Kapitel 5 här. Nu börjar ju storyn komma igång lite :D en tillbakablick här från Haldir (om det under förmodan skulle vara en aning oklart... jag är inte världsbäst på att skriva haha xD) Just det: lämna en kommentar så blir jag glad.
… Haldir Fan fiction …
A Past and A Future Secret
Kapitel 5
"Haldir, ser du det där molnet? Det ser ut som du", sade Evelyn och pekade upp mot himlen. Haldir log och tittade efter, det var ganska likt faktiskt.
"Titta där bredvid, där finns ett mindre moln och det är du", svarade Haldir och tittade på Evelyn. Hon mötte hans blick. De skulle alltid vara tillsammans, alltid, vad som än hände. Evelyn började skratta och flög upp, Haldir satte sig upp och tittade förvånat på henne.
"Kom Haldir!" ropade hon och sprang in i skogen.
Haldir fattade snabbt sin pilbåge och sprang efter. För att vara liten sprang hon väldigt fort mellan träden och tillslut hittade hon ett stort som täckte henne helt. Hon ställde sig bakom det och väntade tills hon hörde steg. Haldir stannade, han anade att hon gömt sig någonstans och så tyst han kunde tittade han bakom varje träd han passerade, men ingen Evelyn syntes till. Han ställde sig med ryggen mot ett stort träd och lyssnade, han kunde höra lätta andetag. Evelyn la märke till en stor skugga och förstod att han stod på andra sidan trädet. Hon klättrade smidigt upp i trädet, men Haldir stod inte kvar när hon tittade ner. Något rörde sig bakom henne och hon vred på huvudet.
"Du fuskade!" sade hon och hoppade ner.
"Inte så bråttom nu", sade Haldir och hoppade ner bredvid henne. Hon hade alltid en förmåga att försvinna och sen dyka upp utan förvarning.
"Är du rädd att förlora mig?" frågade Evelyn och la huvudet på sned.
Haldir kände hur kinderna blev röda och han vände snabbt bort blicken. "Måste hon hela tiden se så… magiskt underbar ut? Det gör det svårt att få fram orden", tänkte Haldir och försökte komma med ett bra svar.
"Ev, du vet hur mycket du betyder för mig. Ja, jag är rädd att tappa dig. Att du ska försvinna och att jag aldrig ska få se dig igen."
Evelyn tog ett steg närmare honom och la armarna om hans midja. Hon var fortfarande för liten för att nå upp till hans hals.
"Du kommer aldrig lyckas med det, jag är för högljudd."
Haldir log till svar och la armarna om henne.