Hej!

Angel här. Den här historien har jag inte skrivit på ett tag. Men jag fick nyligen inspiration att börja igen. Nu har jag skrivit klart 3 kapitel i rad, samt skrivit de största delarna av hela berättelsen. Jag vet alltså hur målet för historien ska se ut

Jag funderar på att använda mig av den här till min adventskalender som jag brukade ha. I så fall kanske jag lägger upp ca 1 kapitel i veckan fram till 1:a december.

Om ni gillade det här (långa) kapitlet så kan ni väl skriva en liten kommentar? Det skulle inspirera mig att skriva fortare och kanske till och med lägger upp 2 kapitel i veckan fram till december ;)

Kram Angel

Kapitel 6

Det regnar! Och vems fel är det..?

Sirius stönar och låter huvudet falla ner på bänken, vilket får honom att stöna igen då smällen är hårdare än han tänkt den skulle bli.

"Är det verkligen nödvändigt att vi ska sitta här?" frågar James efter en stund och blåser upp damm från en bok rakt i ansiktet på Sirius som precis tittar upp. Dammet får honom att börja nysa. James flinar åt Sirius irriterade grimas han lyckas ge James mellan nysningarna.

"Det är ni som inte har gjort läxan i tid", säger Remus lugnt.

Sirius rätar på sig i stolen och lutar sig tillbaka, tittar sig runt i biblioteket och funderar på hur många pappersplan han skulle lyckas få upp i luften innan bibliotekarien skulle halshugga honom.

Han ger upp idén när hon, just som han tänkt tanken, rundar hörnet och ger Marodörerna en misstänksamblick. En boktrave flyger förbi bakom James och Sirius följer den med blicken medan böckerna sorterar in sig själva på rätt plats.

"Det är ju sol ute Måntand…" säger den gråögde och tittar sorgset ut genom fönstret.

Remus besvärar sig inte med att ge ett svar, utan kastar iväg en blick som säger gör läxan så går det fortare. Black sonen ignorerar blicken och börjar istället väga på stolen och tappa med fingrarna i bordet. Direkt så dyker bibliotekarien upp igen med en ilsken blick. Han flyttar fram tyngden och för att falla framåt ner på alla fyra benen, men han känner att han börjar istället falla bakåt. Remus reagerar, utan att titta upp. Hans hand griper tag i Sirius lår och trycker tillbaka honom ner på alla fyra stolsbenen igen.

"Det där vara onödigt, James", säger Varulven och tittar upp på James som skrattar så mycket att han gråter.

Sirius kommer sig inte ens för att bli arg, Remus hand ligger kvar på hans lår. Varm och alldeles tydlig. Han sväljer hårt och lyckas förmå sitt ansikte att göra en grimas. Handen på Sirius lår flyttas tillbaka till ägarens uppsatts och fjäderpenna, men lämnar ett varmt avtryck kvar. Avtrycket av handen och den konstiga känslan i Sirius mage försvinner när James föreslår att de ska gå och äta lunch och svär på att de kommer fokuserat skriva klart uppsatserna i eftermiddag. Remus ger med sig efter fem minuters förenat tjat från både Sirius och James.

Läxor är inte Sirius och James starkhet. De är mer än duktiga på lektioner, i det praktiska, men inte det teoretiska. Så oddsen för att de kommer fokusera på att skriva klart uppsatsen efter lunchen är lika med nästan noll. Om Remus skulle få säga sitt så tycker han att både Sirius och James är mer än fullt kapabla att skriva sina läxor och skulle dessutom få toppbetyg utan att behöva anstränga sig, om de väl nu gjorde läxorna i tid och inte satt sista sekunden och bara halvt om halvt kladdade ner lite ord.

"Tycker du verkligen att det här såhär man ska spendera en lördag, Rem?"

"Med att göra det du inte gjort i veckan för att du inte kan förstå varför du ska plugga i veckan när det finns en helg, och varför plugga på helgen när man kan göra det i veckan, menar du?"

"Ja precis!"

Remus himlar med ögonen och låter svaret tala för sig själv. Sirius tittar precis upp för att se Lily komma gåendes i korridoren nedanför trappan, han vrider på huvudet och möter Remus blick och de båda tittar sen på James och som på given signal grabbar de båda tag i James och lyfter honom över det osynliga trappsteget. Sen följer en hel labyrint med saker de två måste se till att James undviker, för att sistnämnde är för upptagen av att stirra på den rödhåriga Gryffindoraren som går i korridoren framför dem till Stora Salen.

Stora Salen är inte så full som de trodde den skulle vara och de sätter sig på hörnet av bordet och börjar sleva upp mat.

"NEEJ!" utbrister Sirius i ett besviket tjut som får de flesta i salen att vända sig mot honom. "Det regnar! Och vems fel är det..?"

"Du kan inte påstå att det är mitt fel!"

"Joho!"

"Jag har inte gjort så att det börjat regna!"

"Nej, men du tvingade oss att sitta i bibblan under den tid det var sol ute!" Sirius tittar upp i taket och ser på när regnet vräker ner. Regn! Finns det något som är värre? Han och James som hade lyckats lura till sig tid o allt, innan de kommer vara tvungna att skriva läxan, han hade tänkt spendera den i solen.

Nu då? Vad ska han göra med tiden nu då?

Han vaknar upp ur sina tankar när en papperslapp kommer flygandes och landar studsande i pannan på Remus.

"Jag tror den är din?" säger Varulven efter att ha läst den och kastar tvärsöver bordet till Sirius.

Fest ikväll?

XXX

Isa

Läser han. Han sparkar till James som rycker till, och håller upp lappen för honom. De svarthåriga pojkarna vänder sig mot deras lilla prefekt och tittar på honom med hundögon. Remus drar upp en hand och håller den för ansiktet för att slippa se blickarna han inte kan säga nej till.

"Rem?"

"Nej."

"Snälla?"

"Nej. Uppsatsen."

"Vi går direkt och gör den nu!" Remus tar ner handen när Sirius låter allvarlig.

Han möter den bärnstensfärgade blicken med sin grå och försöker övertala honom med sin blick. Han har aldrig tänkt på hur fin färg det är på Remus ögon förut.

Ett okej får honom att komma tillbaka verkligheten.

"Sa du ja?"

"Ja, men du gör bäst i att göra det du lovat annars kommer jag personligen ge dig straffkommendering för hela skolåret ut."

Han nickar allvarligt jakande på Remus hot.

"Då går vi då."

"Men först vill vi äta…"

Remus suckar åt James svar.

"Tramptass, kan du sluta? Jag kan inte koncentrera mig!" utbrister Remus och försöker döda nämnde Marodören med en blick.

"Med vadååå kära duuu?" säger Sirius i samma ton som en societetsdam skulle ha till sin tedrickande väninna.

"Ja, tillexempel med att peta på min läxa med din fot!"

"Okej", säger Sirius flinande och börjar dra sin tå över den irriterade Gryffindorarens revben istället.

"Mycket bättre", säger Remus ironiskt med himlande ögon och slår till honom på foten.

"Jag är klar, kan vi inte börja göra oss i ordning? James har redan gått", Remus möter Sirius för att upptäcka att hundögonen är på plats igen.

"Titta inte på mig med den blicken! Vi har gått om tid och jag vill bli klar!"

Sirius rullar över på mage i soffan för att kunna stirra på vänner i en bekvämare vinkel för nacken.

"Det hjälper inte, Tramptass…", säger Varulven i ett sjungande tonfall. Han böjer ner huvudet ytterligare lite så att luggen faller ner framför ögonen och skymmer det leende hunddjuret.

"Jag tror nästan det, Måntand…" svarar han i samma tonfall som den andre mannen. Han lyckas lura till sig ett litet leende. "Lägg ifrån dig talmagin och följ med upp. Om du hade varit en normal pojke hade du varit klar med den för ungefär tre timmar sen…" Han reser på sig och får den motvillige vännen att börja packa ihop.

"Måste du vara så störig?"

"Sirius är inte störig, om Sirius få säga det själv. Sirius är bara charmig", han vet att Remus avskyr när han börjar prata om sig själv i tredje person.

"Sirius kan få mycket ont om Sirius inte vill sluta prata om sig själv som tredje person."

"Sirius tycker inte om att Måntand hotar Sirius…" säger han och plutar med läppen.

"Jag varnade dig", säger han kort och slår till på Sirius arm. Han plockar upp sin väska och börjar röra sig upp mot deras sovsal för att byta om.

I Ravenclaws uppehållsrum är festen redan i full gång. Det är smockfullt med folk från tre av elevhemmen. Slytherinarna är inte inbjudna. Längs ena väggen är det upp dukat med ätbara saker och dricka.

"Där är ni!" säger James när han kommer fram till dem.

"Välkomna!" utbrister en något full Isa när hon kommer fram. Hon smyger in sin arm runt Sirius midja. Hon förser dem med varsitt glas eldwhiskey innan hon tar tag i Sirius och drar med honom ut på dansgolvet.

Pratet och skratten blir allt högre ju mer innehållet i flaskorna sjunker.

Sirius får ytterligare ett glas av Isa och hon lägger sina armar runt hans midja igen och rör sig i takten till musiken. Han lyckas ställa ifrån sig sitt glas på någon hylla och faller in i hennes takt. Hon låter sin hand leta sig upp för hans rygg och ler mystiskt mot honom. Hon ställer sig på tå och kysser honom.

Han stapplar förvånat till när hennes läppar träffar hans, han finner sig ganska snart och kysser tillbaka.

Han vet inte varför han kysser tillbaka, för det känns fel. Allt han lyckas fokusera på är vad hennes läppar och tunga gör med hans. Han känner varje rörelse hon gör. Han kan inte slappna av och låta sig dras med i kyssen, men han kan väl ha lite kul. Hon låter sin hand ner för hans rygg och in innanför tröjan. Hon drar med sig honom ut ur uppehållsrummet och in i en skrubb.

Sirius och stönar lite lågt när hon knäpper upp hans byxor och låter handen leta sig in.

Han börjar må illa och lutar huvudet bakåt mot väggen. Världen vrider sig på ett obehagligt sätt och allt tycks snurra. Han försöker fokusera på Isa och att hon tillfredsställer honom, men illamåendet börjar ta över alla andra känslor.

Han försöker blunda i den mörka skrubben med det gör att han bara mår ännu mer illa så han slår upp ögonen och försöker fokusera på en punkt ovanför dörren där det strömmar in lite dovt ljus från facklorna utanför. Gång på gång glider punkten ur synfältet och han måste leta upp den på nytt.

Tillslut måste han be henne att sluta. Han knäpper igen byxorna, lämnar en förbannad Isa efter sig och går lite ostadigt ut i korridoren och in i uppehållsrummet igen. Han tittar sig runt och försöker fokusera på att hitta James eller Remus.

James verkar vara totalt försvunnen, men Remus hittar han i en av sofforna tillslut. Han sitter med en blondtjej över sig som ser ut att vilja äta upp honom. Plötsligt blir han klar i huvudet och ilskan blossar upp.

Varför han blir han arg? Kanske inte arg, men svartsjuk…? Han går svartsjuk och illamående fram och petar till Varulven på armen. Remus rycker till och sliter sig från tjejen.

"Jag mår inge bra…" säger Sirius grötigt.

Remus föser utan att säga något undan tjejen och reser sig.

Han stöttar Sirius upp till deras tomma sovsal och in på deras toa. Han sätter sig ner på golvet och försöker gömma sig mellan sina knän och hoppas på att få dö.

"Spy!" säger Remus och sätter sig ner på huk.

Sirius vill protestera, men han hinner inte innan magen vänder sig ut och in i toaletten. Remus sätter sig ner på knä och håller bort håret ur Sirius ansikte. Det känns som om huvudet ska sprängas och halsen känns uppskuren och svider.

"Här drick", han håller fram en mugg med vatten som Sirius motvilligt tar emot.

Han sköljer munnen och spottar ut det i toaletten. Dricker sen en försiktig klunk.

"Är det bättre nu?"

Sirius nickar lite lojt till svar och försöker resa på sig. Han lyckas ställa sig upp, men vinglar till och skulle ha ramlat ihop på golvet om den Ljushårige Gryffindorare inte tagit tag i honom. Sirius möter Remus honungsfärgade blick och världen blir plötsligt väldigt stilla. Allt han känner för någon minut är Remus händer som bränner igenom tyget till skjortan han har på sig, en som håller i honom under armbågen och en som håller om överarmen och Remus korta andetag som slår emot honom med en doft av läppglans, alkohol men mest av en blandning av mint och någon Sirius bara kan placera som Remus egna doft. En kort ryckning i Remus ögonbryn, nästan inte synbara, signalerar till Sirius att Remus undrar vad Sirius stirrar på.

Världen börjar snurrar igen och Sirius måste luta sig framåt och lägga huvudet emot Remus axel.

Oj va han luktar gott, tänker han lite luddigt och vill stå kvar där i en evighet, bara luta sig mot Remus axel. Han blir nästan arg när han blir ledd ut i sovsalen mot vad han tror är sin säng. Han blir nedtvingad att sätta sig på sängkanten. Han rycker till och tittar upp.

"Va gör'u, Rem?" frågar han sluddrigt när Remus börjat knäppa upp hans skjorta.

"Du måste klä av dig, du har fått kräk på skjortan." Sirius godtar anledningen och börjar tänka på hur varm den andra Marodören är, när dennes händer snuddar Sirius blottade hud. Blicken fastnar på den stolbrända huden som letar sig fram under skjortkragen när Remus rör på sig. Han vill sticka in handen där nyckelbenet syns.

"Lägg dig ner", säger Remus efter att ha knäppt upp Sirius skjortan och trätt ut armarna ur ärmarna och slängt skjortan på golvet. Han gör som han blir tillsagt. Något inom honom vill protestera när hans byxor blir uppknäppta och börjar dras av hans kropp. Det känns fel, men ändå… bra

Det är det sista han tänker innan han somnar.