Snö och ocklumenering
Klockan var halv elva, natten efter novembers Hogsmeadebesök. Snape hörde fotsteg bortifrån en korridor och han skyndade på sina egna steg för att ta fast nattvandraren, han misstänkte att det var Potter. Potter som inte brydde sig om regler, som gjorde vad han ville, han kände en sur smak i munnen bara han tänkte på honom. Han blev därför förvånad när han fick se Embla med sin systerdotter i famnen och sin syster gående bredvid. Han klev fram ur skuggorna och sa kallt:
– Jaså, regler gäller inte för de som är släkt med professorer.
Embla såg upp på honom, hon hade inte märkt honom förrän han började prata.
– Vad jag vet så gäller reglerna för alla elever, alltså kan det inte vara rätt att de är här mitt i natten, fortsatte han, det blir poängavdrag, det ska inte vara en fördel att vara släkt med professorer.
– Så, det ska inte heller vara en fördel att tillhöra ett elevhem där föreståndaren favoriserar sina elever gentemot de andra, svarade Embla med en viss skärpa i rösten.
Snape stirrade på henne och hon fortsatte:
– Jag följer dem tillbaka till deras torn, Wynja har äntligen somnat. Det var svårt för henne inatt.
– Barn ska inte daltas med, varför kan hon inte sova själv, frågade han med sträv röst.
Embla såg på honom med så mörka ögon att de nästan var lika svarta som hans.
– Därför att hon har haft svårt att somna och drömt mardrömmar sedan hon var tre.
– Mardrömmar har väl alla haft, svarade han med smalnade ögon.
– Hon såg sina föräldrar mördas, kort därefter sina morföräldrar. Hennes mormor tvingades dricka en invertiloserum som gjorde att hon vändes ut och in och morfar utsattes för cruciatus tills hans hjärta slutade slå. Hade du sett det skulle du inte heller velat somna själv, svarade Embla lågt med ilska i rösten, kan vi fortsätta nu?
Snape svarade inte, han flyttade sig bara ur vägen och lät dem passera. När de försvunnit runt kröken lutade han pannan mot väggen och andades häftigt. Han kände hur illamåendet kämpade sig upp, han ville inte, ville inte minnas. Han tvingade sig att tömma sina tankar. Kylan från väggen lugnade ner honom och efter en liten stund var han kapabel att återvända till sina rum.
Den sista november kom snön. Den vräkte ner tre dagar i sträck. Alla lektioner i örtlära och skötsel och vård av magiska djur var inställda. Men på morgonen den tredje december sken solen klart. Harry hoppade piggt upp ur sängen, det hade inte varit fint väder på länge. Han ryste när han tänkte på det regnoväder som hade varit när Ravenclaw spelade mot Hufflepuff. Han var glad att det inte hade varit Gryffindors match den dagen. Han drog snabbt på sig sina kläder och sprang sedan ner för trappan. Han tittade ut genom fönstret och såg Hagrid skotta upp en gång till slottet från sin stuga. Solen gnistrade i snön och han kände sig ganska glad ända tills han kom på att det var tisdag och han skulle ha ocklumenering igen.
Förmiddagen var väldigt seg med en dubbellektion i trolldryckskonst. När det väl var lunch var de både trötta och arga på Snape. Han hade tvingat dem att göra en bryggd utan att få hjälp av en ingredienslista och sedan hade de varit tvungna att prova den på sig själv. Dean hade råkat illa ut och fått gå till madam Pomfrey för att ta bort det extra par öron som växt ut på varsin sida om näsan. Det enda som var bra med lektionen var att se Snapes missnöjda min när Harrys dryck fungerade som den skulle.
När de kom ner till Stora salen satte de sig bredvid Ginny och Saga. Ginny såg väldigt trött ut, men underhöll dem med referat från sin spådomslektion. Både Ron och Harry grinade stort när hon talade om på vilket sätt Harry skulle dö den här gången. Han skulle sticka sig på en slända, precis som i sagan om Törnrosa. Hermione drog lite på munnen åt det och vände sig sedan till Saga.
– Jag tror att jag har missat det, vad läser du eftersom du inte läser spådomskonst?
– Talmagi och runlära. Embla lät inte mig läsa spådomskonst, inte för att jag är speciellt ledsen över det, log Saga till svar.
De skiljdes åt efter lunchen, femte året skulle ha försvar mot svartkonster med Embla och sjätte året skulle ha skötsel och vård av magiska djur. Harry, Hermione och Ron hade klätt sig varmt och pulsade genom snön ner mot Hagrids stuga. Ginny och Saga skyndade sig upp för trappan mot sitt klassrum.
– God eftermiddag, sa Embla.
– God eftermiddag, sa hela klassen i kör.
– Jag hade tänkt att vi skulle studera patronusformeln idag, men jag har ändrat mig. När det är så här fint väder ska man vara ute. Därför får ni springa iväg och hämta era ytterkläder så ska vi gå ut och utmana Jadirs klass på snöbollskrig.
De såg på varandra och en efter en började de le, sedan sprang de iväg för att hämta sina kläder. När de kom tillbaka var även Embla klädd för att gå ut.
De gick ner till Hagrids stuga där Jadir precis börjat berätta om Tryffelsnoken. Embla hyschade på sin klass och kramade sedan en snöboll. Hon smög fram runt knuten och siktade. Snöbollen träffade Jadir i bakhuvudet. Han flög upp och vände sig hastigt om med trollstaven i högsta hugg. Hans ögon smalnade när han såg sig omkring. Eleverna såg sig också förvånat omkring och Harry, Ron och Hermione var på helspänn.
– Femte årets elever utmanar er på snöbollskrig, törs ni ställa upp, ropade Embla samtidigt som hon klev fram bakom knuten.
Jadirs ansikte sprack upp i ett stort leende.
– Jag undrade just hur länge du skulle kunna hålla dig inomhus, svarade han.
– Antar ni utmaningen, sa Embla retsamt.
– Ja, vi antar utmaningen. En halvtimmes förberedelser?
Embla nickade och samlade sedan ihop sina elever. De skyndade upp en bit i backen och började bygga upp en borg. Längre ner i backen byggde sjätte året sin. Slytherineleverna vägrade vara med på sådana löjligheter. Malfoy sa högt och tydligt att det inte var det här han väntade sig av en lektion. Dock vågade han inte säga något om att han skulle skvallra för sin far, eftersom det inte var mycket med det hotet längre. Jadir svarade att det ingick i lektionen att vara med, om de gick skulle han vara tvungen att anteckna dem som frånvarande. Malfoy fnös och gick sedan upp mot slottet med alla sina elevhemskamrater i släptåg. Gryffindoreleverna var väldigt glada åt att de försvann, nu skulle det bli ännu roligare.
– Det bästa är att inte göra en för stor borg, dels är det lättare att försvara den och dels får vi mer tid över till att bygga upp ett lager av snöbollar, sa Embla.
Eleverna nickade och började genast forma snön till väggar. Embla skar med en formel ut små gluggar i väggen så att de skulle kunna se ut. Sedan mumlade hon en förstärkningsformel över murarna.
När halvtimmen hade gått stod två borgar klara, sjätte årets stor och ståtlig, femte årets mindre, men stabilare. Ett lager av snöbollar fanns också i varje borg. Embla stack två fingrar i munnen och visslade, det var signalen till att de kunde börja. Det gällde att ta fångar och hålla dem kvar i borgen, man fick lov att göra en ben– och armlåsning på dem. Snöbollarna började vina i luften.
– Om ni anfaller på högra sidan, så följer ni med mig och resten förvarar borgen, ropade Embla. Ni som är kvar försöker distrahera dem så att de inte förstår att alla inte är här. Ta det säkra före det osäkra och backa tillbaka om det känns otryggt. Se till att ni håller koll på varandras ryggar, så att ingen går oskyddad.
Hon tog med sig sin lilla grupp och smög ut på högra sidan. När de kommit en bit bort hukade de bakom en snödriva. De såg Hermione stå en bit bort och krama snöbollar. Embla nickade mot henne, de skulle ta henne för hon verkade inte ha något skydd. Innan de började ta sig vidare, la hon en kamouflageförtrollning på deras mantlar. Två kröp runt så att de hamnade bakom Hermione, samtidigt som två andra anföll framifrån. Hon såg hastigt upp och kastade iväg en snöboll mot dem innan hon vände sig om för att springa till tryggheten i borgen. När hon vände sig om fick hon en snöboll i ansiktet och kände sedan armar om kring sig som drog iväg med henne. Hon hade blivit fånge, hon log lite, de hade uppenbarligen underskattat femteåringarna.
– Eftersom du är fånge, sa Embla, så kan vi kräva arbete av dig. Du får till uppgift att krama snöbollar till vårt försvar.
Embla kastade en benlåsningsformel på Hermione som blivit placerad i en snöhög. Sedan kastade hon en värmeformel över henne.
– Inga förfrysningar hos våra fångar inte, skrattade hon innan hon gick ut för att kasta sig in i snöbollskriget igen.
Under tiden snöbollskriget pågick kom de ett flertal åskådare, bland annat Dumbledore och Hagrid. En del fångar togs och en hel del blev också befriade. Neville kände sig upprymd, han matade snöbollar mot anfallarna så att de inte kunde komma en meter närmare. Han fick en klapp på axeln av Jadir.
– Nu ska vi ta fångar, sa han, följ med mig.
Neville reste sig och följde efter Jadir fram emot "fienden". Samtidigt en bit bort:
– Ginny, akta dig, ropade Saga, bakom dig!
Ginny snodde runt och fick se en glimt av sin bror och Harry, sedan såg hon inte mycket mer för hon fick hela ansiktet fullt med snö. Hon kände att hon blev buren och hon antog att hon var inne i deras borg när hon blev nersatt. Harry borstade av henne snön och log mot henne.
– Ni tror väl inte att ni kan vinna över oss, skrattade han mot henne. Hon kunde inte låta bli att le tillbaka, det var länge sedan hon sett honom så otvunget glad.
– Det kan vi visst och det kommer vi att göra, vänta bara, sa hon och räckte ut tungan. Hon kände hur armar och ben blev tunga närhan kastade förtrollningen över henne. Han drog hennes mantel om henne så att hon inte skulle frysa. Sedan tog han av sig sin egen och svepte den också om henne. Hon var tacksam för det, för hon kände att hon var blöt av all snö och det började bli kallt.
Samtidigt ute på slagfältet kämpade femte året sig fram mot sjätte årets borg. Harry skyndade sig ut, lagom för att få se Jadir kasta en förtrollning mot Embla. Hon hoppade smidigt undan och skrattade åt honom.
– Du ska då alltid fuska, akta dig så att jag inte ger igen.
– Hah, som om du kunde det, svarade han utmanade.
Embla kastade en blick på klockan, det var bara en halvtimme kvar av lektionstiden och snart skulle det bli mörkt. De hade hållit på i nästan två timmar och de flesta var blöta och snart skulle de vara trötta.
– Jag utmanar ert lag på duell, det lag som är bäst av tre vinner, tre duellanter. Vad säger ni, går ni med på det?
Jadir vände sig om och såg frågande på sina elever. De nickade ivrigt.
– Vi antar utmaningen.
Alla fångar släpptes. Embla vände sig mot sina elever och samrådde med dem. De flesta var lite tveksamma till att duellera, de andra var ju trots allt ett år äldre. Men Embla svarade att det inte gjorde dem till bättre duellanter. Till slut kom de fram till att Ginny skulle börja, sedan Saga och sist skulle Embla avsluta. Alla var ivriga att det skulle börja. Från Jadirs lag skulle Harry, Hermione och Jadir duellera. Hermione hade blivit framröstad av de andra. Hon log lite tveksamt, men var glad åt att de hade så stort förtroende för henne. Harry ställde sig mitt emot Ginny och åskådarna ställde sig runt dem. Hon såg väldigt nervös ut, hon visste att hon inte hade en chans mot honom. Hon hade rätt, han avväpnade henne på första försöket och det stod ett noll till Jadirs lag. Harry log stort när han lämnade tillbaka hennes trollstav. Nästa par var Saga och Hermione, de var mycket jämnare och åskådarna hejade vilt. Mitt bland de alla stod Dumbledore leende och betraktade dem. Till slut så lyckades Saga komma åt Hermione och vann den omgången. Nu blev det spännande, det stod lika och Embla och Jadir steg upp. Det hade nästan blivit mörkt ute och det strömmade till fler elever eftersom deras lektioner var slut. De flesta lärarna var också närvarande. Dumbledore ordnade så att de fick lite ljus och så satte duellen igång.
Till en början hoppade båda bara undan varandras besvärjelser. Sedan kastade de allt mer komplicerade formler som den andre fick blockera med försvarsformler. Det haglade isformler, försteningsformler, skyddsformler mellan dem. Embla blev träffad av en formel som slog omkull henne, men hon var snabbt uppe på fötter igen. Hon log ett hänsynslöst leende innan hon kastade sig framåt, samtidigt uttalade hon en formel som ingen hade hört förut. Den fick Jadir att stelna till och skicka tillbaka ett klot av eld mot henne som hon precis undgick. Alldeles precis efteråt frammanade hon en patronus och i nästan samma andetag ropade hon ut en formel som skapade rep runt Jadirs vrister. Patronusen kastade sig fram emot honom och sekunden efter ropade hon:
– Expelliarmus!
Hans trollstav flög ur handen på honom och hon satte spetsen på sin mot hans hals.
– Vem vann, frågade hon retsamt och log.
Hon löste upp repen och hennes elever jublade, de hade vunnit. Hon kramade lätt om honom och de skrattade.
– Seså, in med er nu och duscha varmt och ta på er torra kläder så att ni inte blir förkylda, ropade Embla till sina elever.
Dumbledore slöt upp vid hennes sida.
– Det var en intressant match, sa han leende.
– Det brukar alltid sluta med duell, svarade Embla glatt, det är svårt att vinna i ett snöbollskrig, speciellt om man har begränsad tid.
– Ni avgjorde på ett alldeles utomordentligt sätt. Det var en fin uppvisning i försvar och anfall.
– Det vore kanske bättre om professor Icera inriktade sig på att försöka lära sina elever något istället för att leka med dem, hördes en kall röst bakom dem.
Embla snurrade runt, hennes kinder var röda av kylan och hennes ögon glittrade, men nu mörknade de något.
– Jag är inte förvånad över att ni anser det, svarade hon alltjämt leende. Helst skulle ni väl vilja kedja fast era elever i bänkarna, så att de inte kan göra något annat än skolarbete.
Snape fnös.
– Att låta dem springa omkring som dårar är inte min uppfattning om en bra lektion, svarade han torrt.
– Jag vet inte om ni missade det, men detta var inte bara ett snöbollskrig, vilket som helst. Det var även en övning i strategi och taktik. Detta kommer eleverna ha med sig just för att de hade roligt, även om de inte reflekterar över det just nu.
– Då var det ett misstag att de från Slytherin inte fick vara med, sa han strävt.
– Ja, professor Snape, det är kanske bäst att ni talar med era elever om att de inte bör lämna sina lektioner under lektionstid och att de ska göra som deras lärare säger, svarade hon, jag ser det som ert ansvar som elevhemsföreståndare.
Snape öppnade munnen och stängde den igen. Han skyndade sedan förbi henne och in genom porten.
– Tror du att han kommer att tala med dem, frågade Embla och såg på Dumbledore med höjda ögonbryn.
Han log till svar och bjöd henne armen på vägen in i slottet.
Harry stod i duschen och kände de varma strålarna slå mot hans frusna hud. Han skulle kunna stanna här hela livet. Om han fick välja att stanna tiden en viss dag, så skulle det vara idag. Det var länge sedan han känt sig så fullständigt lycklig. Så för en sekund försvann varmvattnet och duschen blev alldeles iskall. Han mindes genast att han hade ocklumenering om en kvart. Han var tvungen att skynda sig. Det goda humöret försvann omedelbart och dystra tankar kom för honom istället när han klädde på sig. Men på vägen till Snapes kontor kunde han inte låta bli att le, det hade verkligen varit roligt och vilken syn det hade varit att se duellen mellan Embla och Jadir. Gladare än han hoppats vara knackade han på dörren och klev in. Snape såg ut som ett åskmoln, vilket fick Harrys glädje att sjunka en smula. Han pekade på den plats där Harry skulle ställa sig.
– Jaha, så ni har roat er färdigt nu då. Här blir det minsann ingen lek. Jag hoppas att du har tränat ordentligt Potter. Jag vill inte behöva träna dig längre än nödvändigt, spottade han fram.
– Ja sir, sa Harry som kände sig motiverad, idag skulle han klara det.
– Legilimens!
Minnen kom åter upp för Harry, minnen han inte ville se. Plötsligt kände han att han kunde stå emot, men så tappade han koncentrationen och minnena fortsatte att flöda över till Snape. De höll på i en timme, utan att uppnå något resultat. Snape var fortfarande arg och sa med iskall röst i slutet:
– Har du inte övat till nästa gång, så blir det strafftjänst. Jag gör inte det här för att jag tycker att det är roligt, jag gör det för att Dumbledore bad mig. Personligen tycker jag inte att du förtjänar den här uppmärksamheten. Du vet att det inte är något speciellt med dig, du är bara en bortskämd tonåring som får oförtjänt mycket uppmärksamhet. Ge dig av nu och minns att om du inte tränat till nästa gång så blir det till att skura hela trolldrycksklassrummet. Det kanske kan motivera dig till att öva.
Harry gick snabbt ut ur rummet och när han kom fram till trappan satte han sig tungt ner. De här lektionerna rörde upp så många minnen han inte ville minnas. Han tvivlade på att de hjälpte ett dugg. Han blev bara tröttare och tröttare. Han var inte helt säker på att Snape verkligen var på rätt sida. Han hade fortfarande en liten misstanke om att Snape försökte mjuka upp honom inför Voldemort.