Kapitel 2 — År 1994

Saker måste få ha sin gång, vissa saker i vart fall. Men de sakerna behövde ju inte få ha fritt spelrum. Det fanns en mängd dödsätare som verkligen sympatiserade med Voldemort där ute. Alla var egentligen inte sympatisörer, men de hade trott på lögner och kommit med, efter det var de räddningslöst förlorade och då fanns det inget annat att göra än att fortsätta, allt annat vore att signera sin egen dödsdom.

Många av dem hade fortsatt att mötas i smyg efter Voldemors försvinnande, de hade byggt upp en laglig verksamhet som skydd omkring sina dolda aktiviteter.

Det hade kostat en hel del, men Harry ansåg att det var värt det, nu hade han en komplett transaktionsanalys av Lucius Malfoys mutningsprofil.

Att Fudge skulle drabbas av en överraskning var ställt utom all tvivel. Naturligtvis skulle han inte dra upp det inför sittande församling, inte heller i tidningen tänkte han ventilera den. Det hade varit tack vare ett misstag han hade råkat göra, om 86 år, som Harry hade upptäckt Malfoys verkliga inkomstkälla, handeln med svarta diamanter.

Att stoppa den trafiken var egentligen enkelt när man hade kunskap om vissa detaljer. Så med lite insats av guld han tog upp ur havet från en av de förlista stöldräderna från den nyupptäckta kontinenten Amerika, som England och Spanien hade förlorat i havet utanför Gibraltar, så var det enkelt att omdirigera inkomsterna av diamanthandeln. Att stoppa den skulle innebära krig, alltför många små regeringer hade intresse av att handeln fortsatte. Alltså var det enklaste sättet att strypa Malfoys inkomst, att helt enkelt stjäla den källan.

Utgifter av den omfattning Lucius hade kunde naturligtvis inte vidmakthållas mer än högst ett, eller möjligen två år utan de inkomsterna. Men det fanns ytterligare inkomstkanaler Harry hade fått veta om, tack vare investeringarna han gjorde på Gringotts. Inköp av kritiska varor och ingredienser, var svåra att lösa om man inte hade tillgång till internationella kontakter.

Malfoy hade just de kontakterna och kunde därför ta in vinster av sin hemliga import. Brasilien, Uruguay, Bolivia var bara några av länderna som försåg världen med inkråm av illegalt framtagna basilisker.

Harrys sommar hade varit givande, tack vare sin nya förmåga och sina kunskaper kunde han snabbt komma in i de kanaler som handlade med de varorna.

Att utmåla Lucius Malfoy som en hemlig agent för den internationella spaningsgruppen var den bästa idén han någonsin hade kommit på. Illegala individer, de struntar fullkomligt ifall deras kunder är eftersökt av olika polisiära organisationer, och hur laglösa de är, huvudsaken för dem är att de får betalt. Däremot, ifall de misstänkte Malfoy för att vara en agent som byggde upp bevisning mot sin leverantör, då blev det inte alls lika intressant att göra affärer med honom.

Med den mängd fotografier Harry hade skaffat så fanns det tillräckligt många för att visa hur nära involverad Malfoy var med den brittiska ministern. Att Harry dessutom visade på många av Malfoys underagenter i polisiära sammanhang gjorde inte saken sämre. Ingen kunde ana att det var han själv med lite förändrat utseende som fanns på de bilderna.

Naturligtvis måste marknaden finnas kvar, sett ur säljarnas perspektiv. Att Harry blev den som nu stod för inköpen gjorde inte saken sämre för säljarna, de fick sina inkomster, Att Harry inte lät de varorna komma ut i omlopp gjorde ju bara att priserna steg för dem som absolut skulle ha vissa varor. Men med det kunde också Harry genom sina kontakter hitta de riktigt hemliga bovarna, de som försåg dödsätarna med bland annat svåråtkomliga trolldrycker.

Han hade startat sina räder redan under våren, men det var under sommaren han hade skördat frukterna av sina uppstartade verksamheter. Visst var han illegal, han handlade med illegala varor, men det skulle alltid finnas de som försåg marknaden med de mest eftersökta detaljer, det handlade bara om priset.

Dösdätarnas bakomorganisation hade nu blivit av med sina egentliga inkomstkällor. Den tredje av inkomsterna fanns på mugglarsidan, den tänkte han bara strypa. Men det var inte dags för den ännu. Droghandelsgrupperingen som försåg Europa med Kocain från Colombia, Nicaragua, Ecuador var för stor även för honom.

Importen av råkaffe var omfattande, och när bönorna ersattes av coca som hade pressats till en form och konsistens som liknade kaffebönor, så var det lätt att ett antal säckar av dem följde med i en last med opreparerat kaffe. Importkontrollen var visserligen rigorös, men inget kan vara heltäckande. Hundar som sniffar efter droger kan göras oanvändbara om stora områden prepareras med doftämne som kommer ifrån samma material som hundarna letar. Att dessutom kontaminera andras laster med dofter så att tullen håller på med särskild granskning av andra frakter minskar ju risken att de har tid över till den verkliga införseln.

Det låg stora pengar i hela den handeln, men det var inget Lucius plötsligt kunde ta ut likviden av utan att det märktes, följden blev att redan under slutet av sommaren måste han minska sitt underhåll av en mängd befattningshavare. Det satte många lojaliteter i dallring.

Det hade tagit Harry mindre än en dag sammanlagt att skaffa ett femtiotal omagiska fotografier där han syns på olika ställen längs Missisippi. För det var ju en sak han skulle göra affär av att ha varit med om. Det skulle ge honom ett alibi för en hel del udda händelser runt om i världen.

—

Läsåret började och Harry William Slytherin–Potter, tog sin plats vid lärarbordet. Han fick sedan veta att Snape hade begärt avsked bara dagarna före terminsstart. Harry insåg att det var enda möjligheten för Dumbledore att ta in Harry som en tillfällig lösning.

Förmodligen skulle det bli en långvarig tillfällighet. Nå, det gjorde inget, han visste vad han kunde. Om allt stämde så skulle det bli året med turneringen. Med det skulle den falske Moody finnas med. 'Åh, det måste jag fixa, och ja, redan i kväll.'

Det hade blivit dags för Albus förmaningstal, och som vanligt var det förbjudna skogen, det var påminnelsen om vissa skämtartiklar som alla var förbjudna, det var om magi i korridorerna, men så kom lärarpresentationen

"Som ni ser har vi en del främmande ansikten här, i försvar har vi Alastor Moody, en auror som ännu har mycket kvar att ge. Professor Snape kände sig tvingad att dra sig tillbaks av personliga orsaker som dök upp för bara en vecka sedan. Som tur är har vi Wiljam Slytherin, kanske mer känd som Harry Potter. Som tills vidare ska fylla hans position. Erfarenheten från hans stödundervisning i slutet av förra läsåret visar att han har en hel del att komma med, och trots hans unga utseende har han ministeriets legitimationskort på att han är 180 år gammal.

"Han efterträder också professor Snape som husföreträdare för elevhuset Slytherin."

Medan Dumbledore sa det gick Harry ner till Slytherinelevernas bord, han tittade ut över samlingen med skeptiska elever. Han matade fram en ordentlig potion energi som han skulle ha till sitt kommando. Dumbledore höll just på att säga att de skulle gå till sina respektive elevhus, och en del av även Slytherins elever började resa sig upp. Harry väste ute ett 'SITT' Magin i det fick dem alla all falla tillbaks till sittande, förvånade tittade de på honom. Men han väntade tills alla andra hade lämnat salen.

"Gott, då är vi ensamma. För er som inte vet det, jag är Wiljam Slytherin, det var min son Salazar Slytherin som grundade Hogwarts tillsammans med hans vapendragare Godric Gryffindor. De hittade några paranta damer som fick dela äran att ordna det här slottet. En del av er tror mig inte, men det spelar mindre roll.

"Jag vill se var och en av er för ett privat samtal under det kommande veckoslutet. Den eller de av er som allierar sig, eller stödjer den som vanhelgar mitt namn, ni kan lämpligen redan nu välja att INTE gå ner till våra lokaler. Den som kallar sig Lord Voldemort, är inte arvtagare till mitt hus, det är ett halvblod, ett halvblod som vanhelgar mitt namn.

"Den av er som tror sig ha mer rätt till vårt hus än jag, och är beredd att ta en fight för sin uppfattning — låt inte mig hindra, men skriv ert testamente först. Prefekter er direkta uppgift nu är att se till att våra nya känner sig välkomna. Den eller de av er som börjar köra med eller idka pennalism, ni kan räkna med att vi andra inte kommer att sakna er när ni åker ut.

"Snaps anda — glöm den. De tidvändare som finns i elevhuset, dem ska jag ha på mitt kontor inom 15 minuter efter att ni har kommit ner. Prefekterna i 7.e klass fixar det. Jag ska lära mig era namn, men jag har inte hunnit med det ännu.

"Är det någon som har någon direkt fråga till mig nu?"

"Hur ska du klara av oss alla Potter?" Skrattade Draco.

"Draco Malfoy . . . vill du fortsätta vara elev här, eller ska du redan nu använda stora dörren för att kastas ut?"

"Och hur hade du tänkt klara av det — vänta bara tills jag talar om för pappa."

"Derrik, du ser till att eleven Draco Malfoy, lär sig vad det innebär att inte respektera sin husföreståndare. Frågan är Malfoy, om jag ska utdömma extratjänst, det är inte så säkert att du är här för att avtjäna det. Du har tills i morgon, att välja, anpassa dig — eller försvinna. Men du behöver väl fråga pappa om det också. Här på Hogwarts är eleverna självständiga från att de börjar, när de är 11 år. Är du 14, eller är du bara hälften? Din pappa, är inte värd ett skit, i de här dagarna, om du hade tittat honom i ansiktet hemma skulle du se att rynkorna i hans ansikte djupnar, och påsarna under hans ögon är stora som brösten på morsan din. Hans bekymmer just nu, är hur han ska få ihop pengar till sina mutor. Stör honom med skolangelägenheter och du kommer att känna av hans vrede — jag ger dig permission för att du ska kunna ta dig hem och klaga. Utnyttja det NU — eller HÅLL KÄFT.

"Prefekterna ta hand om de nya, och se till att de också känner sig välkomna. UTGÅ. DRACO STANNAR KVAR. Du med Derrik."

. .

"Draco Malfoy, den här kroppen har minnen av dig. Det är inte Harry Potter, som är herre över den här kroppen nu. Passar det inte dig att ta order och anvisningar av din husföreståndare, så har du INGET här på Hogwarts att göra. Den stil du hade förut, med stöd av halvblodet Snape. Jasså visste du inte det heller, men det är så, fröken Prince var från en magifamilj — men inte herr Snape, Severus far. Den här kroppen har minnen från hur du har uppträtt här på Hogwarts, JAG — är inte nöjd med ditt sätt. Se till att bli en mönsterelev — eller jag börjar med att visa vad jag faktiskt kan göra genom att göra det med dig. FÖRSTÅTT ?"

"J j . . Ja Sir." Sa Draco, för han började inse att det inte var rätt tid att protestera nu.

"Derrik, du är hans personliga mentor, Se till att du vet ALLT, vad han gör. Frågar jag dig när han gick på toa, så ska du veta det. Frågar jag vad han gjorde där — ska du veta det också. Draco, är här på prov, men under övervakning. Du är hans övervakare nu. Och en sak ytterligare, jag är beredd att ta upp det här med rektorn, men om jag behöver diskutera det här med honom, så blir det inte roligt för någon av er. Se så, tillbaks till dagrummet nu, månadens lösenord är 'likaberättigande'."

Så snart de hade separerat gick Harry in till sin lägenhet. Snapes gamla. Ett varv på sin tidvändare, och efter det ändrade han sig själv och sin klädsel att se ut som rektor Dumbledore. Sen var det bara att vänta. Han tittade på kartan och höll ögonen på Crouch och Dumbledore, de fick inte komma tillsammans. Det såg ut att gå perfekt, det skulle bli absolut rätt timing. Han skulle nå fram till Moody ungefär som han öppnade sin dörr.

—

"Joo Alastor — en sak jag glömde. Direkt i morgon kan du stupey, vart tog 'alltid redo' vägen."

Efter det blev det en enkel sak att först klippa av honom en del hår, till första kuvertet, och sedan vänta ut det förändrade utseendet, och ta en del mer, till andra kuvertet. Dessutom plundra lagret på det mesta av färdigt polyjucie. Efter det tog Harry fram en stor kristallkaraff, och höll den mot tinningen på Crouch, sakta började flaskan fyllas med en silvrig substans. Sedan fixade han sitt eget utseende, så han såg ut som sig själv igen. Efter det plockade han fram den rätte Moody. Och dumpade ner Crouch kofferten istället.

"Det jag läste av genom enkel mental avläsning, så är han här på Hogwarts på uppdrag av Voldemort, och han är en av hans märkta anhängare."

"Vad har du in den där karaffen?"

"Alltså, jag har dumpat hans minne. Han kommer inte att ens veta vad han heter efter det här. Bieffekten är att han inte ens har tankeförmåga kvar eftersom tankeförmågan refererar till den minnesbank man har byggt upp i sitt liv, men det spelar mindre roll. Minnet, att kunna se igenom det är viktigast för mig."

"Jag är auror, jag tar hand om det där."

"Såå Moody, den som ingen klarat hittills, blir övermannad av en ynka dödsätare. Vilken röra du har försatt dig i. Frågan är om du vill erkänna ditt nederlag, och visa upp den här slyngeln, eller ska vi plocka honom helt privat? Faktiskt Alastor, jag tar mig rätten att plocka honom. Bart Crouch Junior, dog på Azkaban för en del år sedan — ändå finns han här levande. Du kan gott döda honom och avlägsna kroppen, han är redan bokförd som död. Men jag har användning för honom levande inom en inte alltför avlägsen tid."

"Vem är du egentligen?"

"Åh — ursäkta. Jag är den som var Harry Potter, före det de kallar olyckan. Inom mig finns han också, men jag är Wiljam Slytherin. Far till Salazar. Enligt ert ministerium är jag 180 år gammal, trots att det är bortåt tusen år sedan jag föddes."

"Tack, för att du räddade mig. — Vad fick dig att misstänka något?"

"Jag har fina examina i bland annat trolldryck, och jag satt tillräckligt nära honom för att känna lukten av polyjuice, så jag lade ihop några faktorer och kom fram till att han inte var du. Men, det kan tänkas att om någon annan kommer på att varna Dumbledore för att du inte är du, så kan han angripa dig, som jag gjorde med han som föreställde dig. Men nu ska jag tillbaks till mitt."

Harry tittade på klockan och snurrade två varv på sin tidvändare, nu skulle han till kontoret, och förbereda för natten. Dessutom skulle han gömma undan sina varor.

—

Nästa dag var en fredag, och med den var det lektioner, själv hade han bara två, den första var Gryffindor/Slytherin, 3.e årskurs direkt efter frukost, det var en dubbeltimme. Han började lektionen med att presentera hur han avsåg ta igen det som hade gått förlorat under de föregående åren. Därför blev det grundläggande teori som förklarade växtgruppernas mineralsammansättning, och hur olika typer av radikaler finns i olika växtgrupper, och att det är viktigt att känna till de olika klasserna av ingredienser, då en del reagerar kraftigt med andra.

Han förklarade även hur olika typer av växter hade allt från pH surt till basiskt, och att det var viktigt att känna till varför en viss ingrediens måste skördas vid fullmånenatt, medan andra ska tas under en solig dag. Likaså berodde kvaltén på om den var skördad medan den var i tillväxtskedet, eller om den togs vid blomning eller först under frösättningen. Allt det hade betydelse. De hann dock göra en helande tinktur som Poppy hade beställt. Genom det stöd alla fick blev så gott som alla brygderna användbara. Det fanns bara två som inte Harry ville släppa igenom. De fick ändå ett tveksamt godkänt. Medan de övriga fick väl godkänt.

Eftermiddagen var det Hufflepuff/Ravenclaw 3.e årskurs, det blev en upprepning. Dock blev alla brygderna nu godkända med råge.

—

Veckoslutet som följde ägnade han huvudsakligen att ha personliga samtal. Crabbe, Goyl, var två som Harry undrade en del över, de var, som han hade gissat, mycket muskler och lite tankeflöde. Inte därför att de inte kunde tänka, utan därför att de inte hade fått friheten att göra det. Så det blev uppmuntran att läsa, och lämna egenhändigt formulerade och egenhändigt framtagna uppsatser. Enkla saker visserligen, men de skulle komma fram till svaren självständigt.

Samtalet med Draco blev en lätt överraskning, fast egentligen inte.

"Draco Malfoy, vi hade en liten dispyt i torsdags, vad har du att säga till ditt försvar, och varför ska jag låta dig finnas kvar här?"

"Snape, är min gudfar, han talar om för min fader, vad jag gör, och jag har fått order att försöka få Potter utkastad, och om jag får Weasleys att åka ut är det en bonus."

"Så, är det du — eller din far som går här?"

"Jag — förstås."

"Varför är du här?"

"För att jag fick acceptansbrevet, och att far sitter i styrelsen, så klart."

"Då, måste jag tala om för dig att det inte finns någon orsak för dig att vara kvar."

"VA"

"Du hörde mig, om du inte är här för att lära dig — då finns det ingen orsak att din familj ska betala dyra pengar för att du ska fördriva tiden här."

"Men . . . "

"Just det. Tänker du ompröva varför du är här?"

"Ja, jag vill inte bli hemskickad."

"Okej — Om, du är här för att lära dig, då ska du också respektera alla andra, oavsett deras härkomst, oavsett hur mycket pengar de har att använda och oavsett vilket hus de har sorterats till. Dina studieresultat är dina egna, det är de som ger dig en framtid."

"Malfoy har gott ställt, vi behöver inte jobba."

"Som jag sa häromdagen, familjen Malfoys högar med galleons att muta vitt och brett med tryter, snabbare än till och med Lucius har förstått. Ett litet råd Draco, förstod jag rätt av familjen Malfoys valspråk 'En Malfoy krypper inte för någon'. Din fader, är märkt av Tom Riddle, med självpåtaget namn Lord Voldemort. Han är varken Lord eller heter Voldemort. Och den som tar märket kryper för honom. Du kryper ännu lägre, därför att du kryper för en som kryper för honom. Och familjelinjen för Gaunt, som är matriarkisk grund för Tom Riddle, de är av en bastardavkomma av min son, men jag har kollat på Gringotts, han blev aldrig accepterad av mitt valv. Det här Draco Malfoy — är familjem Slytherins symbol, jag bär den därför att jag åter är familjens överhuvud. Säger det dig något?"

"Ja Sir. Jag inser att jag har vilseletts."

"Här — läs igenom det här dokumentet. Det är den ed du tar för att fortsätta under Slytherins tak här på Hogwarts. Om du inte vill anta de här riktlinjerna så måste du begära omsortering, eller lämna Hogwarts." Så skrattade Harry lite och fortsatte. "Eller få Dumledore att kasta ut mig, om du tror det är möjligt."

"Är det här allt? Inget om att blint lyda dig?"

"Nej, det ska du göra ändå, därför att jag är husföreståndaren, men i mitt elevhem ska alla elever respektera alla andra elever. Alltså som grundförutsättning. Visst kan det finnas dispyter, men man kan respektera varandra för det. Dessutom, ni är alla här för att utbildas, alltså ska det vara er motivation, att gemensamt med alla andra verka för att ni alla kan tillgodogöra er utbildningen här. Visst blir det i livet så att man avskyr eller föraktar vissa individer — det är tillåtet här också — men enbart på sakliga personliga grunder, inte härkomst, ekonomi eller elevhus här. Känns det svårt att acceptera det?"

"Nej Sir."

"Bra, en sak ytterligare — Quidditch, du blev visst med i laget genom mutor, se till att ni inom två veckor, har TVÅ — kompletta lag med så bra balans som möjligt. Alla uttagna för sina kvalitéer i spelet. Inför respektive speltillfälle, tar vi ut laget, övriga är reserver — just då."

—

Efter att Harry hade haft samtal med dem alla och visat att han verkligen var familjeöverhuvud för Slytherins familj hade hans status trängt igenom, Att de dessutom hade några vänskapliga dueller som Harry vann enkelt gjorde ju det hela lättare också. Visserligen bokfördes hans ålder som 180, men han hade ju trots allt över 300 års erfarenhet. Den sträckte sig tyvärr inte bakåt i tiden så kan hade inga minnen av hur det var, däremot hur det skulle kunna komma att bli, alltså om inget hade ändrats, och nu ändrades mycket hela tiden.

Det var också en ren lyckträff att han hade kommit över Salazars anteckningar, i förra tillfället, det hade gjort att han kunde hämta fram dem tidigt nu, och det gav honom en hel del basfakta från den gamla tiden. Harry var trots allt ättling till Wiljam Slytherin, det var en del överdrift att göra som han gjorde, men han hade sina orsaker.

Som han sa till Poppy, det är bättre att komma ihåg, att inte minnas framtiden som Harry Potter, och minnas sporadiskt av forntiden, än att visa att åren av kunskap kommer från framtiden. Han hade etablerat sin nya tillvaro, han blev snabbt accepterad av sina elever. Faktiskt blev han godtagen av alla elever. Ingen bävade längre för att gå till trolldryckstillverkningen. Även Neville började utveckla en förståelse för ämnet.

—

Horcruxen var fixade, det handlade enbart om att fånga in essensen av Voldi själv. När han gick igenom minnet från Barty, så hittade han sitt mål, det var lika som förra gången. Riddles herrgård, och det planerades en restaurering, attans han måste förkroppsligas för att kunna avlivas, Barty, tänkte Harry. Nå, det är tur att jag förberedde det stället och fick undan gamle Frank.

Voldi själv hade planerat restaureringen till våren, men Harry ordnade lite andra förutsättningar.

Ett kort meddelande till Voldi, talade om att det kunde bli en öppning under slutet av september alltså veckoslutet vid månadsskiftet. Han vågade inte vänta för länge, han påstod att Dumbledore verkade misstänka något.

Därför blev det Barty under polyjuice som Harry Potter, Och Harry själv såg ut som Alastor Moody, och beredd att ompolyjuica till Barty. Mugglarnas konfekt de kallade punschflaskor, var en lyckad uppfinning. Med magi kunde han ha flera sådana krympta, i säker förvaring, att äta en karamell, som stärkte utseendet, det var inte detsamma som att dricka ur flaskan men det fungerade.

Resten blev enkelt Pettigrew var den som ordnade restaureringen, och när Voldemort steg upp så tryckte Harry på knappen som aktiverade dämpningsfältet han hade förberett sedan lång tid. Han hade lagt ner åtskilliga timmar på att göra om alla radiatorer så att de passade in på kyrkogården. Med det blev det nästan omöjligt att utföra magi. De var ställda på maximal dämpning 100:1. en hundradedel av av magins kraft var resultatet. Men inget hindrade Harrys högvoltsvapen, det som fick den som träffats att helt falla ihop.

Severus Snape, Peter Pettigrew, Lucius Malfoy, Barty Crouch, Nagini och Tom Riddle, avslutade sina liv där med hjälp av en Colt 45. Men inte förrän Harry kunde spara deras minnen. Riddles herrgård blev bålbrasan för dem. För att det skulle bli färre rester av dem lät Harry benelinineringsbesvärjelsen arbeta. Efter det använde han vatteneliminatorn. Torra kroppar utan ben, lämnade inte mycket rester.

—

Voldemort försökte komma tillbaks

Av Matilda Dursley

Denna reporter fick för en tid sedan bevittna en mycket dramatisk händelse. Det som såg ut att vara Alastor Moody men som senare förvandlades till Bary Crouch Jr, som troddes vara avliden i Azkaban, kom till en kyrkogård, som vi inte ger närmare anvisning på, med sig hade han en medvetslös person som såg ut som Harry Potter. För bilder och bildtext se sidorna 5, 6, 7, 8, 9 och 10. Crouch Jr, anlände till den väntande församlingen som bestod av Lucius Malfoy, Peter Pettigrew, som aurorerna tidigare lät rymma. Samt Severus Snape, tidigare lärare på Hogwarts. Och en knappt halv meter hög form som tydligen var det som återstod av Tom Riddle – Alias Voldemort.

Där användes ben av en anfader, blod av en fiende, Blod togs från det som såg ut som Harry Potter som avslutning skar Pettigrew av sin ena hand, med något som lät som 'kött av en vän'. Vän och Vän — tänkte jag. Tjänare möjligen, men med det steg en fullstor Tom Riddle ut ur den stora kitteln.

Ungefär samtidigt som det hände skedde något märkligt, det som såg ut som Harry Potter, förändrades till den som kom dit med honom, Barty Crouch Jr. Den som såg ut som Crouch ändrades till en för mig helt främmande person. Den personen plockade fram ett mugglarvapen, och började avrättningen, för avrättning var det.

Som avslutning fick denna reporter några dokument, det var rättegångsprotokoll, mot samtliga som avrättades. Där räknades deras brott upp. Se sidorna 11, 12, 13 och 14. Domsluten var dödsdom för samtliga. Och en liten notering om att den hade verkställts. Som grund för besluten hänvisades det till att 'domaren' var familjeöverhuvud över familjen Slytherin och de avrättade var slavar i familjen, slavar under av avfälling som vanhelgat namnet. Lagrummet som domen hänvisas till är från 1498, och handlar om familjeöverhuvuds rätt gent emot familjemedlemmar och slavar tillhörande familjen.

Personen som denna reporter aldrig fick namnet på påstod att nu är Voldemorts välde över. Kvar är bara lite rensning av träsket som är kvar. Som avslutning brann Riddles fars hem ner till grunden, liksom familjen Gaunts ruckel.

—

"Vad tror ni, det verkar som att vår Snape inte överlevde sommaren."

"Albus. Vad hade han där att göra?" Kommenterade Minerva.

"Han var säkert där för att han verkligen hade sina sympatier där." Skrockade Moody.

"Han var där, därför att hans herre beordrade honom att vara där. Moody, hur känns det nu?"

"Det känns bra Wiljam, tack för hjälpen. Och du då, hur var du inblandad?"

"Jag? Jag är inte inblandad."

"Klart du är." Skrockade Moody.

"Pojkar — var rediga nu." Sa Albus allvarligt.

"Albus Dumbledore, tala om för mig, vad det här är." Sa Harry och hällde upp lite polyjuice framför Albus.

"Det . . . det luktar som . . . polyjuice."

"Rätt, märkte du aldrig att det luktade så om Moody, på välkomstmiddagen just efter att han hade tagit sig en slurk?"

"Nu när du säger det så — jo."

"Att du hade en dödsätare som hade avlidigt många år tidigare i Azkaban, vid sidan av dig här på Hogwarts, är inte det beklämmande?"

"Du menar inte . . . "

"Jo. Alastor hölls fånge och Barty Junior's avsikt var att föra Harry Potter till Voldemorts restaurering. Och det verkade han lyckas med. Men resultatet blev inte vad han hade räknat med. Faktum är att han fick hjälp att lyckas med det av Snape. Men han hade inte räknat med mitt luktsinne. Jag reagerade direkt, och räddade Alastor redan första kvällen. Barty var redan död, död i Azkaban, så att han råkade omkomma spelar mindre roll. Allt för den goda sakens skull, Albus. Voldemort är avlägsnad. Är du nöjd nu?"

—

Efter det fortsatte turneringen med en rektor mindre, Karkaroff valde att inte finnas till aurorernas utfrågning. Cedric Diggory blev mästare.

Inför efterföljande år övertog Minerva McGonagall rektorsskapet för Hogwarts efter Dumbledore som valde att dra sig tillbaks, efter Harrys påtryckningar. Harry som Wiljam Slytherin fortsatte i ytterligare 25 år som lärare och föreståndare för huset Slytherin, Draco Malfoy efterträdde honom. Hermione Longbottom efterträdde Minerva McGonagall, medan Neville själv tog över efter Pomona.

Harry Wiljam Potter-Slytherin med Nymfodora Potter-Slytherin började om på Hogwarts som första års elever 125 år senare, som Clara och Ted Potter. Deras bekantskap med makarna Flamel hade sina fördelar.

* Fine *