Avskrivande; Harry Potter, alla platser och karaktärer (utom de jag har hittat på), namnen och så vidare tillhör mrs J.K Rowling, hennes förlag (de är så många, så, tja…), och Warner Brothers™. Alla rättigheter reserverade. Detta är inte menat som stöld eller förolämpning – Jag skrev detta för mitt eget nöjes skull.

Kapitel 10

Harry vaknade upp morgonen därpå och fann sig liggande omgiven av fyra snarkade människor. Han sträckte sig efter sitt armbandsur och såg att det visade på halv sex. Medan hans blick for över de sovande medresenärerna funderade han på sin dröm. För det var en dröm och inget annat, det hade Harry noga och envist fyllt sitt sinne med. Dumbledore var död och begraven, det var det logiska. Eller?

Harry reste sig och gick ut genom tältöppningen för att finna en reslig man sitta och se mot tältet.

"Ah... Godmorgon, Harry!"

"Godmorgon, Professor."

"Var natten bra?"

"Jo, tack. Hur har er natt varit, sir?"

"Som din ungefär", sa Professor Dumbledore milt.

Tältet öppnades åter och denna gång kom Ginny ut.

"Godmorgon!"

"Godmorgon, Miss Weasley", sa Dumbledore medan Harry kysste henne som hälsning.

Dumbledore log och satte igång att trolla fram frukost och snart fick de sällskap av Sirius, Hermione och Ron, som såg ut som om han var döende. Med slutna ögon famlade han fram till frukosten.

-----

Hermione och Ron tog tag i Sirius medan Harry och Ginny greppade tag om Dumbledores arm och innan Harry visste ordet av stod de under en stekande sol framför en pyramid.

"Är det den?", frågade Harry.

"Demonstro malos mortifera puniceus confestim!" skrek Sirius. "Auctus iam!"

De såg på den röda punkten rakt framför platsen de antog sig stå på.

"Ska vi gå in?", frågade Harry.

De andra nickade och tillsammans började de leta efter öppningen.

-----

"Här!", skrek Ron efter en timmes letande.

De andra kom till honom och såg på hans fynd.

Ron höll på att ta bort den sand- och stenblandning som täckte pyramidens öppning och de andra ställde sig på knä och hjälpte till. Snart hade de fått hela öppningen ren, och Dumbledore sa:

"Miss Weasley, från och med nu ger jag dig tillstånd att utöva all magi i den mån att försvara dig själv."

Ginny nickade och Dumbledore gick ned. Efter honom följde de återstående.

Det var mörkt, så sex Lumos hördes. Tillsammans traskade de av och an inne i pyramiden. Plötsligt gjorde Dumbledore halt och öppnade en lönndörr. De andra följde efter honom. Inne i det nya rummet stod en träbägare på golvet.

"Ä – ä – är det den?"

"Sannolikt, Miss Granger."

"Hur ska vi förstöra den, Professor?", frågade Harry.

"Ingen aning."

-----

Efter en lång stund yttrade sig Hermione;

"Jag vet! Prova Avada Kedavra och Diffindo!"

Harry och Dumbledore såg på varandra och nickade.

"Diffindo!"

"Avada Kedavra!"