Kish, Tart och Pai sitter i köket på skeppet och diskuterar sin nya strategi. Den går ut på att de ska hjärntvätta människorna och använda dem som slavar och spioner. Plötsligt kommer en alienflicka in i rummet och de andra tystnar. Hon har orange hår och rubinröda ögon. Hennes namn är Flan och hon är prinsessa över alla aliens.

"Pai-kun, här är efterforskningarna du bad mig att göra." Hon log mot Pai, men han besvarade inte hennes leende.

"Du kan lägga det på bänken." svarade han.

"Flan-hime, du avbröt oss i en viktig disskussion." sade Kish. "Vi håller på att prata om vår nya stragei."

"Jag ber så mycket om ursäkt." Hon skulle precis gå när Tart ropade till.

"Dom är här! Mew Mew gänget är här! Och dom är två till!"

"Okej, allihopa, var beredda på allt! Dessa killar är inte att leka med om de nu har en ny ledare. Dessutom har de kommit tillbaks till Jorden utan fredliga avsikter." sa Mew Ichigo.

"Titta där!" Mew Berii pekade uppåt.

Fyra aliens kom nersusande från himlen. De landade lätt framför Mewgänget.

"Trevligt att ses igen, Ichigo." sade den grönhåriga. "Och där är min lilla fågel också." Han log.

"KISH!" utbrast Minto & Ichigo i kör. Visst, Kish hade varit upp över öronen förälskad i Ichigo för ett tag sen, men det hade lagt sig. Nu var han förtjust i Minto, och hade "hälsat" på henne ett par gånger. Det hade hon såklart berättat för de andra. Nu var han i alla fall här igen. Pai och Tart med.

"Jaså, ni är fler nu." sade Pai granskande. Hans ögon fastnade på Mew Kiichigo, men slets därifrån av en flämtning. Den kom från Mew Ringo. Han tittade på henne ett ögonblick, och hon började att storrodna.

"Purin, den här gången är jag inte lika snäll!" sa Tart med spelad ondska i rösten.

"Hah, ni kan aldrig besegra oss, det vet ni." sa Kish hånfullt. "Vi kommer alltid att komma tillbaka!"

"Hmpf!" Zakuro gav ifrån sig en fnysning, men det skulle hon inte ha gjort, för genast var alienflickan bakom henne. "Nani…?" Alienflickan tog tag i Zakuros armar och höll fast dom bakom hennes rygg. Sedan flinade hon hånfullt mot resten av gruppen. "Om ni inte vill att er vän ska fara illa, så… Oh, så oartigt av mig, jag glömde ju att presentera mig." Hon log. "Jag är Flan, prinsessa över vårt folk."

"Prinsessa?" utbrast Mew Sumomo. "Det måste vara hon som den där kraften kommer ifrån. Var försiktiga, allihop!" Hon vände sig mot gruppen, men nu var Flan borta.

"Death Soul!" En stråle av svart ljus skulle precis till att träffa Sumomo, men något eller någon tog tag i henne.

Hon blundade och hörde hur någon ropade till.

" En till Kishi?" Det var Ao No Kishi.

Hon slog upp ögonen och möttes av ett par rubinröda, vackra ögon.

"Gick det bra?" frågade han.

"J-jadå." stammade hon fram. Hon tog sig en närmare titt på honom. Han såg precis ut som Ao No Kishi, förutom att han hade röd dräkt, röda ögon, lila hår och en blå sten på svärdet.

"Vem är du?" Ichigo och Ao reste ragg.

"Jag är Akai No Kishi." svarade han lugnt.

"Jobbar du med de här?" frågade Purin och pekade åt alienernas håll. Han kastade en blick på dem.

"Nej, jag är på er sida."

"Hur ska vi veta det?" undrade Retasu misstänksamt.

"Han skulle ju inte ha räddat Sumomo om han inte var god." kom det från Kiichigo.

"Han kanske bara vill ställa in sig hos oss, och få det att se ut som om han är god." sa Minto.

"Såja, jag tror i alla fall att han är god." sa Sumomo till gänget. "Jag tror att vi kan vara lugna."

"Nå, dåså. Jag tror nog att ni kan ta hand om dessa själva. Jag och Sumomo ska prata lite." svarade han.

"Men du kan ju inte bara ta henne!"

"Äh, tyst på dig Hellen!" ropade Sumomo tillbaks. Hon råkade gilla att han höll i henne.

Akai tog ett bättre tag om Rinde, och skuttade därifrån.

Tillslut kom de fram till en strand, som var folktom. Han satte ner henne på en sten, och slog sig ner brevid.

"Ano… Vad var det du ville prata om?" frågade Rinde.

"Jo, jag vill varna dig för Yami no Kishi."

"Men är det inte bättre om du säger det till alla då?" undrade hon.

"Nej, för han kommer att ta kontakt med dig först. Ta sedan upp det med de andra."

"Okej… Vänta nu, hur kan du veta allt det här? Jobbar du med honom eller?"

Han suckade.

"Ja, eller jag gjorde det, tills jag förstod hans avsikter. Att göra illa dig." Han såg rakt in i hennes ögon, rakt in i djupet av hennes hjärta.

"Men..? Varför?"

"Jag vet inte, han sa att du hade gjort honom förkrossad, att han skulle ta dig och hypnotisera dig, så att du alltid skulle älska han."

"Men.. Vem?"

"Han har aldrig visat sin rätta identitet för mig, så jag vet inte." Han suckade tungt. "Du måste förlåta mig…"

"För vad?"

"Om jag går med i hans armé igen… Han kommer att hota dig om jag inte går med, och.. Jag vill bara att inget ont ska hända dig. Se här." Han knäppte upp jackan och visade Sumomo ett tecken på sin högra axel. "Tecknet betyder "dömd". Jag fick det när jag gick ur hans armé, så att han en dag skulle kunna få tag i mig igen. Jag har hittills hållit mig undan, men det är bara en tidsfråga innan han hittar mig."

"Åh… Men.. Vem är du?"

"Om jag ändå det visste. Jag vet tyvärr inte själv vem jag är men jag tror nog att jag får reda på det, tids nog." Han log. "Nu måste jag tyvärr gå, men vi kommer att ses igen." Han tog hennes hand och kysste den. "Farväl, min sköna." Med en vindpust var han borta.

"Akai… Vem är du? Vad är det som händer?" Sumomo stod en stund och tänkte. Sakta, sakta, sipprade tårar nerför hennes kinder, och hon kände sig otroligt vilsen och rädd. "Jag hoppas att vi ses igen… Min röda riddare." Med ett lite tyngre hjärta begav hon sig mot platsen där striden nu var i full gång.

"Ribbon Strawberry Bell!" PLING! Inget hände, attacken var effektlös.

"Okej, alla på en gång. Vi kör Strawberry Bell högre division.!" ropade Ichigo.

"Mint Arrow!"

"Reta Stanjetts!"

"Pudding Ring!"

"Zakuro Whip!"

Ett ljus kom från deras vapen och omringade Mew Ichigo. Nu hade hon det, deras ultimata vapen.

"RIBBON STRAWBERRY CHECK SURPRISE!"

"Ahh, skynda er, skydda Flan!" Kish, Pai och Tart skapade en sköld runt Flan. Attacken gjorde dem ingen skada, men en del av deras chimärdjur utplånades.

"Hahaha, den attacken biter inte på oss!" utropade Kish.

"Vänta nu här… Alla samlar sina vapen!" ropade Mew Ringo.

"Mint Arrow!"
"Reta Stanjetts!"

"Pudding Ring!"

"Zakuro Whip!"

"Love Berry Rod!"

"Apple Tippu!"

"Kiichigo Kenshin!"

"Sumomo Wand!"

Nu omgavs Mew Ichigo av ett starkt, skimrande regnbågsljus.

"STRAWBERRY BELL EXTENDED VERSION!" Den hade något som representerade alla.

"På med skölden igen! Vi måste skydda Flan!" Aliengänget såg skräckslagna ut.

"RIBBON STRAWBERRY EXTENDED SURPRISE!"

Alla chimärdjuren utplånades. När de kunde se igen, var aliengänget borta. De hade flytt.

"Jaaaa! Vi vann!" Purin var vild av glädje.

"Samarbete är allt som krävs." Sa Zakuro lugnt.

Ichigo, Berii och Sumomo hoppade på de andra och kramade dom.

"Vi klarade det! Hurra!" Nu låg alla i en hög och skrattade.

"Åh, vad härligt det känns." Sa Retasu.

"Fan då! Hur kunde vi förlora!" Kish var rasande.

"De är mycket starkare än jag trodde, speciellt de där nya…" sa Pai eftertänksamt. "Jag ska köra en analys och se om vi får reda på något som kan vara till nytta."

"Hör upp!" En mörk röst dundrade genom rummet.

"Ah, Mästare." Sa Flan lugnt. "Välkommen."

En mörk, lång skugga trädde in i rummet. "Ni har svikit mig!" dundrade han. "Nu får ni betala ert straff!" Han kastade in Kish och Pai i väggen, så att de låg och kved. Tart lyfte han upp i foten och svingade runt med, tills han kastade iväg honom. Nu var det Flans tur. Hon svalde nervöst. Visst, hon var prinsessa över alla, men inte ens hon stod över Mästaren. Han böjde sig ner och la sin hand på hennes axel.

"Flan… Min kära Flan, jag beklagar verkligen hur det gick idag. Jag hoppas att du gör ett bättre jobb nästa gång, annars så går det inte bra för er. Jag har inget emot er, men lagen säger att de som misslyckas är dömda. Dömda till att bli förvisade, eller ännu värre, dödade." Han reste sig upp. "Jag litar på dig… Min prinsessa." Ett flyktigt leende flög över hans läppar, och en skymt av ödmjukhet sågs i hans ögon. Han vände sig om och gick.

Flan rusade iväg till de andra. Deras skador var inte så farliga, de behövde bara läggas om och vila ett par dagar. Hon teleporterade dem till sin sängar, och la om deras sår. "Förlåt mig." snyftade hon. "Jag vill inte att ni ska fara illa, jag ska prata med Mästaren."

Pai hostade till. "Ingen kan övertala honom, men påverka kan man alltid. Den Mörka Mästaren är inte att leka med."