Missade frukostar och en avresa
Ron låg vaken. De andra i sovsalen hade somnat för länge sedan. Egentligen borde han ha somnat av utmattning. Han hade dansat nästan konstant den sista timmen, de sista fem med Saga. Det var lite konstigt, de hade bara fortsatt att dansa fast det kom en ny låt. Hon hade inte släppt honom och inte han henne. Han funderade på om hon ens märkt att de bytt låt, hon hade varit så ivrig att diskutera drakar med honom. Det kanske hade varit han som skulle ha tackat för dansen, men när han öppnat munnen fick han inte fram ett ljud. Den sista låten för kvällen hade varit en lugn låt. Då hade han släppt henne eftersom hon inte kunde ha undgått att märka att det var en ny. Ett leende hade spridit sig över hennes läppar och hon hade frågat om han inte ville dansa sista dansen med henne. Han hade sett hur nära de andra paren dansade varandra. Tanken på att ha henne så nära sig hade fått honom att rodna och orden hade fastat i halsen. Då hade hon påpekat för honom att både hennes kavaljer och hans dam redan var upptagna på annat håll. Hermione och Terry Boot dansade med varandra, dock på behörigt avstånd. Neville dansade med en femteåring från Hufflepuff. När hon sträckt fram sin hand hade han fattat den innan han ens reflekterat över om han skulle göra det. Plötsligt hade han varit på dansgolvet igen med Saga i sina armar, mycket närmare än tidigare danser. När låten nästan var slut hade hon lutat huvudet mot hans axel och han fick henne ännu närmare. Det var detta som gjorde att han inte kunde somna. Så fort han slöt ögonen så hade han bilden av henne på näthinnan. Han såg den blå klänningen som smög sig intill hennes kropp och hur den smeksamt följde varje rörelse hon gjorde. Hennes blå ögon som glittrade mot honom. Han stönade frustrerat och gömde huvudet i kudden, han skulle aldrig kunna somna.
– Ron! Ska du med och äta frukost eller?
– Låt mig sova, muttrade han och drog täcket över huvudet.
– Sedan när missar du frukosten, frågade Harry misstroget.
Han mumlade något otydligt, men klev sedan upp. Han gäspade stort och drog på sig sina kläder. Så fort han var färdig gick de ner till Stora salen. De slängde sig ner på ett par lediga platser och tog för sig av maten. Efter en stund hade han piggnat till lite och såg upp mot dörröppningen precis i tid att se syster och Saga komma in. Han rodnade genast och såg ner i sin tallrik. De satte sig på varsin sida om honom.
– Ron!
Han ryckte till och vände sig mot Ginny som ropat rakt i hans öra.
– Vad var det där bra för?
– Saga försöker prata med dig, men du var helt borta, svarade hon och nickade mot Saga.
Han vände sig mot henne och höll tummarna för att han inte skulle rodna mer. Det gick verkligen inte bra, för när han mötte hennes leende så kände han hur kinderna blev rödare och rödare.
– Jo, jag sa det att jag ville tacka för igår. Det var riktigt trevlig, jag har inte haft så rolig på länge som när jag dansade med dig, log hon.
Nu var det verkligen kört, han visste att han var knallröd i ansiktet nu, förmodligen samma färg som hans hår.
– Eh…ja, eh…tack…ehm, det var trevligt…, stammade han fram.
Hon såg lite förvånat på honom och höjde ett ögonbryn.
Han skakade på huvudet och gick snabbt från bordet. När han kom ut från stora salen slog han knytnäven i väggen och suckade djupt. Han insåg att han var kär i Saga. Trots att hon inte var uppklädd för bal längre så var hon den här morgonen det vackraste han någonsin sett. Han blundade och lutade pannan mot den kalla stenväggen. Samtidigt kom Hermione ner för trappan på väg för att äta frukost.
– Ron, vad är det, frågade hon oroligt och lade en hand på hans axel.
– Inget, svarade han med skrovlig röst och gick ut genom slottsporten.
Hon såg förbryllat efter honom, men gick sedan in i Stora salen för att se om hon kunde få reda på vad som hänt.
– – –
– Jir!
Han vände sig om och såg Embla i början av korridoren. Han log och väntade in henne. Hon gav honom en snabb kram och tillsammans gick de in i lärarrummet. De skulle ha det sedvanliga lärarmötet de hade varje månad. Den här gången var det dock lite speciellt eftersom det bara var lite drygt en vecka innan studieresan till Rumänien skulle gå av stapeln. De skulle besluta vilka som skulle följa med när och hur schemat skulle se ut. Dessutom skulle eleverna delas in i olika grupper. Embla och Jadir satte sig bredvid varandra mellan Flitwick och Snape. Den sistnämnde blängde surt på dem och vände demonstrativt ryggen till när Embla hälsade på honom. Hon höjde ett ögonbryn och mötte istället Dumbledores blick med glittrande ögon. Flitwick började genast diskutera resan med Jadir. McGonagall bläddrade i sina papper och de andra professorerna pratade sinsemellan. Dumbledore log åt hur mycket de liknade en skolklass. De skulle nog inte ha instämt i hans reflektioner och inte heller sett det roliga i det. Han misstänkte att Minerva skulle ha sett på honom med sin bestämda blick och att Irma skulle rynka på näsan och ta av sig sina glasögon om han gav luft åt sina tankar. Severus skulle förmodligen blänga på honom med kall blick som skulle mörkna ännu mer när han insåg att Embla höll med Dumbledore. Han småskrattade lite, han var säker på att han skulle ha tvillingarna på sin sida i frågan. Han mötte McGonagalls skarpa blick och såg att hon undrade vad det var som han fann så roligt. Han harklade sig och sa:
– Då kanske vi kan börja mötet. Vi har flera punkter att gå igenom. Den största rör studieresan som kommer att genomföras nu i mars. Kanske Embla och Jadir kan komma fram och presentera det tänkta programmet så får ni sedan komma med synpunkter. Vad jag har förstått så har ni även gjort ett förslag på vilka lärare som ska följa med varje gång?
Jadir nickade och de gick fram. Embla viftade med handen och planeringen uppenbarade sig på tavlan. Efter en lång diskussion så var de flesta nöjda med planeringen och de övergick till att diskutera de som skulle följa med varje gång. Snape vägrade bestämt att följa med mer än en gång och blev till slut placerad på den sista resan. Flitwick skulle följa med alla gångerna liksom Embla och Jadir. Genom att låta Hagrid följa med på en av resorna så blev de fem vuxna med på varje resa. Klockan närmade sig midnatt när mötet var över.
Vid frukosten dagen efter fick alla femte- och sjätteåringar varsitt brev innehållande gruppindelning och schema för studieresan. Ron suckade när han såg att de fortfarande skulle åka med Slytherin. Och som om det inte var nog så skulle Snape följa med på den resan också. Han rullade med ögonen och vände sig till Harry.
– Den här resan kommer att bli fruktansvärd, både Malfoy och Snape samtidigt.
– Mhm, svarade Harry.
– Så farligt blir det väl inte, ni har ju inga lektioner tillsammans, sa Saga som tittade över axeln på Ron. Han vände sig om och rodnade. Hon log mot honom och satte sig på platsen bredvid honom och öppnade sitt brev.
– Det kommer att bli jättespännande och lärorikt, sa Hermione glatt, flera lektioner i försvar mot svartkonster.
– Och massor med drakstudier, fyllde Saga i.
– Det ska bli så roligt att se Charlie igen, det var mer än ett år sedan sist, sa Ginny, tänk det är bara en vecka kvar tills vi åker.
– Vi tar inte samma flyttnyckel, sa Harry till Ron och Hermione, ni två åker först och jag i sista gruppen med Neville, Parvati och Dean. Har ni sett att Snape inte ska undervisa oss i någonting?
Hermione nickade och Ron lyste upp.
– Jag kanske inte ska undervisa er där, men om tio minuter ska jag undervisa er i mitt klassrum och om ni inte är där ska jag med nöje dra av poäng för er, sa Snape med iskall och triumferande röst när han svepte förbi deras bord.
Plötsligt fick de väldigt bråttom och hann knappt säga hejdå till Saga och Ginny.
– – –
– Hermione, skulle du kunna stanna kvar ett par minuter, frågade Embla när lektionen i försvar mot svartkonster var slut.
Hon packade ihop sina saker och sa till Harry och Ron att de inte behövde vänta på henne. Ron hade bråttom ut ur klassrummet och hon anade att han var hungrig eftersom han gått ifrån frukosten i morse. Det var ovanligt att han hoppade över frukosten, men hon misstänkte att det kunde ha med Saga att göra. Hon hade iakttagit honom ett par dagar nu och hon var nästan helt säker på att han var förälskad i Saga. Vid frukosten hade han suttit med henne och Harry och ätit när Ginny och Saga kom och slog sig ner. Saga hade som vanligt lett sitt lysande leende och Ron hade haft svårt att slita blicken från henne. När Harry sedan petade till honom och sa något till honom med ett brett flin på läpparna reste han sig och gick iväg i all hast. Hon gjorde en mental anteckning att hon skulle prata med Harry om det senare.
Hon såg upp när Embla sa hennes namn.
– Ursäkta, jag fastnade i tankar.
Embla log mot henne.
– Det är lätt hänt. Jo, vad jag ville prata med dig om var att Wynja. När vi åker imorgon är första gången hon inte har någon av oss i närheten. Därför tänkte jag be dig att se efter henne de här fyra dagarna. Bara så att hon vet att det finns någon som hon kan prata med om det är något som händer.
– Javisst, det är klart.
– Sedan är det så att hon ibland har svårt att somna och hon drömmer ofta mardrömmar, även om det har blivit mycket bättre nu. Om hon då får lov att väcka dig i så fall? Oftast går det bra att bara följa henne tillbaka till hennes säng och sitta där till hon somnar igen, vilket hon gör ganska snabbt. Men ibland måste hon få prata om vad hon drömt och bli tröstad. Tror du att du klarar av det?
Hermione nickade.
Det var en glad stämning vid Gryffindorbordet under lunchen. Femte året skulle resa iväg imorgon. Ginny och Saga pratade glatt om vad som skulle ske under resan. Ron satt och skyfflade in mat och försökte låta bli att se på Saga hela tiden. Han misslyckades för det mesta. Harry satt bredvid och läste på sin läxa i förvandlingskonst. Han hade inte hunnit göra den på grund av ocklumeneringen han hade haft kvällen innan. Det gick mycket bättre nu, men Snape hade inte blivit glad när han fått veta att Embla lärt honom de formlerna som hjälpte honom. Det stärkte Harrys misstanke om att han stod på Voldemorts sida egentligen. Men det sa han inte till någon. Över huvudtaget så pratade han inte gärna om ocklumeneringen.
– Miss Granger, skulle jag kunna få tala ett par ord med dig?
Hermione vände sig om och såg att det var Jadir som talade med henne. Hon nickade och såg frågande på honom.
– Kan du följa med till mitt kontor?
Hon såg sig om i rummet när de kom in och noterade att det var välorganiserat och välstädat. På väggarna satt tavlor, dels porträtt och dels bilder av drakar och andra magiska djur. I bokhyllorna trängdes böcker med glasburkar och en och annan bur. De tjocka volymerna bara ropade på att bli lästa, men hon slet blicken från dem och satte sig i fåtöljen som han anvisade henne.
– Embla sa att hon hade talat med dig om Wynja.
Hon nickade.
– Vad jag tror att hon inte talade om för dig var att det kan bli en svår uppgift. Hon sa att hon drömde mardrömmar?
– Ja.
– Men hon talade inte om varför?
Hon skakade på huvudet.
– För att du ska kunna se efter henne på bästa sätt tror jag att det är bäst att du känner till vår historia. Däremot måste jag be dig att inte föra den vidare. Det är bäst om det tillsvidare inte är en allmänt känd historia. Te?
Han serverade henne te och berättade syskonens historia i ganska korta drag. Hon betraktade honom allvarligt under tiden. Hon kände både ilska och illamående över det han berättade. När han var färdig såg han att hon inte hade rört sitt te. Han värmde det på nytt och sa åt henne att dricka det.
– Det är ingen trevlig historia, men jag tror att det är bättre att du vet om den, log han sorgset.
Hon blinkade bort de tårar som envisades med att krypa fram i ögonvrårna.
– Tack för att du litar på mig, jag lovar att se efter henne.
Han nickade och log mot henne när hon gick ut genom dörren.
Äntligen var dagen inne, första torsdagen i mars månad. Ginny och Saga var lediga hela förmiddagen, det var meningen att de skulle använda den tiden till att packa och förbereda sig. Efter lunchen skulle de samlas i Stora salen och sedan bli ivägskickade i smågrupper med flyttnyckel. De åt en snabb lunch innan de gick upp för att hämta sina väskor. När de kom ner i uppehållsrummet var det dags att säga hejdå till de andra. Wynja kastade sig om halsen på Saga och vägrade släppa taget. Hermione och Harry kramade snabbt om Ginny. Ron drog in henne i en björnkram.
– Hälsa Charlie och var rädd om dig och ha roligt!
Hon nickade samtidigt som hon fortfarande var lite förvånad över den förändring som hennes storebror genomgått det senaste året. För ett år sedan skulle han aldrig ha gett henne en kram och på sin höjd sagt att hon skulle hälsa.
Saga försökte trösta Wynja och fick henne att släppa taget när hon lovade att hon skulle få följa med ner till stora salen och säga hejdå till Embla och Jadir igen. Hon vinkade leende till Harry och Ron. Harry sa åt henne att ha det så roligt. Ron däremot fick inte fram ett ljud. Han rodnade och vände hastigt på klacken. Hermione höjde ett ögonbryn och Harry nickade leende. Hermione följde med ner för att Wynja inte skulle bli helt ensam kvar när de åkte.
Wynja höll hårt i Emblas hand under hela genomgången och släppte inte förrän Embla skulle åka med i första gruppen. Då tog hon tag i Jadir istället. Hermione såg Ginny och Saga ge sig av i andra gruppen och vinkade innan de försvann.
– Wynja, lillan, nu måste du släppa för jag måste åka. Du vet att en flyttnyckel inte väntar, sa Jadir mjukt.
Hon bet sig i läppen och blinkade för att hindra tårarna.
– Kan jag inte få följa med, frågade hon med liten röst.
– Det är inte så länge, bara ett par dagar och miss Granger har lovat att se efter dig. Kom så går vi bort till henne.
Han ledde henne bort till Hermione.
– Du måste vara duktig, här finns inget som kan skada dig. Du är trygg här.
– Men ni då, tänk om ni inte kommer tillbaka.
– Jag lovar, svarade han tryggt, men nu måste jag gå.
Han tog hennes hand och placerade den i Hermiones. Han ryckte Wynja lätt i flätan med ett betryggande leende.
– Gör mig stolt nu lillan.
Hon svalde gråten och log ett skakigt leende tillbaka.
Han lade en hand på Hermiones axel och gav henne sitt speciella leende. Sedan gick han bort och förenade sig med sin grupp, den sista gruppen för den här resan. Kvar stod bara Hermione, Wynja, McGonagall och Dumbledore.