Kapitel 4.

Det är den första Hogsmeade-helgen och jag, liksom Sirius, spenderar förmiddagen i Gryffindor-tornet som så många andra gånger. Ingen av oss har våra intyg om att by-besök är tillåtna och trots att vi är sjutton så gäller det fortfarande. Många andra gånger har våra förmiddagar varit i tornet varit glädjefyllda och skrattet ekat runt om i det runda rummet. Det är annorlunda nu såklart och jag gillar det inte. Sirius ser på mig på ett annat sett och det vill jag inte att han skall göra. Till slut när tystnaden påminner för mycket om den jag upplevt under hela mitt jullov får jag nog och ställer mig upp varpå Sirius snabbt vaknar upp från sitt halvvakna tillstånd på soffan.

"Ska vi gå snart eller? Jag dör av tristess här", suckar jag och han nickar förstående. Nyvaken som han är kliar han sig i det lockiga svarta håret och gnuggar sig i ansiktet.

"Vilken genväg ska vi ta?" Undrar han och jag skakar på huvudet.

"Du är bättre på det där än vad jag är."

"Kom då så sticker vi", flinar han och reser sig.

Hela Hogwarts ekar tomt när vi rör oss runt korridorerna, dock är det hundra gånger behagligare än i de tomma rummen hemma, vilket inte är så udda men som ändå bara stärker mitt hat för platsen i London.

"Hör du?"

"Nej, vadå?" Frågar jag och ser på honom då han går framåt i korridoren. Han ställer sig vid ett av de tre fönster i just denna korridor som blickar ut mot Svartsjön.

"Det är ljudet av frihet", svarar han, som att sätta ord på mina tidigare känslor.

"Jag vill aldrig lämna den här platsen", säger jag svagt och går fram och ställer mig vid hans sida.

"Vi måste, men du behöver aldrig åka tillbaka till din mamma."

"Lovar du?" Frågar jag. Han nickar och tar min hand och sedan fortsätter vi gå. Han är den bästa vännen man kan ha.

"Ska vi smyga ner till Hogsmeade nu?" Frågar han och utan att invänta mitt svar börjar han leda mig till stenmuren bakom draperiet på andra våningen som öppnar sig när vi säger eldkrabba och håller på varsin stenplatta.

Det är snö härute och det är ännu vackrare än vad det var innan jul. Snön ligger tjock men trots det så är det inte särskilt kallt. En del har halsdukar men vissa har inte ens mössor på sig. Jag och Sirius tar oss till Madam Puddifoots eftersom vi vet att James och Lily sitter där men vi går inte in utan kikar bara in genom skyltfönstret snabbt och får se det ökända paret mata varandra med sked. En snöboll träffar mig i huvudet just som vi går därifrån och när jag vänder mig om ser jag att det är Peter, trots mitt tidigare tillstånd är snöbollen mjukt kastad och gör varken ont eller gör mig arg. Jag ler smått och böjer mig ner för att plocka upp snö jag med. Sirius är snabb med att plocka upp en snöboll också men när han kastar den hamnar den snett och lyckas träffa Remus rätt i ansiktet. Det tar inte många minuter förrän hälften av sjundeklassarna står i ett fullkomligt snöbollskrig.

"Jag drar mig undan till Tre kvastar", skrattar jag och ger Sirius mina sista tre snöbollar, han nickar och ber mig beställa en honungsöl till honom med så kommer han alldeles strax. Ljudet av snöbollar som far genom luften och alla livligheter som pågår i Hogsmeade gör mig glad när jag traskar genom den tjocka snön bort mot dörren in till Tre kvastar. Jag vänder mig om och betraktar vykortsscenen ett par sekunder innan jag vänder mig om med ett leende och öppnar dörren. Så länge varade den glädjen.

"Rosier."

"Raven."

Han ser på mig kort, på hans ansiktsuttryck så verkar han lite lätt upprörd över något innan han biter ihop käken blickar ut mot samma scen som jag själv iakttagit innan, synar mig en gång till och sprintar sedan förbi mig, ut i snön. När jag vänder mig om för att se honom så har han försvunnit. Udda. Inne på Tre kvastar är det varmt så jag tar av mig min kappa och hänger den över armen medan jag ställer mig i den inte allt för långa kön. Antingen har folk redan varit här under förmiddagen eller så har de inte kommit hit för att spendera eftermiddagen i värmen än. Kön rör sig framåt snabbt men allt fler platser inne på den lilla puben blir upptagna. Då lägger någon två händer för mitt ansikte, två händer fulla med snö, och skrattar ljudligt i mina öron. Jag vänder mig om och synar Sirius som ler med hela ansiktet åt sitt busstreck och någonstans i närheten ser jag hur Madam Rosmerta flinar åt oss även om hon verkar en aning bestört över alla snö som elever släpar med sig in. Hans hår är svart, lockigt och de istappar som lyckats bildas i hans hår börjar smälta av värmen inne på puben. Hade jag sagt det hade han säkert svarat att det beror på att han är så het. Självupptagna Sirius.

"Du kan gå och hitta ett bord åt oss om du vill", säger Sirius med både Peter och Remus nickandes intill sig. "Det börjar bli ganska fullt. Säg bara vad du vill ha."

"En honungsöl, med extra mycket skum", säger jag efter ett par sekunders eftertanke och med en sista blick på de tre pojkarna letar jag upp en plats för oss att sitta på. I ett hörn hittar jag ett bord med fem stolar men där bordet inte hunnits torka av än. Jag förbiser det och sätter mig så jag får en klar överblick över rummet. Det kryllar av människor, elever från alla elevhem är här, och en del tittar snett på en annan. Dörren öppnas och fler elever kommer in för att ställa sig i kön. Bland dem, Rosier med Snape. Han tittar runt, sökandes efter ett bord precis som jag gjort, men finner mig med blicken och ett fnys sprider sig över hans ansikte när han vänder sig om igen. Sirius, Peter och Remus vänder sig om med varsin honungsöl i handen, förutom Sirius som bär på två, och tar sig förbi Snape med varsin illabådande blick mot den väldigt svartklädda pojken.

"Här, med extra skum", säger Sirius och sätter ner en honungsöl där hälften av drycken består av skum.

"Meh." Surar jag. "Jag ville inte ha så mycket skum."

"Du får väl vara lite mer exakt", hånar han och jag räcker ut tungan åt honom. När jag lutar mig bakåt värker min rygg men jag försöker att inte tänka på det. Sirius märker det men säger inget. Istället sätter han sig intill mig och tar min hand ömt under bordet, en vänskaplig gest som säger att han är där för mig. Remus tar upp en bit choklad ur fickan och bryter av en bit som han ger till mig. Sedan bryter han av en till bit som han ger till Sirus.

"Hundar får inte äta choklad", påpekar Peter finurligt och Sirius blänger på honom men kan inte låta bli att flina. Remus bryter av ännu en bit till Peter och sedan börjar han tugga på den choklad som är kvar. Sirius puttar över sin bit till den bit jag redan har och tar sedan en djup klunk av sin honungsöl. Dörren öppnas igen och in kommer James och Lily skrattandes. James har en arm om hennes axlar och hennes röda hår dansar upp i hans ansikte när de ruskar av sig snön som tydligen börjat falla utanför återigen. James och Snape får ögonkontakt och Lilys vackra leende försvinner med ens när hon ser samma sak som jag, Snape kokar av ilska. Sirius rör sig hastigt intill mig och får upp en stav ur en innerficka. Remus suckar och reser sig upp i ett försök att stoppa vad som precis påbörjats medan Peter egentligen vill sitta kvar och ha mina bitar choklad också. Han stoppar in det sista i munnen och vänder sig om. Stämningen inne på puben är som bortblåst. Många följer det som händer med intensiva blickar och otroligt nog är det Snape som kastar sig efter James först.

"Pojkar! Det där får ni ta någon annanstans!" Hojtar och gormar Madam Rosmerta förbryllat och försöker hålla upp dörren så att de på något vis ska ta sig utåt. Rosier iakttar Sirius ilsket medan Sirius håller staven riktad mot Snape som måttat ett slag mot James ansikte varpå James börjat måtta sparkar mot honom. På något sätt lyckas Madam Rosmerta få ut dem därifrån och snart rullar de runt i snön. Rosier och Sirius fortsätter stirra ut varandra med brännande blickar men till slut får Lily nog och riktar sin stav mot Snape och James som slåss på marken i snön. Halva skolan har samlats för att se på men tack vara Lily flyger de kraftfullt åt varsitt håll.

"Väx upp för en gångs skull Severus", fräser hon men han verkar mest förvirrad över allt blod i sitt ansikte och att den eldröda fröken precis tilltalat honom.

"James. Det gäller dig med." Säger hon och drar upp honom från marken och tar hans arm och börjar gå tillbaka till skolan med honom i släptåg.

"Rosier, du ska passa dig riktigt noga." Manar Sirius och Rosier greppar taget om sin stav hårdare.

"Vad kan du göra emot mig?" Hånar han.

"Åh det finns en hel del." Fräser han sammanbitet och vänder sig om och kilar ner staven i fickan. Peter har följt efter James och Lily men Remus inväntar Sirius. Han ger honom en klapp på axeln men ingen av dem märker att Rosier höjt sin stav och är beredd att rikta den mot Sirius rygg.

"EVAN ROSIER." Hörs en sträng, ljudlig, röst över alla åskådare till elever och Rosier bleknar. Jag försöker blända in i mängden för att se vad McGonagall tänkt göra med Rosier.

"Att höja staven mot en elev som inte bara har ryggen emot men som inte heller har staven i hand är mycket allvarligt. Vad har du att säga till ditt försvar unge man?"

Först nu märker Sirius vad det faktiskt är som händer och vänder sig om för att titta på Gryffindors föreståndare.

"200 poäng avdraget från Slytherin och kvarsittning till examen."

"Du kan inte, Professor." Stammar Rosier och Sirius flin växer bredare.

"Jag visste väl att hon var kär i mig." Viskar Sirius så bara de närmsta hör.

"Och du Black." Säger McGonagall och vänder sig om mot honom vars leende tynar bort. "Mitt kontor omgående." Hon tittar inte ens på mig. "Det gäller även dig Raven."