Kapitel 5
Eleverna följde efter professor McGonnagal in i stora salen. Alla dom äldre eleverna såg nyfiket på dom när dom gick förbi.
Sarah såg sig nyfiket omkring tills hon fick syn på Slytherinbordet. Malfoy satt bredvid Crabbe och Goyle, nästan längst ut på bordet.
Sedan såg hon upp till lärarbordet längst fram.
I mitten, i sin högryggade stol, satt Albus Dumbledore, den enda Sarahs pappa någonsin fruktat.
Hon såg forskande på honom. Vad var det för skrämmande med honom? Dumbledore satt och såg på dom nya eleverna med glittrande, blåa ögon och ett vänligt leende på läpparna. Han såg ut som en lång, smal jultomte, tyckte Sarah.
Professor McGonnagal stannade framför bordet, bredvid en pall med en gammal och sliten hatt, sedan tog hon fram en lång pergamentrulle och såg strängt på eleverna. Men hon sade inget först, hon tycktes vänta på något. Plötsligt öppnades en lång skåra på hatten, som en mun, och hatten började sjunga.
Kanske är jag ful,
I alla fall inte vacker.
Men få nu för er ej,
Att ej lyssna på mig,
För jag är sorteringshatten!
Sarah slutade lyssna där. Hon såg med milt intresse på sina skor.
Sången var lång, men tillslut var den över och alla applåderade. Sedan såg professor McGonnagal på förstaårseleverna igen.
- Jag ropar upp er en och en, sade hon. När ni hör ert namn ska ni gå fram och sätta er på pallen och ta på er hatten.
Efter dom orden såg hon ned i pergamentet, och sade med hög röst:
- Melissa Bandershoff!
En flicka med fräknar och nervöst ansiktsuttryck steg fram och satte på sig hatten. Det var tyst en stund, sedan skrek hatten;
- Hufflepuff!
Ett av borden började jubla, och Melissa tog av sig hatten för att springa till sitt elevhemsbord.
- Colin Creevey!
En liten pojke med blont hår som såg ännu mer nervös ut än Melissa kom fram och satte på sig hatten. Den sjönk ned över ögonen på honom, hela huvudet försvann nästan under hatten som var på tok för stor.
- Gryffindor!
Ett annat bord började jubla. Colin sprang över dit.
McGonnagal såg ned i listan igen, och plötsligt vidgades hennes ögon. Hon såg upp och sade med lätt darrande röst;
- Sarah... Dolder.
Två lärare förutom McGonnagal reagerade.
Dumbledore stelnade till, och den skäggige mannen som hämtat Sarah och dom andra förstaårseleverna innan såg plötsligt blek ut.
Sarah steg fram och försökte se så lugn ut som möjligt. Hon lyfte undan hatten när hon satte sig på pallen, sedan tog hon på sig hatten.
- Få se nu, funderade en tunn röst, som verkade komma från själva hatten. Bara ett ögonblick senare ropade hatten: SLYTHERIN!
Bordet där Draco satt började jubla. Sarah tog av sig hatten och gick mot bordet med ett belåtet leende på läpparna. Hon såg sig över axeln en gång innan hon satte sig.
Dumbledore följde henne med blicken. Det gick inte att läsa hans känslor i hans gamla ansikte. Men hans ögon, bakom de halvmånsformade glasögonen, såg frågande, eller kanske mer skrämda ut.
Sarah satte sig så nära Draco hon kunde, medan flera slytherinare såg nyfiket på henne.
- Dolder? Jag har aldrig hört talas om det innan... funderade en pojke som var större och såg starkare ut än dom flesta.
- Det kanske beror på att det var min fars namn enligt smutsskallarna, sade Sarah och gav pojken en lugn blick med sina röda ögon.
Dom flesta vid bordet såg imponerade ut av Sarahs ordval.
Sorteringen fortsatte, och efter det åt dom. Precis som familjen Malfoy hade beskrivit för henne så dök det upp mat på dom före detta tomma guldtalrikarna.
Sarah tog för sig, men kände att hon var iakttagen. Hon såg upp till lärarbordet och fann att dom flesta där sneglade eller stirrade på henne. Hon såg lugnt tillbaka en stund innan hon återgick till måltiden.
Efter maten reste sig Dumbledore upp och höll ett tal som varken Sarah eller dom flesta vid Slytherinbordet lyssnade särskilt mycket på. Efter det fick dom gå till sina sovsalar.
Sarah följde med i mängden, men hejdades precis innan hon slank ut genom dörren. Professor McGonnagal lade en hand på hennes axel.
- Rektorn vill prata med dej, sade hon. Nu, på en gång.
Sarah såg frågande på henne, sedan nickade hon.
Hon följde henne med upp till lärarbordet. Flera av lärarna stirrade öppet på henne.
Hon stannade nedanför och lade huvudet på sned.
- Vad är det?
Dumbledore såg stilla på henne en stund innan han svarade.
- Vad heter din far?
- Voldemort.
Flera av lärarna flämtade till. Dumbledore höjde en hand, och dom tystnade. Han såg begrundande på Sarah.
- Och din mamma?
- Vet inte. Jag tror hon dog när jag var liten.
- ... när var senaste gången du träffade din pappa?
- När jag var liten.
- Vad hände då?
Sarah gav honom en intensiv, röd blick.
- Jag minns inte så bra.
- Försök, är du snäll.
Hon tänkte efter ett par sekunder.
- ... jag tror att vi flydde från ett brinnande hus.
- Minns du vilket?
- Nej. Men jag tror att det var då jag lämnades över till Malfoy.
- Lucius? Bor du hos honom?
- Ja.
Dumbledore såg forskande på henne en stund. Sarah återgäldade blicken.
- Får jag gå nu?
- Javisst. Severus, var snäll och följ Sarah till hennes elevhem.
