Det här är då ett försök av mej att skriva en någonlunda seriös historia om en liten svarthårig flicka som tror hon är dotter till Voldemort >:) Ja, mer säger jag inte, ni får läsa själva.


Kapitel 1

Han såg sig omkring bland förödelsen. Alla möbler var omkullvälta. Alla fönster var krossade. Glassplitter låg överallt. Och elden brann överallt.

Ändå kände han en vild glädje av allting. Han hade åstadkommit det. Han hade gjort det.

Mugglarna i huset var döda. Mörkrets märke svävade ovanför huset. Men ändå var han kvar. Han kände att det på något sätt var ofullbordat, någonting fattades… Hans funderingar avbröts av ett ljud. En snyftning. Han vände sig om och drog trollstaven i en rörelse. Ljudet kom från sovrummet. Där kropparna låg.

Han gick sakta dit. Egentligen borde han skicka en dödsätare för att döda, vem eller vad det nu var, men någonting drev honom framåt. Han kom fram till dörren, som var lite på glänt.

Inne i rummet, vid mugglarkvinnans döda kropp, satt ett barn. En flicka. Hon snyftade till.

"Vakna mamma!" Hon skakade om kvinnan och grät.

Han sköt upp dörren, som gav ifrån sig ett gnisslande ljud. Flickan vände sig om.

"Du har dödat dom! Dom är döda… Dom…" Hon snyftade och gömde ansiktet i händerna.

Han tittade förundrat på henne. Hon hade axellångt, svart hår, och hade bara på sig ett vitt nattlinne. Hon drog undan händerna och blängde på honom med bruna, rödgråtna ögon.

"Varför dödade du dom? Dom har inte gjort dig något ont!" Hon grät.

Han tog ett par steg mot henne. Vilken annan unge som helst skulle ha varit död nu, men det var någonting med henne… Hon vände sig mot den döda kvinnan igen och skakade om henne ännu en gång. Han gick fram och tog tag i hennes arm.

"Det kommer inte att fungera. Hon kommer inte vakna, hon är död" var det enda han sade. Hon såg upp på honom. Underläppen darrade till, och ögonen fylldes med tårar igen. Han såg sig omkring i det förstörda rummet.

"Du måste ut härifrån, huset kan rasa vilket ögonblick som helst…" Hon såg på honom en stund. Sedan såg hon sig om mot sina döda föräldrar. Hon sprang fram till sin pappa och kramade om honom. "Hejdå", viskade hon och blundade. Han betraktade henne förundrat.

Hon klappade sin pappa på huvudet, sen suckade hon och gick fram till sin mamma. Hennes ögon glänste i ljuset från elden.

"Hejdå, mamma." viskade hon och kramade om henne. Det hördes ett knarrande ljud från taket.

Han gick fram och lade handen på hennes axel.

"Vi måste ut, nu!" Hon vände sig om och kastade en sista blick på sina föräldrar. Sen hoppade hon upp i hans famn, och han gick snabbt ut ur rummet.

Utanför väntade dödsätarna. Flera av dom såg förvånade ut över att han bar ett barn i famnen, det var inte likt honom. Bakom honom rasade huset ihop. Flickan skrek.

"Mamma! Pappa!" Han stannade och höll om henne hårt. Han var orsaken till hennes sorg. Han var orsaken till att hennes föräldrar var döda.

En av dödsätarna steg fram.

"Herre…" började han, men avbröt sig. Han räckte fram flickan mot honom.

"Här" sade han med låtsad avsmak. Dödsätaren såg chockad ut.

"Men…" började han.

"Ta henne!" fräste han. Dödsätaren tog snabbt emot henne.

"Vad ska jag göra med henne?" frågade han.

"Gör vad du vill, men om hon dör eller skadas…" Dödsätaren nickade snabbt och transfererade sig hem. Dom andra dödsätarna följde honom.

Han stod ensam kvar på gatan. Han vände sig om och såg på den brinnande ruinen. Ministeriet skulle dyka upp när som helst. Han var tvungen att ge sig av. Han såg upp på Mörkrets märke, som svävade ovanför huset och fyllde kvarteret med ett spöklikt, grönt ljus. Han, Voldemort, var orsaken till att det svävade där. Han var orsaken till att flickans föräldrar vad döda, och nu befann sig hemma hos Lucius Malfoy. Han såg med avsmak på ruinen igen, och med ett svep med sin trollstav transfererade sig han därifrån.