Kapitel 4 - Sabotage

När vi gick in i kontoret såg jag rektor Cross ansiktsuttryck hastigt förändrats från glatt, han leende bleknade och han hade en allvarlig min på sitt ansikte. "Kaname, varför tog du Amano-san hit? Är det något problem med att radera hennes minne?" frågade han lågt och förvånat, trots att han i princip viskade så kunde jag höra vad han sa. "Hon verkar ha vetat vad vi var redan innan igår, och hon verkar också veta någonting utöver det…" berättade Kaname högre "Sluta prata om mig som om jag inte är här, det går faktiskt att fråga mig saker också, istället för att ställa er själva frågor om mig mitt framför mina ögon" sa jag frustrerat. De båda kollade på mig undrande "Så, visste du allt om vampyrer innan du kom hit?" frågade rektor Kaien Cross. Jag rullade mina ögon nickade "Jag visste att eleverna i nattklassen är vampyrer, aristokrater eller högre. Och mer fakta utöver det, men jag känner inget behov av att berätta precis vad en vampyr är, med tanke på att du redan vet allt om dem, och dessutom har jag en renblodsvampyr bredvid mig" sa jag, mer irriterat. "Hur kunde du möjligtvis veta det?" frågade Kaien förbluffat. Vad skulle jag svara?! Det fanns inte en chans att jag skulle berätta att jag har fått all information från en manga och anime, om deras liv! Jag var tvungen att komma på någonting att säga, och det var snabbt! Jag svor i mitt huvud 'BAKA, IDIOT!" Jag insåg att ex-vampyrjägaren och Kaname väntade på mitt svar, och jag sa det första jag kunde tänka på "Mina föräldrar har haft kontakt med den kända vampyren Asato Ichijo, de fick veta allt om vampyrer eftersom det var nödvändigt när de gick igenom affärer och eftersom vi inte håller några hemligheter i min familj så fick jag också veta allt om vampyrer" berättade jag så självsäkert jag kunde. Jag gav mig själv en komplimang i mitt huvud 'Du är så smart Windy!' De verkade köpa det "Då är ingen skada skedd, Aidou har fått sin bestraffning av Kaname här och dina minnen behöver inte raderas, du kan lämna kontoret" sa han. Som om jag skulle ha stannat längre. Jag började gå ut från kontoret, men inte före jag räckte ut tungan till Kaname och han blängde irriterat på mig. Jag stängde dörren efter mig. Kaname hade inte gjort en rörelse för att lämna kontoret, vilket innebär att han antagligen skulle prata med Kaien. Jag pressade mig mot dörren för att höra vad de sa. "Jag har en känsla av att Windy vet något mer än vad hon berättar" hörde jag Kaname berätta för Kaien "Jag kan få vittringen av en slags dold kraft i hennes blod, något jag aldrig uppfattat hos någon människa förut" fortsatte han. Kraft? Visst, jag kunde förändra mitt hår och min ögonfärg, men den kraften kunde väl inte vara så mycket att man märkte av den? Det hade inte skett förut, dock hade jag ju aldrig mött någon vampyr i min värld, speciellt inte en renblodig. "Jag tror du överreagerar, Kaname, Amano-san verkar inte dölja något" jag kunde känna hur jag blev lättad, folk gick på mitt skådespel.

Jag smög så tyst jag kunde bort från dörren och ner ut från rektorns byggnad, innan någon skulle ha upptäckt att jag tjuvlyssnade. Jag måste dock erkänna att jag var något utav en expert på att smyga runt, nästan som en ninj… "Så du var där inne?" sa plötsligt Zero, som stod precis utanför rektorns byggnad, och avbröt mina tankar. Han blängde på mig. "Eh… ja, och nu minns jag ingenting… HAHA! Jag skojar, jag fick behålla mina minnen" skrattade jag och log ondskefullt. Zero såg förvånad ut, med fortsatte att blänga samtidigt som han gick mot ingången till rektorns byggnad. "Jag skulle inte gå in där om jag vore du!" sa jag snabbt. "Varför inte?" frågade Zero misstänksamt. "En viss renblodsvampyr är där inne och pratar med rektor Kaien just nu" svarade jag sockersött. "Kuran…" mumlade Zero ilsket. "Trodde du verkligen att jag skulle gå frivilligt till rektorns kontor?" frågade jag "den där förbannade Kaname Kuran…" mumlade jag och gick i riktning mot sol-sovsalarna samtidigt som Zero kollade efter mig när jag gick.

När Zero vände sig om och slutade kolla på mig böt jag rikting och började gå rakt mot mån-sovsalarna. Jag fnissade och tog upp min 'att göra lista' ur min ficka, som självklart stod på svenska så att ingen på Cross Akademi som hittade den skulle kunna veta att det var jag som gjorde det:

'Att göra för att sabotera i mån-sovsalarna

* Ta alla blodpiller i månsovsalarna och byt ut mot godispiller.

* Måla en mustasch på en sovande Aidou, med en permanent penna.

* Göm undan all Takumas manga.

* Placera Shiki i ett solarium.

* Spring!

Lista av Windy Amano'

Jag vet inte varför jag skrev med det sista, jag skulle sudda ut det, men sedan insåg jag att jag råkat skriva listan med min permanenta penna som jag skulle använda på Aidou. "Detta är min hämnd för igår, Aidou" fnittrade jag. Jag tog fram allt jag behövde från en buske där jag hade gömt allt igår. Jag kom fram till den stora grinden till mån-sovsalarna och smög mig förbi den läskiga mannen som satt i stolen. "Ninja skills!" jublade jag.

Jag kom in i mån-sovsalarna, som som mer ut som en stor herrgård än sovsalar. Ingen i nattklassen var uppe, vilken var en lättnad. Jag smög mig upp för trapporna och såg alla dörrar. Jag började med att gå in i Kanames rum, eftersom han var borta just då, och jag ville inte smyga in i hans rum när han sov! Jag böt ut hans blodpiller mot godispiller och smög sedan vidare. Nästa rum var Aidou och Akatsukis. När jag kom in i deras rum såg jag Aidou och Akatsuki sova i frid. Jag böt först ut deras blodpiller, och sedan smög jag fram till Aidou som sov i sina lavendel-lakan. Jag tog upp min penna och började måla en mustasch. Mustaschen var väldigt överdriven, men prislös! När jag ändå höll på målade jag på hans ögonbryn med pennan och gjorde sedan en linje mellan hans ögonbryn.

Nästa rum jag gick till var Ruka och Rimas, jag böt snabbt ut deras blodpiller och gick sedan till Takuma och Shikis rum. "Jävlar, vad stökigt" mumlade jag. Detta rummet var mer stökigt än något rum jag någonsin sett, det var till och med värre än mitt rum hemma hade varit ibland! Det låg kläder och manga över hela golvet. Jag tog upp all Takumas manga och la i en stor, svart soppåse. Jag böt ut blodpillren och gick sedan fram till Shiki. "Detta kommer bli det svåra". Jag lyfte upp den sovande modellen, som var otroligt tung. Jag lyckades släpa Shiki utan att väcka honom ner till ett solarium, som konstigt nog fanns i mån-sovsalarna "Varför skulle vampyrer vilja ha ett solarium ändå?" frågade jag mig själv. Jag la Shiki ner i solariumet och stängde.

Jag bockade för alla stegen jag nu gått igenom, förutom spring delen. Jag rusade ut ur mån-sovsalarna oupptäckt. 'Phuu..'. Plötsligt insåg jag någonting "JAG GLÖMDE ATT BYTA UT SEIRENS BLODPILLER" skrek jag. Jag bockade av spring-delen på min lista och smög sedan tillbaka in i mån-sovsalarna. Jag smög upp till Seirens rum och böt ut hennes blodpiller. "Perfekt!" Jag sprang ut ännu en gång och sprang med alla mina saker i riktning mot sol-sovsalarna. Jag sprang in i mitt rum.

Jag var i mitt rum tills det bara var en timme innan nattklassen skulle till sina lektioner. Jag gick då tillbaka till mån-sovsalarna och jag kunde höra 3 höga skrik. "VAD HAR HÄNT MED DIN HUD SHIKI?! DU ÄR EN MODELL, VAD SKA VI GÖRA? VÅR MANGAGER KOMMER MÖRDA OSS! JAG HAR SAGT ÅT DIG ATT HÅLLA DIG BORTA FRÅN SOLEN" hörde jag Rima skrika skräckslaget och rasande. "MITT VACKRA ANSIKTE" kunde jag höra Aidou tjuta och till sist Takuma "VAR ÄR MIN MANGA? JAG HADE DEN EXKLUSIVA SHAKIMABUKABAMA MANGAN!" skrek Takuma. Jag skrattade värre än jag hade skrattat igår när jag lurade Zero att jag var hans syster. Jag skrattade helt okontrollerbart. Jag fortsatte att skratta även när alla fangirls i dagklassen började anlända. "Vad har hänt med Amano-san?" frågade en fangirl. "Jag vet inte, det ser ut som att hon har något slags anfall" sa en annan fangirl häpet. Jag fortsatte att skratta oavbrutet i minst 10 minuter och man kunde höra avlägna skrik från nattklassen. Till slut slutade jag att skratta och jag insåg att nattklassen skulle komma ut snart. Jag ställde mig upp, trängde mig förbi alla fangirls och log. Yuuki och Zero kom rusande i sista stunden för att försöka knuffa undan alla fangirls, men utan framgång. Grindarna gnisslade, öppnades och ut kom först Kaname som hade ett väldigt skarpt ansiktsuttryck. Efter Kaname kom resten av nattklassen, förutom Shiki, Rima, Takuma och Aidou. "VAR ÄR IDOL-SENPAI?" "VAR ÄR SHIKI OCH TAKUMA" började alla fangirls skrika. Ut från grinden kom en tårögd Takuma, han hade inte sitt vanliga leende och glada aura och hans gröna ögon såg ut att vara tömda på ljus, detta fick mig nästan att sluta skratta - nästan. Efter Takuma kom en illröd Shiki, som släpades framåt av en rasande Rima. Sist kom en inte så glad Aidou som hade en mustasch i ansiktet. Han kollade ner mot marken och flörtade inte med alla fangirls. Alla fangirls stirrade häpet på dem. "VEM GJORDE DETTA?" skrek dem gråtande. Jag var den enda som stod längst fram och skrattade. Yuuki såg förbluffad ut. Plötsligt stod Aidou framför mig "HON GJORDE DET!" skrek han. Jag låtsades vara förvånad "MEN AIDOU, VARFÖR SKULLE JAG GÖRA SÅ MOT DIG?" skrek jag och lät en tår falla. Aidou tog fram en papperslapp från sin ficka, min lista! "Det står här att denna lista tillhör dig, Windy! Och på denna lista är allt du har gjort!" skrek han. "Hur kan du möjligtvis veta det?" frågade jag honom. "Jag kan många språk flytande, är det så konstigt att jag då kan svenska?" sa han, på svenska. Jag flämtade. Vem hade kunnat tro att Aidou kunde svenska, av alla språk, av alla nordiska språk till och med, så var han tvungen att kunna tala just svenska! "Ehh…" sa jag och sedan vände jag mig om och sprang ifrån Aidou så snabbt som jag kunde. Jag hade ingen aning om vart jag sprang, och jag fokuserade inte på min omgivning, jag bara fortsatte att springa.

Plötsligt andades jag inte in luft genom lungorna, mina lungor fylldes med vatten. Jag insåg att jag hade sprungit rakt ner i sjön. Det var iskallt och jag skrek, min kropp kändes nästan domnad, "HJÄLP! NÅGON! JAG KAN INTE SIMMA!" skrek jag högt. Egentligen kunde jag simma, jag var bara för frusen för att kunna göra det. Jag andades in mer vatten i mina lungor och började sjunka mot den mörka bottnen av sjön. Jag kände hur jag började förlora mitt medvetande, och tog om den sista kraften i min kropp. Jag kände hur jag på något sätt fick värme genom hela min kropp och någon kraft från vattnet förde upp mig uppåt mot ytan. Jag kunde andas och jag flämtade in så mycket luft jag kunde i mina lungor. Bredvid mig i vattnet var Aidou, men det var inte han som hade dragit upp mig ur vattnet? "Du kunde ju visst simma!" gnällde han "Nu är min uniform blöt tack var…" "NEJ!" skrek jag plötsligt och avbröt Aidou "PENNAN VAR INTE PERMANENT" skrek jag. Aidous ansikte var fritt från mustaschen jag målat dit. "Du var ju så vacker" sa jag och låt en tår falla ner på min kind. Jag gick sedan upp ur vattnet och började springa mot sol-sovsalarna. På vägen insåg jag att jag i princip hade kallat Aidou vacker, och rodnade.

Jag var utmattad, jag visste inte att det tog så mycket energi att drunkna! Jag kände på mina kläder, som borde vara kalla och våta eftersom jag bara några minuter tidigare hade varit nere i det iskalla vattnet, och de var helt torra och varma! "Hur?..." mumlade jag. Jag var för utmattad för att orka bry mig och somnade ännu en gång i min uniform på sängen.

'Så djupt, så oändligt'

Jag kunde känna hur jag sjönk mot bottnen av något djupt, jag andades skuggor, och ljuset fanns så långt borta, gömt. "Utan ljuset, Windy, kan du inte vara stark, ljuset är allt du har" skrattade rösten. Jag föll djupare och djupare och mörkret omgav mig mer och mer "Ljuset är aldrig borta, ljuset finns alltid inom mig!" skrek jag och kände hur det bländade ljuset omgav mig och bekämpade alla skuggorna. Samtidigt som ljuset helade min kropp och själ, tog hand om mörkret, kunde jag känna hur ljuset var så bländande att det värkte inom mig och jag skrek av ren smärta. 'Jag består varken av rent ljus eller mörker, jag står på ljusets sida, men ljuset har också en sida som är min fiende' insåg jag. Hur kunde jag vara så dum?