagas kvast var en nimbus 2000.
– Ska du också prova för laget?
– Jag får se, kanske. Tog med den här för säkerhets skull.
– Är du bra på att flyga, undrade Ginny nyfiket. Saga såg inte ut som om hon var speciellt stark, hon var så liten och späd. Fast hon visste att skenet kunde bedra, hon var ju själv inte speciellt storvuxen.
Saga ryckte på axlarna.
– Vi flög hit från Sverige.
– Från Sverige! Men det är ju jättelångt.
– Ja, men vi landade emellanåt. Det var därför vi var så sena, vi hamnade i en hagelstorm över norra Skottland. Det var lite kämpigt, speciellt för Wynja, men Embla och Jadir turades om att ha henne på sin kvast när hon inte orkade mer. Vi skulle egentligen ha använt en flyttnyckel, men det blev inte så.
Ginny var helt förstummad. Att det över huvud taget gick att göra så. När hon hämtat sig sa hon:
– Du måste definitivt vara med i laget om du kan flyga i en hagelstorm.
Saga log lite bredare, det syntes att hon var släkt med Jadir, de hade samma leende.
Det var en hel del Gryffindorare samlade på quidditchplanen. Katie ordnade upp dem i två grupper, först skulle de pröva ut två jagare. Ginny och Saga ställde sig i den gruppen som bestod av sju elever. Två och två fick de komma upp i luften och tillsammans med Katie göra ett anfall mot Ron. De bytte par några gånger så att alla hade varit uppe i, luften tre gånger. När de sista landade samlades alla runt Katie som höll upp händerna för att få dem tysta.
– Då tar vi slagmännen, sedan samlas det befintliga laget för en diskussion.
Det var bara två som ville pröva för slagmansposten, de steg fram och fick göra provslag mot dunkaren. Den första missade totalt och fick dukaren i magen så att han tappade andan. Han drogs undan av sina kamrater och näste man steg fram. Det gick lite bättre, men han fick ingen kraft i slaget och dunkaren kom snabbt tillbaka. När han skulle slå till den en gång till flög slagträet ur handen på honom och han fick skynda sig att hoppa åt sidan. Katie suckade lite, det var ingen idé att låta dem provflyga. Hon vinkade åt laget att de skulle dra sig undan.
– De är ju hopplösa båda två, sa Katie misslynt.
– Kanske med lite övning, sa Harry tveksamt.
– Till och med jag skulle klara det bättre, sa Ron.
– Men jagarna då, där fanns fler bättre.
– Ginny är självskriven som en av den, sa Katie bestämt, frågan är bara vem den andra av dem ska vara.
Ron lyste upp av stolthet, hon var duktig hans lillasyster.
– Den nya tjejen, Saga var duktig, sa Jack fundersamt.
– Ja, men även den lilla mörka tjejen, Tili hette hon va, inflikade Harry.
– Ropa hit Ginny, hon kan var med och diskutera, hon är redan utvald, sa Katie.
– Ginny, ropade Ron och vinkade åt henne att komma.
Ginny sa något till Saga och kom sedan snabbt bort till laget. Ron dunkade henne i ryggen.
– Snyggt syrran, du är uttagen, sa han.
De andra gratulerade henne och lade fram problemet.
– I värsta fall får vi skjuta upp beslutet till imorgon, sa Katie nedstämt.
– Vet ni, Saga skulle kunna prova som slagman, hon sa att hon kunde tänka sig det när hon såg vilken klass de andra höll, sa Ginny efter en stund och log.
– Men hon är ju så liten, utbrast Ron.
– Hon kan väl knappast vara ännu sämre än de två andra, sa Harry och ryckte på axlarna, hon kunde ju testa, så har vi i alla fall tre att välja ifrån.
Katie nickade sakta.
– Ja, hon flög bra, och om hon kan träffa dunkarna så vore det ju guld värt. Jag vågar inte tänka på hur de andra klarar att flyga och slå samtidigt, om hon kan vara slagman så kan Tili bli den tredje jagaren. Det vore perfekt, sa Katie och flög upp från bänken hon suttit på. De gick bort mot gruppen och bad Saga prova som slagman. Hon fick ett slagträ i handen och Ron släppte tveksamt loss en dunkare. Ginny såg att Katie höll tummarna hårt.
– Jag tror att hon kan bli bra, hon flög genom en hagelstorm hit, sa Ginny till henne. Katie log lite nervöst tillbaka.
Saga såg upp mot himlen där dunkaren hade försvunnit. Så hörde hon plötsligt ett susande ljud till vänster om sig och måttade ett slag. Smack sa det, hon träffade perfekt och dunkaren försvann iväg bortåt planen. Så hörde hon applåder och såg sig förvirrat omkring.
– Här har vi vår slagman, sa Katie och klappade om henne, och Ginny och Tili är våra nya jagare.
Ginny kramade snabbt om Saga och laget blev kvarlämnade av de övriga. Katie var nöjd, det skulle nog bli ett starkt lag i år, trots att de stora profilerna lämnat laget.
Efter en snabb och kort träning, så att de fick känna var de hade varandra i luften också, så gick de tillsammans upp mot slottet. Ginny gick sist, hon var glad över sin plats, men samtidigt så var hon inte nöjd med sin kvast, den var så långsam att hon kunnat springa snabbare än den. Hon suckade och sparkade till den.
Harry hade svårt att somna den kvällen, äntligen hade han fått spela quidditch igen. Det hade varit allt för länge sedan. Han tänkte på åskviggen som han hade fått tillbaka och tankarna föll genast på Sirius, det gjorde fortfarande ont, men han ville inte tänka på det, bara glömma. Han undrade flyktigt om han skulle tvingas möta Voldemort igen. Tankarna vandrade vidare till profetian, han hade ännu inte talat med någon om den och han var säker på att Dumbledore inte hade sagt något till någon. Han kände till slut sömnen närma sig, då fick han plötsligt en bild av Ginny när hon höll på att packa, han visste att hon inte var nöjd med sin kvast. Han hade sett hur hon sparkat till den efter träningen och han hade sett att hon kämpat med att få den att gå fortare. Han kände sig lite olustig över att han själv hade så mycket pengar, men inte kunde hjälpa familjen Weasley. Så fångade sömnen honom.
Harry vaknade tidigt nästa morgon, han hade drömt om quidditch. Att alla hade haft supersnabba kvastar och hans egen var så långsam att matchen var slut när han väl hade kommit upp i luften. Då kom tankarna på Ginny igen och sedan gick de vidare till Nimbus 2001, det hade ju varit till nedsatt pris när han såg den i Diagongränden. Han fick plötsligt en idé, han klädde sig tyst för att inte väcka de andra. Så smög han ut ur sovsalen och skyndade sig bort till ugglesalen. Ljudet av hundratals ugglor slog emot honom, han spanade runt och fick syn på sin snövita Hedwig. Hon flög ner och nafsade honom lätt i örat. Han strök henne över de mjuka fjädrarna och sa:
– Snart ska du få flyga ut, jag ska bara skriva breven först.
Han tog upp ett pergament och sin fjäderpenna. Han funderade på hur han skulle skriva, han ville inte ha paketet levererat till stora salen, kanske han skulle be att få det till postkontoret i Hogsmeade. Det skulle nog fungera, han skrev snabbt ner det första brevet och sedan ett till, han fäste båda två vid Hedwigs ben och lät henne flyga iväg. Han kallade ner en skoluggla och skrev snabbt ett kort meddelande på ett stycke pergament och skickade iväg ugglan. Det var ett meddelande till postkontoret i Hogsmeade att han ville ha en uggla när hans paket hade anlänt. Han gick nöjd ner från ugglesalen för att äta sin frukost.