Avskrivande; Harry Potter, alla plaster och karaktärer (utom de jag har hittat på), namnen och så vidare tillhör mrs J.K Rowling, hennes förlag (de är så många, så, tja…), och Warner Brothers™. Alla rättigheter reserverade. Detta är inte menat som stöld eller förolämpning – Jag skrev detta för mitt eget nöjes skull.

Kapitel 20

De fyra damp ned framför grinden till Hogwarts Skola för Häxkonst och Trolldom. Harry, Ginny, Ron och Hermione gick in genom Grinden. Sirius och Dumbledore var kvar i huset i Godric's Hollow  eftersom att nästan alla i skolan levde i tron om att Sirius Black och Albus Dumbledore var döda  och faktum kvarstod att de även trodde att Black förrått Lily och James Potter, samt spräng tretton Muggles plus Peter Pettigrew i luften avskräckte Sirius från att gå in i skolan. Alltså styrde nu Harry, Ginny, Ron och Hermione stegen mot den mystiske R.A.B i hopp om att hitta en Horcrux.

Snart gick de till Magihistoria-klassrummet och knackade på. En elev som Harry uppskattade gick andra eller tredje året öppnade dörren. Harry stack in huvudet och frågade efter Professor Binns, som verkade bli väldigt chockerad över att en elev sökt upp honom och det frivilligt. Han gled fram till dörren och Harry frågade om han kunde få låna honom ett ögonblick.

"Visst, pojk", sa Binns förvirrat.

Utan inledning sa Harry som det var, men undanhöll faktumet att Dumbledore och Sirius levde.

Binns tog sig för bröstet och sa:

"Jag kom över en Horcrux en gång i mina dagar, och när jag rörde den påskyndade den min död." Precis som Dumbledore sa, tänkte Harry, "tills jag till slut dog. Ja, Mr Weasley, jag vet om att jag är död, och kan läsa tankar." Ron såg mycket förvånad ut. Binns vände sig mot Harry och fortsatte;

"Jag har kvar Horcruxen i min ägo  skyddad från levande, givetvis. Själv är jag ju redan död, och kan ju inte dö igen." Den här dammsugarrösten höll på att söva Ron, Harry och Ginny, men lyckligtvis var Hermione immun mot den och kunde sparka Ron på smalbenet i smyg, med jämna mellanrum, så Ron sparkade Harry som sparkade Ginny.

"I vilket fall som helst", sa Binns. "Horcruxen ligger i säkert förvar djupt inne i mitt skrivbord på mitt kontor. Vänta här ska jag gå efter den."

Och med de orden lämnade han Harry, Ginny, Ron och Hermione att vänta i hans klassrum.

-----

Runt en timme senare, under vilken de hade spelat sju partier Exploderande smällar, och Ron och Ginny rökt ihop eftersom att Ron misstänkte att Ginny fuskade och vice versa. Tillslut fick Harry och Hermione rycka in och säga att de var lika dåliga förlorare båda två, vilket ingen av dem gillade att höra.

Snart kom Binns med en medaljong, som Harry identifierade som…

"Medaljongen på Grimmauld Place tolv!" Hermione stirrade på medaljongen som hängde i spökets hand.

"Alldeles riktigt, Miss Grant." Hermione himlade med ögonen. "Jag fick tag på medaljongen av en ren slump  men jag kände genast igen den. Jag beslutade mig för att gömma den så att ingen levande skulle kunna röra det. Jag hade den i ett dolt utrymme i mitt skrivbord i lådan, som är försedd med ett lås. Här", sa han och räckte Harry medaljongen. Harry tog en halsduk och lade den i handen. Binns släppte medaljongen och för att inte riskera att Harry inte skulle röra den, och efter att ha försäkrat sig om att medaljongen var tillräckligt invirad sa han:

"Lycka till, Harry Potter. Jag vill gärna finna den Mörka Herren död snart."

-----

De fyra föll ner mitt i hallen i det vita huset i Godric's Hollow.

"Det är oartigt att transferera sig rätt in i folks hus", sa Dumbledore retsamt. "Har du redan glömt det, Harry?" Harry förstod att Dumbledore syftade på det han hade sagt ett och ett halvt år tidigare.

"Jo, men nu är det mitt hus, Sir", högg Harry minst lika retsamt tillbaka.

"Fick ni tag på Horcruxen?"

"Ja", sa Harry och höll fram halsduken. Dumbledore tog den medan Harry fortsatte; "Det tog honom en och en halv timme att leta fram den i ett 'dolt utrymme i sin nedersta skrivbordslåda, som är försedd med ett lås'."

"Bra", sa Dumbledore. "Ska vi?"

Harry nickade. Han tog en flik i halsduken och lät medaljongen glida ur den. Medaljongen slog i golvet men gick förvånansvärt nog inte sönder vid kollisionen med golvet. Harry och Dumbledore fångade varandras blickar.

"På tre?" Dumbledore såg på Harry.

Harry nickade. "Ett… två…"

"Diffindo!"

"Avada Kedavra!"

Medaljongen åkte upp i luften när de gröna och röda strålarna nu cirkulerade runt Horcruxen så att de till slut blev sammanfogade. Slutligen försvann sfären runt medaljongen som nu låg i två förkolnande rykande delar på golvet.

"Då var det bara en sista Horcrux kvar." Harry svalde hårt. "Slutet är nära."

Author Notes Skulle nog vilja påstå att det här kapitlet var ett av mina bästa, som kompensation till det dåliga kapitel 19. Vill bara säga att "Exploderande Smällar" också är en fri översättning, den här gången av Exploding Snap.

Sen är det nog faktafel, men på (en av mina bästa vänner) stod det inget om vilken färg Diffindo har… :) Orkade inte leta igenom Goblet of Fire, Order of the Phoenix och Half-Blood Prince.

De somhade Magihistoria måste i alla fall ha blivit glada… :)