Januari
Jullovet gick fort, nu var det redan mitten av januari. Harry, Ron och Hermione var på väg till Stora salen för att äta middag. De hade precis avslutat en lektion i Örtlära. Kylan i växthuset hade fått deras andedräkter att ryka ur munnen på dem och de var glada att komma in i värmen. I hallen mötte de Saga och Ginny som kom från en lektion i Trolldryckskonst. De var upprörda och berättade ilsket om att Snape hade dragit av 30 poäng för att en av deras klasskamrater hade misslyckats med sitt elixir. Innehållet hade exploderat och stänkt över halva klassrummet. Saga och Ginny hade haft tur i oturen och befunnit sig på rätt sida i klassrummet när det inträffade. De andra hade fått stanna kvar för att få ett motmedel mot bölderna som snabbt blossade upp. Trötta satte de sig ner vid sitt bord och såg upp när Dumbledore reste sig. Han började tala om att det var en dyster tid på året då det var mörkt och kallt ute. Han fortsatte sitt tal med att det nu var ännu viktigare att de höll ihop, även mellan elevhemmen. Många av eleverna skruvade på sig och ville börja äta.
– För att lätta upp stämningen lite tänkte vi därför anordna en bal den 14 februari. Mer information kommer upp på era anslagstavlor, men jag kan säga redan nu att alla kommer att få gå, dock kommer första till tredje året endast att få närvara till klockan nio. Nu får ni lov att börja äta, sa Dumbledore med glittrande ögon.
Snape såg oerhört missnöjd ut vid tanken på en bal. Saga reflekterade över att han förmodligen inte var för något som gjorde eleverna glada. Ron vände till Hermione och sa högt så att nästan hela salen hörde det:
– Hermione, vill du gå med mig på balen?
Hon log och nickade mot honom. Hela Gryffindorbordet applåderade åt dem och de andra eleverna skrattade. Även lärarna uppe vid honnörsbordet log, dock inte Snape som bara såg ännu surare ut.
Harry log lite åt dem, men hans leende bleknade snart bort. Han skulle ha ocklumenering imorgon kväll. Det var första gången efter jul. Det hade varit så skönt att slippa de lektionerna och han kände sig mycket piggare nu än vad han gjort tidigare. Ändå hade han inga förhoppningar på att klara det den här gången heller.
---
Embla såg en ljusstrimma sippra ut genom dörren till Snapes kontor. Hon knackade på och steg sedan in. Där fann hon en irriterad Snape och en ganska utmattad Harry.
– Ja? Vad vill Ni? Jag har ett arbete att sköta!
Hon såg frågande från Snape till Harry.
– Potter behöver extra lektioner i trolldryckskonst, annars får han inte läsa vidare i ämnet.
Snapes röst var full av skadeglädje. Harry sa ingenting utan såg ner i golvet och försökte samla styrka i den oväntade fristen han fick.
– Jag tänkte be om lite månstenspulver, mitt har nämligen tagit slut.
Sedan den gången innan jul då Embla hade visat honom sina betyg i trolldryckskonst kunde hon be om ingredienser av honom utan att han ifrågasatte henne.
– Månstenspulver, upprepade han, ja jag ska hämta det. Vänta här.
Han försvann in i genom en dörr och stängde den noga efter sig. Embla såg forskande på Harry.
– Hur mår du egentligen Harry?
Han såg upp på henne. När hon fick se hans ansikte så hon förskräckt ut. Han visste att det var djupa linjer i det och att han förmodligen var askgrå i ansiktet. Hon tog ett steg mot honom och stannade till när Snape åter uppenbarade sig. Han räckte utan ett ord fram en liten, liten behållare till henne som hon genast tog emot och stoppade i fickan. Hon vände sig för att gå, men såg sedan på dem.
– Det är den underligaste lektion i trolldryckskonst jag någonsin sett, sa hon och betraktade först Snape och sedan Harry. Han kände hennes hand på sin axel.
– För att blockera dina tankar för andra så kan du ta hjälp av Inrisoris Patrocinor eller Acies Aegis. Den första kan du, men den senare vet jag inte om du har lärt dig. Genom att utföra Inrisoris Patrocinor kan du skydda dig med skölden och låta den ge dig kraft och styrka. Dock kan den vara till nackdel då den baseras på ett lyckligt minne, som kanske inte bör visas upp. Men den kanske kan hjälpa dig på vägen. Om du har möjlighet så vill jag att du tittar in på mitt kontor när du är färdig här, avslutade hon och såg på honom.
Harry nickade och kände hur han fick energi via hennes hand. Han kände sig genast mycket piggare. Inrisoris Patrocinor kunde han och det var värt ett försök. Hon försvann ut genom dörren efter en kort nick mot Snape. Han å sin sida blängde efter henne, hon rörde alltid till hans tillvaro.
Han hade klarat det! Förvisso var det inte speciellt länge, men med hjälp av Inrisoris Patrocinor hade han lyckats stöta bort Snape två gånger. Han kände sig upprymd och gick med betydligt lättare steg mot Emblas kontor än vad han gjort mot Snapes. Efter att ha knackat på hennes dörr blev han ombedd att stiga in. Han reflekterade över hur annorlunda kontoret såg ut nu mot tidigare. Han var innerligt glad att de hemska tallrikarna med kattungar på från Umbridges tid var borta. Istället täcktes väggarna av bokhyllor och några enstaka tavlor, mest porträtt. Han kunde inte låta bli att le när han tänkte på Lockharts alla porträtt av sig själv som suttit på väggarna under hans tid.
– Så, du ser ut att vara lite piggare nu, log Embla mot honom.
Han nickade mot henne och satte sig ner i fåtöljen som hon anvisade honom.
– Hur gick det?
– Jag använde mig av Inrisoris Patrocinor precis som du sa och då kände jag mig mycket starkare och lyckades stänga ute honom. Fast sedan orkade jag inte hålla skölden uppe. Så han tog sig igenom igen.
– Hur går lektionerna till, vad har du lärt dig?
– Att tömma mina tankar och inte låta några minnen komma upp till ytan. Han anklagar mig för att inte koncentrera mig, men det är inte så himla lätt när han hånar mina föräldrar och mig hela tiden. Jag hatar honom!
Han såg förskräckt ut när han insåg vad han sagt inför en professor. Så hade han aldrig sagt inför någon vuxen, inte ens Sirius. Han stirrade ner i mattan.
– Hata är ett väldigt starkt ord.
– Jag, jag menade det inte så, sa Harry tyst även om det var precis vad han gjort, han kände att han verkligen hatade Snape. Han undrade vad han skulle få för straff för det.
– Det är okej, man kan inte tycka om alla. Men du borde vara försiktig med att hata, det tär på själen, det gör din motståndskraft mindre. Styrkan ligger i kärleken till allt levande och att älska de som behöver det mest.
Hon såg ingående på honom.
– Eftersom du har så svåra minnen har du svårare att koppla ifrån dem. När de blir synliga för dig och din motståndare bryter det ner dig ännu mer. Du måste stå emot redan från början. Du märkte att du klarade det lite bättre nu, men med Acies Aegis kan du göra en minnessköld som hjälper dig att dölja dina tankar. Om du behärskar den riktigt bra kan du till och med visa fram falska tankar och lura vederbörande. Jag är lite förvånad över att ni inte lärt er den tidigare. Jag ska ta upp den nästa lektion. Skulle du vilja prova ocklumeneringen för mig?
Harry såg tveksam ut, men tänkte att det var värt ett försök eftersom han litade på henne. Han reste sig upp och hon ställde sig mitt emot honom.
– Är du beredd? Töm dina tankar.
Harry slöt ögonen en kort stund och uttalade tyst Inrisoris Patrocinor. Så öppnade han ögonen och såg på Embla.
– Legilimens!
Harry kände den nu välbekanta känslan av att någon trängde sig in i hans tankar och minnen. Minnet av Sirius död kom först upp som alltid, det var det minne som fortfarande låg närmast. Sorgen kom över honom, men sedan kände han att han kunde stå emot, att han kunde dölja sina tankar för henne.
Hon log uppmuntrande mot honom.
– Det gick ju bra, nu satte jag inte in allt på att få se dina tankar och inte heller var jag illasinnad och tvunget ville se dem. Det gör det lättare för dig att motstå. En sak som du måste var medveten om, men som jag antar att du redan vet är att det inte bara är de minnen du ser och känner som den andre kan läsa av, även de du inte ser kan bli synliga för din motståndare. Därför är det viktigt att du täpper till varje lucka. Ocklumenering är en svår konst att behärska, men det går med övning. En dag kommer du att kunna stöta bort till och med professor Snape och inte låta honom se ett enda minne. Konstigt egentligen att han inte har nämnt någon av formlerna till dig. Visserligen är de bara komplement och det krävs mycket träning för att kunna kasta dem utan trollstav, men han borde ändå talat om det för dig.
– Han…, jag vet inte riktigt, men ibland känns det som om han fortfarande är dödsätare och går Voldemorts ärenden, som om han försöker mjuka upp mig för att det ska bli lättare för Voldemort att ta sig in i mina tankar.
– Det är en allvarligt sak Harry, att anklaga någon för att vara dödsätare. Han blev ju friad i rättegången för femton år sedan.
Harry såg upp på henne, det skulle vara så skönt att få vädra sina misstankar med någon vuxen. Även om Ron stod på hans sida så var det inte samma sak. Samtidigt så var hon inte med i ordern och kanske skulle hon ta hans misstankar på allvar.
– Han har i alla fall varit dödsätare, för han har märket på armen. Och han vill inte hjälpa mig att lära mig ocklumenering. Jag tror att han är trogen Voldemort fortfarande.
– Albus litar på honom och då finns det ingen anledning att inte göra det samma, svarade hon bestämt. Men jag förstår att du inte litar på honom, det hade inte jag heller gjort i ditt ställe, fortsatte hon mjukare. Jag vet att han inte är en lätt person, jag är oftast inte överens med honom, men ibland måste man försöka förlåta.
Hon log sorgset. Han var inte helt nöjd med hennes svar, men det kändes ändå skönt att ha fått det sagt. Han öppnade dörren för att gå.
– Du är alltid välkommen hit och prata med mig om du är orolig över något. Jag kanske inte alltid håller med dig, men jag vill alltid lyssna och resonera. Och allt stannar mellan oss två. Sov gott och skynda dig nu tillbaka till ditt torn innan klockan blir för mycket.
– God natt.
---
På kvällen efter quidditchmatchen mellan Slytherin och Ravenclaw, som Slytherin för övrigt vann satt Ginny och Saga tillsammans med Hermione uppe i de två förstnämndas sovsal. Hermione höll på att läsa igenom Sagas uppsats i trolldryckskonst för att de om det fanns några fel.
– Vem ska du gå med på balen, frågade Ginny.
Saga ryckte på axlarna.
– Jag vet inte, ingen har frågat än, själv då?
Ginny skakade på huvudet.
– Ingen har frågat mig heller, inte ens Neville detta året, sa hon och suckade lite.
– Men Harry har väl ingen date än?
Hermione tittade förvånat upp från uppsatsen och skakade på huvudet.
– Nä, inte om han inte frågat någon i hemlighet.
Saga höjde ett ögonbryn mot Ginny, som dystert skakade på huvudet till svar.
– Nåja, det är ju tre veckor kvar till den fjortonde.
– Men att ingen frågat dig än, sa Ginny fundersamt, du har ju utseendet för dig.
Saga skrattade åt henne och himlade med ögonen.
– Blå ögon och blont hår räcker nog inte, man måste ha det där lilla extra som Jir brukar säga.
– För de flesta killar brukar det räcka, kommenterade Hermione samtidigt som hon fortsatte ögna igenom texten.
– Men du ser ju ut som en ängel, det borde de inte kunna motstå, skrattade Ginny.
Saga kastade en kudde på henne och svarade sedan lite mer allvarligt:
– Jag får väl fixa en kavaljer själv. Jag får väl ragga upp någon förskrämd förstaklassare, fortsatte hon sedan med ett flin och belönades med en kudde mitt i ansiktet.