A/N sååå äntligen ett nytt kapitel, måste faktiskt erkänna att jag nästan helt glömt bort denna fiction… men här är det iaf, hoppas ni gillar det!
Kapitel 3. Brevet
när vi kom tillbaka från Hogsmeade åt vi middan och sen gick vi upp till Gryffindors sällskapsrum för att spela lite knallkort. vi körde en liten turnering vi fem och jag åkte ut först. när dom andra fortsatte spelet såg jag mig lite omkring i uppehållsrummet. en grupp förstaårselever satt på golvet och övade på formeln som får saker att flyga ; Wingardium Leviosa, en grupp äldre elever satt längre bort vid några bord och skrev på sina pergament, antagligen arbetandes på någon läxa. jag tyckte om det här rummet med sina mysiga röda fotöljer framför den sprakande brasan, alla småbord med röda stolar runt, sina stora fönster och alla de fina, något gammalmodiga stentrapporna som ledde upp till sovsalarna. jag önskade om igen att jag skulle få stanna här i all evighet, men jag ångrade mig snabbt och tänkte " det här året i alla fall... när Harry går här". jag såg kärleksfullt på honom när han tjöt till; han hade kommit till finalen mot Ron. jag log och hejade på honom fast jag visste att han antagligen skulle förlora, Ron var alldeles för bra, han vann nästan alltid på spel. precis som hade förutsatt vann Ron men jag var förvånad, det hade varit nära att Harry hade vunnit, bara ett enda litet misstag hade ändrat på det. vi satt kvar i fotöljerna och pratade om allt mellan himmel och jord. jag satt i Harrys knä och Hermione och Ron delade lite diskret på en anna fotölj, fast dom satt inte fullt så omslingrade som jag och Harry. Ron var röd i ansiktet, antagligen av Hermiones närhet, men han låssades inte om det. Ginny satt i en egen stol och jag undvek hennes blickar för jag visste ju att det måste vara svårt för henne att se oss så, men om Harry säger "kan du inte komma och sitta här?", då måste jag ju nästan det. eller måste är väl fel ord, men för det första ville jag och för det andra, vad skulle jag säga? "nej jag vill inte för då är det synd om Ginny för hon är så hejdlöst förälskad i dig". det kunde jag ju inte säga, då skulle hon HATA mig. men jag kunde ändå inte låta bli att le lite åt Harrys min om jag skulle säga så.
- vad ler du åt, snygging? frågade han med ett kärleksfullt leende. jag log tillbaka.
- att du förlorade, svarade jag och duckade när han låssades måtta ett slag mot mitt ansikte. han skrattade och kramade mig så hårt att jag trodde att flera revben skulle gå av.
- aj! du bryter mina revben, skrattade jag och ålade mig ur hans grepp. han skrattade och tog tag om mig igen.
- jag går och lägger mig! sa Ginny och försvann snabbt.
jag såg lite ångerfyllt efter Henne. Hermione såg lite orolig ut hon också.
- öhm, Hermione kan jag få snacka med dig lite?
Hon log lite mot mig.
- Visst. ehh.. ni killar kan väl gå upp i eran sovsal kanske?
- öhh okej, sa båda och gick glatt pratandes upp till sig. på översta trappsteget stannade Harry, log och sa:
- kan du inte sova hos mig inatt igen, Amanda?
- joo... kanske det men du kanske sover när jag kommer upp.
han log det där bländande leendet så att jag bara smälte.
- det gör inget, väck mig då.
- okej, log jag och Harry gick in. det var mycket mindre folk i uppehållsrummet nu, antagligen hade de flesta redan gått och lagt sig fast vi varit för ingripna i det vi gjorde för att upptäcka det. Hermione och jag gick bort till ett avskilt hörn med två fotöljer och satte oss.
- öum..., sa jag eftersom jag inte visste hur jag skulle börja. alltså...Ginny... ehh... det känns liksom lite konstigt och jag vet inte hur jag ska göra, sa jag dumt.
Hermione la huvudet på sned.
- du menar det här med att hon gillar Harry?
- jaa...
- jo alltså jag tror det bästa är att inte prata med henne eller något sånt utan bara att tänka lite på det när hon är med och du och Harry...ja.
Hon log lite snett och jag besvarade det.
- jo jag vet men jag känner mig så taskig, men jag kan ju liksom inte lämna Harry för det...
- nej det ska du ju absolut inte göra! ni tycker ju så mycket om varann.
Hon log igen och jag log tillbaka.
- jajuste ja, är det något mellan dig och Ron?
en rodnad sköt upp Hermiones kinder.
- alltså inte officiellt men jag sa att jag gillade honom och han sa att han gillade mig också men alltså vi har inte kyssts eller något.
Hon blev ännu lite rödare i ansiktet men jag bara log.
- det är ju jättebra!ni passar så bra ihop, jag är jätteglad för eran skull.
Hermione blev jätteglad när jag sa det och gick fram och kramade mig, nästan lika hårt som Harry hade gjort. jag skrattade lite.
- jag kanske borde gå upp och sova nu...
- aa jag med annars hinner väl Harry somna, sa jag med ett litet skratt.
- ja men ha det så bra inatt då, sa hon med en blinkning.
- Godnatt.
Jag gick uppför trappan till Harrys sovsal och stannade till framför den massiva ekdörren. "Pojkar, sjunde året" stod det på den. jag tryckte försiktigt ner handtaget och gick in, medveten om att jag måste vara mycket tyst för att inte väcka någon. jag smög försiktigt fram till Harrys säng. han var vaken. han log brett när jag kom fram och flyttade lite på sig så att jag kunde komma upp i sängen. sen drog han igen de tunga, mörkröda tygförhängerna vid sängens vardera sida och kastade därefter en formel så att ingen kunde höra oss utanför hur högt vi än skrek.
- så äntligen, log han, jag började tro att du inte skulle komma!
- äh, jag har väl aldrig glömt dig heller, log jag och kysste honom försiktigt på hans mjuka läppar. när mina läppar lämnade hans såg jag att han fortfarande hade ögonen slutna. jag passade på och drog av mig tröja, bh och byxor. jag misstänker starkt att han visste vad jag höll på med men han fortsatte blunda och låssades som ingenting. jag lutade mig försiktigt fram och kysste honom en gång till. den här gången öppnade han ögonen efter. han log varmt mot mig och kysste mig igen. det blev allt intensivare och hungrigare kyssar och jag smekte hans bröst och mage. jag förstår inte riktigt det där, det som är allra mest attraktivt på en kille tycker jag är magen, eller kanske bröstkogen, men det är ju nästan samma sak, och så benen såklart. men tjejer har ju cokså en mage som för det mesta ser likadan ut, beroende på hur mycket personen ifråga har tränat. borde jag inte i sånna fall dras till tjejer också? men det kanske är för att tjejer har andra delar också som för mig inte är lika intressanta. kyssarna blev hetare och hetare och det ena ledde till det andra. jag kan säga att jag var lättad att Harry hade kastat förtrollningen så att ingen hörde någonting.
dagen därpå regnade det, och inte så lite heller, det bara ÖSTE ned. detta gjorde att vi var inne hela dagen. vi spelade spel, pratade och medan de arbetade med sina hemuppgifter satt jag och läste lite i deras trolldomsböcker. dom var väldigt intressanta. plötsligt hördes en knackning på rutan. därute blev en uggla kastad hit och dit av vindens luftströmmar. jag hoppade upp och öppnade fönstret. det var addresserat till mig. jag öppnade det och bävade för vad som skulle komma.
Kära Amanda,
jag och pappa har det lite besvärligt just nu, och vi behöver lite mer tid tillsammans, tyvärr ensamma. vi undrar därför om du har lust att stanna på Hogwarts hela året? du verkade ju ändå tycka om att vara där och du börjar ju inte skolan igen förrän nästa år. pappa och jag ska åka utomlands och göra lite olika saker tillsammans för att hitta tillbaka till varann. vi har redan pratat med Proffessor Dumbledore, rektorn, och han tyckte att det var helt okej att du stannade. skicka ett svar så snart som möjligt. hoppas du har överseende.
Mamma
jag läste det två gånger för att riktigt smälta in vad som stod och när det hade gått in vad det verkligen betydde, gav jag upp ett högt glädjetjut som fick folk i hela uppehållsrummet att vända sig mot mig. jag flög tillbaka mot dom andra och kramade den som var närmast, vilket råkade vara Hermione. jag började dansa runt med henne medan hon hängde efter som en liten trasdocka.
- Amanda vad GÖR du? Jag stannade upp. Ginny såg chockad ut medan Ron och Harry grät av skratt. även Hermione höll på att skratta ihjäl sig. jag rätade på ryggen och sa högtidligt:
- jag får stanna här hela året!
alla tjöt till och flög fram och började dunka mig i ryggen och var jätteglada. flera elever kom fram och frågade vad som stod på och när dom fick höra det reagerade dom precis som dom andra, och snart hade hela Gryffindor grattat och lyckönskat mig. utom en. en som jag sett smita iväg redan när hon fått höra det. Ginny. jag skäms lite över att säga det men just då var jag så glad att jag sket fullständigt i Ginnys kärleksproblem. jag sprang upp i uggletornet och skickade snabbt ett svar och gav ugglan som kommit med brevet så mycket godis den kunde äta. den kvällen var det fest i Gryffindors uppehållsrum. Ron och Harry gick ner till köket och fixade honungsöl och så roligt som jag hade den kvällen hade jag inte haft på länge. när jag den kvällen gick och la mig (i min egen säng faktiskt!) så gnagde det lite i mig att Ginny hade tagit det så, men jag var fortfarande så lycklig att jag inte riktigt orkade tänka på något som kunde göra mig på sämre humör.
