Avskrivande; Harry Potter, alla plaster och karaktärer (utom de jag har hittat på), namnen och så vidare tillhör mrs J.K Rowling, hennes förlag (de är så många, så, tja…), och Warner Brothers™. Alla rättigheter reserverade. Detta är inte menat som stöld eller förolämpning – Jag skrev detta för mitt eget nöjes skull.

Kapitel 5

Gruset knastrade under fötterna på dem när de gick uppför gången till det vita huset i Godric's Hollow. När de var framme vid ingången till det vita huset gick Sirius fram och kände under vänstra hörnet av taket i något som såg ut som ett fågelbo. Harry tittade undrande på Sirius.

"Extranyckel", förklarade Sirius. "En idé från din mamma. Om din mamma eller pappa skulle glömma nyckeln fanns det alltid en i reserv."

Sirius gav nyckeln till Harry, som om han verkade tycka att det låg någon symbolik över det. Harry stack in den silverfärgade nyckeln och vred om med ett klick.

Harry tog i handtaget och tittade på Sirius, som nickade åt honom. Harry tog ut nyckeln och öppnade dörren.

En våg av instängd och unken luft kom slående emot dem. Ginny höll för näsan och gick in, och de fyra andra efterapade henne.

"Lumos!", hördes fyra röster och lika många trollstavar tändes.

"Usch, vi borde öppna alla fönster", sa Ron. "Här har inte varit en själ på sexton år!"

De andra höll med honom och gick in i varsina rum (Ginny, som inte hade något ledljus, gjorde sällskap med Harry) och öppnade fönster efter fönster.

Efter fem minuter var alla fönster öppna och huset lite mer upplyst. Husets fem nya boende stod i köket, vars fönster hade öppnats först, och tog frisk luft.

"Jag tror vi behöver vädra åtskiljiga timmar om vi ska få huset fräscht igen", sa Hermione och de andra nickade.

"Vi behöver städa också", sa Harry.

"Och packa upp", påpekade Ginny.

"Och laga mat."

"Ron", sa Ginny, "jag fattar inte hur du bär dig åt för att lyckas hålla dig så fruktansvärt hungrig! Vi åt ju för en och en halv timma sen!"

"Jaja", sa Sirius. "Vi åkte inte hit för att gräla. Jag tycker vi frågar husets ägare."

"Menar du mig?", frågade Harry efter en stunds tystnad.

"Ja, vem annars? James?", sa Sirius sarkastiskt.

"Okej...", sa Harry. "Ginny, ta inte illa upp, men jag tycker att du borde laga mat medan vi andra städar, eftersom det borde ta lika lång tid med tanke på att vi använder magi."

"Okej", sa Ginny, "men vi bör städa i köket först."

"Jag gör det", sa Harry glatt. "Vi hjälps åt, menar jag."

"Jag kan städa i rummet bredvid", sa Hermione, "så kan Sirius städa i rummet mitt emot köket, och Ron i rummet bredvid. Okej?"

"Det låter bra", sa Sirius, och alla gick till sina respektive arbetsplatser.

Luften i köket hade blivit bättre nu, tänkte Harry. Han gick fram mot Ginny, som hade hämtat en dammtrasa och börjat gno bänken med den, och la armarna om henne och viskade:

"Vänta."

Harry tog fram sin trollstav och muttrade:

"Renskrubba!"

"Tack", sa Ginny. De hastade på att torka golvet och diska, eftersom att de inte kunde några formler till det.

-----

Harry gick in i rummet han skulle göra färdigt. Där var perfekt ordning, men däremot en hel massa damm, så han fick en fruktansvärd host- och nysattack. Där fanns diverse konstiga saker, men han hittade en låda med

olika böcker, så han tänkte att han måste hit igen.

Men rummet var relativt litet, vilket medförde att det var färdigstädat ganska snart.

"MAT!", skrek Ginny.

-----

Harry hade precis torkat av det sista golvet när hon skrek. Han trollade undan skurmoppen med tillhörande hink, och gick ner i köket.

Trots att de hade ätit precis innan de åkte från The Burrow, så hade städningen sugit musten ur dem.

Harry kom ner och satte sig bredvid Ginny, och de fick snart sällskap av de resterande. Harry tog lite potatis och fläskkotlett, och efter att ha ätit lite kunde han inte låta bli att påpeka att Ginny hade ärvt Mrs Weasleys matlagningstalang.

Eter maten visade Harrys klocka elva, och eftersom att alla var trötta ställde de bara disken i diskhon och lämnade den åt morgondagen.