Hej!
Vet att det gått ett tag, men här är ett nytt kapitel :D
Hoppas ni gillar! Om ni gör det, förgyll min dag med en liten kommentar! Det tar bara några sekunder :)
Kram/
Angel
Kapitel 3
Ska du fortsätta rabbla upp synonymer för namnet Remus eller kan du komma till saken?
"Snälla, häv förtrollningen så vi kan rengöra med magi och sen kan vi hitta på annat."
"Du vet att jag inte kan", suckar den brunögde och tittar in i de grå bedjande ögonen.
"Oj, ja men då vet man, att när de kommer till kritan så ställer inte ens bästa kompis upp för en", säger Sirius dramatisk, "och själv är man snäll för jämnan och nästan helt bedårande snäll tre kvällar varje månad och vad får man som tack? Jo en kniv i ryggen, ack denna bedrövliga värld." Sirius snyftar till några gånger för att understyrka det dramatiska i det hela.
"Du, Tramptass, det där fungerar inte på mig. Jag har faktiskt försökt få er att inte följa med, men ni insisterar på att ändå följa med."
"Ja men då slutar jag med det då!" avbryter Sirius hastigt.
"Bra! Då slipper jag riskera ditt liv", ler Remus vinnande.
Sirius snörper på munnen.
"Då tänker jag för alltid följa med dig!"
"Alltid trevligt med sällskap."
Sirius ger ifrån sitt ett frustrerande ljud och blänger ner på sitt ena skosnöre en stund.
"Vart är James? Jag är vrålhungrig."
Varulven tar upp Marodörkartan och letar en stund efter James namn.
"Va? Vad?" frågar Sirius när Remus haka faller mot golvet av förvåning.
"Han är med Lily i ett klassrum!"
"Va? Har han lyckas fått till det…? Men vänta, de står ju inte ens nära varandra och Lily går ju runt i cirklar, vad håller hon på med skäller ut honom? Han kan väl inte ha varit så klumpig att han blivit upptäckt? Eller ännu idiotiskare att han tagit av sig manteln när han blev upptäckt istället för att fly?"
"Kanske."
"Men Måntand, det är James vi pratar om. Även fast det är Evans så skulle han aldrig avslöja manteln för henne. Inte förens han har henne fast i alla fall. Han är för lojal för att ens avslöja det för henne hur desperat han än är."
"Nej det har du rätt i… Men vad sjutton håller de på med då?"
Något svar på det får dem inte förens efter en halvtimme.
"Vad hände egentligen?" frågar Remus då Sirius är för upptagen med att proppa i sig mat som om han inte sett det på flera veckor.
"Jag gick helt lugnt och gjorde ingen fluga förnär och då plötsligt hör jag steg komma gåendes i korridoren mot mig", börjar James teatriskt.
"Den korta versionen", stönar Sirius med munnen ful av bröd.
"Som du vill", säger James och rynkar på näsan. "Du får den tråkiga versionen om du vill. Jag gick där i korridoren och hörde då stegen, där i korridoren mellan Nibbus Den Tjocke och Äpplena, det är ju så pass trångt ni vet att man inte riktigt kan mötas utan att man snuddar vid varandra i alla fall. Jag skulle heller inte hinna undan så jag flyr in i klassrummet. Det var bara det att personen, Lily som ni såg, tydligen skulle in där också."
"Vad skulle hon göra där?" frågar Remus och fångar upp en bit bröd som Sirius kastar åt honom.
"Det är det jag inte vet. Hon gick runt och mumlade för sig själv. Jag kunde höra mitt namn och "Marodörerna" några gånger så kanske avreagerade sig? Jag var i alla fall fast där tills hon beslöt sig att gå… Jag tror till och med att hon grät vid ett tillfälle", lägger han till och ser plågad ut.
"Newsflash tjejer gråter", säger Sirius grötigt.
"Men…"
"Lily är ingen tjej", avbryter Remus och Sirius i kör.
"Precis! Hon är verkligen ingen vanlig tjej. Hon är så mycket mer… Hon är liksom en del av mig."
"Kan du inte bara lamslå henne och släpa henne till kyrkan och gänga dig med henne så det blir ett slut på allt tjat?"
"Du är så romantiskt, Tramptass", säger James och himlar med ögonen.
"Tackar, jag gör verkligen mitt yttersta", säger Sirius och bugar.
"Jag ska nog ta och lämna er gullungar i fred nu, för till skillnad från vissa andra så kan faktiskt jag göra annat roligt", ger James igen och flinar brett.
"Ha ha!" muttrar Remus.
"Äh, se det från den ljusa sida, du behöver inte jobba och du får umgås med den förtjusande Sirius alias Tramptass Black."
"Känner mig så uppmuntrad", knorrar Remus åt James och slår upp sin bok.
"Bra! Adjöss." Och så försvinner James in under sin mantel och ut i korridoren och friheten.
"Snälla söta rara underbara fantastisk ljuvliga förtjusande bedårande betagande…"
"Ska du fortsätta rabbla upp synonymer för namnet Remus eller kan du komma till saken?" frågar Gryffindoraren otåligt.
"Snälla kan vi inte bara använda magi?"
De bärnstensfärgade ögonen möter de tiggande silvergrå.
Remus kniper ihop ögonen och försöker ignorera att Sirius stirrar på honom med hundögonen. Han vrider efter ett tag på huvudet och öppnar ena ögat för att kika försiktigt på Sirius.
"Snälla? Jag står verkligen inte ut med att vara här. Inte när James får vara i friheten!"
Prefekten ger upp nästan direkt, varför ödsla energi när han ändå bara kommer ge upp tillslut ändå?
"Visst."
"Du vet att du är den mest underbar raraste vackraste människan i världen va?!"
"Jag hade för mig att jag var söt och inte vacker?" säger Remus förvånat och höjer ögonbrynen.
"Sa jag? Aha… My bad. Söta", säger Sirius och verkar tillsynes oberörd av felsägelsen.
"Mr Black, Mr Lupin vad gör ni uppe såhär sent och i prefekternasbadrum?"
De båda pojkarna stelnar till precis när badrumsdörren slår igen bakom dem.
"Åh, men hej min vackra Minerva", säger Sirius och klistrar på sig sitt mest charmiga leende och vänder sig om.
"Professor", säger hon skarpt. "Nå, vad gör ni här?"
"Straffkommendering, Professorn", säger Remus och hänger med huvudet lite.
"Straffkommendering?" frågar hon skarpt. "Det finns ingen registrering hos mig att ni eller Mr Black här skulle ha straffkommendering. Och dessutom så kan du inte få straffkommendering utan att bli skickad till mig Mr Lupin."
"Det är sant, Minerva. Lily gav mig straffkommendering tidigare idag, och Remus här var tvungen att övervaka mig i och med att jag städade prefekternas badrum."
"Professor, Mr Black! Låt gå för den här gången. Jag ska undersöka saken om ni faktiskt har haft straffkommendering eller inte. Om det skulle visa sig att ni ljuger så blir det både poängavdrag och straffkommendering i två veckor för er båda den här gången." Hon vänder sig om för att gå.
"God natt, professorn", säger Sirius och ler milt och får henne att förvånat titta sig över axeln.
"God natt, Mr Black, Mr Lupin", säger hon och ler faktiskt lite svagt.