Avskrivande; Harry Potter, alla plaster och karaktärer (utom de jag har hittat på), namnen och så vidare tillhör mrs J.K Rowling, hennes förlag (de är så många, så, tja…), och Warner Brothers™. Alla rättigheter reserverade. Detta är inte menat som stöld eller förolämpning – Jag skrev detta för mitt eget nöjes skull.

Kapitel 25

Harry sprang runt på fältet. Han stack pålen i ytterligare några vampyrer, innan han hörde en ondskefull obehagligt bekant röst;

"Hawwy, Hawwy, kom och jek!"

Harry vände sig mot Bellatrix Lestrange i vansinne. Hon stod med ett roat ansiktsuttryck ungefär elva yard ifrån honom. Harry gick mot henne.

"Kom nu och jek! Vill du inte jeka med tant Bejjatjicksch?"

"Din lömska satkärring", sa Harry. Hon har åsamkat mig nog skada. Hon förtjänar inte livet. För Sirius och Nevilles föräldrars skull, gör det! Och med de orden drog han fram sin trollstav och tänkte på Neville och hans föräldrar. En grön ljusblixt bröt ut från Harrys trollstav. Lestrange åkte omedelbart ned på marken. Hon var död.

Harry bestämde sig för att springa därifrån, och så gjorde han. Han sprang fram och tillbaka, och snart såg Ron Draco Malfoy. Själv såg Harry Malfoy Senior. De gestikulerade åt varandra att de skulle mörda sina hatobjekt på tre. Harry spanade in Malfoy Senior medan Ron spanade in Malfoy Junior. De två vännerna avskydde far och son. De hade alltid förolämpat dem och deras familjer då de hade chansen. Dessutom kände de hat mot Malfoy Jr för att han så många gånger förolämpat Hermione och kallat henne "Mudblood", "kanin", "hamster" och alla andra möjliga hemskheter. Harry och Ron avskydde Malfoy Sr som var skyldig till att Chamber of Secrets hade öppnats under deras andra år. Tom Riddle, eller hans riktiga jag, I am Lord Voldemort, försökte med hjälp av henne bli till liv igen. Harry hade kommit till Ginnys undsättning i sista stund. Hon stod i evig skuld till honom, men Harry tyckte att hon återgäldade honom genom sin blotta närvaro.

Men Harry behövde koncentrera sig på annat. Han spejade runt och såg Ron, som också kikade runt, Ginny, som vann en duell över Crabbe Senior, som redan nu låg utslagen på marken, efter en minuts kamp. "Lika dum som sin son", sa hon triumferande till Harry och sprang därifrån. Harry skrattade för första gången på hela dagen.

Han såg Malfoy Senior och Junior springande tillsammans snett framför dem. Deras mål var oklart. Harry tänkte nu eller aldrig och nickade mot Ron. Ron nickade i riktning åt far och son, och tillsammans rusade Harry och Ron efter dem med trollstavarna redo. "På tre?" Inget ljud kom från Rons mun; han mimade. Harry nickade och visade ett finger… Två fingrar… "Avada Kedavra!"

"Avada Kedavra!" Två gröna ljusblixtar brast ut från topparna av Harrys och Rons trollstavar och träffade Lucius och Draco i deras ryggar. Innan Harry och Ron han blinka hade Harry gått rakt in i armarna på…

"Harry Potter, vi möts ytterligare en gång."

"Voldemort."

"Ja. Du har nu trotsat mig personligen sex gånger. Detta är den sjunde. En av oss ska dö ikväll, Harry Potter, och det är du."

"Nej! Du ska dö."

"Ska vi slå vad?"

De drog båda fram sina trollstavar. "Avada Kedavra!"