Avskrivande; Harry Potter, alla platser och karaktärer (utom de jag har hittat på), namnen och så vidare tillhör mrs J.K Rowling, hennes förlag (de är så många, så, tja…), och Warner Brothers™. Alla rättigheter reserverade. Detta är inte menat som stöld eller förolämpning – Jag skrev detta för mitt eget nöjes skull.

Detta kapitel är dedicerat till min nu döda farmor. Vila i frid!

Kapitel 14

De sex gick ut genom dörren och Harry låste den. De svettades i sina vinterpälsar såhär i mitten av september, vilket gav upphov till att Hermione frågade:
"Professor Dumbledore, ska vi verkligen transferera oss direkt till Grönland?"
"Där sa du ett sant ord, Miss Granger. Jag var antagligen för uppspelt för att tänka på det."
"Vadå?" Ginny gav sig in i diskussionen.
"Jo", sa Hermione, "jag ifrågasatte varför vi skulle ha vinterkläder när vi ändå inte skulle direkt till Grönland. Jag tyckte det var ganska onödigt, eller vad tycker ni?"
Harry och Ginny nickade, och Dumbledore skrockade över Hermiones tankeförmåga, som nu en gång övergått hans.
"Som du vill, Miss Granger. Vi tar resan lite grand i sänder."

-----

De landade i närheten av ett hotell i Reykjavik. Dumbledore bad Hermione att sköta "mugglarpengarna" eftersom att han inte begrep. De gick in på hotellet. I receptionen stod en ung kvinna som de gick fram till.
"Två dubbelrum och ett rum med två skilda sängar, tack."
"Jodå, herrn", sa receptionisten som blinkade flirtigt mot Harry. Ginny verkade märka detta eftersom att hon helt oväntat kysste Harry utan omsvep. Kvinnan i receptionen, Guðrún Einarsdóttir, som namnskylten upplyste, såg med avund på.
"Erm…", sa Dumbledore, "kan vi få våra rumsnycklar snart?"
"Åh", sa Guðrún Einarsdóttir, "javisst." Hon gick bort till väggen och hämtade ett par nycklar.
"Två dubbelrum och ett dubbelrum med skilda sängar va?"
"Helt rätt", sa Dumbledore. "Gärna så nära varandra som möjligt."
"Okej… Rum trehundratrettiofem, trehundratrettiosju och trehundratrettionio, duger de? De ligger tre trappor upp."
"Utmärkt", sa Dumbledore.

-----

Harry och Hermione styrde stegen mot hissen, men den resterande delen av sällskapet såg ut att vara konfunderade. Harry och Hermione tog ingen notis om dem, utan tryckte på knappen som skulle frammana hissen. Snart kom en hiss ned, och Harry och Hermione gick in.
"Kom nu", sa Hermione. Harry noterade att hissdörrarna var på väg att glida ihop, så han satte foten emellan dörrarna, som omedelbart gled isär. De andra skakade förskräckt på sina huvuden.
"Men snälla", sa Harry. "Tror ni verkligen att jag skulle låta er gå in här om det var farligt?"
Ginny, Sirius och Dumbledore gick in i hissen, men Ron stod nervöst kvar utanför.
"Ron", sa Harry, "tror du verkligen att jag skulle låta det närmaste förälder jag har, mina tre bästa vänner och min högst älskade flickvän gå in i något farligt utrymme?"
Ron såg ut att fundera. Han såg Harry rätt i ögonen. En långstund möttes de blå och gröna färgerna.
"Sluta larva dig, Ronald", sa Hermione otåligt. "Folk väntar på hissen!"
Harry såg sig om. Mycket riktigt väntade folk.
"Ursäkta, min pojkvän har cellskräck", ljög Hermione och log falskt. De väntande nickade förstående, och Hermione och Harry drog med samlade krafter in Ron i hissen. Harry tog bort foten och hissen började röra sig sakta. Dumbledore, Sirius, Ron och Ginny såg förundrade ut.
Snart gled hissdörrarna upp och de såg rummen trehundrafemtiett och trehundrafemtitre precis utanför, och de gick åt höger, och snart nalkades deras nummer.

----

Sällskapet bestämde sig för att inventera rummen tillsammans. Alla ansåg att det var trevligare så. Faktum var att ingen utom Hermione någonsin hade satt sin fot på ett hotell tidigare.
De började med att inventera det rum som visade sig vara rummet med två enkelsängar – Dumbledores och Sirius rum. Där fanns en bok där det stod;

Välkommen
Bienvenue
Willkommen

Harry öppnade den och tillsammans med resten av sällskapet ögnade han igenom den engelska delen.
"Jag är hungrig", sa Ron.
"För en gångs skull har du rätt, Ron", sa Ginny "Jag är också hungrig."
"Hotellrestaurangen är öppen till klockan nio", sa Harry. "Vad är klockan?"
"Några minuter över sju." Dumbledore tittade på sin invecklade klocka.
"Var ligger restaurangen?"
"'… Restaurangen ligger på andra våningen till höger…'", citerade Harry boken.
"Bra", sa Sirius. "Ska vi gå ner då?"
Efter en lång middag, som slutade med att de nästan blev utslängda eftersom att de satt så länge, gick de upp till sina rum. De skildes åt, och stupade i säng. I alla fall Harry.

Author Notes April april!
Man måste väl fira april? Jaja… Det här var ett av de enda aprilskämt jag har lyckats med. Haha! Fattar inte vad folk kan gå på. :D