Under tiden jag gjorde det här kapitlet har jag kallat "kupén" för både "kabinen" och "hytten". Lyckligtvis hittade jag felen och ändrade på dem. Men man kan ju undra vad som pågår i min hjärna för att ha förvandlat det till två ord som hör hemma på en båt! Förresten, tack så mycket för de senaste kommentarerna jag fått – de har verkligen gett mig energin jag behövde för att skriva klart det här kapitlet! :) Hehe, i nästa kapitel kanske hon kommer fram till Hogwarts! :P

oOo

När jag vaknar är det till ett par händer som skakar mina axlar, på ett ytterst våldsamt sätt om jag ska säga så. Mina tänder skallrar. Jag gnäller högljutt till – sådär som jag brukar göra när jag blir väckt på ett abrupt sätt – och visar tänderna mot vem det än var som rörde mig. Jag slår upp ögonen till synen av Sirius som just släppt taget om mig för att peka och skratta åt min reaktion.

Jag suckar bara irriterat och vänder mig mot fönstret för att kamma håret med fingrarna. Ett stort rött märke är synligt på min högra kind där mitt ansikte hade vilat mot boken när huvudet hade glidit ner. Jag drar ett djupt andetag genom näsan och andas långsamt ut medan jag stirrar ilsket på fönsterglaset. De hade inte väckt mig. Åh, pojkar – alltid så taktlösa. Jag ställer mig upp på sätet och börjar rota i min koffert tills jag hittar det jag söker. Sedan går jag med stampande steg ut ur kupén för att –

"Vänta", James stoppar mig med en hand på min arm "vad ska du göra?"

Jag stirrar på honom och kan inte låta bli att brista ut i en högst sarkastisk ton:

"Vad ser det ut som!", jag viftar klädnaden jag haft i armarna framför James stora, bruna blinkande ögon "Jag ska till toaletten för att byta om förstås!"

Med det stampar jag ut ur kupén och vidare längs de andra kupéraderna mot toaletterna längst bak. Jag tvärstannar och stirrar.

Det kan inte vara sant…!

En kö som är flera meter lång sträcker dig från tjejtoaletten och ut i korridoren, full av flickor i olika åldrar med svarta klädnader i sina famnar. Jag andas ut i en frustrerad suck och ställer mig på typ femtionde platsen i kön. En tjej kommer ut från toaletten med en rosa klänning i famnen och den svarta skolklädnaden på sig. Bara 49 kvar…

oOo

Jag har stått i kön i typ tre timmar, och är längst framme vid dörren. Flickan framför mig är långsam, men till slut blir hon klar. Jag kliver in på toaletten, vrider om låset och försöker komma ihåg vad det var jag kom hit för att göra. Jag har stått i kön så länge att jag glömt bort vad jag ska göra! Jag suckar, skiftar vikten från den ena foten till den andra och känner något mjukt i famnen. Jag tittar ner och slår med ett högljutt smackande handen mot panna.

Senila, flicka!

Snabbt byter jag kläder och passar på att kissa när jag väl har chansen. Nu slipper jag sitta och hålla mig under ceremonin, något som skulle ha varit jobbigt.

oOo

När jag öppnar dörren till kupén är det till synen av James, Sirius och Remus som ligger och brottas på golvet. Peter står upp på ett av sätena och hejar på dem.

"Ursäkta mig?", Säger jag och lyfter på ena ögonbrynet. Allt stannar upp i kupén och Peter stirrar på mig som om jag återvänt från döden. Så hoppar Sirius upp från sin liggande ställning på golvet, men dras genast ner av James som i sin tur ställer sig utom räckhåll för Sirius hämnd.

"Vi trodde att du var död, " säger han och ser faktiskt ganska allvarlig ut "du var borta i …" han kollar på klockan "1 timme och 38 minuter."

Jag fnyser misstroende och hoppar upp på det fönstersäte jag suttit vid förut.

"Nej, försök inte lura mig, gosse. Nog måste jag ha varit borta under längre tid än så. Försök inte lura mig…"

"Åh, jag vet inte. Jag är ju trots allt mästaren av…", börjar han, men avbryts tvärt av att Sirius – som ställt sig upp medan vi talade – armbågar honom i sidan.

"Nej, inte det snacket nu igen!", klagar han högljutt, "alla vet att det är jag som är mästaren av…"

Sirius avbryts av att en bok träffar honom i sidan av huvudet. Remus som även han ställt sig upp under tiden vi tjafsade har tagit upp den och kastat den, men det är ändå jag som tar till orda före honom.

"Alla vet att det är jag som är mästaren av lögner!"

Alla stannar upp och Remus blinkar förbryllat mot mig, innan ett retsamt leende långsamt sprider sig över hans läppar.

"Jaså, du är transexuell?"

När jag inser att jag oavsiktligt har kallat mig själv "mästare" istället för "mästarinna", och inte kommer på något bra att säga tillbaka säger jag bara det första jag kommer på.

"Vadå, är det fördomar jag hör?"

Det blir helt tyst i kupén. Jag flinar brett, nöjd med mig själv för att det var jag som hade orsakat det. Ha, där fick de allt!

"Äuhm… Så du är egentligen en kille?", säger James en smula osäkert. Sirius slår honom i bakhuvudet.

"Nej, din dummer. Hon sade bara så…"

Jag flinar ännu bredare och vinkar åt dem.

"Neeej, jag är en kille. Ni tror mig väl?"

James räcker ut tungan åt mig och jag höjer på ena ögonbrynet åt honom.

"Nej, jag är för förnäm för det där. Ta in tungan igen."

James gapar med tungan hängandes ut genom munnen mot mig, innan han roat fnyser till och stänger munnen.

"Visst, förnäm…"

Jag rycker på axlarna, noterar att de har bytt om under tiden jag var borta och fortsätter med att läsa min bok. Om en halvtimme är vi framme vid Hogwarts och jag är hungrig eftersom jag inte ätit något sedan frukost.