Fall inte för falskheten

KAPITEL TVÅ; HOGWARTS EXPRESSEN. Lily sa adjö till sina föräldrar och steg ombord på tåget, hon hade ännu inte hittat Marlene och antog att hon redan hittat en kupé. Marlenes huvud stack ut ur en kupé lite längre fram och när hon såg Lilys flammande hår vinkade hon till sig henne och stängde dörren fort innan Lily hann ångra sig.

Dom stod i marodörernas kupé, tillsammans med, ja just det, marodörerna. James såg härjad ut, orolig och stirrade rakt framför sig utan att kasta en blick på Lily. Lily satte sig ner bredvid Sirius och granskade James. Sirius såg också lite ledsen ut. Just nu hade Lily andra problem att ta itu med.

"Remus, vi måste till prefektvagnen.", sa Lily en kvart efter att tåget hade börjat rulla.

Remus nickade och ställde sig upp för att gå ut efter henne, under tystnad sällskapade de tillsammans till vagnen där några prefekter redan samlats. Den manliga förste prefekten steg fram och log charmigt till Lily som nickade kyligt.

"Du är Lily Evans va? Förste prefekt du också? Jag heter, som du säkert redan vet, Mark Gordon, från Rawenclav."

Lily nickade igen och vände sig till prefekterna.

"Hej, jag heter Lily Evans, det här är Mark Gordon och vi är era nya Förste prefekter. Först ska vi påminna er om vad ni ska göra och sedan ska vi instruera de nya prefekterna om uppgifterna de ska ta hand om."

Mark såg lite stött ut, kanske över att hon börjat prata men just nu brydde sig inte Lily.

"Som prefekt ska ni patrullera i korridorerna varje timme, just nu alltså inte i skolan. Jag och Mark kommer att sätta upp scheman för patrulleringen i era uppehållsrum, om ni har Quiddich träning skriver ni ert namn på en bit pergament och när ni har träning och ger till oss. Ni får dra av poäng och ge straffkommendering, jag varnar er för om vi märker att det inte tas på allvar och ni drar av utan anledning kommer ni bli av med erat märke…"

Så pågick det i en och en halv timme till, Lily och Remus gick tillbaka till deras kupé under kurrande magar. Lily hade precis satt sig ner när det knackade på kupé dörren igen och Mark visade sitt ansikte, ett leende var påklistrat.

"Kan jag få prata lite med dig Lily?", frågade han och pekade med tummen över axeln.

Lily märkte James blick men ignorerade den och ställde sig upp och följde med honom ut utanför kupén.

"Jo, eftersom du och jag är försteprefekter tänkte jag att vi kunde ju lika gärna vara ett bra föredöme, jag skulle vilja att du följer med mig till Hogsmead första helgen."

Lily studerade honom ett slag och skakade sedan på huvudet.

"Tyvärr Mark, du verkar vara… hrm… en trevlig kille. Men jag kan inte gå med dig till Hogsmead, vi kan ju säga att jag är upptagen."

Mark tittade på henne med höjda ögonbryn som om han inte trodde henne.

"Vem är det? Jag skulle bara vilja veta vem som skulle… öh… vilja vara med… vem är det?", frågade han, hans tonfall var precis som uttrycket i ansiktet, som om han inte trodde henne.

Lily stirrade på honom, förödmjukad.

"Du har rätt, vem skulle vilja vara med mig? Vem skulle i sitt rätta sinne, vilja vara med mig?", sa Lily upprört.

Hon hade inte tänkt på det innan, hade hennes farfar arrangerat detta för att han inte trodde att hon skulle få någon? Hon skulle behöva gå med i ett arrangerat bröllop för att få någon att "älska" henne.

Kupé dörren öppnades och Marlene tittade ut.

"Lily, det är inte så!", sa hon som om hon visste vad Lily tänkte.

"Jo Marlene, tänk efter! Varför skulle han annars? Varför skulle han…?", Lily lämnade henne mitt i meningen.

Hon gick mot toaletterna och låste in sig medan Marlene gick ut på Mark;

"Vad sa du så för?", skrek hon och smällde till Mark rakt i ansiktet.

Sedan gick hon in i marodörernas kupé som såg förvirrade ut hela högen, hon vände sig till James.

"Du, jag vet att du är ledsen över att din pappa är sjuk men du är stark, någonting som Lily också är MEN hon är det inte på samma sätt. Om du ska bevisa att du INTE är någon arrogant tjockskalle så är det här din chans så rör på sin stora bak och trösta Lily!", fräste hon och pekade mot toaletterna.

James ställde sig upp och gick mot toaletterna, komplicerade kvinna, varför måste jag gilla dig av alla? Tänkte han för sig själv.

Det knackade på dörren där Lily satt inlåst.

"Upptaget!", ropade hon och stängde av vatten kranen.

"Lily, kom ut hit, jag vill prata med dig.", hörde hon James säga.

Lily öppnade sakta dörren och såg på James som kliade sig lite i huvudet.

"Jo alltså, han är helt dum i huvudet den där Mark, lyssna inte på honom för det är inte sant.", sa han och mötte hennes ögon.

Lily nickade, fast hon kunde inte svälja känslan helt, hon slog ner med blicken men någonting James sa fick henne att titta på honom igen.

"Jo, det har ju arrangerat ett… Tja, det där vet du ju redan. Men jag tycker att vi ska försöka vara vänner, och jag vet att jag har varit ganska jobbig mot dig men, vi kan väl börja om på nytt? Snälla, för din farfars skull."

Lily kom på sig själv med att nicka men James hade redan sett det och såg glad ut. Hon kunde helt enkelt inte säga nej till honom nu, han hade sett så ledsen ut innan.

James Potter har förändrats, tänkte hon sakta.

Tillsammans gick de tillbaka till kupén och spenderade resten av resan med att spela knallkort och liknande.

Hon steg ner ur tåget och började gå tillsammans med Marlene mot en av vagnarna. Nu stod det ett djur fast spänt i den, Lily visste att det var en testral, hon hade läst om dem. Hon betraktade djuret och tänkte på hur annorlunda det var, bara dom som har sett döden kan se dem, och nu var hon en av dem.

Lily rös till och satte sig i vagnen, hon tittade ut genom fönstret och såg James stå i en hög med tjejer, det stack lite i magen. Lily antog att det var irritation, hon hade nobbat en kille – även om han var värdelös – för hans skull.

På vägen in i slottet hörde hon hur rykten spred sig snabbt över slottet.

"James Potter är förlovad, med någon från skolan!", viskade tjejerna och såg sig avundsjukt omkring.

Lily fnös och gick in i stora salen, hon satte sig ner bredvid Marlene och väntade på att sorteringen skulle börja. Marodörerna satte sig mitt emot dem, och tillsammans tjoade de och hurrade åt de nya Gryffindor eleverna som satte sig vid bordet.

Det var inte så många i år, ingen överraskning egentligen, nu när Lord Voldemort härjade fritt. Hon hade inte funderat på det så mycket, men någon måste ju göra motstånd?

Dumbledore ställde sig upp och pratet minskade kraftigt tills det var tyst.

"Välkomna tillbaka till våra gamla elever och välkomna hit våra nya! Eftersom att jag tror att ni vill hugga in i den utsökta måltid som väntar ska jag inte uppehålla er så länge. Bara presentera våra nya Första prefekter som är Mark Gordon och Lily Evans. Vi har också en ny person i lärarstaben, får jag presentera professor Jones, som ska ta över rollen i Försvar emot Svartkonster. Nå, nu har jag två ord kvar att säga; Hugg in!"

James och Sirius klappade händerna kraftigt och tog för sig av maten som dök upp på faten framför dem. Runt dem surrade ryktena värre än någonsin.

"Är det sant? James Potter ska gifta sig? Med vem, vem är hon?", viskades det.

Lily försökte ignorera men det lät som om de blev högre och högre. Hon masserade sina tinningar i ett försök till att bli av med huvudvärken.

"Lily är du okej?", frågade Remus plötsligt.

Lily rycktes till verkligheten och nickade lite.

"Jaja, jag är okej, jag har bara lite huvudvärk."

"Vill du gå och lägga dig eller något? Jag kan följa med dig till uppehållsrummet om du vill?", frågade James, någonting sa Lily att oroligheten i rösten inte var spelad.

Hon skakade på huvudet och log lite.

"Nej tack ändå James, jag är okej."

Han nickade men såg inte så övertygad ut. Lily återvände till maten istället och försökte njuta av den, det fungerade inte så bra.

Det kändes som en evighet innan middagen var slut och Dumbledore ställde sig upp igen.

"Jag vill påminna alla om att Förbjudna skogen är – som namnet kanske säger – förbjuden mark för alla elever.", sa han med en blick på marodörerna som flinade oskyldigt.

"Mr Filtch vill påminna er om listan med förbjudna saker som sitter på hans kontor om någon vill titta på dem, annars så är det bara att fråga mr Potter, mr Black, mr Pettigrew eller mr Lupin som vi har för vana att skicka en sådan lista till varje termin.", stora salen kluckade av skratt och Lily måste stämma in i det medan James och Sirius gjorde sig lite fåniga.

"Nu väntar era sängar varma och sköna så jag ska inte förtränga er nöjet att få en god natts sömn, sov gott!"

Stolar skrapades mot golvet och Lily ropade till sig första års elever till sig och började sedan gå upp till Gryffindor tornet.

"Carpe Diem.", sa hon till den feta damen som svängde upp med ett nöjt leende.

Hon stannade mitt i uppehållsrummet och väntade lite på att alla skulle hinna ifatt, rummet hade redan fyllts med elever och Marlene satt och väntade på henne vid elden tillsammans med marodörerna. Hon ignorerade deras blickar och vände sig till gruppen av nervösa elva åringar framför sig.

"Hej, det här är Gryffindors uppehållsrum, det fungerar som erat vardagsrum ungefär. För er som inte hörde så har vi ett lösenord för att komma in här, ingen som inte är i Gryffindor får komma in här och inte veta lösenordet. Så om ni har en vän i något annat elevhem så håll lösenordet för er själva. Carpe Diem är lösenordet."

Hon tog ett andetag och fortsatte.

"Här finns det två trappor, den ena är till flickornas sovsalar, den andra är desamma fast för pojkar. Era saker är redan uppburna så det är bara att välja säng. Om ni har några frågor kan ni säga dom nu eller vänta om ni vill fråga enskilt, imorgon får ni era scheman."

En tjej räckte upp handen och Lily nickade åt henne att fråga sin fråga.

"Är du Lily Evans?", frågade hon blygt.

Lily nickade igen och log lite. Sedan skingrades skaran och dom sprang uppför trapporna i jakt på den bästa sängen. Lily satte sig ner med de andra. Hon satte handen för munnen när hon gäspade och gnuggade ögonen med handflatorna. Sirius flinade och öppnade munnen för att fälla någon kommentar men avbröts.

"Hej James, du jag har hört att du är förlovad.", sa Karen Green en av James förra flickvänner.

James varken nickade eller skakade på huvudet utan satt och väntade artigt på att hon skulle fortsätta. Karen satte sig i hans knä och putade med munnen.

"Jo, jag undrar om den du är förlovad med är jag.", fnissade hon och putade mer med munnen.

Lily bara stirrade på henne, sedan ställde hon sig upp och gick med snabba steg mot sovsalen utan ett ord. Hon hade sätt James med många tjejer, men det var alltid henne han varit ute efter. Aldrig förr hade hon blivit avundsjuk på tjejerna.

Det är säkert bara för att ni ska gifta er, han är det där arroganta dumhuvudet som han alltid varit. Tänkte hon när hon kommit i säng.

Han bryr sig inte om dig på riktigt Lily, han har bara skämtat med dig de här åren igenom.

Lily vaknade ganska tidigt, hon gick genast upp och duschade och klädde på sig. Sedan gick hon ner och började bläddra igenom skolböckerna en sista gång som den duktiga och begåvade elev hon var. När uppehållsrummet sakta fylldes gick hon ut mot stora salen för att få i sig lite frukost, hon kunde inte få ner en bit.

Ryktena surrade fortfarande i varje hörn och störde henne in till det minsta.

Jag är inte avundsjuk. Tänkte hon hela tiden för att lugna ner sig.

Jag Lily Evans skulle aldrig bli avundsjuk för Potters skull, långt inom sig visste hon att det inte var sant, även om hon inte hade kommit på det ännu.

På väg till den första lektionen stötte hon på Snape. Lily stannade upp och betraktade honom med sina gröna ögon. Hon hade ofta undrat om hon varit för hård mot honom, men ångrade sig genast när han fortsatte kalla henne smutsskalle.

"Sev", viskade hon, hon saknade honom mycket.

"Lils", sa Snape enkelt och tittade på henne med nyfikenhet.

"Jag är ledsen för att din farfar...", sa han med låg röst.

Han var en av dem som visste om hennes farfar, att Lily och han hade ett speciellt band.

Lily böjde på huvudet och tittade ner i golvet, nickade lite och tillät sig undslippa en liten snyftning.

"Tack, det är bara så svårt… Att tro att han är borta…", viskade hon och mötte hans blick.

Snape nickade, det såg ut som om han ville ta henne i famnen och trösta henne. Tydligen motstod han känslan för han gick vidare utan ett ord.

Lily vände sig om och tittade efter honom, sedan vände hon och gick vidare till klassrummet i Talmagi.

Remus och Lily hade nästan samma lektioner, hon hade bara några fler än honom. James, Sirius, Peter och Marlene hade exakt samma schema och hade ungefär hälften av alla som Lily hade.

ooo

Lily tittade ner i tallriken, det såg gott ut, ändå kunde hon inte förmå sig själv att äta. Hon sköt irriterat ifrån sig tallriken och svepte ner böckerna från bordet ner i väskan och gav luft åt sina känslor med ett irriterat frustande. James tittade upp och gav henne en förvånad blick, sedan tittade han på den fullproppade tallriken.

"När åt du senast Lily?", frågade han mjukt.

Uppmärksamheten drogs till henne och Sirius, Remus och Marlene höjde huvudet för att titta på henne. Peter verkade inte bry sig han satt och åt sin mat i samma takt.

"Det har inte du någonting med att göra!", fräste Lily ilsket.

"Jo, det har jag.", sa han enkelt och i samma mjuka ton.

Lily skakade bara på huvudet och ställde sig upp och skyndade iväg till nästa lektion.

Han låtsas bara Lily, låtsas bry sig, fall inte för falskheten.

Kommentera! Det blir längre kapitel det lovar jag!