Kapitel 5: Akatsukis återkomst, Kyus specialteknik.

"Nå Itachi, har du någon bra plan på gång?" frågade Deidara. Itachi såg ut som att han inte hade hört ett enda ord, han satt bara och stirrade rakt ut. Deidara såg på Sasori för att kolla vad han tyckte men han var upptagen med att ringa till någon. Efter en stund svarade någon. "Hallå?"

"Hej Kisame, vafan är du nånstans?" frågade Sasori.

"Ehh… vet inte, en tjej spöade skiten ur mig och jag tror att jag lider av en minnesförlust."

Sasori funderade ett ögonblick innan han sa:" vilket är ditt favoritprogram?"

"Åh åh, jag vet, det är Buffy och Vampyrerna!" kunde man höra Kisame ropa.

"heh, du har ju inte alls tappat minnet, du får ta och släpa din halvdöda kropp till tornet." Sa Sasori.

"eh… vilket torn? Menar du tornet som är med i Sagan om de Två Tornen?

Sasori suckade. "Nej, ditt urblåsta pucko, jag menar tornet som finns här i skogen!" skrek han ilsket.

"Jaså… men jag vill gå hem och titta på Buffy…" började han säga men Deidara avbröt honom genom att ta Sasoris mobil.

"Men vad puttenuttigt… MEN DET ÄR FEL! DU SKA KOMMA HIT!" vrålade Deidara. "Du klarar dig jättebra utan Miffot och Blodsugarna!"

"Men…"

"KOMMER DU INTE SÅ SKA JAG PROPPA DIG SÅ FULL MED BOMBER ATT DET INTE KOMMER ATT FINNAS NÅT KVAR AV DIG NÄR JAG HAR TÄNT STUBINEN!" Hon lade på och gav Sasori telefonen.

"Det där lät jättebra, bruden." Sa munnen i Deidaras hand.

"Så… vad gör vi nu?…" frågade Deidara Sasori eftersom att Itachi fortfarande var helt uppe i det blå. "Tja, det första vi kan göra är att hitta Zetsu."

Samtidigt… (E N: det har alltså gått en dag sedan Akatsuki blev spöade.)

"Master, vafan sysslar du med?"

"Ehehehe, ingenting…" sa han till Yen Lin i telefonen.

"Du, jag hörde att du såg på Bleach istället för att lyssna på vad jag sa." Sa Yen Lin.

"Men jag hörde vad du sa."

"Vad sa jag då?"

Master tvekade. "Eh, du sa att du… ville ha alla avsnitt av Rurouni Kenshin?"

SMACK! Master svimmade av ett hårt slag i bakskallen.

"NEJ! JAG SA ATT JAG VILLE HA ALLA AVSNITT AV BLEACH JÄVLA IDIOT!" VRÅLADE Yen Lin bakom honom.

"Eh… en fråga… Hur kom du hit?" frågade Kiba.

Yen Lin stirrade på honom. "Åh, sa jag inte att jag kunde teleportera mig? Jaja jag måste gå nu, dem andra undrar väl var jag är nånstans." Sa hon. Yen Lin vinkade till Master som fortfarande var avsvimmad. "Ha det bra." sa hon sockersött och försvann sedan i ett dammoln. Kiba stirrade efter henne.

"Alltså… Den där tjejen har så kort stubin…" muttrade Master och höll sig för sin 10 centimetersbula som hade trätt fram i hans bakskalle.

"Och ändå stod du ut med henne i så många år…" sa Gaara lugnt.

Master blängde på Gaara och upptäckte sedan att han hade tagit Masters dator. "Vad gör du med min dator! Hit med den!" skrek han. Gaara hade inte hört vad Master sa utan fortsatte att göra vad-det-nu-var på datorn vilket resulterade i att Master gick helt enkelt fram och tog datorn och tryckte sedan ner en tangent utan att märka det. "HA! Min dator!" sa han.

Gaara stirrade på honom. "Eh… Master, du har gjort ett misstag…"

"Jag gör aldrig misstag."

Gaara pekade på skärmen utan att säga nåt. Master böjde sig fram för att läsa vad han hade gått med på att göra. Det stod:

Vad vill du göra med din dator?

1. Formatera hårdisken.

2. Lägga in ett Bleachavsnitt till och därmed krascha hårdisken p.g.a. överbelastning.

3. Skicka 1000 kedjebrev till en av dina kompisar bara för att jävlas med dem.

"heh, det där gör ju inget, jag väljer bara 3:an så…" Master skrattade nervöst.

"men du har redan valt 1:an…" sa Kiba. Master stirrade på skärmen och såg på medan hans livsverk (jag vet det lät löjligt) försvann för all framtid. "NEEEJJJJ! Det är inte sant!" vrålade han medan han dunkade huvudet upprepade gånger i närmaste trädstam.

Kiba drog långsamt Gaara i ena armen. "Jag tror att han behöver vara för sig själv en stund…" sa han samtidigt som de såg hur Master började grina av ilska och bankade på datorn upprepade gånger.

"Men för i helvete, släpp ut mig!" vrålade Miharu. Kankuro hade (efter en lång kamp) lyckats låsa in henne i Kuroari så nu kokade hon av ilska.

"Annars vadå? Tänker du slå till mig med en hårborste eller vad hade du för plan?" sa Kankuro lugnt. Han och Kyu satt och väntade på att Yen Lin skulle komma tillbaka.

"Det vill du inte veta." Sa Miharu med en hotfull röst.

"Jag blir såå rädd." sa Kankuro. Kyu som visste hur Miharu kunde bli om någon retades med henne backade långsamt från Miharu (där hon var fångad i Kuroari)

Man kunde höra hur Miharu höll på och försökte ta sig ut men utan framsteg. Efter en stund kunde man höra hur hon muttrade många olika svordomar.

"Vänta bara… När jag kommer ut härifrån så ska jag… jag ska spöa skiten ur dig!" skrek Miharu.

"Heh, dröm vidare Barbiedockan."

"KALLA MIG INTE FÖR DET!"

"En fråga bara… Varför hatar ni varandra så mycket?" frågade Kyu.

"Därför att han är en fjortis/hon ser ut som en barbiedocka!" sa båda samtidigt. Kyu ryckte på axlarna och mumlade nåt om att hon tänkte gå iväg en stund. Efter 5 minuter kom hon fram till en liten sjö och då såg hon att det var dem från Akatsuki som var där men dem hade inte upptäckt henne så hon gjorde snabbt några tecken med händerna vilket gjorde att hon blev osynlig för en stund.

Nu hade Itachi blivit sig själv igen (han hade suttit och mediterat när Deidara försökte få kontakt med honom) och han hade ett mycket ondskefullt leende på läpparna och Deidara, Sasori, Zetsu och Kisame (som hade lyckats tagit sig fram till dem andra) satt och väntade på att han skulle komma med sin nya plan. Han ställde sig framför dem precis när han skulle säga något så började alla prata i munnen på varandra vilket gjorde Itachi så irriterad att han gav Kisame en käftsmäll. Alla tystnade genast.

"Okej, förra gången gick det inte så bra, hade inte den där tjejen spöat skiten ur Kisame… (Kisame såg ner i backen och mumlade om att han skulle skämmas för att ha blivit slagen av en tjej.)och hade hon inte manat fram det där monstret så skulle vi ha segrat men jag… Jag har en ny och bättre plan nu…" sa Itachi.

'En ny plan? Vad kan det vara?' tänkte Kyu och fortsatte lyssna.

"Den här gången föreslår jag att vi kidnappar den där flickan och i utbyte mot henne så vill vi ha… Sasuke…" Sa Itachi. Han väntade på att någon av dem skulle säga någon kommentar om planen. Deidara var först.

"Men varför just Sasuke? Är det inte bättre om han får lida lite mera INNAN du dödar honom?" frågade hon.

"Jo… För ingen kommer att gå med på att vi får Sasuke så då får vi en bra anledning att döda någon, vi har som ni vet inte kunnat göra det på länge…" Alla runt honom instämde.

"…Och det innebär ju att vi får träna mer på våra tekniker inte sant?"

"JAVISST!" ropade alla medlemmarna i Akatsuki.

'Fan, dem är ute efter Yen Lin, jag måste varna dem andra' tänkte Kyu men innan hon hade hunnit smyga därifrån så hade Sasori ställt sig framför henne. Även om han inte kunde se henne så hade han känt att någon hade iakttagit dem hela tiden och på något underligt sätt hade han hittat henne. Men Kyu lyckades smita undan honom och hon sprang allt vad hon orkade på samma stig som hade gått på förut. Bakom sig kunde hon höra alla i Akatsuki springa efter henne. Efter en stund såg hon ett buskage som hon gömde sig snabbt bakom. Kyu hörde hur dem sprang förbi hennes gömställe och hon andades ut.

"Jag blir tvungen att använda min specialteknik om dem kommer tillbaka." mumlade hon för sig själv. Hon behövde inte vänta länge. Plötsligt tog någon ett hårt grepp om hennes hår och utan att tänka gjorde hon snabbt Henge no Jutsu.

Det var Kisame som hade tagit tag i Kyu men tack vare att hon hade förvandlat sig till Akamaru så trodde han bara att hon var en hund.

"Var tog han/hon vägen?" frågade Kisame samtidigt som han höll i Kyu. (Utan att veta om det förstås)

"Ingen aning men vi hittar nog personen." Svarade Itachi. Kisame släppte ner Kyu som genast sprang därifrån och när hon var säker på att dem inte kunde se henne så förvandlade hon sig tillbaka till sin vanliga gestalt. Kyu lutade sig mot ett träd samtidigt som hon tänkte: 'Jag måste göra något, annars kommer Yen Lin att bli dödad.' Hon funderade en stund och sedan hade hon en plan. 'Det kommer inte att bli lätt, egentligen ska jag inte vara ensam och det är inte säkert att min kropp klarar av det plus att min chakra kanske inte räcker men jag har inget annat val' tänkte Kyu.

Akatsuki…

"Men vi har inte hittat varken Sasuke eller tjejen." Sa Deidara.

"Just det, kan vi inte bara ge upp och gå hem istället?" frågade Kisame.

"Är det mig ni letar efter?" frågade plötsligt någon. Alla i Akatsuki vände sig om och fick syn på Sasuke.

Itachi log. "nämen, där är du ju 'foolish little brother.'" sa han.

Sasuke tog upp 3 kunais och sa: "jag har kommit för att döda dig en gång för alla." Plötsligt skiftade han form och blev till Yen Lin. "Ni ska få ångra att ni någonsin underskattade mig." sa Yen Lin.

Itachi såg förvirrad ut. "Vem är du egentligen?"

Hon gjorde snabbt några tecken och tog fram en motorsåg ur tomma intet. "Jag är den som ska göra slut på er…" sa hon. Yen Lin startade motorsågen men då fick Kisame nog och sprang därifrån.

"Vafan tror du att du gör?" skrek Zetsu.

"Räddar mitt skinn till skillnad från er!" skrek Kisame tillbaka.

Det slutade med att alla sprang därifrån och när Yen Lin såg att dem var borta förvandlade hon sig tillbaka. "Puh, det fungerade." sa Kyu glatt.

"Trodde du ja." sa någon bakom henne. Kyu vände sig långsamt om och fick syn på Itachi.

"Till skillnad från dem andra idioterna så ser jag genom din teknik tack vare att jag kommer från Uchiha-Klanen."

Kyu log ett listigt leende. Hon hade fått en ide. "Då får vi se hur klarar av att se igenom den här." sa Kyu. "Henge no Jutsu!" Hon förvandlade sig till… Itachi och sedan aktiverade hon sin "Mangekyo Sharingan."

Itachi var chockad. "Men… Men jag dödade ju alla i Uchiha-Klanen. Det ska inte finnas någon kvar förutom Sasuke."

Hon började springa mot honom. "Undrar om du kan slåss mot dig själv för jag tror inte att du kan förutse dina egna attacker!" skrek hon åt Itachi som paikslaget stirrade på henne medan hon drog fram 5 kunais.

Samtidigt…

Miharu hade försökt ta sig ut ur Kuroari på många olika sätt men hittills hade det inte gått särskilt bra så nu hade hon gett upp. "Snälla Kankuro, kan du inte släppa ut mig? Jag lovar att jag inte ska slå dig eller nåt" bönade hon.

"Visst, öppna bara luckan så kommer du ut." sa han.

Miharu blev förvirrad. "Men luckan är låst, pucko." Sa hon.

"Nej, jag låste upp den för tre timmar sen men du är ju så korkad att du inte ens märker det."

Det var den sista droppen för Miharu. Nu var hon så arg att hon nästan slet av luckan från gångjärnen och hon kom med tunga steg mot Kankuro.

"Du… Ska… dö…" Fick hon fram samtidigt som man kunde se det brann i hennes ögon och hon darrade av ren ilska.

Kankuro backade från henne. "Ok… Ta det lugnt, jag skojade bara…"

Miharu röt till som ett lejon och började springa onaturligt snabbt mot Kankuro. "Fan också." muttrade han och började springa också.

Samtidigt i grupp 3.

"Um… Naruto-kun?"

Naruto (som egentligen var Sasuke och fråga mig inte hur han lyckades ta sig tillbaka till "sin grupp" efter att ha blivit spöad av Yen Lin) vände sig om och fick syn på Hinata. "Hai?"

Hinata började nervöst plocka med fingrarna. "K-Kan du komma med en stund?" frågade hon.

Naruto stirrade underligt på henne innan han svarade. "Visst…" Han följde med Hinata och efter en stund stannade dem. "Vad ville du tala om?" frågade Naruto/Sasuke (äsch, jag skriver Sasuke nu, hoppas att det inte blir rörigt.)

Hinata stirrade förläget i marken innan hon svarade. "Jag… D-Det är en sak som jag inte har vågat… Berätta…" lyckades hon få fram.

Sasuke rynkade pannan. "Vet hon att jag inte är Naruto?" frågade han sig själv men innan han hade hunnit tänka färdigt såg han att Hinata skulle säga nåt igen.

"Jag… Mummel-mummel…" Var det enda som Sasuke uppfattade. "Vad sa du?"

Det syntes att Hinata började bli generad över något. Hon började plocka med fingrarna igen och hon rodnade (som vanligt).

"Jag… Är… Kär… I… Dig…" lyckades hon få fram.

Tystnad.

Sasuke såg ner i backen innan han svarade. "Menar du verkligen det?" hörde han sig själv fråga. (Inre Sasuke: Men vafan är det där för en fråga? Bättre kan du väl?"

Hinata sa ingenting. Hon böjde sig fram mot Sasuke och kysste honom mitt på munnen. Sasuke blev så chockad att han gjorde inte ett dugg, han bara stod där…