Kapitel 10

Lara sökte upp mig ett par dagar senare. Vi skulle gå till Hogsmeade ihop, tyckte hon. Den här gången visade hon mig ringen, som hon helt glömt av den första gången vi pratat. Ringen var enorm, i silver och järn som slingrade sig runt varandra, med två rubiner och tre diamanter om vartannat. Hon berättade hur hon och Avery hade träffats. En afton hos familjen Malfoy, under en middag, hade Lucius glatt presenterat de två för varandra. Avery hade förstås varit en gentleman, hade Lara sagt, och bjudit upp henne till dans när pianisten spelade en fin stämma. Sedan hade de gått en promenad i trädgården där påfåglarna fåfängt visat upp sina fjädrar. Han hade skickat en uggla redan nästa dag och frågat om hon ville ses igen. Naturligtvis ville hon det. Till slut hade hon frågat mig om jag var trolovad till någon. Jag berättade att min mor, matriarken Raven, hade aldrig lagt mycket vikt vid mig och i att finna någon att gifta mig med. Men när min far var vid liv och när jag var barn umgicks jag mycket med familjen Blacks söner. Sirius och Regulus. Lara hade förstås inte sagt ett ord om Sirius, han var lika död för den renblodiga adeln som Merlin, men prisat Regulus.

"Rosier då?" frågade hon när vi närmade oss Hogsmeade. Jag gav henne en undrande blick. Mest för att jag inte förstod vart hon fick det namnet ifrån. Kanske han pratat om mig? Eller hade hon sett oss ihop?

"Han är väl halvblod?" inte för att det gjorde mig något, men jag förstod inte varför hon påpekade honom.

Hon tittade på mig, med ögon som hade en färg jag inte riktigt kunde placera, som om jag vore galen. "Han är ju bland Englands heliga tjugoåtta."

"Va?" sa jag som om hon precis sagt att ministeriet styrdes av barn i en sandlåda.

"Det pratas inte särskilt mycket om det, såklart, för de har varit väldigt otraditionella i generationer. Men visst är han det. Jag tror att han hittat en väg att ordna upp det för sin familj."

Vi sitter på tre kvastar och dricker honungsöl, med lagom mycket skum, fast Lara har beställt en eldwhiskey vid sidan av. Vi får blickar på oss från elever som finner det udda att en Slytherin och en Gryffindor vågar vara så nära varandra. Hon berättar om Avery återigen och jag kan inte låta bli att ställa frågor.

"Ditt familjenamn, Crowley, är inte från England, väl?"

"En lång rad av oss kommer från Rumänien men större delen av släkten finns i Skottland. Vi är lika mycket traditionella renblod som er familj men någon glömde bort att lista oss bland de tjugoåtta." jag nickar och smuttar på min öl.

"Rumänien? Då måste ni ha vampyrer bland er?" hennes ögon glimtar till och jag skymtar ett leende på de mörka läpparna innan hon ger mig ett skratt till svars.

"Ja, det kan hända."

Hon säger inget mer om det och jag vet inte om jag vågar ställa fler frågor. Å ena sidan är jag nyfiken men å andra sidan har Avery lärt mig det mesta om hur man beter sig. Vett och etikett. Tur jag haft min bror när vår mor inte funnits till hand. Hon är alldeles för labil. Jag värms av tanken på det. Inte för att det är skönt att hon är labil, förstås, utan att jag vågar tänka tanken. Hon skrämde upp mig rejält vid jul men nu känns det som om det börjar gå över.

"Jag tänkte fråga dig om du vill följa med mig till Twillfits and Tattings? För att prova bröllopsklänning och hitta en tärnklänning, förstås." hon dricker av eldwhiskeyn och sätter en test av sitt hår bakom örat medan hon försöker dölja hur mycket hon avskyr den brännande drycken.

"Självklart! Avery pratade med mig om det, att han ville ha mig som tärna. Inget skulle göra mig gladare."

Hon spricker upp i ett leende. "Jag är så glad att vi funnit varandra så snabbt, Jessica. Jag har alltid önskat mig en syster."

Jag kan inte låta bli att le tillbaka. "Jag med", säger jag.

Vi småpratar om skolan därefter. Hon pratar om flickan från Ravenclaw som har det skramlande skrattet och de alldeles för långa benen. Hon vet förstås inte att den blå flickan inte är en favorit hos mig men lyckas ändå säga en del dumheter om henne. För stunden känns det som om jag är en vanlig tonårstjej, som sitter på en pub med sin vän och pratar strunt om allt och ingenting alls. Evan Rosier flyger förbi mina tankar. Han kanske var ett renblod, men det verkade ändå som att han fått sitt liv serverat på silverfat med tanke på att han på fullaste allvar trodde att jag ramlat nerför en trappa. Lara mister min uppmärksamhet för en stund, när jag ser att James kommer intågande genom dörren med Lily i sin hand. Hon har snö överallt och håret snurrar runt henne som slickande flammor. Leendet är så genuint att jag värms av det. Jag funderar på om det är handboken som hjälpt James eller om han lyssnat på mig och helt enkelt bara frågat ut henne. De beställer ett par honungsöl och går och sätter sig vid ett av de få bord som inte är ockuperade. Jag är glad för deras skull. Om jag har tur kanske Lily berättar för mig, och de andra flickorna, senare ikväll om hur dejten har gått. Sirius syns inte till. Kanske har han bjudit in sin flickvän till en kvastgarderob någonstans uppe på slottet. Den här gången har James och Lily tur, för varken Snape eller någon annan i deras gäng syns till nere i Hogsmeade. Inte på hela dagen.

Rosier är inte vid våran trolldryck på kvällen när jag dyker upp. Jag väntar ett par minuter med att börja men efter en sista titt på armbandsuret bestämmer jag mig för att göra arbetet själv. Jag funderar såklart över vart han är. Det är en ledig fredag, så kanske har han annat för sig, även om han borde infinna sig vid vårat arbete och inte bara förlita sig på mig. När jag kommer tillbaka till våran sovsal är Lily i extas. Hon bländar mig med sin glädje och jag kan inte låta bli att smittas av hennes lycka. Alice sätter sig vid kanten på hennes säng och jag likaså.

"Det var underbart. Den här gången pratade han till och med om intressanta saker! Och efter vi hade varit på tre kvastar tog vi en promenad i snön. Han gav mig till och med sin kappa när jag sa att jag frös. Är inte det romantiskt?"

"Han var nog nervös, första gången", säger jag försiktig och Lily kan inte låta bli att le och nicka.
"Vad pratade ni om?" undrar Alice och lägger ansiktet i händerna när hon glider ner på mage. Jag lutar mig mot en av stommarna som bär upp sänghimlen.

"Förra gången så var det bara en massa strunt, om skolan och chokladgrodekort. Han slutade liksom aldrig babbla om det. Men den här gången pratade vi om allt. Delvis skolan, men även det som sker omkring oss. Han är ju trots allt väldigt smart, James." säger hon och jag kan inte låta bli att mentalt påpeka boken tolv felsäkra sätt att charma en häxa men säger förstås ingenting. "Jag tror han har fått mig på fall. Han kysste min panna när vi sa hejdå där nere och jag är bara glad att jag inte sjönk ihop till en pöl av eld där och då."

Lily slutar inte berätta om deras kväll ihop och vi lyssnar lyhört och nickar på rätt ställen. Någon gång tar Alice fram Berty botts bönor i alla smaker och jag fiskar upp en flaska honungsöl jag sparat i min koffert. Vi sitter där inpå småtimmarna och njuter och pratar.

"Hur är det med dig och Sirius då?" undrar Alice och ger mig ett snett leende varpå jag börjar betrakta mina naglar med sådan intensitet att jag tror de byter färg.

"Han pratar inte med mig, just nu."

"Nää? Är det den där tjejen som han är fastklistrad med?" frågar Lily och jag nickar.

"Men… Jag har hört att hon dejtar Ravenclaws lagkapten?" Alice virar en slinga av sitt hår runt fingret.

"Va? Det går ju inte ihop?" säger jag och Lily skakar på huvudet.

"Det måste vara rykten. Hon kan ju inte dejta de båda två samtidigt, det skulle de väl märka?"

"Hon kanske är lika flörtig som Sirius, och då lär de ju komma bra överens." skrattar jag och de stämmer in.

Någon gång under dessa småtimmar känner jag att jag för en gångs skull är en vanlig tonåring med vanliga tjejkompisar som pratar om pojkar och skrattar ihop. Det är en oerhörd lättnad.

Lördagsmorgonens The Daily Prophet får mig att kvälja. Jag kvävs av att sitta i stora salen och äta frukost, dricka mitt kaffe. Kvävs av det jag läser. Försöker att inte lyssna till det sorgsna sorlet och hur någon gråter längre ner på samma bord. Det känns som jag ska spy av alla känslor som infinner sig inom mig. Tomrummet som fylls av smärta och sorg. Hat. Ilska. Någon slår en hand i bordet i ilska och ryter ifrån när de läser tidningsartikeln.

Tjugofem döda mugglarfödda häxor och trollkarlar hängda samt styckade på Ministeriet. Av armar, ben, och blod, visar fotot, har någon skrivit: Renhet före allt.

Samma ord Rosier sagt till mig.

Det var så det började.