Avskrivande; Harry Potter, alla plaster och karaktärer (utom de jag har hittat på), namnen och så vidare tillhör mrs J.K Rowling, hennes förlag (de är så många, så, tja…), och Warner Brothers™. Alla rättigheter reserverade. Detta är inte menat som stöld eller förolämpning – Jag skrev detta för mitt eget nöjes skull.

Kapitel 11

Två ljussken for ut från två olika trollstavsspetsar, och sköt iväg mot bägaren som flög upp i luften. En hög smäll hördes och en stor explosion uppkom. Det försvann lika fort och när dammet hade lagt sig såg de en förkolnad bägare i två delar på golvet.

Dumbledore gick fram och plockade upp de båda halvorna och stoppade dem i en av sina fickor. Han tog täten och ledde sällskapet ut ur pyramiden.

Harry tänkte på Horcruxen. Hur han hade utövat Avada Kedavra och därigenom utplånat Horcruxen.

Efter Harry följde Ginny. Hon tänkte på hur nedstämd Harry verkade vara, som han varit sen de förstörde Horcruxen. Efter det var han tyst, annars hade han varit väldigt pratglad.

Ron och Hermione gick hand i hand med skrämda ansiktsuttryck. Sirius gick efter och bevakade hela sällskapet. Han hade trollstaven redo och riktade den åt alla håll.

De tog tag i Dumbledore och med ett plopp stod de helt plötsligt utanför huset i Godric's Hollow. Harry gick fram, fiskade upp nyckeln ur fickan och stack in den i låset, vred om och öppnade dörren. Han visade in Dumbledore i köket.

"Aha", sa Dumbledore, "här har jag varit många gånger." Han satte sig på en stol, och Harry satte sig mitt emot. Dumbledore knyckte lätt på sin trollstav och med ett litet tjoff stod en middag på bordet.

"Ginny", sa Harry eftersom att hon hade gått och börjat laga mat, ovetande om vad Dumbledore gjorde. Hon vände sig om och fick ett förvånat ansiktsuttryck.

"Jaha", sa hon. "Hjälp."

"Evanesco", log Harry.

Ginny satte sig bredvid Harry och tog för sig hon med, innan Hermione frågade vem det var som dog.

"Snape", sa Dumbledore enkelt. "Om jag var officiellt död skulle Voldemort inte frukta, utan slå till fortast möjligt. Vilket förhoppningsvis ska göra det lättare för dig, Harry, att slå emot honom."

"Hur kommer det sig att Ni-Vet-Vem fruktar dig?", frågade Ron oartigt.

"Därför att Lord Voldemort innerst inne vet att jag är starkare än honom. Därför", sa Dumbledore, "fruktar han mig."

"Sirius", sa Harry, "varför kom du till Irland från slöjan?"

"Jag vet inte", sa Sirius och tittade vädjande på Dumbledore.

Dumbledore själv avlutade tuggan och sa;

"Vad som egentligen finns i Mysteriedepartementet övergår de flestas förstånd, däribland mitt. Men min idé om det hela är att man teleporteras till en slumpvald plats. Det förklarar varför du kom till Irland." Dumbledore nickade mot Sirius.

Harry smög sig in i rummet där han hade hittat dagboken. Dumbledore låg på soffan, men Harry smög sig förbi honom. Harry öppnade boken igen.

Måndag 31 augusti 1971

Nu är jag klar med all packning, och jag har gått igenom den ett antal gånger. Hoppas det går bra imorgon.

Jag är så nervös! Tänk vad som händer? Tänk om jag missar tåget?