Hej! Äntligen har jag avslutat denna fanfic efter ett halvår, jag har haft fullt upp med mina andra fanfics (såna som jag inte har lagt ut på fanfiction ännu.) men nu när den här är avslutad ska jag fortsätta skriva på dom andra!

Berätta vad ni tyckte om denna fanfic efter att ni har läst den!

Kapitel 7: Avskedet

Sasuke hade fortfarande inte hämtat sig från chocken över att Hinata hade kysst honom i tron att han var Naruto. För tillfället kunde han inte smita därifrån och byta tillbaka med Naruto pga. Att Hinata sov i hans knä. Och Raiku fanns ingenstans att finna heller.

"Fan… jag är bara så körd…" mumlade Sasuke för sig själv.

"RAAAH! I NEED PAINKILLERS!" Vrålade Master efter att ha dunkat skallen i ett träd över hundra gånger. Kiba satt och höll för öronen medan Akamaru satt bredvid honom och ylade.

"Alltså, det måste ju vara nåt fel på människan." Mumlade Kiba om Master och såg på Gaara som låg utsträckt på marken och sov för första gången på många år. "Och det är ett under att Gaara inte vaknar av Masters gnällande…"

POFF! Yen Lin kom plötsligt ur tomma intet och hon höll i Kyu som fortfarande inte hade vaknat. Yen Lin såg orolig ut. "Vad har hänt här?" Yen Lin syftade på Master som höll på och skrek som en galning vid det här laget samtidigt som han stortjöt.

Kiba reste sig upp. "Det är en lång historia, men vad har hänt med Kyu?" frågade han.

"Hon slogs mot en av medlemmarna i Akatsuki, han Itachi vet du, och hon gjorde en skithäftig jutsu som fick Itachi att flyga åt helvete så vi behöver inte bry oss om dem längre." Sa Yen Lin i ett enda andetag. Hon lade ner Kyu på marken och gick fram till Master och försökte få kontakt med honom.

"Master?" hon viftade med en hand framför hans ögon.

"Jag kommer aldrig kunna överleva utan min dator…" snyftade han.

SMACK! Yen Lin slog till Master hårt i ansiktet så att han flög in i ett träd. Han kvicknade genast till och stirrade framför sig med en tom blick. "Yen Lin?"

Yen Lin skakade på huvudet." Vafan är det med dig?" Suckade hon. Hon vände sig till Kiba som höll på att ge en del av sin chakra till den medvetslösa Kyu. "Vänta Kiba, jag kan ge henne lite nu."

"Jag kommer inte klara mig utan datorn." Mumlade Master för sig själv där han satt mot trädet och höll sig för sitt huvud som var full i bulor. Yen Lin blev väldigt irriterad på Masters eviga gnällande. Hon tog datorn ifrån honom och började skriva in nåt på den. Efter en stund gav hon honom den igen.

"ÅHH! Den fungerar igen, hur gjorde du?" Han såg på Yen Lin med en beundransvärd blick. Hon slog till honom på nytt. "Du hade stängt av datorn …" sa hon. 'Han måste ju vara hjärndöd." tänkte hon tyst för sig själv medan hon såg på när Master satte igång ett avsnitt av Bananer i Pyjamas och började dregla över datorn. Kiba stirrade på Master. "Jag tror att han behöver åka till dårhuset." Sa han till Yen Lin.

"Det är ingen ide, han är redan ett psykfall som tror att han är en banan." sa hon. "Jag ska ta honom till ett vilohem efter att Kyu har kvicknat till."

Efter en stund vaknade Kyu upp. "Uuhh… Vad hände…?" hon försökte resa sig upp men hon hade inte tillräckligt med kraft.

"Du spöade skiten ur Itachi, det var så jävla coolt! Han bara typ flög åt helvete." Yen Lin var imponerad över Kyus teknik.

Kyu log svagt. "Tack för att ni gav lite av er chakra." Hon såg sig omkring. "Var är Kankuro och Miharu?"

Innan Yen Lin hann svara fick Kyu plötsligt en vision. Ibland hände det att hon såg in i framtiden eller såg vad som hände precis i samma stund. Det hon såg fick henne att skrika rakt ut. Dom andra var inte beredda så de hoppade överraskat till.

"AAAHH! Mina öron!"Skrek Master helt oväntat. Nu tappade Yen Lin tålamodet. Att han inte kunde hålla käften, han behövde verkligen hjälp så hon slog Master tills han svimmade, "KAN DU ALDRIG HÅLLA KÄFTEN!"

Dom andra: (Svettdroppe.)

"Shit, hon är ju helt galen," muttrade Kiba och såg på när hon tog tag i Masters ben och började släpa honom därifrån. Tyvärr så hörde hon Kibas kommentar och vände sig om. Kiba såg att Yen Lin hade ett väldigt farligt psykopatiskt uttryck i ansiktet.

"VAD SA DU!" Skrek hon åt Kiba som gömde sig bakom Kyu av rädsla.

"Ingenting…"

Samtidigt…

"Raiku, vad sysslar du med!" Miharu hade upptäckt i sista minuten att det inte var Kankuro som hade låst in henne i Kuroari, det var Raiku…

Raiku såg bistert på Miharu där hon var fastbunden vid ett träd. "Du har aldrig brytt dig om mig, jag har älskat dig i många år men du har bara brytt dig om ditt utseende…"

"Raiku…" försökte Miharu men hon kunde bara hjälplöst se på medan han tog fram en kunai och började gå mot henne samtidigt som det började ryka om honom..

Kyu…

"Vi måste hjälpa Miharu!" Kyu reste sig snabbt upp och skulle precis springa därifrån när hon plötsligt sprang in i någon…

"Ajj… se dig för…"

"Raiku… Men… Men…" stammade Kyu.

"VAR ÄR MIN ÄLSKADE MIHARU-CHAN!" Vrålade Raiku rakt i örat på Kiba som knuffade bort honom samtidigt som han höll sig för ena örat. "SLUTA SKRIK I ÖRONEN PÅ FOLK!" Skrek han tillbaka och hoppade undan från sin storebror som försökte slå honom. Medan Kiba bråkade hade han släppt taget om Gaaras kropp så han låg bara kvar på marken och sov som om inget hade hänt.

"Åhnej, det är säkert någon i Akatsuki som har gjort Henge no Jutsu" sa Kyu. Raiku stirrade på sin lagkamrat. "Är det sant? Jag måste rädda henne!" Han började springa mot platsen där Miharu befann sig.

"Jag svär, Raiku kan inte vara min biologiska brorsa. " sa Kiba medan han stirrade efter sin storebror när han sprang därifrån.

Miharu…

"Tobi is a good boy." Tobi var tydligen ovanligt bra på att transformera sig. Miharu stirrade på honom. Hon visste hennes liv var slut. "Det är så typiskt att jag ska dö med kluvna hårtoppar…" tänkte hon och slöt ögonen.

SMACK! Tobi flög plötsligt in i ett träd med en sådan kraft att hela trädet välte.

"Nani?" Miharu öppnade ögonen igen och fick syn på…

"Raiku? Vad gör du här?"

Raiku hade ställt sig framför Miharu för att hindra Tobi från att komma närmare henne. Han svarade inte utan blängde på Tobi som backade undan från honom. "Nu ska du döden dö…" muttrade han och började knäcka sina fingrar och anföll Tobi. SMACK BAMM DONG!

5 minuter senare…

Tobi: Totalt utslagen.

Raiku: The Winner!

Han sprang fram till Miharu och skar bort repen så att hon kunde komma loss.

"Tack… Men varför hjälpte du mig? Jag snäser ju bara av dig eller så slår jag dig jämt." frågade hon samtidigt som hon gned sig om handlederna där repen hade skurit in.

Raiku log. "Jag hjälper alltid dem som är med i mitt team, så lätt blir du inte av med mig, jag skyddar dig och Kyu tills jag dör."

Miharu log tillbaka. "Jaså du…"

När Miharu och Raiku kom tillbaka till Kyu, Kiba och Gaara fick dom se att Master och Yen Lin var borta. "Vart tog dom vägen?" frågade Miharu Kyu.

"Dom sa nåt om nåt dårhus…" svarade Kyu där hon lutade sig mot ett träd och såg på hur Kiba försökte få liv i Gaara genom att ruska honom för fullt men utan resultat.

"Men vakna nu!" Skrek Kiba. Akamaru satt bredvid och skällde men inget hände, Gaara var helt 'borta.'

"Det är ingen ide att du försöker Kiba, han kommer nog sova väldigt länge." Sa Miharu.

Plötsligt kom Kyu på en grej. "Hörni, vart tog Kankuro ivägen? Är det någon som har sett honom?"

"Hehe, nu ska du dööö…" Alla i Akatsuki (Itachi, Kisame, Deidara, Zetsu, Tobi och Sasori) gick mot Kankuro och alla satte igång sina motorsågar på mindre än tre sekunder. Plötsligt såg dom att Kankuro hade försvunnit och alla såg sig omkring för att hitta honom men det slutade med att dom blev överraskade av att ett gäng träd föll över dom. Kankuro hade tagit fram Karasu som uppenbarligen hade uppgraderats med små knivar som snurrade runt där händerna skulle ha suttit.

"Eh? Knivarna har inte funnits där förut." Sa han och såg förvirrat på sitt vapen innan han sprang iväg för att hitta sin grupp igen. Efter en stund kunde han plötsligt se sin äldre syster som verkade upprörd över något. "Temari, vad sysslar du med?" Frågade han men innan hon svarade på hans fråga gjorde hon Kamatachi no Jutsu utan någon som helst förvarning. Kankuro hann dock ta skydd bakom en sten och undvek dom starka vindarna som Temari kunde kontrollera med sin solfjäder.

"Jösse, vad är det med dig egentligen?" suckade Kankuro när han kom fram från sitt gömställe.

"Shikamaru och Shino är bara så döda." Muttrade Temari och sprang därifrån medan Kankuro stod kvar en stund och såg efter henne. "Alla har visst blivit galna…"

"NARUTO! Du är sååå död!"

"Just det, DÖD!" Det var Sakura och Ino som tydligen hade listat ut att Naruto hade gjort Henge no Jutsu för att se ut som Sasuke enligt överenskommelsen dom hade gjort. Nu blev han jagad av Sasukes största beundrare som man verkligen inte skulle underskatta. När Naruto fick syn på Kankuro såg han inte efter vart han sprang så det slutade med att han krockade med ett träd och svimmade.

"Konohas ninjaclown har visst bort sig igen ser ja," sa Kankuro åt Sakura och Ino när dom kom fram till honom. Sakura suckade medan hon lyfte upp sin lagmedlem. "Han är ju hopplös, ibland undrar man hur gammal han är." Sakura och Ino gick iväg, bärandes på Naruto som inte visade några som helst tecken på att vilja kvickna till igen. Men dom hade inte hunnit gått långt när det plötsligt prasslade till i en buske. "Nani?" Sasuke och Hinata ramlade ut ur busken och låg kvar en stund på marken medan dom kysste varandra för fullt. Sakura och Ino blev kritvita i ansiktena och visste inte riktigt vad dom skulle göra. "Sasuke-kun?"

Sasuke och Hinata tittade upp där dom låg på marken. "Sakura? Vad gör du här?" Frågade Sasuke och såg överraskat på henne där hon stod en bit från honom och höll i en medvetslös Naruto. Även Hinata såg milt förvånad ut. "Nämen, är ni här?" Frågade hon och reste sig upp från marken samtidigt som hon blev lite röd om kinderna.

"Alltså Sasuke, gillar du Hinata?" Frågade Ino. "Förut hatade du ju tjejer eller gäller det bara mig och Sakura?"

Sasuke som hade kommit upp på benen nu ställde sig bredvid Hinata och tog hennes hand. "Jag har insett att jag inte kan fortsätta vara lika kall som vanligt. Hinata har fått mig att förstå det så från och med idag kommer jag och hon att vara tillsammans för alltid." Tillkännagav han. Det blev alldeles knäpptyst efter att Sasuke hade sagt det. Sakura och Ino kunde inte tro sina öron.

"Alltså, det här kan ju inte vara något annat än en…" började Kankuro tänka men avbröts av att han plötsligt föll ner i ett hål som hade dykt upp under hans fötter. Alla började vinka åt honom och sedan…

DUNK! Kankuro låg på golvet i sitt rum. Först var han förvirrad över hur han hade hamnat där men sedan förstod han att det bara hade varit en dröm. Han hade ramlat ner från sängen och vaknat av det.

"Jag tyckte väl att det började bli väldigt konstigt…" sa han och såg att klockan var halv tio. Det innebar att han hade gott om tid på sig att göra sig i ordning för det nya uppdraget som han och hans syskon skulle få klockan tio uppe hos Tsunade. Gaara och Temari hade tydligen gett sig iväg utan att ha brytt sig om att väcka honom.

En kvart senare…

Kankuro hade fortfarande inte glömt bort drömmen när han var på väg mot Tsunades kontor. Han hade t o m kollat om Karasu hade kvar dom där knivarna vilket Karasu inte hade. Drömmen hade känts verklig ända tills Sasuke och Hinata hade kommit. Sedan kom han på en annan detalj. "Kiba har väl ingen äldre bror?" Plötsligt avbröt hans funderingar av att någon sprang rakt in i honom så det slutade med att båda föll omkull på marken. När Kankuro satte sig upp såg han vem det var som hade sprungit in i honom. Det var en tjej med spretigt svart hår och stora gröna ögon. Hon hade en svart T-shirt på sig och en kort svart kjol med ett par röda leggings under. Nu såg hon förskräckt på Kankuro samtidigt som hon mumlade: "Gomen nasai, jag skulle ha sett mig för."

Kankuro var för chockad för att svara. Hon såg ju precis ut som Kyu i hans dröm. Innan han visste ordet av frågade han: "Heter du Kyu?" Sekunden efter insåg Kankuro vad han hade sagt. Men "Kyu" var bara lättad över att han inte var arg på henne så hon svarade. "Nej, jag heter Shizuka." hon log lite generat mot honom.

"Vad är det?" frågade Kankuro.

"Tänk, jag drömde jättekonstigt inatt och nu när jag tänker efter så var DU med! Eller i alla fall någon som såg ut som dig, han som var med i min dröm hette Kankuro." sa Shizuka.

"Jag heter Kankuro." Sa han lugnt. Shizuka blev eld och lågor. "Vad häftigt, tänk att jag drömde om någon som faktiskt finns! Ska du också upp till Tsunade? Jag ska göra nåt uppdrag med några ninjor från Hidden Sand." Shizuka var verkligen en pratglad människa. Kankuro hann inte svara. Hon hade sett hans pannband.

"Oh, du är från Hidden Sand, då kommer vi att vara med i samma team ett tag, vad kul! Jag kommer också från Hidden Sand från början men jag har flyttat runt hela mitt liv och nu har min familj bestämt sig för att stanna här… Åh… Du kör med Kugutsu no Jutsu ser jag, det är verkligen ovanligt, jag har aldrig träffat någon som…" Kankuro avbröt henne. "Pratar du alltid sådär mycket?" Frågade han samtidigt som han försökte hålla sig för skratt. Shizuka nickade. Han fick med ens syn på en klocka som visade att det var fem minuter kvar tills dom skulle vara uppe på Tsunades kontor. "Oj vi måste skynda oss!" sa han och tog tag om Shizukas hand och började springa.

Medan dom sprang sa Shizuka: "Från och med nu kommer jag att tro mer på sanndrömmar, jag menar det här kan ju inte vara en slump att jag drömmer om dig helt plötsligt sådär."

Kankuro skrattade." Jag kan inte fatta att du orkar babbla hela tiden." men samtidigt tänkte han att det stämde nog att man kunde drömma sanndrömmar ibland men att det inte var varje dag som dom stämde in.

Slut