Kapitel 2: Fel packning! Uppdraget kan börja! Gaaras hemlighet!
Det hade hunnit gått tre dagar och nu stod alla framför samma inhägnade skog som de hade varit i en gång tidigare när det hade varit Chuunin-examen. Alla var i sina nya grupper, vissa var nöjda medan andra som Sasuke bara hade lust att gå och dö och Sakura och Ino hade redan hunnit hamnat i slagsmål med varandra och det slutade med att Sasuke var tvungen att bära de båda medvetslösa tjejerna.
"Och jag hoppas att ingen kommer att dö därinne som förra gången" sa Anko samtidigt som hon blängde på Naruto som inte hade hört ett enda ord av vad hon hade sagt utan han hade stått och pratat med Hinata. Anko gick fram till Temari och frågade vänligt om hon kunde låna solfjädern av henne och när hon hade gjort det bad hon Naruto att följa med henne bakom ett stort träd.
Temari tittade efter Anko och Naruto. "Varför ville hon låna min solfjäder?"
"Shikamaru suckade. "Naruto är körd, det säger jag bara."
"Va? Vad tänker du göra med- NEEEJJ! LÅT MIG VARA!" Kunde alla i hela Konoha höra Naruto skrika.
BAMM, TWACK, WHAMM!
10 minuter senare kom Anko igen och hon log glatt medan hon lämnade tillbaka solfjädern till en chockad Temari.
"Tack för lånet" sa Anko sockersött. Bakom henne kunde man se Naruto som var helt täckt av sår och blåmärken och han hade så ont att han inte kunde gå utan han blev liggande där han var. Anko vände sig till grupperna och sedan gjorde hon några seals vilket verkade genom att olika dörrar öppnades i muren som var runt skogen.
"Sådär" sa hon. "Gå nu in genom dörrarna och hoppas att ni lär er nåt av det här"
Alla sprang genom dörrarna (Hinata och Raiku bar på Naruto som var medvetslös) som direkt efter stängdes och låstes. Anko såg efter dem en stund och sedan gick hon därifrån.
Sasukes team.
Sasuke hann bara gå in genom dörren och strax efter så vaknade Ino och Sakura.
"Nu vaknar ni äntligen" sa han.
Ino och Sakura såg på varandra och...
SMACK!
"AAJJ! Vad har jag gjort?" Ino höll sig för huvudet där Sakura hade slagit henne.
"Att du finns här" sa Sakura.
Sasuke suckade. "Nu börjar de igen..." Mumlade han och såg på när Sakura och Ino började munhuggas.
Gaaras team.
"Jag är hungrig" sa Chouji och slutade springa.
Miharu stirrade på honom. "Du är ju alltid hungrig, och du då?" Hon pekade på Gaara.
"Vad?" Han blängde på Miharu.
Miharu la armarna i kors och fortsatte ilsket: "behöver du vila eller är det nåt annat? Vi kan inte stå här hela dan så därför tycker jag att-"
"Gör mig en tjänst" sa Gaara kallt. "Håll käften..."
Miharu skulle genast ge svar på tal men någonting gjorde att hon inte kunde det. Hon såg bara på Gaara som gick därifrån.
"Reta inte upp honom," sa Chouji, "gör du det är det risk att han dödar dig."
Miharu såg efter där Gaara hade stått. "Vad skulle han kunna göra?"
Chouji sänkte sin blick till marken och sa: "Det vill du inte veta..."
Narutos team.
"Dumma Anko, var hon tvungen att slå mig sådär hårt?"
Hinata såg blygt på Naruto." Det var mitt fel... Att hon... slog dig..."
Naruto stirrade på Hinata. "Men det var jag som börja prata och så kunde jag inte vara tyst"
Raiku skakade på huvudet och mumlade: "Jag har hamnat i en grupp som består av idioter..."
Kankuros team.
Kankuro, Master, Kiba och Kyu var djupt inne i skogen vid det här laget och plötsligt hördes ett konstigt ljud från Masters väska.
"Woops, ska bara kolla en sak" Han tog upp en laptop ur väskan och började... Ja... Han började surfa...
Kyu stirrade på honom. "Har du bara en dator med dig?"
Master såg upp från skärmen. "Ja"
"Men... vänta nu... Vad har ni tagit med er egentligen?" Kyu såg på Kiba som efter en stunds tvekan sa: "Err... jag tog bara med..." Han började leta i sina fickor. "Err... två kunai, en shuriken och... 50 spänn..."
Tystnad.
"O... Okej... Och Master?" Master såg ännu en gång upp från datorn. (Han såg på Shaman King om någon är intresserad)
"Jag har bara datorn... jag sa ju det nyss..." Sa han och sedan vände han sig till datorn igen.
Kyu såg ut som att han hade kallat henne för nåt som hon inte gillade. "En dator..." Mumlade hon. "Jag vill inte ens veta vad du har med dig" sa hon sedan till Kankuro. Han blängde på Kyu. "Jag har i alla fall med mig nåt som är användbart." Han tog fram Karasu och Kuroari.
"Är det allt?" Frågade Kyu.
"Nej, kolla inuti Kuroari"
Hon gjorde som han sa och öppnade luckan på dockans mage men det skulle hon inte ha gjort. Hon blev begravd bland massor av olika skriftrullar, mangas, (de flesta hette något i stil med Bleach, Blade of the Immortal och Rurouni Kenshin.) Skivor, och massa andra saker. Det slutade med att hon fick en bergsprängare i skallen och hon svimmade.
"Woops..."
"Är det allt du kan säga?" sa Kiba och blängde på Kankuro. Master såg upp från sin dator och sa: "Tja, hon kan inte säga att du inte hade med dig några grejer." Han fick syn på en av Bleach-böckerna. "Får jag låna den?"
"Visst" sa Kankuro utan att bry sig om honom, Master tog boken och började läsa den istället för att hålla på med datorn. "Men hur gör vi med Kyu? Hon kommer nog inte att vakna på lång tid." Han grävde fram Kyu ur högen med böcker men lät henne ligga kvar på marken.
"Du kan väl sätta henne mot ett träd eller nåt." Sa Kiba.
"Varför ska jag göra det? Det kan väl du göra istället!"
"Men jag... ÅHH! Master kan väl göra det! Master hörde inte ett dugg utan fortsatte läsa "sin" bok.
Kankuro och Kiba fortsatte bråka.
Gaaras team.
Miharu letade efter Gaara för dem skulle börja röra sig igen, Chouji hade äntligen ätit färdigt och han hade inte velat följa med Miharu. (Jag: Haha, du är skraj Chouji!)
(Chouji: Nej, jag vill inte vara med i din Jvla fanfic! Jag sticker!)
(Jag: Visst, gärna för mig.) (Obs, Chouji är inte med längre men det gör väl inget va?)
"Gaara?" ropade Miharu medan hon drog bort en spindel från sitt hår. "Korkade spindlar, de förstör mitt hår"
Hon fortsatte att gå och plötsligt fick hon syn på honom. Han stod framför en sjö och han hade inte märkt att hon hade kommit.
"Gaara?"
"..."
Hon gick fram till honom och rörde lätt vid hans axel.
"Vad är det?"
Vad Miharu inte visste var att Gaara hade ett monster i sig som kallades för Shuukaku och just då "pratade" han med honom.
Tror du verkligen att det kommer att bli bättre om du hamnar i en annan grupp?
Jag tror faktiskt det.
Men det är redan för sent, alla är rädda för dig, till och med dina egna syskon.
De är rädda för vad som finns i mig, de är inte rädda för mig.
Du är så naiv om du verkligen tror på vad du säger, Kazekage gjorde verkligen ett misstag när han förseglade mig i dig.
"Vad vill du?" Han tog bort Miharus hand och vände sig mot henne.
Av någon anledning började hon stamma. "Vi... Ska fortsätta... nu..."
"Ni kan gå före" sa Gaara kort.
Miharu trodde inte sina öron. "Va? Men det kan vi inte, vi måste ju hålla oss i närheten av varandra om något-" Började Miharu säga men hon blev ännu en gång avbruten.
"Säger jag att ni ska gå före så gör ni det!" Sa han ilsket, men det var inte han som hade sagt det.
Shuukaku tar över mig... Igen...
Ingen förutom Gaara visste att ibland lyckades Shuukaku ta över honom för ett ögonblick och nu verkade det som att han lyckas ta över helt och hållet. Han höjde sin högra hand men det var inte han som gjorde det.
Nu ska jag visa hur du kan döda flickan utan att använda nåt vapen men för att kunna göra det måste jag ta över din kropp en stund.
Det kan du inte göra, inte om jag stoppar dig!
Hohoho... Hur ska du kunna göra det? Jag börjar sakta men säkert att ta över dig nu och det enda du kan göra är att se på när jag dödar henne.
En skarp smärta flög genom Gaaras huvud och han föll på knä.
Miharu som inte kände Gaara eller visste om hans bakgrund blev orolig. "Vad är det?"
"HAN... Tar... Över... Akta... dig..." Gaara höll sig för pannan och stönade tyst av smärta.
Sådär... Nu har jag övertaget.
Shuukaku reste sig upp och såg på Miharu. Hon märkte att det fanns nåt i hans blick som inte hade varit där förut. Hat. Förakt. Men mest fanns det förstnämda.
"Gaara, hur är det?"
Shuukaku sa inget utan började gå därifrån. Han kunde höra Miharu komma efter honom och till sin belåtenhet stoppade hon honom från att gå längre genom att ta tag i hans vänstra arm.
"Vad är det med dig egentligen?" Hon skulle säga mer men hon avbröts av att han tog ett ordentligt grepp om hennes hals. Hårt. Han log elakt och såg på medan hon kämpade för sitt liv.
"Varför... gör du... Det här?" Lyckades Miharu få fram.
Shuukaku låtsades tänka efter. "Därför att såna som du får mig att vilja döda alla jag ser..." Han kramade åt hennes hals ännu hårdare. Men han hade gjort ett misstag, vad han inte visste var att Miharu hade en sällsynt gåva: hon kunde tanketala men det fanns en nackdel: det gick bara om någon av hennes vänner var närmare än 1 km, annars funkade det inte. Hon försökte koncentrera sin chakra till att hitta Kyu eller Raiku.
"Jag hittade Kyu, hon är bara en bit ifrån mig!" Tänkte Miharu. Hon koncentrerade det sista av sin chakra och...
Kankuros team.
Kyu var fortfarande medvetslös men det var en fördel för Miharu, hon skulle kunna kontakta Kyu mycket lättare då.
(Kyu, Kyu kan du höra mig?)
"Uhh... Miharu..." Mumlade Kyu.
Kankuro och Kiba som fortfarande hade stått och bråkat om vem som skulle ta henne slutade genast gnabbas.
"Är hon vaken ännu?" frågade Master som fortfarande satt och läste Bleach.
"..."
(Kyu, jag kan inte prata så länge, Gaara... Uhh... försöker döda mig... Ta med de i din grupp...)
"Var... Är du?"
(Jag är bredvid en sjö... Skynda er...)
Kyu slog upp ögonen och satte sig rakt upp. Det hann gå 5 sekunder innan hon insåg att Miharu hade pratat genom tanketal.
"Hon är i fara" Sa Kyu rakt ut. Dem andra förstod inte vad hon pratade om men de hade ju inte pratat med Miharu.
"Miharu håller på att bli dödad av Gaara! Skrek Kyu. "Vi måste hjälpa henne!"
"Kyu vänta!" Försökte Kiba men hon hade hunnit springa därifrån.
Utan att tveka följde Kankuro efter och strax efter kom även Kiba och Master.
"Uhh..." Miharu kände att hon inte hade mycket kraft kvar, det mesta hade gått åt när hon försökte kontakta Kyu.
Shuukaku log ett ondskefullt leende. "Du är en av de mest segaste människor jag har träffat på. Det är inte alla som har kunnat hålla sig vid liv så länge som du."
Miharu såg hur det svartnade för ögonen och sedan... Hon kände att hon föll till marken och att någon tog upp henne...
"Miharu! Är du okej?" Miharu såg upp mot den som höll henne. Det var Kyu.
"Hur... Hur hittade du mig?" Hon var väldigt svag och hon kände att hon bara ville lägga sig ner och sova.
"Jag hörde dig, du talade genom tanketal, kommer du inte ihåg det?" Frågade Kyu.
Miharu svarade inte på den sista frågan utan hon föll i djup medvetslöshet. Kyu blev orolig först men sedan när hon såg att hennes lagkamrat bara var medvetslös blev hon lättad. Hon vände sig sedan till Master som hade kommit fram först och lyckats få bort Shuukaku från Miharu.
"Bra! Du fick bort honom." Sa Kyu.
Master sa ingenting utan han såg bara på Shuukaku som hade kommit upp på fötterna igen. Master hade använt sin bästa attack (Chidori) men det hade inte hjälpt. Han insåg att han skulle bli tvungen att ta till sin "specialare".
"Kyu, ta Miharu och försvinn härifrån" sa Master.
Kyu stirrade på honom. "Du kan inte slåss alldeles ensam, du kommer att dö!"
"Oroa dig inte, Kankuro och Kiba kommer vilken minut som helst och jag klarar mig själv ett bra tag, jag kan inte förlora mot Gaara, han är ju yngre än mig." (jaja, han vet ju inte att Gaara har en galen ekorre i sig.)
Kyu lyfte upp Miharu och sprang därifrån. "Var försiktig!" ropade hon åt Master.
"Det är lugnt…" Han vände sig mot Shuukaku och sa: " Är du redo att bli spöad?"
Shuukaku såg bara på Master med en blick som visade vad han tyckte om honom. "Du kan inte vinna över mig"
"Jaså inte? Kuchiyose No Jutsu!" Master tog fram en skriftrulle från ingenstans och bet sig i tummen och sedan skrev han snabbt något på rullen med sitt blod. Efter några sekunder hörde man ett gnäggande från skogen och det kom en kille som var klädd i grönt och hann höll i ett brett svärd (låter det bekant? Det tycker i alla fall jag) ridande på en häst och han red mot Master som att han skulle attackera honom men istället "fusionerade" de och blev en och samma person. (Hehe, jag snodde en del från både Dragonball och Shaman King)
"Nämen, du kan visst en del… Trodde att du var liten skit med en stor käft men jag hade visst fel…" sa Shuukaku.
Efter att röken hade försvunnit som hade uppstått när Master och den andre hade fusionerat såg man hur Master såg ut nu. Hans hår var nu både brunt och blont och i vänstra handen höll han det breda svärdet och hans kläder var gröna istället.
"Det kan man lugnt säga, du har underskattat mig, jag har gått igenom en specialträning för Hatake Kakashi." sa Master och höjde svärdet innan han började springa mot Shuukaku.
"Hur snabbt springer han egentligen? Han springer ju till och med fortare än Rock Lee!" sa Kiba till Kankuro. Master hade lyckats springa ifrån dem och nu var de tvungna att använda Akamaru för att de skulle kunna hitta Master igen.
Kankuro blängde på Kiba. "Han är INTE snabbare än Rock Lee och hur vet du det? Jag har för mig att du inte var med när han slogs mot Gaara."
"Jag har sett honom när han har tränat."
Kankuro skulle säga något men han blev avbruten av Kyu som hade kommit fram till dem.
"Åh, där är ni ju!" Hon var andfådd efter att ha släpat på Miharu.
"Vad har hänt?" Frågade Kiba.
"Gaara… Försökte döda Miharu… Det verkar som att någon eller något har tagit över honom…"
"… Shuukaku…" muttrade Kankuro. Han sprang därifrån mot det hållet som Kyu hade kommit från.
Kyu tittade förvirrat efter Kankuro. "Vem är Shuukaku?" frågade hon Kiba.
Men innan Kiba hann svara kvicknade Miharu till. Kyu vände sin uppmärksamhet till henne.
"Miharu…"
"…" Kyu väntade på att Miharu skulle fortsätta.
"… Gaara… Har nåt… Monster i sig…" Fick Miharu fram medan hon reste sig upp.
"Va?" Kyu var chockad. "Men hur…?"
"Strunt samma, Master behöver vår hjälp" Kiba, Miharu och Kyu sprang tillbaka där Master var.