Här kommer det andra kapitlet. Kommentera!
Jag tillbringade dagarna fram tills att Elin och Ebba skulle komma med att prata med dom på telefon, ivrigt läsa igenom Harry Potterböckerna, läsa igenom inköpningslistan, glatt prata med mina försäldrar om det kommande skolåret, försöka hitta på ursäkter till vänner som skulle undra vart jag tagit vägen och att drömma om hur Dionatrix skulle se ut. Tillsist var det äntligen dags för dagen då kusinerna skulle komma. När Elin och Ebba kommit på fredagskvällen så visade jag dom genast inköpningslistan och lappen som fru sjödalh lämnat efter sig. Dom ställde tusen frågor.
Nästa morgon vaknade vi alla med ett litet pirr i magen. Vi kunde inte få ner så mycket till frukost. Tillsist var det ändå dags att åka. Vi åkte kusin och kusin. Vi bestämde att jag skulle åka med Ebba på vägen dit, och Elin på vägen tillbaka. När vi äntligen kommit fram så gick vi nervösa in i gamla stan. Jag fick syn på puben nästan med detsamma.
Där! Brevid postmuseéumet! Sa jag ivrigt. Ditte, Elin och Ebba såg det nästan genast, medan dom vuxna förvirrat tittade sig omkring.
Vart…? Frågade Tomas (Elin och Ebbas pappa) tvekande.
Kom! Sa jag och vi drog med dom vuxna fram till dörren och öppnade den. Vi gick in.
Hur kom vi in hit?! Frågade Jessica (Elin och Ebbas mamma) skräckslaget.
Genom dörren, sa Ebba enkelt.
Men det fanns ju ingen…, började pappa.
Strunt samma, avbröt jag.
Vi började titta oss omkring. Puben tre troll och en häxa liknade inget vi sett förut. Det var ganska fullt. Överallt gick det häxor och trollkarlar iförda svarta mantlar och hattar. På väggarna fanns tavlor. Vi kollade facinerat på figurerna i tavlorna som faktiskt… rörde på sig!
Skulle vi äta lunch här? Frågade Elin glatt.
Ja…, det ska vi väl, svarade Tomas matt.
Fast först måste vi växla pengar! Sa jag bestämt.
Vi gick genom puben och ut på bakgården. Sedan sprang (i alla fall barnen) fram till dörren och öppnade den. Magisäljarn var den livligaste affärsgata jag någonsin sett, och den längsta, största och märkligaste. Överallt gick det omkring folk med mantlar och häxhattar. Som tur var var Gringotts en stor byggnad, och vi fick syn på den nästan genast. Det såg ut lite som ett guldigt slott med pelare, fast inga torn. Vi gick in. Jag kunde knappt tro mina ögon! Vi hade stigit in i en stor marmorsal och överallt var det fullt av svartalfer. Dom såg faktiskt ungefär ut som i Harry Potter-filmerna. Pappa var rätt nervös när han gick fram och växlade några sedlar till gallioner, men det gick snabbt och en minut senare var vi ute igen. Även ifall jag, Elin, Ebba och Ditte helst ville gå runt och titta i dom närmaste affärerna ( "Kvastkäppen"- en quidditchaffär. "Alströms böcker och magiska uppslagsverk" – en bokhandlel och " Häxorna Svanbergs stavar och trollspön" – en trollstavs butik.) så var vi väldigt hungriga, så gick med på att gå tillbaka till "Tre troll och en häxa" igen. När vi kommit in och satt oss kom det genast en ung kvinna med grön mantel och blå hatt fram till oss. Hon bar även en besynnerlig amulett.
Och vad vill ni beställa? Frågade hon vänligt.
Det var rätt normala rätter. Jag beställde hamburgare med pomfritt.
När alla bestämt sig tog häxan av sig amuletten, knackade tre gånger på den med sin stav och mumlade något. Plötsligt så öppnades amuletten och ut flög allting vi beställt. Dom vuxna såg väldigt häpna ut och jag, Ditte och våra kusiner skrattade och tittade fascinerat på. När vi ätit klart betalade vi (Det tog lite tid att hitta dom rätta mynten.) och sedan gick vi tillbaka ut till magisäljarn. Vi tittade på inköpslistan.
Hm…,ja klädnader är först så… ska vi leta reda på…? Började mamma tveksamt.
Ja! Jag ser en! Där! Skrek Elin och pekade ivrigt på en stor affär som hette "Hallbergs klädnader för alla tillfällen". Vi gick in. En småmullig, kort häxa med runda kinder och det blonda håret uppsatt i en knut kom skyndande fram till oss.
Önskas det något speciellt? Frågade hon vänligt.
Öh…, jo, jag ska börja på Dionatrix…, böjade jag blygt.
Jasså! Vad kul! Sa häxan glatt, ja, vi har allt ni behöver här!
Hon började rota i en låda och drog fram ett stort skimrande lila tyg och började fixa till det med hjälp av trollstaven.
Så, testa nu det här, sa hon och fick tyget att lägga sig som en mantel runt mina axlar.
Underbart! Sa hon sedan och viftade med sin trollstav. Ytterligare en likadan mantel kom fram ur luften, fast denna hade päls på sig och såg ut att vara tjockare.
Vänta ett ögonblick, sa hon och la dom båda mantlarna i famnen på mig. Sedan sprang hon iväg till en annan familj vars dotter just höll på att prova en lång blodröd klänning med en tillhörande grön mantel. Hon pratade glatt med dom och la sedan ner klänningen i en svart papperspåse med en trollstav på. Familjen gick iväg. Sedan gick hon fram till oss igen och trollade fram ett par lilablå häxhattar ur tomma luften.
Prova och se vilka som passar! Sa hon innan hon sprang iväg till en ung man som just kommit in i butiken.
Du ser jättecool ut Vida! Sa Ebba och skrattade när jag drog på mig en av hattarna som visade sig vara alldeles för stor. Jag log och provade en ny. Den var lite för liten. När jag tillsist hittat en passande kom häxan fram till oss igen och fixade till en likadan hatt för vintern. Sedan trollade hon fram några till mantlar och hattar och gav dom till mig.
Dom där bör räcka för hela skolåret, sa hon och pekade sedan på en sliten trälåda brevid disken.
Där har du drakskinnshandskar, titta om några passar. Sedan sprang hon iväg till två fnissande flickor som stog framför en spegel och provade häxhattar med olika mönster.
När vi var klara och hade betalat gick vi ut igen. Jag hade hattarna, mantlarna och handskarna i en likadan svart påse med trollstav på som flickan som köpt klänningen.
Nu ska vi köpa böcker, sa mamma som nu verkade vara lite mera van vid alla konstiga människor och affärer.
Ja! Sa jag glatt. Vi gick tvärs över gatan till "Alströms böcker och magiska uppslagsverk" och gick in. Jag fick genast syn på en hylla som det stog "Böcker som används på Dionatrix" på och gick fram till den. När vi hittat alla böcker köpte vi också papper, bläck och fjäderpennor. I en butik som hette "Kitteln" köpte vi alla trolldrycksingredienser ( Den affären var precis lika vidrig som butiken där Harry Potter köper ingredienser i böckerna.) och lite annat vi behövde. Tillsist var det bara trollstaven kvar. Häxorna Svanbergs stavar och trollspön var inte särskilt lik Ollivanders i böckerna. Visserligen kände vi av att butiken vi kom in i var tung av magi men den var väldigt ren och fräsch. En häxa med gammalt utseénde vinkade fram oss till disken.
Välkomna, vem av er är det?
Ett ögonblick blev vi lite förvirrade men tillsist förstog vi.
Jo…, det är jag som ska handla…, sa jag osäkert.
Aha, ja, nu ser jag, sa häxan och log mot mig. Hon berättade inte mera vad hon menade utan tog bara fram en ask med en trollstav i.
Tretton tum, ek, med ett hårstrå från en jättespindel. Testa.
Jag tog i mot trollstaven och med en osäker blick mot Elin viftade jag lite snabbt med den. Inget hände.
Nej, det borde jag ju förstått, mumlade häxan och tog fram en annan ask.
- Tio tum, björk, med hår från en enhörning. Försök nu.
Jag tog staven och svängde med den. Inget hände nu heller.
Nähä…, ja…, nu vet jag…., häxan tog fram ännu en ask.
Tolv tum, bok, med en fjäder från en fågel fenix.
Jog tog förhoppningsfullt emot staven och viftade lite med den. Inget hände. Lätt besviken lämnade jag tillbaka den. Skulle jag aldrig hitta den rätta? Häxan tog emot asken igen och stog en lång stund och funderade.
Nej…, hm…, aha, nu förstår jag! Hon räckte fram ännu en stav, nu med ett ganska självbelåtet leénde.
Tolv tum, bok, med en bit från ett drakfjäll.
Jag tog emot den och svängde med den. Ett ljus kom plötsligt ut från den och ett fyrverkeri av olika färger exploderade inuti rummet.
Bravo! Sa häxan nöjt och la tillbaka staven i asken. Grattis! Det är en mycket bra stav.
Vi betalade och gick ut. Sedan var det tyvärr dags att åka hem, men jag visste att den här dagen hade hittils varit den roligaste i mitt liv.