KAPITEL ETT; EN FARFARS SISTA ÖNSKAN. Lily grep tag om sin farfars hand, den hängde slappt i hennes grepp. Tårarna rann nerför hennes kinder och hon märkte knappt när hennes pappa kom in och gav henne ett brev. Lily öppnade det med darrande fingrar och läste igenom det snabbt.
Älskade Lily-blomma.
När du läser det här har jag nog gått vidare, lämnat livet vill säga. Sörj mig inte alltför länge, på det stället där jag finns på är jag lycklig. Jag vill att du ska veta – även om jag tycker om din syster också – så var du alltid min favorit.
Så som du kan få mig att skratta, Lily! Du måste komma ihåg den dagen då vi åkte till zoo. Jag köpte en ring till dig kommer du ihåg det? Den där guldiga med en vit liten sten på, den är mycket viktig och du har den säkert på dig, eftersom du hade den varenda dag efter att du fått den. Jag återkommer till ringen snart.
Ditt älsklingsdjur var elefanten, jag fixade så att du fick komma in i buren, kommer du ihåg det prinsessan? Kommer du ihåg hur mycket du skrattade och log när du fick röra vid snabeln?
Minns du när jag berättade om din farmor? Minns du alla berättelser och historier om hur vi var kära? Hur mycket jag älskade henne och hur mycket hon älskade mig? Lily sötnos, jag vill att du också ska uppleva det, jag vill att du ska få veta hur det känns att verkligen älska någon.
Inte på det sättet som jag älskar dig och du älskar mig, utan som en man och kvinna.
Du måste inte acceptera, om du har en hjärtevän och är riktigt säker på att han är den rätta, så ska du självklart stanna. Men om du är ensam, så lovade jag och min vän en sak till varandra den dagen då vi fick reda på att du var häxa. Han är nämligen trollkarl och har en sonson i din ålder.
Minns du Lily hur jag visade hur ringen var magisk den dagen du fick ditt brev? Minns du hur jag visade att ringen hade känslor? Hur den svarade till dig när du var ledsen och värmde dig när jag inte var där? Blomman, om du minns allt det här så ska du veta att det finns en till ring, en broder.
Min väns sonson har den andra, jag har träffat honom en gång och han är en mycket snäll pojke. Jag hoppas – jag önskar – att ni ska bli ett par. Att ni ska leva tillsammans tills ni blir lika gamla som jag. Prinsessan, du har alltid varit vacker som en prinsessa. Kommer du ihåg att jag alltid påminde dig om att inte bry dig om andra? Om vad de säger så länge som du är dig själv?
Det är sant, låt ingen påverka dig, det är det sista jag skulle vilja. Och Lily-blomma, kom ihåg att jag älskar dig mer än livet och att allt jag vill är att du ska få det bra, att du ska bli lika lycklig som jag är.
Jag har lämnat ett brev till din far som förklarar allt, hedra mig Lily, visa världen vad du går för och låt inte fördomar styra ditt liv. Farfar, John.
Lily satt paff kvar bredvid sin döda farfar, det var inte vad hon väntat sig, inte alls. Hon böjde sig ner och kramade om den livlösa kroppen.
"Jag lovar farfar, jag lovar att jag ska göra allt du vill!", viskade hon och kysste honom på pannan innan han gick ut.
Hennes mamma och pappa väntade på henne, de kramade om henne för båda visste vilken plats farfar John tog i hennes hjärta.
En vecka senare satt hon tillsammans med sina föräldrar i vardagsrummet och väntade på hennes blivande make, familj och några vänner om dom inte hört fel, det var inte klokt. Lily Evans sjutton år skulle gifta sig med en okänd!
Lily sprang upp på sitt rum, hon ville inte visa tårarna för sina föräldrar. Paniken steg inom henne när hon hörde hur det plingade på dörren och hur människor klev in och blev inbjudna till vardagsrummet.
"Var är eran dotter då?", frågade en kvinna förvirrat där nere.
"Hon är på sitt rum jag ska gå och hämta henne, hon är fortfarande upprörd över sin farfars död.", hörde hon sin mamma säga och sedan hur hon ropades ner.
Lily tog ett djupt andetag och gick med blicken nedsänkt ner för trappen och gick in i vardagsrummet, satte sig ner utan så mycket som en blick på gästerna. Det enda hon såg var sex par fötter, fem av dem såg ut att tillhöra killar och ett par var kvinnliga.
"Lily?", hörde hon en röst fråga, den var förvirrad och förvånad.
Och den tillhörde Remus, Lily tittade genast upp medveten om sina rödsprängda ögon. Framför henne satt marodörerna i en soffa tillsammans med ett gammalt par. Lily stirrade, vem var det tänkt att hon skulle gifta sig med? Sedan blinkade hon, blinkade igen och blundade.
Lily slapp ifrån sig en snyftning blandat med skratt, det här var otroligt, otroligt dåligt. Av gammal vana pillade hon på ringen i sökande på hjälp.
"Vilket trevligt sammanträffande Lily!", hörde hon Sirius säga.
Ursinnet kokade men hon tillät sig inte att visa det, det här var hennes farfars önskan och Lily skulle göra vad som helst för sin farfar.
"Tramptass, håll tyst.", hörde hon James säga.
"Vem är det jag ska - ?", frågade Lily och rodnade sedan, blev ilsken igen för att hon gjorde det.
Lily Evans rodnade INTE!
"Det här är min son James, hans morfar och din farfar har tydligen arrangerat någonting.", sa mr Potter försiktigt.
Han är en mycket snäll pojke, farfar måste skämta! Lilys mun föll på vid gavel, sedan stängde hon den och gav James en föraktfull blick. Hon nickade långsamt och fäste sina gröna ögon på Sirius som såg ut att han ville skratta.
Lily drog diskret fram sitt trollspö, det tystnade Sirius på direkten.
"Jag kommer snart, måste bara gå och…"
Hon rusade ut ur rummet och låste in sig på toaletten. Lily fyllde lungorna med luft och gav ifrån sig ett långt utdraget gallskrik som ekade inne i badrummet.
Han har i alla fall inte bett mig att gå ut med honom ännu, tänkte hon sakta.
Men han behöver ju inte fråga längre eftersom ni ska gifta er! Sa en röst i hennes huvud.
Det knackade på dörren och Remus stod utanför med en bekymrad min.
"Är du okej Lily?", frågade han försiktigt.
"Ja, jag mår utmärkt, jag behöver bara lite tid att smälta det här.", sa Lily och kramade om Remus hårt.
Han var den enda av marodörerna hon någonsin gillat, han var så olik dem. Remus nickade och gick därifrån, Lily låste in sig på badrummet igen och hörde snart gästerna gå. Utan ett ord till sina föräldrar gick hon upp på sitt rum och stängde dörren om sig för att skicka brev till sina vänner.
Du vet ju hur jag och min farfar står nära varandra, han har tydligen arrangerat ett bröllop till mig. MED JAMES POTTER!
Hon kopierade meddelandet och skickade iväg ena till Alice och den andra till Marlene, Alice hade lämnat skolan förra året och börjat med sin utbildning som Auror tillsammans med hennes kille Frank Longbottom som för övrigt skulle bli hennes man.