"Men nåååååh!" utbrast Rinde. Hon hade jobbat hela dagen, och var jättetrött. Minto var borta, Ichigo var på dejt med Masaya, Zakuro var också på dejt, fast med Keiichiro, Retasu var med Ryo, Purin var sjuk, Berii, Ringo och Meguru var ute och kollade stan. Kvar på kaféet var hon och Yukito.
"Är kissen trött?" sade Yukito hånfullt.
"Tyst på dig! Klart att jag är! De andra gick ju vid tre, och nu är klockan åtta! Jag måste hem."
"Hmm, jaja, vi kan
väl stänga då."
"Bra, tack." Rinde log mot
Yukito. Var han kanske snäll ändå?
"Kan du sopa, så ställer jag upp stolarna?"
"Okej, visst." Rinde gick iväg och hämtade kvasten. När hon kom tillbaka hade Yukito redan ställt upp alla stolar.
"Jag väntar på dig." sa han och Rinde kände hur hon rodnade. Nej, tänkte hon, inte kan jag vara kär i Yukito? Han är ju så otrevlig för det mesta…
"KYAAAAAH!" Rinde sprang rakt upp i famnen på Yukito.
"Vad sjutton gör du!" utbrast han och hon såg hur han rodnade.
"Vadå? Det kom en jättestor geting rakt emot mig, klart jag blev rädd." sa hon och rodnade hon med.
"Är du rädd för insekter? Håhåjaja."
"Mm… Kan du släppa
ner mig?"
"Va? Oj, förlåt." Han släppte ner
henne och hon såg upp på honom. Han var alldeles knallröd
i ansiktet.
"Nani? Håller du att bli förkyld, Yukito-kun?" frågade Rinde och närmade sig hans ansikte. Hon kände på hans panna. "Du är ju jättevarm, ju. Inte blir du väl sjuk?"
"Va, nej då.
Det är nog bara varmt härinne, ja, just det, så är
det."
"Jao, det är det nog." Hon som trodde att han
rodnade för att han gillade henne. Lite besviken blev hon.
Plötsligt kände hon en hand runt sin haka.
"Yu… Yukito?" Hon tittade upp på honom, och började storrodna. Vad skulle han göra? Tänkte han kyssa henne? Han närmade sig hennes ansikte och slöt ögonen. Rinde slöt sina med. Hon kunde känna hans andedräkt; den var varm och mjuk. Han kom närmare och närmare.
"Hallå, vi är tillbaka!" Det var Zakuro och Keiichiro som kommit tillbaka från sin dejt.
Rinde och Yukito
hoppade ifrån varandra, båda illröda i
anskitet.
"Eh, ja, vi skulle just stänga." sa Rinde och
viftade med handen.
"Okej, gör det
ni." svarade Keiichiro och fnissade lite. Han förstod vad de
höll på med. Kul för dom (L).
"Yukito, säg
till mamma och pappa att jag sover hos Keiichiro inatt." Zakuro log
mot dem. "Följ Rinde hem med, är du snäll."
"Ja, okej syrran." Han tittade ner i golvet, fortfarande lite röd i ansiktet.
"Okej, vi ses imorgon, Zakuro och Keiichiro!" ropade Rinde när de gick.
Kvällen var sval och skön, vinden lekte i hennes hår. Yukito såg på henne. Vad vacker hon var!
"Nani? Vad är det, Yukito-kun?" frågade Rinde och log mot honom.
"Eh… Nej, det var inget."
"Okej."
De gick
tysta en stund. Efter att tag såg de ett gäng killar. De
var högljudda, antagligen fulla.
"Tscha bruden!" skrek de när Yukito och Rinde passerade. "Skippa losern, och va me oss!"
Rinde tryckte sig mot Yukito, och hon kände hur han la armen om henne. Han tänkte skydda henne!
"Men bruden, va fan, kom hit nurå!"
"Yukito, jag är rädd." viskade hon och tryckte sig närmare honom samtidigt som hans grepp om henne hårdnade.
"Jag vet, Rinde. Vi går bara förbi utan att svara, okej?" Han såg oroligt på henne och hon nickade.
"Men bruden, lyssna då!" En av killarna hade rest sig upp och spärrade vägen för dem. "Skipp thö zero, get with thö hero!" Han var verkligen aspackad.
De stannade och Yukito drog Rinde intill sig. Hans armar låg skyddande kring henne och hon kände sig trygg. Vilka starka armar han hade! Hennes händer sökte sig runt hans rygg och där stannande de. Killen glodde på dem som om han aldrig hade sett en kille och en tjej tillsammans förut.
"Ey, va fan! Grabbar, slå ner losern, så tar vi bruden med oss!"
Tre killar ställde sig runt dem och kom närmare. Rinde kände hur Yukitos armar hårdnade om henne, och hon tryckte sig närmare.
Killarna tog tag i Yukito och drog ner honom på marken. De började slå och sparka på honom.
"Yukito!" skrek
Rinde och tårarna forsade nerför hennes kinder. Han som
hade spärrat vägen tog tag i Rinde och höll fast
henne.
"Jaså, du gillar att man håller i dig, höhö?"
"Släpp mig!" Hon bet honom i handen, och han släppte henne.
"Jävla bitch!" Han försökte smälla till henne, men hon duckade och fick in en spark som träffade rätt, det vill säga, den träffade på hans 'privata' ställe.
"Unghh…" Han föll ner på marken och låg och gnydde.
"Ey, hörni, boss blev skadad av den där bruden. Fan, bäst att vi drar innan hon ger sig på oss också." De tog med sig sin ledare och drog därifrån.
"Yukito!" Rinde rusade fram till Yukito som låg på marken. Han blödde ur näsan, och hade flera blåmärken.
"Klarade du dig, Rinde?" frågade han.
"Ja." Hon såg på honom med tårfyllda ögon. "Klarar du dig, Yukito?"
"Jo, det tror jag nog. Jag ska bara ta mig hem."
"Du kan inte gå hem sådär, du måste ha vård! Kom, jag hjälper dig hem till mig."
"Tack, Rinde-san." sa han och Rinde hjälpte honom upp.
Klockan var halv tio när de kom hem till Rinde. Rinde ringde på dörren. En kvinna med brunt, axellångt hår och blåa ögon öppnade.
"Rinde! Var har du varit? Vad har hänt?" Hon hade gått och väntat på att Rinde skulle komma hem från jobbet. Sin mobil hade Rinde glömt hemma.
"Mamma, han här behöver vård. Han har blivit misshandlad." Hon kämpade med gråten, och Anne såg på sin dotters tårfyllda ögon.
"Ja, självklart, kom in. Hellen sover, så vi går till köket."
Anne tände lyset och drog fram en stol åt Yukito. Han satte sig ner och stönade.
"Tack, ms. Otava." sa han.
"Nå, Rinde, kan du berätta vad som hänt?"
Rinde berättade allt medan Anne plåstrade om Yukito. Det visade sig att han hade stukat handleden, och hade fullt med blåmärken på bröstet. De hade försökt kväva honom, de jäklarna! Rinde kände hur hon ville ge igen, för att de hade skadat Yukito. Okej, även om de bråkade titt som tätt, så brydde han sig om henne. Det hade han ju visat när de träffat på gänget. Hon brydde sig dessutom om honom…
"Yukito, vad är ditt nummer hem?" frågade Anne och Rinde väcktes ur sina tankar.
"0748988095."
"Okej, jag ringer hem
till dig och pratar med dina föräldrar. Du stannar här
i natt. Rinde, bädda åt honom i ditt rum."
"Ja,
mamma. Just det, säg att hans syster Zakuro sover hos sin
pojkvän Keiichiro inatt."
"Okej, gå och lägg er nu. God natt (L)."
Rinde hjälpte Yukito uppför trappan till hennes rum. På dörren satt det en skylt med texten: "Här bor Rinde".
Väggarna i rummet var ljusblåa, och fulla med affischer på olika anime, manga och artister.
Även Zakuro fanns med på ett par.
I ett hörn stod ett skrivbord med en massa ritgrejer på. Sängen stod vid fönstret och var klädd i lila.
Rinde tog fram en madrass, en kudde och ett täcke ur sin garderob, och bäddade åt Yukito på golvet, bredvid hennes säng.
"Jag ska gå och byta om. Tandborste får du låna." sa hon och tog fram kläderna som låg under kudden. Sedan gick hon till ett skåp och tog fram en oandvänd tandborste och gav den till Yukito.
"Tack." sa han och stapplade ut till badrummet som låg bredvid Rindes rum.
Rinde skyndade sig att byta om. De använda kläderna hängde hon upp, förutom underkläderna som hon la i sin tvättkorg. Sedan gick hon ut till badrummet.
Yukito stod och borstade tänderna. Han hade bara underkläder på sig, det vill säga, ett par kalsonger. De var mörkblåa och i siden. Rinde kände hur hon rodnade. Vilken snygg kropp han hade! Urläcker!
Han såg på henne. Hon hade bytt om till nattkläder, ett lila, kort linne, och ett par lila shorts. Hon hade så lite på sig! Han kände hur hjärtat började dunka kraftigare.
"Hur känner du
dig?" frågade hon oroligt. Han såg på henne och
svarade:
"Bättre nu när jag har fått vård.
Nej, nu ska jag gå och lägga mig, jag är rätt
trött. Kommer du sen?" Han lade huvudet på sned och såg
på Rinde.
"Eh, ja, självklart. Jag…" började Rinde, men tystnade och kände hur hon rodnade.
"Lilla Rineko-chan." sa Yukito och klappade henne på huvudet när han gick förbi.
Hon borstade tänderna och funderade. Rineko-chan? Sött! tänkte hon och log för sig själv. När hon kom in rummet låg Yukito redan. Hon nickade mot honom, och kröp upp i sin säng.
"Rinde-san?"
"Hai?"
"Får jag ingen kram?" Eh, va kram? tänkte Rinde.
"O-okej." sa hon och satte sig på knä bredvid madrassen. Hon la armarna om hans hals och närmade sig. Han tog tag om hennes midja.
"Kyaaa!" Plötsligt drog han ner henne, så att hon log ovanpå honom. Han såg på henne och log. Vad söt hon var när hon rodnade sådär! Han kysste henne på kinden, och hennes öron och svans ploppade ut.
"Kyah… Vad gör…?"
började Rinde, men han tystnade henne genom att lägga ett
finger på hennes läppar.
"Tack." sa han och log.
Rinde log tillbaka, fortfarande rodnade.
"Visst. Eh, ja, god natt då." Hon gick och la sig.
"God natt, Rineko-chan." viskade han och hon log.
När Yukito vaknade sken solen in genom fönstret. Han tittade på klockan. Halv tio visade den. Han reste sig upp och vände sig mot Rinde. Hon sov lugnt, och hade sparkat av sig täcket, som nu hängde från sängen. Hon var så otroligt söt! Yukito la täcket över henne igen, och hon mumlade något. Sedan satte han sig på sängen bredvid henne och strök henne över håret. Det var verkligen silkeslent! Hon började röra på sig, men han satt lugnt kvar.
Hon vände sig mot honom och slog upp ögonen. Vilken vacker syn! Det första hon fick se på morgonen var Yukito som satt bredvid henne i hennes säng. Hans kropp var så otroligt läcker!
"God morgon." sa han och log.
Hon log tillbaka, men sa inget, i stället drog hon ner Yukito så att han låg bredvid henne. Sedan tryckte hon sig mot honom. Han lade armarna om henne. Åh, vad härligt! tänkte Rinde. Jag vill alltid ligga såhär, med honom. Han är så varm och mjuk, men samtidigt muskulös. Han strök henne över håret. Så låg de tills plötsligt:
"Onee-chan! Upp och hoppa!" Det var Hellen som kom instudsande i Rindes rum. Hon hade långt, blondt hår och blåa ögon. När hon fick syn på Yukito skrek hon till.
"Ayaaa! Ett pervo! Kyaah!"
"Hellen-chan, lunga dig!" skrek Rinde och satte sig upp. "Lunga ner dig! Han är inget pervo, han är.." Ja, vad var han egentligen? Var de ihop eller inte? Rinde funderade, men avbröts av Yukito, som hade ställt sig upp. Han gick fram till Hellen.
"Jag är Yukito
Fujiwara, och jag sov över här inatt." Han sträckte
fram handen åt Hellen. Hon såg förvånat på
honom. Sedan sträckte hon fram sin hand, och svarade:
"Hellen
Otava. Förlåt, men jag visste inte att det sov över
nån här." Hon bugade. "Onee-chan, mamma säger att
frukosten är klar när som helst." Hon gick ut, men innan
hon stängde dörren, så vände hon sig fnissande
om.
"Eh, ja, det var min lillasyster…" började Rinde, men avbröts av Yukito som tog henne i handen.
"Det gör inget." Han log och kramade Rinde. "Ska vi gå och äta, Rineko-chan?"
"Hai!" svarade Rinde glatt. Allt kändes så bra just nu, hon var verkligen på topphumör.
När de kom ner var bordet redan dukat. De satte sig och började äta.
"Rinde, Yukito, har
ni sovit gott?" frågade Anne.
"Jadå, tack än
en gång för att jag fick stanna över natten, ms.
Otava." svarade Yukito.
"Ingen orsak. Rinde, när börjar du idag?"
"Klockan två, mamma. Och ja, jag sov bra." Hon vände sig mot Hellen. "Vill du följa med mig till jobbet idag, Hellen?"
"Hai, Onee-chan!" Hon blev väldigt glad.
"Bra, vi går
härifrån vid halv då."
De åt frukost och
tilbringade förmiddagen i vardagsrummet med att spela Bishoujo
Senshi Sailor Moon: Another Story. De hade kul och skrattade. När
klockan började närma sig halv två, gick de till
hallen och tog på sig.
"Ha det så bra nu!" ropade Anne från köket.
"Jadå, mamma, vi ses ikväll." svarade Hellen och Rinde.
Hellen sprang framför Rinde och Yukito. Hon tyckte att det var spännade, det här med Rindes jobb, för hon såg verkligen fram emot det.
Rinde funderade på den gånga natten, när hon kände en hand ta tag i hennes. Det var Yukito! Hon kunde knappt tro det, han höll henne i handen. Han såg på henne och log lite mystiskt. Hon sträckte på sig, och kysste honom på kinden.
Hela vägen höll de varandra i handen. När de kom fram möttes de av Keiichiro, som såg något orolig ut.
"Yukito, hur är det? Dina föräldrar ringde och berättade vad som hade hänt."
"Nej, jag mår bra tack, Keiichiro-san." Han klappade honom på axeln. "Var det något mer?"
"Ja, Ryo vill träffa er, på en gång. Det har visat sig att Ringos, Beriis och Megurus sökning igår var effektiv." Han vände sig mot Hellen. "Detta är Hellen, förmodar jag?" Rinde nickade. "Okej Hellen, följ med Keiichiro nu."
"Det behövs inte, jag har sprutan här. Okej, då kör vi." Hellen stod helt stilla och han stack sprutan i hennes högra kind. Inget hände, men ett märke började ta form. Tillslut såg det ut som en svart, fyruddig stjärna. Sedan försvann den.
"Okej, följ mig nu, de andra väntar."
När de kom in hade alla satt sig runt ett bord, och Ryo berättade läget.
"Kisshu, Pai och Tart
är tillbaka." meddelade han. "Än så länge är
anledningen okänd varför de är här, men jag tror
knappast att det är för att försöka utrota
människorna igen. Deep Blue behöver vi inte heller oroa oss
för. Dock har Masya upptäckt en stark energi från
skeppet. Den är starkare än Deep Blues, så jag antar
att de har nån ny ledare. Är ni beredd? Tokyo Mew Mew
Sorté!"
"Mew Mew Strawberry, Metamoro-phosis!"
"Mew Mew Minto, Metamoro-phosis!"
"Mew Mew Lettuce, Metamoro-phosis!"
"Mew Mew Pudding, Metamoro-phosis!"
"Mew Mew Zakuro, Metamoro-phosis!"
"Mew Mew Berii, Metamoro-phosis!"
"Mew Mew Apple, Metamoro-phosis!"
"Mew Mew Plum, Metamoro-phosis!"
Hellen kände en mening dyka upp inom henne, så hon utropade den:
"Mew Mew Raspberry, Metamoro-phosis!"
De var nu nio stycken, plus Ao No Kishi.
"Okej, nu drar vi. Kom, jag visar er vart!" ropade Mew Ringo.
Så var de iväg och Ryo, Keiichiro, Meguru och Yukito såg efter dem.
De hade nu en strid framför sig, och det var den första striden för Rinde och Hellen.
