Ja, jag HITTADE texthäftet! :D Wow, nu är jag glad. Förlåt för att det är så korta kapitel, men jag är ny på det här med att ladda upp historier på Internet. Har inte direkt kommit igång, så det får bli såhär. Men ändå – ett års mellanrum och sedan tar jag upp berättelsen igen! Inte dåligt… ^^
2. På tåget
Nu har jag packat böcker, kläder, tandborste, och sådant där, och skolklädnaden högst upp i kofferten. Jag ska till Hogwarts i morgon och jag kan verkligen inte sova. Mamma som också är nervös för min skull sitter uppe, så ägnar halva natten till att prata om elevhem, quidditch och lektioner. Men jag blir tvungen att gå och lägga mig när mamma ser att kockan är 04.00.
Jag vaknar av att mamma står över min säng och skriker.
"Vi har försovit oss! Skynda dig, klä på dig!"
Jag gnäller till, slår händerna för öronen och ramlar ur sängen med en duns. Jag sätter mig upp och blänger på dörren som mamma just slagit igen med ropet:
"Jag gör mackor åt dig!"
Blå munkjacka över grön T-shirt och jeans blir min klädsel idag. Sedan tar jag kofferten och rusar nedför trapporna med den och dess högljudda dunsar efter mig.
oOo
Nu har vi tagit bussen och kommit fram till stationen där en häxa utförligt förklarat hur man tar sig igenom väggen. Ta sig igenom väggen mellan perrong 9 och 10, det har nog pappa nämnt någon gång, men det var ju så länge sedan.
Häxan puttar en nervös liten pojke som ser ut att vara gammal nog för att vara en andraårselev framför sig och försvinner sedan själv.
Jag sneglar på mammas bleka ansikte, drar ett djupt andetag och börjar springa…
oOo
Jag stannar tvärt och glider en liten bit på golvet när jag kommer ut på stationen. Ett stort rött tåg med vit rök bolmande ur skorstenen fyller min syn. Hundratals elever i skolkläder, trollkarlskläder och mugglarkläder vimlar omkring. Jag ska få börja på Hogwarts!
Jag börjar röra på mig först igen när mamma kommer fram och slår armarna om mig.
Mamma börjar gråta och jag lovar att skriva så ofta jag kan.
"Mamma, det kommer att gå bra, så länge jag kommer på tåget i tid och äter en riklig frukost varje morgon!"
Mamma stirrar på mig ett ögonblick och verkar undra om jag just försökte mig på ett skämt eller sade något vist. När hon ser att stationen är tom bortsett från föräldrar och syskon inser hon dock att jag har rätt. Tåget ska precis ge sig av!
Mamma tar tag i kofferten, rusar mot tåget, rycker upp en dörr och slänger in kofferten i tåget. Sedan tar hon tag i mig, kysser mig på båda kinderna och slänger in mig med innan hon ställer sig på perrongen för att vinka iväg mig likt alla de andra föräldrarna.
Jag ler och vinkar tillbaka samtidigt som tåget rycker till liv och tuffar ut från stationen. Fylld av förväntan och nervositet inför det kommande skolåret beger jag mig av längs korridoren på jakt efter en ledig eller åtminstone halvt tom kupé.