Avskrivande; Harry Potter, alla platser och karaktärer (utom de jag har hittat på), namnen och så vidare tillhör mrs J.K Rowling, hennes förlag (de är så många, så, tja…), och Warner Brothers™. Alla rättigheter reserverade. Detta är inte menat som stöld eller förolämpning – Jag skrev detta för mitt eget nöjes skull.

Kapitel 18

Harry gick upp i "förrådet" där han hittat sin mors dagbok och satte sig och öppnade boken där han hade lagt märkstiftet som fanns fäst vid bokens rygg.

1 september 1971

Jag missade inte tåget. Däremot hade jag oturen att komma med världens STÖRSTA idioter… Åtminstone hälften av de fyra pojkarna var det. En av dem var ganska snygg…NEJ! Lily Marion Evans, har jag inte sagt åt dig att inte tänka denna hemska tanke! Hann är INTE snygg! Han är enbart enfaldig, barnslig och en fruktansvärd retsticka.

Tillsammans med honom satt tre andra pojkar, som sagt. En av dem hette Sirius Black. Konstigt namn. När jag kommenterade efternamnet skrek han att jag inte skulle lägga mig i och ignorerade mig resten av resan.

Den snälle av pojkarna hette Remus Lupin. Han såg trött ut. Den siste i kvartetten var Peter Pettigrew. Han var en liten men satt pojke.

Hogwarts var inte vad jag hade väntat mig. Jag hade tänkt mig ett normaltstort hus, som skolor jag är van vid  det här var ett slott med tinnar och torn. Jag, och många andra, såg förundrat mot slottet.

Vi blev förda till huvudingången på slottet där en medelålders kvinna tog över oss. Hon ledde oss till ett sidorum där hon berättade om banketten där vi skulle sorteras till de fyra elevhemmen Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw och Slytherin.

Efter det talade hon om för oss att banketten började när hon kom tillbaka och att vi borde snygga till oss.

Snart kom hon tillbaka och ledde in oss i den större salen, där en hatt stod på en pall. När vi gått fram glodde alla på hatten som helt plötsligt började sjunga. Snart började McGonagall, som damen hette, räkna upp namn. Snart sa hon: "Evans, Lily!" och jag gick fram. Hon satte hatten på mitt huvud och sedan började den prata. Den velade och skelade mellan Ravenclaw, Hufflepuff och Gryffindor. Slutligen bestämde den sig för Gryffindor.

Harry hoppade över en avsevärd mängd sidor och till slut hittade han sitt eget datum.

31 juli 1980

Jag hade helt fel när jag skrev att min bröllopsdag var den lyckligaste i hela mitt liv. Idag kom Harry James Potter till världen!

Han är en näst intill exakt kopia av James, undantaget är att han har mina ögon. Han är exakt femtio centimeter lång och vägde 3107 gram. Jag är utmattad nu.

God natt!

Harry grinade stort. Han lade ifrån sig boken och gick ut ur rummet. Han gick mot Ginny, som han äntligen försonats fullt ut med, och kramade henne. Ron och Hermione gjorde detsamma medan Sirius och Dumbledore såg på med leenden på sina läppar. Harry och Ginny reste på sig tillsist och gick ut i köket för att laga till kvällsmat.

"Vad vill du ha?" Ginny såg frågvist på Harry.

"Vet inte." Harry gick mot kylskåpet. "Själv?"

Ginny ryckte på axlarna och Harry öppnade dörren. "Vi har köttfärs", sa han, "men det börjar tryta härinne."

"Okej", sa Ginny, "jag har lite pasta här i skåpet. Blir spaghetti bra?"

"Visst…"

De satte på spisen och gjorde i ordning köttfärsen och pastan. Tre kvart senare ropade Harry på de andra som snart kom.

"Det var vad som fanns", sa Ginny ursäktande när de kom.

"Det här duger utmärkt, Miss Weasley."

"Tack, Sir."

"Vi kanske borde köpa mer?"

Det blev som Sirius sa. Ron och Hermione skickades tillsammans med lite "mugglarpengar" till en affär. Se var borta ungefär i två timmar, och under tiden hann Dumbledore och Sirius spela fem partier schack och Harry och Ginny hann att ta igen det de hade missat under tiden Ginny hade varit sur.

När Ron och Hermione kom hem fick de alla hjälpa till att packa in allt i kylen, som förhäxats så att det som förvarades där inne någonsin skulle bli för gammalt, så att de inte skulle behöva avbryta sin expedition för att åka och handla igen. Efter en middag betydligt godare än lunchen stupade Harry i säng med armen om sin älskade.

Dagarna gick, och de fyra ungdomarna växte och låg lågt ett tag.

-----

Bellatrix Lestrange kröp på golvet mot sin mannen.

"Ja, min herre?"

"Samla ihop de andra. Nu!"

"Ja, min herre."

Lord Voldemort fick ett nöjt ansiktsuttryck när Bellatrix lät honom ta hennes arm och pressa fingret mot hennes märke.

Snart började Dödätare flockas från alla håll och snart fann Lord Voldemort att alla cirklar, ordnade efter betydelse, var så fulla det gick, med Dödätare som antingen var döda eller fängslade.

"Mina vänner!" Lord Voldemort tog till orda. "Vi träffas igen. Jag tänker inte svamla på med någon inledning; jag känner mig allt svagare.

Jag har ett uppdrag till er alla  Ta reda på vad som händer. Den som kommer på det kommer självklart att bli belönad.

Harry Potter vaknade kallsvettig och skrämd upp ur sin dvala.

Author Notes Satte mig nu och började skriva på Kapitel 21, och kollade på min numera extremt kladdiga kapiteltankekarta. Det blir 27 kapitel + inledning + epilog. Förklaring till denna 'nyliga' förkortning är simpel - jag hade 'glömt' att räkna med två kapitel. Nu blir det alltså totalt 29 delar. Håhåjaja... Jag skyller väl på att det här är min första fanfic. Nästa kapitel är dåligt. Inga kommentarer.
Vi säger såhär: om jag blir klar med epilogen i Tunisien, kommer kapitel 19 och 20 på samma gång.