Luz gnuggade sina armar och försökte värma den.
Hon frös i några timmar och förutom Kunges filtar kunde hon inte få en enda filt att täcka sig med. Hon öppnade dörren till Edas rum. Eda vilade i sitt bo inuti som såg ut som en hög med filtar. Luz gnällde över hur Eda roffade åt sig alla filtar och hur hon inte kunde tänka sig att lämna en till henne. Hon gick upp på sidan och gick under filtarna.
Människoflickan kom Eda så nära hon kunde. Kvinnan kastade armen över Luz innan hon gav henne en kyss på pannan. För ett ögonblick var Luz glad att hon fick ett varmt och kärleksfullt välkomnande. Hon insåg då att Eda hade stulit filtarna med flit så att hon kunde springa in i hennes famn så här. Ärligt talat var hon för trött för att vara arg på Eda. Det var i alla fall inte så att hon skulle vara arg på henne för länge, även om hon inte var trött.
"Fy fan, Eda, du kommer inte vara så smart nästa gång." Luz gäspade.
Eda skrockade. "Åh, du önskar."
"Du kunde bara ha frågat mig."
"Då vore det inte så kul, eller hur?"
