A/N: Oj det här kapitlet kom fort! Jag började skriva på det dagen efter att andra kapitlet kom ut. Så jag han bara få tre Reviews Ni får vara lite snabbare ! Jag tror att ni redan har listat ut att syskonen är Novella och Draco eller hur?

(Draco Novella)

Sorry

I don´t wanna hear, I don´t wanna know

Please don´t say you´re sorry

I´ve heard it all before

And I can take care of my self

I don´t wanna hear, I don´t wanna know

Please don´t say forgive me

I´ve seen it all before

And I can´t take it anymore

Förklaringar och böner

"D… Draco." Sa Novella tyst och ställed sig upp.

Först vart Draco glad. Hans syster levde på något mystiskt sätt, för det var hon det var han säker på. Han gick fram till henne och omfamnade henne. Sen sköt han henne ifrån sig och sa:

"Hur kan du leva?"

"Jag ville inte komma tillbaka till mor och far, skulle du ha velat det?"

"Nej, men jag borde ha fått veta att du levde." Sa han surt.

Novella såg ner på sina fötter och då åkte hatten en längre bit ner för pannan.

"Men hur skulle det gå till? Jag kunde inte använda händerna och skriva, jag kunde inte bara springa fram till dig och berätta för du var hos dem hela tiden." Sa hon och drog upp hatten igen och såg in i hans sorgsna ögon som förövrigt också var fyllda med hat och förvirring.

"Kul att du lever." Sa han och gick ut ur stora salen, där han lämnade en förtvivlad Novella bakom sig, och han struntade totalt i vilket elevhem som hon hamnade i.

Novella suckade men stod kvar, helt plötsligt frös hon upp och vart blekare. Men det skulle nog alla ha blivigt om dem fick höra hattens röst inom sig nu:

"Du kan inte placeras ut, Inget elevhem passar dig bättre än det andra och du verkar inte ha någon åsikt, så jag kan inte placera dig. Vad tycker du vi ska göra?"

Novella blinkade inte ens. Hon bara stirrade på porten där Draco nu försvann.

Jag vet inte Ska jag fråga Dumbledore?

"Gör det, säg att han får sortera dig."

Sen försvann rösten och Novella lyfte av hatten. Alla såg förvånat på henne. Novella la ner hatten på pallen och gick fram till bordet bakom sig.

"Hatten kan inte placera mig." Viskade hon tyst till Dumbledore.

Han såg förvånat på henne och frågade:

"Exakt vad sa hatten till dig?"

Novella tänkte efter en sekund och upprepade sen:

"Du kan inte placeras ut, Inget elevhem passar dig bättre än det andra och du verkar inte ha någon åsikt, så jag kan inte placera dig. Vad tycker du vi ska göra?" fortfarande viskandes.

"Vad svarade du då?" Frågade Dumbledore.

"Jag vet inte. Ska jag fråga Dumbledore. Sen så svarade han att du skulle placera mig." Viskade hon.

Dumbledore nickade och lutade sig tillbaka. Det gjorde även de andra lärarna som hade försökt lyssna till samtalet.

"Då så" Sa han högt. "Vart vill du gå någonstans?"

Novella, alla lärare och elever såg förvånat på honom. Men efter en liten stund så sa hon:

"Jag bryr mig inte om det."

"Inte det minsta, Inget djur du tycker bättre om än de andra? färg? Namn på grundaren? Släktens elevhem? Någon speciell du vill gå med?" Frågade han.

"Jo men, Jag har ingen favorit färg, Jag tycker nog bäst om grävling, favoritnamn av grundarna är Rowena Ravenclaw, Släkten kommer från Slytherin och jag har träffat några Gryffindorare." Sa hon med en ursäktande röst.

"Om du inte kan bestämma dig så får vi helt enkelt bara ta något elevhem. Säker på att du inte vill något speciellt elevhem?" Frågade Dumbledore.

Novella såg på dem otåliga eleverna framför sig. Vilket elevhem vill jag alldra helst gå i? Få se nu, Hufflepuff känner jag ingen men man kan ju lära känna någon. Ravenclaw samma sak där antar jag. Då borde det stå mellan Gryffindor och Slytherin. Den ända jag känner i Slytherin är Draco, och han värkar vara "ganska" arg på mig, Men i Gryffindor har jag träffat Harry, Hermione och Ron. Om min riktiga familj får veta att jag går i Gryffindor så mördar dem mig. Varför är det så svårt? Få se nu anledningar till Gryffindor:

1.Harry, Ron och Hermione.

2.Draco är sur på mig.

3.Dem goda (oftast).

Och fördelar med Slytherin:

1.Draco och jag kan bli sams.

2.Jag blir mördad om jag hamnar i något annat elevhem (om de får veta).

3.Släkten kommer från Slytherin.

"Jag kan inte bestämma mig för Gryffindor eller Slytherin." Viskade hon till Dumbledore.

"Vill du gå mellan dem? En termin i Slytherin och nästa i Gryffindor." frågade han.

Novella såg chockat på honom, sen glad sen förvirrad.

"Går det?" Frågade hon misstänksamt.

"Egentligen inte, men vi kan göra ett undantag." Sa Dumbledore med en menande blick.

"Okej." Log hon och nickade.

Dumbledore nickade bekräftande innan han sa högt:

"Då så, Då ska Ms Malfoy byta elevhem varje termin. Var annan Slytherin och var annan Gryffindor. Hon börjar men Slytherin."

Slytherinarna applåderade och några Gryffindorare applåderade lite dem också eftersom att hon skulle gå däe också. Novella gick nervöst till Slytherin bordet och satte sig mellan en svarthårig femteårselev och en brunhårig fjärdeårselev, båda var tjejer. Ingen av dem verkade vara glad över att hon hade hamnat i Slytherin.

När middagen var slut och alla lämnade stora salen så följde även Novella efter försteprefekten som skulle visa förstaårseleverna. Det såg nog ganska konstigt ut. Dem flesta i Slytherin var inte blonda, det var nästan bara Draco och hon själv. Dessutom så var hon mycket längre än de andra som gick i klungan mot sällskapsrummet. När dem kommigt fram så såg hon genast Draco och hon bröt sig it ur klungan med fascinerade elva åringar.

"Hej." Sa hon.

När Draco inte reagerade utan fortsatte att stirra i elden så satte hon sig bredvid honom i soffan. Men hon såg på honom i stället. Efter någon minut så sa hon:

"Draco, jag vet att du är arg. Men jag kan förklara. fast inte här." Sa hon när han åter igen inte reagerade.

Han ställde sig upp och gick mot sin sovsal. Innan han började gå upp för trappan sa han:

"Kom då, ingen är här nu."

Sen gick han upp. Novella tvekade ett ögonblick innan hon ställde sig upp och gick efter honom. Det känns konstigt att gå till killarnas sovsal, KILLARNAS. Även om jag ska prata med Draco. Men killar får ju inte gå in till tjejernas sovsalar. Det kanske är tur i alla fall. Men att gå upp till killarnas sovsal när man är tjej kanske kan misstolkas. Hon letade efter dörren med skylten femteårselever. Det var tredje dörren till höger. Hon klev in och fann Draco stå och vänta på henne mitt på golvet.

"Förklara." Sa han kyligt.

"Jag ville inte återvända. Dem skulle ju ha dödat mig då. Att dem tog mig till sjukhuset var konstigt nog. Det var väll för att kunna tortera mig igen, men jag sa till Louice att jag inte ville tillbaka och hon sa att jag kunde få bo hos henne och hennes man Roland."

"Varför har jag inte fått veta?" väste Draco.

"Jag har redan sagt det." Sa Novella kyligt och tröttsamt. Sen fortsatte hon:

"Snälla Draco, nu när vi äntligen funnit varandra. Förlåt mig."

"Louice och Roland kunde ha skrivit till mig." Sa Draco.

"Jag tänkte inte på det då. Snälla, jag var bara elva år. Förlåt!" Sa hon sorgset.

Varför förstod hon inte? Det kan inte vara så svårt att jag har saknat henne. Hon var mitt liv. Hon lämnade mig utan glädje, utan hopp, utan känslor, utan vänner. Det är på grund av henne som jag har blivigt 'Slytherins känslolöse prins' som dem kallar mig.

"Kanske att jag kan förlåta dig om tre år. Då får du veta hur det känns att bli lämnad." Sa han helt känslolöst.

Draco var verkligen känslolös, även om han inte såg det själv. Han var kallhjärtad och hård mot henne, men eftersom han är den han är så märkte han inte att hon grät. Eller märkte han och struntade i henne? Det spelar ingen roll, för hur man än vrider och vänder på situationen, så är det ändå Draco som är herren över bråket. Han kunde knäcka henne vilken sekund som helst.

"Snälla, jag vet in…" började hon. Men Draco avbröt henne:

"Jag vill inte höra 'förlåt' en gång till. Du är inte förlåten." Sen gick han snabbt förbi henne, ut genom dörren och ner för trappan.

Novella brast ut i gråt. Tårarna välde fram ur hennes ögon och hon sjönk ner på golvet. Huvudet begravde hon i händerna. Tårarna rann ner för hennes kinder, ner över händerna och följde armarna innanför tröjan. Hon kom ihåg då dem hade varigt mindre, sådär fyra fem år. Dem lekte kurragömma med sin mor. Varje gång som Novella vart hittad först så började hon gråta. Draco sa alltid att han kunde räkna i stället. Nu så visste hon att det fanns värre saker att gråta över. Men hon hade lärt sig det redan vid sju års ålder. När hon hade en pistol riktad mot Draco. Han som alltid förklarade saker för henne, Han som alltid hjälpt henne, Han som alltid tröstat henne. Men nu var han motsatsen och skulle inte hjälpa henne mera.

Hon brydde sig inte om att hon fortfarande satt i hans sovsal. Så länge tårarna rann skulle hon sitta kvar. Hon kunde känna dem rinna ner för kinderna. Hon såg upp mot taket eftersom att lampan släcktes. Strömavbrott, typiskt. Hon la benen i kors och stirrade tomt i mörkret framför henne medans tårarna fortfarande letade sig ner för hennes kinder.

När hon suttit så ett tag så kom någon in genom dörren. Strömmen hade inte återvänt ännu men eftersom hon suttit där länge så såg hon tydligt att det var Dracos kompis Blaise Zabini. Men eftersom han inte var van med mörkret så såg han henne inte. Han öppnade snabbt dörren och vände sig tillbaka mot hennes riktning och ryckte till.

"Vad gör du här?" Frågade han efter en stund.

Hon lyfte huvudet och såg in i hans ögon och han i hennes.

"Har du märkt hur Draco blivigt?" frågade han ointresserat.

Hon struntade i det och ställde sig upp. Hon gick förbi Blaise och ut ur dörren. Jag vet att han inte skulle bry sig även om jag mördat honom, Som om Blaise någonsin skulle bry sig om andra. Skulle någon dö skulle han bara bry sig om att golvet vart smutsigt. Hon började gå ner för trappan när en hand grep tag i hennes arm. Hon vände sig om och såg på Blaise.

"Du behöver inte gå." Sa han med ett flin.

Novella drog till sig armen och sprang ner för trappan. När hon kom ner så kollade några misstänksamt på henne, mest killar. Det berodde nog på att hon kom från killarnas sovsalar, och att hon hade röda ögon på grund av tårarna drog nog till sig några blickar. Novella struntade i det och satte sig i en fåtölj framför brasan och stirrade tomt på lågorna.

Tiden gick och allt fler lämnade sällskapsrummet. Men Novella satt envist kvar och såg på elden. Efter några timmar så var hon ensam. Några hade lagt sig för att sova, andra hade smitit ut på olika fester. En ensam tår letade sig ner för hennes kind. Hon torkade bort den just som två killar kom in. Båda hade brunt hår, den ena hade blåa ögon och den andra hade gröna.

"Nej det tycker inte jag!" Sa den ena surt.

"Då kunde du ha gjort det!" Sa den andra lika surt.

Sen såg dem Novella och bråkade tystare. Dem satte sig vid ett bord och blängde surt på varandra, sen fortsatte dem att prata tyst. Klockan var nu två och Novella reste sig upp.

"Vart ska du?" Frågade den ena tvillingen fort.

Den andra tvillingen vände sig om och såg på henne. Dem hade tydligen pausat bråket för att fråga henne. Kontroll freaks!

"Spelar det någon roll?" frågade hon surt tillbaka.

"Någon har visst vaknat på fel sida idag." Flinade den andra tvillingen.

"Kliv upp på andra sidan sängen imorgon." Flinade den första.

Novella suckade och började gå mot sovsalarna.

"Är du och Draco syskon?" Frågade den andra igen.

"Nej, vi bara lossas. Klart vi är syskon!" Sa hon surt och blängde på dem.

"Det märks, fast inte helt." flinade dem.

"Vad menar ni med det." Sa hon surt. "Jag är inte lik honom!"

"Utsidan och det dåliga humöret." Sa dem.

"Vad är det som skiljer sig då?" Frågade hon kyligt.

"Han är känslolös och en playar, tror inte du är sån."

Novella stelnade till (fast hon stod still från början).

"Du gråter och ja, chocken förklarar att du inte är en playar."

Novella hade hört nog. Hon vände på klacken (fast hon inte ens hade skor) och sprang upp till sin sovsal. Den var tom. Alla var ute på fest. Lika bra det. Hon slängde sig på hennes säng och begravde huvudet i kudden. Hon visste vilken säng som var hennes eftersom att hennes väskor stod vid den. Hon ville gråta, men tårarna var slut för länge sen. Tvillingarna hade rätt om henne. Men Draco, är snäll. Han är ingen playar och långt ifrån känslolös, men visst han hade varigt hård mot henne förut. Novella blundade och bad tyst att dem ljög för henne. Hon bestämde sig för att se efter om det var sant. Hon klev upp ur sängen och ut ur sovsalen.

"Tillbaka så snart?" Flinade en av tvillingarna.

"Vilka är ni och varför bryr ni er om vad jag gör?"

"Jag är Mac och det är Jerry." Sa den med blåa ögon.

"Vi är inte så bra kompisar med din brorsa, därför vill vi att du ska vinna över honom." Flinade tvillingen som hette Jerry.

Novella suckade och sprang upp till Dracos sovsal men kom ner ganska fort igen.

"Där ser du. Playar, ute på fest." Sa Mac.

"Bara för att han är ute på fest så betyder det inte att han…"Började hon men blev avbruten:

"Varför bryr du dig?"

Novella vände sig om och fann Draco och hans gäng.

"Ja… Jag vill bara veta." Sa Novella.

"Veta vad?" frågade Draco kyligt.

"Det där avgjorde saken, Jag är din lillasyster inte din fiende. Men vill du ha det så…" Hon vände sig till Jerry och Mac. "… så är jag med." Sen gick hon med bestämda steg upp till sin sovsal.

A/N: Vad tycker ni nu då? Kom ihåg att kommentarer är viktiga om ni vill ha en fortsättning. Ni kommer få fem kapitel i alla fall, men efter dem så kanske ficen försvinner. Alvarligt. Om jag inte får fler kommentarer på den här än Ginnys liv så ryker den. Men tvärtom så blir det Ginnys liv som får säga hej då. Kom ihåg det och kommentera.