Kapitel 4: Mötet, branden, chocken

"VAR ÄR KISAME?" vrålade Itachi. Han hade upptäckt att Kisame hade smitit iväg och nu tvingade han Sasori, Zetsu och Deidara att leta efter honom. Zetsu suckade. "Men för i helvete Itachi, inse fakta, han har stuckit."

Itachi blev kritvit i ansiktet." Det där ska du få äta upp…." sa Itachi långsamt. "Happ, nu får Itachi ett av sina anfall igen." Sa hon sorgset till Sasori. Den vitblonda killen suckade. "Bättre han än jag" sa han lugnt. "Titta inte nu…" Sasori höll för Deidaras ögon.

SMOCK BAMM TWACK!

5 minuter senare.

Itachi såg mycket gladare ut och bakom honom kunde man se Zetsu avsvimmad och full i sår. "Så… har ni hittat Kisame ännu?"

Deidara var den enda som vågade svara. "Nej…"

Itachi höjde ett ögonbryn. "Jaja skitsamma, det enda vi ska koncentrera oss på nu är…"

"ITACHI! DU SKA DÖÖÖ!"

Plötsligt kom Naruto utflygande från skogen och anföll Itachi genom att börja rycka i hans öron. "AAJJJ! Vafan gör du?" Itachi tog ett ordentligt grepp om Narutos nacke och kastade ner honom på marken, men det var inte Naruto utan… "Nämen? Det är ju foolish little brother…" sa Itachi mycket vänligare med ett elakt flin.

Sasuke tog fram en flaska. "Jag ska göra slut på dig en gång för alla med denna flaska som är full med gift från den dödligaste ormen som existerar på jorden" Sa han hotfullt.

Itachi ryckte på axlarna. "Visst men kan jag få berätta en hemlighet för dig först innan jag dör?"

Sasuke rynkade pannan. "Vad?"

"Jag har ett nytt…" började Itachi säga men avbröts av att Sasuke plötsligt föll ihop på marken. "Vad i hel…"

"Master! NU JÄVLAR SKA DU DÖÖÖ!" Det var Yen Lin som hade använt en avsvimningteknik på Sasuke och nu sprang hon mot Itachi med ett basebollträ som var gjutet i järn i vänstra handen och ett svärd i högra.

"Vem i helvete är det där?" frågade Itachi Deidara och Sasori medan han såg att Yen Lin kom närmare och närmare. "Deidara, kan du inte stoppa henne?" Yen Lin höjde basebollträet och… WAMM! Itachi föll ihop avsvimmad han också.

Deidara suckade. "…För sent…"

"Hmm…" Yen Lin vände sig mot Deidara och Sasori som ryggade tillbaka när de såg hennes blick. "Det…här… är… INTE… MASTER!" vrålade hon. "Var är Master?"

Under tiden hade Kankuros och Gaaras team hört skriken från Akatsuki. Master som från början hade tagit uppdraget som en lätt uppgift hade plötsligt börjat darra när han hörde en arg flickröst. "Ånej… Inte hon…" mumlade han.

Kiba stirrade förvirrat på Master. "Vem menar du?"

Master suckade innan han fortsatte. "Innan jag kom till Konoha var jag med i ett gäng som kallade sig för Akatsuki och först trodde jag att det var en gäng som bara höll på med manga, anime, ja ni vet vad jag menar men sedan fick jag veta att de var ninjor som var efterlysta av sina byar och då ville jag inte vara med längre för jag hade inte heller tid. I samma veva upptäckte Hatake Kakashi att jag hade en ovanlig talang så han tränade mig i 3 år och samtidigt så tränade han en flicka som hette Yen Lin och vi brukade träna väldigt ofta tillsammans."

"Men det låter ju inte så farligt." påpekade Kyu.

"Det är inte allt. Det var inget fel på henne alls bortsett från att hon hade kort stubin och var ganska våldsam av sig, hon hade sina goda sidor också men snart fick jag veta att hon kom från en speciell klan. Hon kom från en klan där dem hade för tradition att lova bort sina döttrar till en man när dem kom upp i en viss ålder och jag fick veta efter en tid att jag var en av dem som kanske skulle bli bortlovad men det kom väldigt olägligt eftersom jag redan hade eller ja… Jag har redan en blivande fru…" sa Master och rodnade. "Men i alla fall, en dag när jag och Yen Lin tränade frågade hon mig om jag ville bli hennes trolovade men jag hade ju redan lovat Rikku så jag sa nej…."

"Men hur tog hon det? Blev hon inte sur?" frågade Miharu.

"Nej, hon visste att jag gillade Rikku så hon tog det bra, emn hennes föräldrar blev arg på henne så de tog avstånd från henne och 3 månader efter det flyttade Yen Lin till Sunagakure och-" sa Master men blev avbruten av Kankuro.

"Vänta lite, VART sa du att hon flyttade?"

"Sunagakure…"

"Då har jag sett henne, visst har hon svart hår, är alltid svartklädd och bär på ett basebollträ som är gjutet i järn och ett svärd?" frågade Kankuro.

"Jepp, det är Yen Lin."

"Hon verkar ju…snäll och trevlig… Det var nästan ingen som vågade prata med henne…" sa Kankuro.

"Men i alla fall så hörde jag bara av henne via brev och telefon och för en vecka sen skrev jag ett brev till henne, jag trodde inte att det skulle nå fram men det gjorde det visst och vid världens sämsta tillfälle också… Och nu är hon här i Konoha, jag säger bara en sak och det är…" började han säga men blev avbruten av att någon tacklade honom bakifrån så att han föll i marken. När han lyckades resa sig upp resulterade det bara i att han ramlade på rygg och blev så hårt kramad att han inte kunde andas.

"Master! Äntligen hittade jag dig!" skrek en lycklig flickröst fast hon befann sig 30 cm från Masters ansikte. Han öppnade ögonen och blev mött av ett par glada bruna ögon.

"Yen… Lin…" Lyckades han få fram.

"Ja Master, jag vet att du har saknat mina svordomar och kommentarer men nu är jag här…"

Kyu knackade Yen Lin i ryggen. "Yen Lin, du håller på att kväva Master…" påpekade hon. Yen Lin tittade på Master som vid det här laget var blå i ansiktet och hon släppte genast taget om honom. "Oj förlåt, jag är visst starkare än vad jag trodde."

"Jag… Märker det…" Master såg helt förtvivlad ut men det var bara Kankuro och Gaara som märkte det.

"Just det ja, jag har ju ett meddelande från Rikku, hon sa att hon hade fått hem några nya avsnitt av Rurouni Kenshin och att det hade blivit ändrade planer med att hon skulle åka till Dimgömman."

"Okej, det låter bra…" Han fick syn på Yen Lins batong. Den var full i blod. "Eh… Yen Lin… Mötte du några andra förutom vi i skogen?" frågade Master.

"Ja, jag mötte en kille som såg ut som en haj och han spöade jag skiten ur och sedan mötte jag en tjej och en kille med blont respektive vitblont hår och två andra med svart hår som såg ut att vara syskon," sa hon glatt. "Eh… Master, vad är det?" Yen Lin såg att Master var likblek i ansiktet och hans händer skakade.

"Fattar du inte vilka du ha slagit? Det var Akatsuki gänget och dem är livsfarliga!" skrek han.

"Det har han rätt i." Sa plötsligt Itachi som hade kvicknat till igen och kom mot Master och de andra. Bakom sig kunde man se Deidara och Sasori som såg enbart bistra ut.

Yen Lin pekade på Itachi. "kolla, där är ju den där Itachi-muppen."

Itachi ilsknade till. "Jag är ingen mupp, jäkla våldsamma tjej!"

Master såg att Yen Lin stelnade till och han visste att hon var på väg att bli farlig. Hon sa med en mycket sockersöt röst: "Vad kallade du mig?"

"Jag kallade dig för en jävla våldsam muppig förbannad bitch!" vrålade Itachi.

Master: (klantskalle)

Kankuro och dem andra: OO

Yen Lin: O (Han är död)

Master vände sig till dem andra och ropade åt dem att söka skydd. "Ånej, hon kommer att göra sin specialattack…" Och han hade rätt, Yen Lin grävde i sin vänstra ficka och hon hittade det hon behövde, en skriftrulle och en liten kniv som hon skar sig i handen med.

"Ånej… Hon ska mana fram något…" mumlade Kyu.

"Hur vet du det?" frågade Miharu.

Kyu såg på Miharu med en blick som sa allt hon behövde veta. "ok ok, jag fattar" muttrade hon.

"Och det lär väl vara det enda som går in i din skalle…" muttrade Kankuro.

Miharu blängde på Kankuro. "Och vad menar du med det?"

"Jag säger bara som det är, det enda du tänker på är att kolla så att ditt smink inte rinner." sa Kankuro.

Miharu ilsknade till. Kyu såg hjälplöst på medan Miharu och Kankuro började bråka. "Ska du säga som använder smink själv." kontrade Miharu.

"Jag använder INTE smink!"

"Nähä, vad använder du då, vattenfärg eller?"

"Behöver du inte veta, Barbiedockan."

"KALLA MIG INTE FÖR BARBIEDOCKA DIN… DIN… FJORTIS!"

"Fjortis kan du vara själv, hur gammal är du egentligen?"

"Jag är faktiskt 16 år och…"

"Va? Är du 16 år, det märks ju och syns inte alls" sa Kankuro och blängde på Miharu. I själva verket var Kankuro förvånad över att hon var 16 eftersom hon betedde sig precis som Temari hade gjort när hon var 12 år. (Temari är 15 år i denna fanfic)

"Hur gammal är du då? 13 eller?"

Kankuro såg ut som att han ville slå henne men istället såg han bistert på henne och sa: "Jag bli 15 år i maj nästa år."

Kyu avbröt Kankuro och Miharu genom att säga: "Jag tror att Yen Lin ska mana fram något nu." alla tittade på Yen Lin som hade skrivit något i skriftrullen med sitt blod. Itachi och dem andra i Akatsuki stod lugnt och väntade på att Yen Lin skulle bli färdig. Master, Kiba och Gaara hade gömt sig bakom Yen Lin så dem skulle inte hamna i farozonen turligt nog.

Yen Lin rullade ut skriftrullen som var över tio meter lång och började göra massor av tecken. Efter att ha gjort fler än 100 tecken på 10 sekunder slog hon plötsligt ihop händerna och ropade: "Kuchiyose no Jutsu!" Först hände det ingenting men sedan började marken under henne skaka och jorden öppnade sig och något flög ut från jorden som flög åt alla håll.

Sedan landade varelsen bredvid Yen Lin som sträckte sig mot varelsen och viskade något till den. Han trädde sedan fram så att alla kunde se honom. Man såg direkt att det var en demon p.g.a. att han hade långa horn, röd päls och på vissa ställen på kroppen brann det. (ni som har spelat Final Fantasy XIII och X vet vem det är även om jag nu inte minns helt hur han ser ut)

"Jävlar, det är ju Ifrit…" sa Kankuro. Miharu stirrade på honom. "Vem är det? Är han inte ond?" Hon trodde att Kankuro skulle säga nån dum kommentar till henne men till hennes stora förvåning gjorde han inte det.

"Det är en GF…(Guardian Forces)…det är inte många som kan mana fram såna. Det märks att hon kommer från en speciell klan…"

Nu hade Yen Lin slutat viska till Ifrit och plötsligt utan att varken Akatsuki och dem andra var beredda på det anföll Ifrit Akatsuki genom att helt enkelt springa mot dem samtidigt som han började samla energi till att göra sin specialare. Itachi fick panik och började tjata på Deidara. "Ta fram den där förbannade fågeln så att vi kan flyga härifrån!"

Men Deidara hann aldrig göra det, Ifrit hoppade högt upp i luften och sedan föll han mot exakt mot den plats som Akatsukimedlemmarna stod på samtidigt som det kom ett regn av eld. Itachi, Deidara och Sasoris kläder tog eld och de sprang därifrån skrikandes och svärandes.

Yen Lin kallade tillbaka Ifrit och tackade honom för att han hjälpte henne. Sedan ropade hon till Master: "Visst har jag blivit lite bättre?"

"Jovisst men du har också gjort så att det har börjat brinna i skogen." Och han hade rätt, det hade börjat brinna i träden, i gräset, ja överallt.

"Ooops…"

"Vi måste dela på oss! Annars kommer det att…" Ett brinnande träd föll mot Master, Kiba och Gaara men turligt nog lyckades Gaara stoppa det genom att först skapa en barriär av sand för att putta trädet åt andra hållet och sedan kväva elden. Samtidigt sprang, Kankuro, Kyu och Miharu mot andra änden av skogen och en bit efter dem kom även Yen Lin. Efter att de hade sprungit ett bra tag insåg dem att de hade blivit omringade av elden. Alla träd stod nu i lågor och började bli bräckliga.

"Vad ska vi göra nu?" frågade Kyu.

"Det är mitt fel alltihop, hade jag inte manat fram Ifrit skulle det här aldrig hänt." sa Yen Lin sorgset.

"Ingen av oss visste att det skulle börja brinna, Yen Lin, det kunde ha hänt vem som helst…" sa Miharu.

Plötsligt upptäckte Miharu att ett träd höll på att falla mot allihopa och dem andra hade inte märkt det ännu. Utan att tänka knuffade hon bort dem från "riskzonen" samtidigt som hon ropade: "Akta er!", sedan blev det svart för hennes ögon.

"Miharu… Miharu, kan du höra mig?"

Miharu öppnade ögonen och såg att det var Yen Lin som satt ovanför henne. "Aj… det brinner i armen…" mumlade Miharu.

"Rör dig inte, du brände dig ganska rejält efter att du knuffade undan mig, Kankuro och Kyu. Du höll på att hamna under trädet men Kyu hann dra bort dig i sista sekunden."

Miharu satte sig upp och såg att hon hade bränt sig på vänstra armen. Sedan märkte hon att något saknades. Hon drog fingrarna genom sitt hår och kände att det hade blivit mycket kortare. Yen Lin upptäckte att Miharu hade "känt av" den lilla incidenten.

"Jo Miharu, efter att du svimmade tog ditt hår eld och hade inte Kankuro snabbt skurit av det mesta av håret som inte hade hunnit brinna då så skulle du ha varit skallig vid det här laget" sa Yen Lin i ett enda andetag.

Miharu tog snabbt upp en fickspegel och kollade sitt ansikte. Det svarta håret räckte endast till axlarna nu och det var inte ens jämt. Hon suckade.

"Somliga blir aldrig nöjda… Var glad över att du har kvar skallen över huvud taget."

"Det är jag också men när du ändå höll på och skar av håret kunde du väl ha gjort det mer noggrant?"

Kankuro suckade. "Tror du verkligen att jag hade tid att tänka på det? För det första så brann ditt hår lika mycket som en majbrasa och så… Ja resten vet du…"

"Hur gick det för Kyu?" frågade Miharu.

"Hon svimmade ett tag efter att du höll på att hamna under trädet men annars mår hon bra."

"Och du blev inte skadad eller nåt?" Kankuro svarade inte på det. Miharu visste att han döljde något. "Men lägg av, du kan inte ha klarat dig utan att ha fått nåt sår." Sa hon envist.

"Jag fick bara ett litet sår, det är inget att bry sig om." sa Kankuro undvikande.

"Men om det inte är så farligt så kan jag väl få se det." sa Miharu.

"Men för i helvete, jag brände mig bara lite grann!"

"Kankuro…"

"Ok, ok…"

Tystnad.

"Ett litet sår? Kallar du det där för ett litet sår?" kunde Kyu och Yen Lin höra Miharu vråla. Dem stirrade på varandra. "Har Miharu blivit tokig?" Frågade Yen Lin.

Kyu skakade på huvudet. "Nej, sådär kan hon bli ibland."

"Men jag tyckte att det där såret inte var så viktigt!"

"Så det där stora brännsåret är helt ofarligt menar du?"

"Det sa jag inte!"

"Rör dig inte en millimeter, jag kommer snart!"

"Vad tänker du hitta på nu?"

"Men det var väl en dum fråga! Du kan inte gå med det där såret utan att få en infektion så jag ska göra rent det nu!"

Yen Lin och Kyu såg snabbt på varandra och fortsatte lyssna där de hade gömt sig. (bakom ett träd)

"Sådär, nu får du ta av dig tröjan!"

"Va? Inte en chans att jag gör det!"

" Men lägg av, jag bryr mig inte hur du ser ut, gör det bara!"

"Men…"

"GÖR DET NU!"

"Jaja… Barbie-bruden…"

SMACK!

"Vad sa jag om att kalla mig för det?"

"Aj, Jag hade redan ont, du behöver inte göra det värre.." muttrade Kankuro.

"Är han alltid sådär?" frågade Yen Lin Kyu.

"Jag har bara känt honom i en dag så jag vet inte." svarade hon.

Yen Lin blev förvånad. "Jag tycker att det ser ut som att dem har känt varandra länge. Dem verkar gilla varandra."

"Eh… Tillåt mig att tvivla," muttrade Kyu samtidigt som hon såg att Miharu rengjorde såret och Kankuro sa något till henne som gjorde att hon slog till honom igen.

Efter en stund var Miharu klar.

"Sådär, är du nöjd nu?"

"Jag har ont i huvudet… och det är ditt fel." sa han.

Miharu knöt ihop vänstra handen på ett olycksbådande sätt. "Okej, det där sista hörde du inte," sa Kankuro snabbt.

Samtidigt någon annanstans i skogen.

"Fan vad jag är avundsjuk på Kankuro." Muttrade Kiba.

Gaara höjde ett ickeexisterande ögonbryn. "Varför då?"

"Jamen, han får vara med Miharu, Kyu och Yen Lin och så…"

"Du menar att du är avundsjuk för att han är omringad av tjejer eller hur?" frågade Gaara.

"Precis" svarade Kiba.

"Jag hoppas att dem står ut med Yen Lin, hon kan bli lite påfrestande efter ett tag." Sa Master.