Kapitel 4
Remus hade gjort det…
Han kastar sig på sin säng och funderar på hur han ska få dagen att gå.
"Roa mig!"
"Schack?"
"Du kommer bara vinna…"
"Övning ger färdighet." Sirius tittar upp på sin vän. Känslan är tillbaka, känslan av att något är så rätt, men saknas. Att han är blind för något. Han känner sig lite skamsen när han tittar på Remus. Den konstiga känslan gör honom skamsen och lite panikslagen.
"Men jag vill inte ha någon färdighet i schack…" protesterar han.
"Okej, men vad har du för förslag då?"
"Vet inte", suckar Sirius dramatiskt. "Knallkort?"
"Och återuppliva vad som hände förra veckan?"
"Det var väl inte så farligt…", försöker Sirius.
"Inte så farligt? Du sprängde min säng genom att kombinera två svartalfer och en älva!"
"Den är ju hel nu!" utbrister Sirius och slår ut med handen för att understryka att sängen faktiskt ser ut som den brukar göra trotts explosionen och branden.
"Ja, för att jag lagade den."
"Ja, men vad bråkar du om då! Du har kraften att laga sängen", säger han sarkastiskt och på en imponerad min. "Så kom igen spela lite knallkort!" säger Sirius och gör en grimas.
"Tramptass jag tänker inte riskera min säng igen, så kom på någon mindre explosivt spel."
"James hade gått med på det…", muttrar Gryffindoraren surt och blänger på pojken med det sandfärgade håret.
"Du försöker spela James-kortet på mig? Så som du brukar säga till James 'Remus skulle ha gjort det?' Du vet att det bara funkar på James då han är mer tävlingslysten än jag."
"James hade aldrig sagt sådär…" Sirius försöker hålla tillbaka ett leende när han ser att Varulven börjar bli lite irriterad. "Jag börjar väl inte göra dig irriterad älskade du?" frågar han och kan inte låta bli att le.
Remus svar drunknar i att sovsalsdörren flyger upp och slås igen med en smäll.
"Jag antar att det inte gick någe bra", säger animagusen muntert och tittar på James.
"Nej! Allt gick egentligen bra till Stebbins och Crouch kom och störde…"
"Gick allt verkligen bra eller bara som du säger? Och hur kommer det sig att de plötsligt fått mage att gå fram till en Marodör?" undrar Sirius misstänksamt.
"De har tydligen gått med i Malfoys lilla gäng", säger Remus.
"Hur kan du veta sånt här skvaller?" den Gråögde tittar förvånat på Brunetten.
"Bertha kan ju inte hålla tyst du vet, och hon satt och pratade med någon i biblioteket och så nämnde hon det. Lyssnade inte så noga."
"Jorkins?"
"Ja, Jorkins, Tramptass. Har du någon annan som älskar skvaller och heter Bertha?"
Sirius rycker lite på axlarna som för att säga fattar poängen, dumt av mig.
"Som sagt", avbryter James. "Så kom de och störde."
"Vad kände innan då?" frågar Remus och lägger omsorgsfullt ner sin bok bredvid sig för att hängivet ägna sin tid åt James och hans historia hur ett utbjudande av Lily Evans ännu en gång gått snett.
"Jag gick ju efter henne och det gick riktigt bra."
"Hon bad dig inte att dra åt fanders alltså?"
"Ja precis! Jag fick till och med gå bredvid henne!"
"Grattis Tagghorn stora framsteg alltså!" Grinar Sirius brett och försöker att inte skratta. Remus verkar också ha svårt att hålla sig för skratt.
James verkar inte se hur de två andra håller på storknar av skratt utan fortsätter sin historia.
"Vi gick tillsammans upp till fjärde våningen och pratade om allt och inget. Hon började mest prata med mig för att hon ville ha hjälp med Trollformelläran. Hade några frågor om det Flitwick pratade om sist. Jag trodde hon hade bra betyg i Trollformellära?"
"Hon har snäppet sämre än dig, men du tror inte att det kanske bara var en ursäkt för att ha något att prata om för att hon vill prata med dig men inte visste vad hon ska säga?"
James och Sirius titta på varandra några sekunder innan de utbrister:
"Nääää, långsökt!"
Remus himlar med ögonen ber James att fortsätta.
"Ja, så vi går där och snackar, jag får henne att le några gånger och inte en enda gång så blir hon irriterad eller ber mig att dra eller hota med poängavrad eller straffkommendering! Men på fjärdevåningen så kommer de där två träskallarna och börjar tjafsa. Massor om att en Marodör bör inte gå själv och att vi kunde vänta oss hämnd för vad vi gjorde för tre veckor sen och så. De ligger nu i varsin säng i sjukhusflygeln."
"Snyggt jobbat!" hejar Sirius.
"Det var faktiskt inte jag", säger han och kliar sig i nacken.
"Lily?" frågar Remus.
"Ja! Hon var fantastisk och hon tog femtio poäng från Slytherin och straffkommendering i en vecka också!"
Sirius visslar lågt och säger:
"Vi kanske ska överväga att låta henne bli en fjärde Marodör…"
"Femte menar du väl?"
"Femte?"
"James, Peter, du och jag blir fyra… med henne fem."
"Åh, Peter ja! Har knappt sett honom i år så har nästan glömt honom."
"Han sover här i sovsalen varje natt?" Remus höjer ögonbrynen åt Sirius.
"Saaaant…" svarar han långsamt och försöker komma på något vettigt att svara. Hans annars så kvicka hjärna verkar inte komma på något bra utan vänder sig mot James istället.
"Vill du spela knallkort?"
"Måste jag…" gnäller James till svar.
"Remus hade gjort det…" säger han oskyldigt och petar bort lite damm från sin klädnad.
"Vi spelar i din säng…"