Kapitel 3: Akatsuki, en flicka med kort stubin.

"Jag trodde att du var starkare men du har gjort mig besviken…" Master hade gjort sitt bästa men han hade inte fått in en enda träff. Till slut hade Shuukaku tröttnat och han hade slagit ut Master med ett enda slag.

Fan… Hur kan han vara så stark? tänkte Master.

"… Nu är det dags för dig att… Dö…" Shuukaku formade ett sandklot i vänstra handen som sedan förändrade sig och blev till en enda stor "tagg". Shuukaku riktade den mot Master men innan han hade hunnit göra något kände han att något flög precis ovanför hans huvud. Han vände sig om och fick syn på… över 100 kunais och shurikens komma flygande mot honom. Han lyckades dock komma undan tack vare sin sandsköld.

"Ni?" Han fick syn på de som hade kastat vapnen mot honom. Det var Kyu, Miharu, Kankuro och Kiba.

"Vad tror du att du sysslar med?" skrek Miharu åt Shuukaku.

"Vad ser det ut som? Jag skulle precis döda han där." Han såg åt Masters håll som var helt uttömd på kraft och var medvetslös för tillfället.

Vem som helst kunde se att hon var arg. Hon kände själv hur hjärtat bultade, mycket hårt och hon kände sig arg… och lugn samtidigt…

"Jag ska… Jag ska döda dig!" Kyu hade bara sett Miharu så arg en gång förut och det var när hon fick veta att Inuzuka Raiku skulle vara med i hennes team.

Shuukaku skrattade. "Hur ska du kunna göra det? Jag är en demon som lever i Gaara, dödar du mig så dör även han."

Nu gjorde Miharu något som ingen hade varit med om förut. Hon gick fram till Shuukaku och ställde sig framför honom, sedan tog hon tag om hans axlar.

"Nani?" Shuukaku såg förvirrad ut.

" Ninpou jagbyterplatsmeddenolyckligasjälensomfårhaensådanskitdemonsomduisig No jutsu!" Skrek Miharu och sedan föll hon ihop på marken. Strax efter föll även Shuukaku.

"Miharu!" Kyu försökte springa fram till henne men hon blev hindrad av Kiba.

"Jag… Jag tror att hon klarade sig…" mumlade Kiba.

Efter en stund såg de att Miharu och Shuukaku kvicknade till och lyckades komma på fötter igen. Miharu stirrade förvirrat på Shuukaku som höll sig för sitt huvud. "Uhh… Försvinn ur min skalle… Jävla kärring" mumlade han. Plötsligt var det som att den andra i hans huvud fick övertaget för tillfället.

"VAD KALLADE DU MIG? DU SKA DÖÖ!" Sedan sa (Shuukaku?)"Oroa dig inte Gaara, jag ska ta bort den här jäveln ur din kropp så att han aldrig kommer att störa dig mer."

"… Du klarar det inte, det är alldeles för riskabelt." sa Gaara som tydligen befann sig i Miharus kropp.

Miharu gjorde tummen upp innan hon svarade. "Jag lovar dig att när du får tillbaka din kropp kommer du inte att hitta nåt spår av honom." Hon blev och stå helt stilla och alla som var där förstod att hon slogs mot Shuukaku (Jag vet inte riktigt var de är någonstans men de är inne i Gaaras kropp, det är det enda som jag är riktigt säker på) hur konstigt det än lät.

"Jag visste inte att hon var så bra, det enda jag trodde att hon kunde var att borsta håret och…" sa Kankuro.

Kyu log. "Jag visste att hon kunde tanketala men den här tekniken visste inte ens jag att hon kunde. Tänk om Raiku skulle se henne nu…"

Samtidigt hade Master kvicknat till igen, dock hade han inte kunnat fylla på sin chakra så han kunde inte göra några tekniker. (Och han kunde inte heller ladda sin dator med Bleach-avsnitt p.g.a. risk för att den skulle sprängas) Han fick syn på Shuukaku som stod helt stilla och sedan på dem andra. Han gick fram till dem och frågade om han hade missat något.

"Du anar inte." sa Gaara som även han hade kommit fram till dem.

"Miharu håller på att slåss mot Shuukaku nu." sa Kankuro.

Master såg på honom som om han var galen. "Err… Miharu står ju här…" Han pekade på Gaara.

"Nej, jag är Gaara, Miharu gjorde en utbytesteknik och nu är hon i min kropp…" sa den som Master trodde var Miharu.

"Okej, nu fattar jag ingenting, hur…"

"Tyst! Jag hörde någon bakom buskarna!" Sa Kyu plötsligt. Master blev genast tyst.

De hörde sedan att det prasslade till i ett par buskar och de såg till sin stora lättnad att det bara var…

"Puh, det är bara Sasuke." sa Kiba och såg lättad ut. (Snacka om att jag upprepar mig)

Han såg helt förstörd ut, han hade mörka ringar runt ögonen och han såg också ut som att han skulle tuppa av vilken minut som helst. "Rädda… Mig…" Lyckades han få fram.

"Rädda dig från vem?" Frågade Kyu förvirrat.

"Ino… Och Sakura… De gör mig… Galen…"

Alla kunde höra Sakura och Ino som ropade på Sasuke.

"Sasuke-kun, var är du?" Hörde man Ino ropa.

"Tror du verkligen att han kommer svara när det är du som ropar?" sa Sakura till Ino.

SMACK!

"Ajj! Vad gör du, Ino, din gris?"

Tystnad.

"… Vad… Kallade… Du… Mig…?" Ino lät väldigt ilsken på rösten.

SMACK BOOM, THWACK! De började som vanligt att slåss och efter en stund upphörde slagen.

"De slog sig medvetslösa igen…" muttrade Sasuke. Han hade fått tillbaka det mesta av sin kraft och nu började han gå därifrån. "Måste… Hitta… Naruto…"

Plötsligt landade två gestalter framför Sasuke. "Jag tyckte väl att jag hörde din röst Sasuke-kun." Sa Sakura. Sasuke blev likblek i ansiktet och såg ut som att han skulle börja grina vilken minut som helst. Sekunden innan de kom fram till stackars Sasuke så viskade Sakura nåt till Ino och 5 sekunder efter…

"Jag ska för fan döda dig den här gången!" vrålade Ino efter Sakura som sprang en bra bit ifrån Ino. (hehe, de glömde bort Sasuke just då så han lyckades komma undan.)

Samtidigt sprang Sasuke därifrån och försökte hitta Naruto. Efter en stund lyckades han få syn på den blonda lövninjan som var fastsurrad vid ett träd. Sasuke stannade till framför honom.

"Varför är du fastbunden?"

"Err… Raiku och Hinata-chan skulle sova och jag fick sitta och vakta. De band fast mig för att…" Han kom inte på anledningen. (egentligen finns det ingen anledning )

Sasuke befriade Naruto och frågade: "Vill du göra mig en tjänst?"

Naruto stirrade på Sasuke. "hör jag fel eller vill han ha min hjälp?"

Pucko, annars skulle väl han inte fråga dig! Sa Kyuubi.

"Visst, vad…"

"Vi ska byta plats med varandra, jag klarar inte av att vara i samma grupp som Ino och Sakura!" Han tog tag om Narutos axlar och såg desperat ut.

"Ok ok, Lugna dig…"

"Miharu, mår du bra?" Miharu och Gaara var tillbaka i sina egna kroppar. Hon reste sig upp.

"Det är bara bra med mig, Jag lyckades döda Shuukaku." sa hon till Gaara.

Han stirrade på henne. "Du skojar…"

Miharu skakade på huvudet. "Eller jag dödade inte honom direkt, han har fått åka till en annan plats kan man säga."

I Borås djurpark.

"NNNEEEEJJ! Jag vill inte vara här!" skrek Shuukaku.

En liten unge fick syn på honom och pekade. "Titta mamma, det är en galen ekorre!" Mamman klappade barnet på huvudet. "Akta så att han inte biter dig i fingret."

"TA BORT MIG HÄRIFRÅN!" Skrek han igen fast ingen kunde höra honom… Ingen…

Samtidigt i skogen…

"De har inte fått syn på oss ännu…" En kille på en 17 år betraktade Kankuro och dem andra som stod i gläntan. Han hade långt svart hår som var slarvigt uppsatt i en hästsvans, röda ögon och han hade en svart rock med röda molnliknande mönster på sig. Iofs så hade resten av "gänget" samma klädsel.

"Men snälla Itachi kan vi inte gå hem?" gnällde en kille som hade blått skinn och hans ansikte påminde om en haj.

Killen som hette Itachi vände sig irriterad om. "Nej, jag ska möta "my foolish little brother" och se om han har blivit starkare så du stannar, vi kan behöva dig… Kisame…"

"Men… Men… jag vill inte vara här! Jag vill hem och titta på Buffy och Vampyrerna!" Kisame önskade att han bara kunde döda Itachi men det var omöjligt när han kom från den berömda Uchiha-Klanen.

"Håller du inte käften nu så spränger jag bort skallen på dig." Hotade en blond flicka honom. Hennes långa lugg hängde för det vänstra ögat och hon höll hotande upp sin högra hand där man kunde se att en mun sysselsatte sig med att tugga tuggummi.

Två andra killar, den ena en blondin och en som såg ut som en köttätande växt var för tillfället upptagna med att tävla om vem som hade den bästa attacken.

"Jag har den bästa attacken för jag kan ta kål på 100 st samtidigt!" sa den blonda killen som (för de som är intresserade) hette Sasori och den andra hette Zetsu.

Zetsu lade armarna i kors (jag tror det iaf) och såg enbart bister ut. "Du vet mycket väl att jag är mycket starkare än dig."

Sasori stirrade bistert på Zetsu och såg ut som att han ville döda honom på direkten. Itachi stod bara och såg enbart cool ut och därför märkte han inte att Deidara såg på honom med längtansfulla blickar och Kisame höll på att få ett nervöst sammanbrott bara för att han höll på att missa sitt favoritprogram. (haha lagom åt honom)

Samtidigt någonstans i skogen.

"Hmm… Vart ska jag ta vägen nu?"

En flicka med kort svart hår, bruna ögon och helt klädd i svart stod och stirrade på en karta men nu visste hon inte riktigt var hon var. Hon kastade ilsket kartan ifrån sig och tog upp ett brev som det stod:

Till: The foolish little Puppeteer

Det är tråkigt att inte ha nån att jävlas med, saknar din korta stubin och ditt stora vokabulär som består av enbart svordomar. (och vafan menar han med det? Tänkte hon ilsket) Jag ska göra ett specialuppdrag om några dar. Möt mig i "Examensskogen" i Konoha den 25 september kl. 20.00.

Med vänlig hälsning

Tenshi the Master

PS. Skicka inte tillbaka ett svar, jag är rädd för att du skickar 100 brevbomber till mig då.

Hon rullade ihop brevet igen och såg efter hur mycket klockan var. "Snart halv nio." Tänkte hon. "Det måste ha hänt honom någonting…" Hon började gå från skogsgläntan men upptäckte att omgivningen hade börjat snurra runt henne på ett hypnotiskt vis.

"Det här… är Genjutsu…" tänkte hon. Sedan upptäckte hon att något stod framför henne. En haj var det första som hon tyckte att han såg ut som. (hehe Kisame hade lyckats smita ifrån Itachi.)

"Nämen? Har du ändrat utseende, Master?" frågade hon Kisame.

Kisame såg helt förvirrad ut. " Eh… Jag heter inte Master…"

Hon avbröt honom. " Vet du om att du ser helt enkelt förjävlig ut i den där skepnaden? du påminner om en haj…" sa hon okänsligt.

Kisame blev arg. "Och du då? Har du kollat dig själv i spegeln? Du ser ju för fan ut som hon i familjen Addams… Hon den där Morticia!"

Hade någon annan varit vittne till allt dem sa så skulle dem ha sett att tjejen var på väg att bli vääldigt arg, för man kunde se att en åder bultade våldsamt vid hennes vänstra tinning. "VAD… KALLADE… DU… MIG?" sa hon med en besatt röst.

Kisame insåg att han hade gjort ett stort misstag. Han hade retat upp en av de mest lättretade flickorna på hela jorden och nu skulle han få betala för vad han hade sagt.

Hon gick mot honom med tunga steg som fick jorden att själva och hon hade en riktigt ondskefullt leende som lyste upp hela ansiktet. "Du är bara så död nu." sa hon medan hon kom närmare Kisame och knöt ihop nävarna.

Kisame blev likblek. "Oh shit, I'm dead meat…"

Efter en halvtimme…

"Och kom ihåg att du inte ska reta upp mig igen…" sa flickan helt lugnt efter att ha gett Kisame vad han förtjänade. Han hade 20 blåmärken över hela kroppen, två blåtiror som kom från hennes knogjärn, brutna revben efter en rallarsving, skärsår från ett litet svärd och en hemsk huvudvärk som kom från ett basebollträ i järn som var helt oanvändbart nu. (det var helt söndervridet)

Hon vände sig om och sa: "Jag hoppas att du kommer ihåg att du ska akta dig för Yen Lin nu… så… varför tog du sån jävla lång tid på dig?"

Kisame stönade av smärta. "för sista gången, jag är INTE Master! Jag heter Kisame och kommer från Akatsuki, visst vet du vad det är för nåt?"

Yen Lin såg förvirrad ut. "nej, och jag vill inte veta det… Jag trodde att du var Master, förlåt om jag gjorde dig illa men ska sanningen fram så tyckte jag att du behövde lite stryk."

Men Kisame hade inte hört det sista, han hade svimmat. Yen Lin ryckte på axlarna. "Jaja, han klarar sig." Sa hon. Sedan gick hon därifrån för att hitta Master.