Hejsan hoppsan!
Det har gått ganska lång tid nu sen jag la upp något senast! Och det har bara hänt så mycket på det senaste året!
Och så tappade jag suget lite när jag inte fått några peppningar från er! Jag vill ju veta vad ni tycker! Jag VILL ha kommentarer! Jag lever för era kommentarer!
Så var gullig och ge mig några stycket! Och läs gärna allt annat jag skrivit!
Kram
Angel 0:)
Kapitel 5
Jag är fortfarande kissnödig
"Remus! James! Snälla! Hjälp!" Skriker Sirius panikartat när han kommer instörtande i tornet. han kastar sig under bordet där Remus och James vilar sina fötter på, med varsin bok uppslagna i knät – Remus en tjock läderinbunden bok som verkar handla om Svarta sjöns alla upptäckta hemligheter och några misstankar av vad som kan gömma sig i djupet och James med en något tunnare bok som handlar om Quidditch. Det cirkulerar i alla fall en gyllene kvick på framsidan.
"Sirius?" undrar Remus och lutar sig fram så han kan se en något skräckslagen Sirius Black i ögonen. "Vad har du gjort?" frågar han i mammig ton. Han behöver inte vänta länge förrän svaret bokstavligen kommer svävande mot honom.
"Sirius Black!" hörs Myrtels gnälliga röst högre än vanligt.
Sirius kvider till och Remus och James kan inte annat än att stirra förvånat på henne då de aldrig sett henne någon annanstans i slottet än när hon dyker upp på de olika toaletterna.
"Hur vågar du! Du tror inte jag har några känslor, va?!" skriker hon högt med gällton.
"Vad har du gjort?" undrar James och ler lite.
"Jag gjorde inget med flit!"
"Som vanligt alltså", säger Remus lågt och stirrar fascinerat på situationen framför sig.
"Jag gjorde det faktiskt inte med flit! Peter kan intyga om det! Jag skulle in på pojkarnas toa, den på femtevåningen, den har ju en högtröskel och jag kom inte ihåg den och såg den inte heller, då jag höll på packa om mina böcker för att komma åt godispåsen i botten…", en blick från Remus får honom att fortsätta på den lite viktigare delen i historien. "Hur som helst så jag snubbar på den med en bok i ena handen och hade just fått tag på mitt godis med andra handen. Så boken flyger ur min hand och påsen går sönder när den slits upp ur min väska. Och så råkade Myrtle vara där inne så hon får boken genom magen och godisbitarna genom huvudet. Jag gjorde inget med flit och jag är fortfarande kissnödig!" tjuter Sirius i panik.
Remus och James brister ut i ett asgarv och får varsin kall blick från Myrtle, men de kunde inte bry sig mindre just nu där de fallit ihop i soffan av skratt och tårar som forsar ner för deras kinder.
"Det var inte meningen, Myrtle!" utbrister Sirius från sitt tillhåll under bordet och flyttar sig hasigt bakåt så han sitter tryckt emot Remus ben när Myrtle dyker upp under bordsskivan. Hennes ögon är farligt smala när hon sakta närmar sig honom.
"Det är det aldrig när det gäller dig, Sirius Black", spottar hon.
Sirius flyr ännu mer bakåt, eller uppåt och bakåt rättare sagt den här gången, upp i Remus knä och trycker sig emot denne när flyktvägen tar slut.
"Du menar det aldrig", fortsätter hon med en iskallton. "Men alltid så blir någon sårad. Om det inte är jag, så blir det någon annan. Vet du hur många gånger jag hört tjejer gråta över dig? Åh, om Sirius bara kunde se mig, om Sirius bara kunde välja mig, om Sirius Black bara kunde gå och dränka sig, hur kan Sirius Black tro att han kan dumpa mig? Är allt jag hör hela dagarna. Så jag börjar tro att du tycker det är kul att plåga tjejer – TYCKER DU DET?" hon flyger fram och stannar tätt, tätt intill Sirius ansikte och tittar iskallt på nämnde Blackson.
"Myrtle", börjar Remus när Sirius är stum av chock. "Sirius är djupt ledsen över det han har gjort. Han menar verkligen inte att göra dig ledsen."
Med en liten morrning snurrar Myrtle dramatiskt runt och flyger hon snabbt iväg genom väggen och ut.
"Så, ärligt nu, gjorde du det med flit?" frågar James och ser överlycklig ut.
Sirius skakar på huvudet och ser inte ut att ha hämtat sig ännu.
"Snälla, Tramptass, kan du flytta dig ur mitt knä?" frågar Remus vänligt samtidigt som han försöker knuffa ner nämnde person på golvet.
Med en duns landar Sirius på den tjocka mattan med det röda mönstret. Han kliar sig lite förvirrat i nacken.
"Alltså…", börjar Sirius sakta.
"Ja?" undrar James med ett bleknande leende från situationen innan.
"Jag är fortfarande kissnödig!" mumlar Sirius och reser på sig.