Tack till Willywillma för att du peppar mig jämt och ständigt:)

Tack för alla kommentarer, vill ha mer sånt!

Jag planerar att göra det här kapitlet med Lily, nästa med James och näst nästa med Remus.

Och nu enjoy kapitel fyra i Lily & James.

KAPITEL FYRA: BRUTET FÖRTROENDE

Han verkade bry sig, gjorde han det? På riktigt? Eller var det låtsas? Hade James Potter äntligen vuxit upp? Tusen frågor surrade i Lily huvud. Hon åt hungrigt upp maten på tallriken, såg hur James gav henne en glad blick. Lily log lite och sjönk tillbaka i sina tankar igen, hon skruvade lite på ringen som satt på hennes finger. Lily Evans skulle bli Lily Potter, hon skulle gifta sig med James Potter. Det hade hon aldrig trott skulle hända, men, vem hade det?

Ryktena var precis lika plågsamma som vanligt men Lily hade lärt sig att stänga dem ute, ignorera surret som jämt och ständigt flög runt i slottet. James harklade sig och fick uppmärksamheten till sig.

"Lily, jag tycker... Jag tycker att vi ska berätta att vi ska, ja, gifta oss.", sa han med bestämd röst.

Lily tittade på honom, påväg att protestera men kom på bättre tankar. Skulle alla rykten försvinna? Skulle alla frågor upphöra? Som om han läst hennes tankar fortsatte han.

"Jag får massor av frågor hela tiden, och när dom får reda på det så kommer det sjunka in och lägga sig efter ett tag."

Måste han verka så smart? Tänkte Lily.

Hon nickade långsamt, och sedan lite häftigare.

"Ja, du har nog rätt.", sa hon kort.

På avstånd hörde hon hur James gav Peter, Remus, Marlene och Sirius instruktioner om vem och när dom skulle berätta för olika personer.

Inom fyra timmar visste hela skolan om att James Potter och Lily Evans skulle gifta sig. De flesta tjejer gav henne ilskna blickar, kastade kommentarer till henne om att hon inte var värd honom, eller förvånat betraktade henne. Den stora frågan var, hur fick James Lily att gå med på det? Överallt diskuterades det, några föreslog kärleksdryck, andra Imperiusförbannelsen. James skrattade högt varje gång någon frågade honom och gav inga svar.

Lily tyckte det var obehagligt med uppmärksamheten, visst hon var en officiellt av skolans bästa elever, vilket gav henne ganska mycket av den. Men det var inte riktigt samma sak, den här sortens uppmärksamhet tryckte henne mot frågor hon - för ovanlighetens skull - inte kunde besvara.

"Är det sant?", sa en röst.

Lily rös till och fortsatte stå med ryggen mot honom.

"Är vad sant Sev?", frågade hon fast hon redan visste svaret.

"Att du och Potter ska gifta er?", han spottade ut namnet.

"Vad har du med det att göra?", sa Lily kyligt.

Severus hade tydligen ingenting att svara på det för det var tyst.

"Är det sant?", upprepade han i en viskning.

Lily nickade, och kom sedan på att han kanske inte skulle kunna se det så hon harklade sig.

"Ja", sa hon sedan tydligt.

"Va?", viskade Severus som om han inte kunde eller ville tro det.

"Jag sa ja.", upprepade hon.

Sedan gick hon därifrån med snabba steg, bara bort från honom.

Lily kände hur det högg till i magen när hon såg James stå alldeles för nära Amanda Willson i uppehållsrummet. Hon skulle precis vända sig om och låtsas att hon glömmt någonting i klassrummet när James ropade hennes namn. Lily fortsatte gå och låtsades att hon inte hört.

"Lily! Lily! LILY!", skrek han och kom sedan ifatt henne och grep tag i hennes armled.

"Jag ropade på dig", sa han.

"Åh, gjorde du? Förlåt jag har mycket att tänka på och jag...", resten gick förlorat när James viftade bort förklaringen.

"Jag vill att du möter mig här klockan tolv ikväll okej?", frågade han och pekade ner i golvet.

"Här?", frågade Lily och såg sig om.

"Ja, precis här."

Hon nickade för att visa att hon förstått sedan gick hon till sin sovsal, och tog tag i en bok och gick ner till uppehållsrummet igen. Lily slog sig ner vid en av de bästa platserna vid elden. Snart kom Marlene, Peter, Remus och Sirius och satte sig ner med henne. Marlene fick genast ögonen på boken.

"Lily! Vad har hänt berätta?", frågade hon ivrigt.

Remus och Sirius lutade sig närmare.

"Vad då?", frågade Lily oskyldigt.

"Spela inte dum! Du läser Stolthet&Fördom alltså har någonting hänt, berätta!", snäste Marlene, inte på ett otrevligt sätt, snarare irriterat och nyfiket.

Remus och Sirius såg på varandra, förvirrade.

"Vad menar du med det där?", frågade Sirius.

"Huh?"

"Ja det där, 'du läser stolhet&fördom...' vad menar du med det?"

Marlene såg på honom med höjda ögonbryn och sedan rullade hon med ögonen.

"Men snälla! Det är ju västa guldgruvan, kärlek, någonting har hänt. Lily har läst den där flera gånger och varje gång har någonting speciellt hänt.", förklarade hon.

"Vad är poängen med att läsa en bok flera gånger?", pep Peter från sin fåtölj.

"Man upptäcker nya saker hela tiden, som alltid har funnits där men som man inte har upptäckt.", sa Lily och log mot honom.

"Sluta slingra dig Lily, vi kommer få veta tids nog ändå.", sa Marlene stängt.

Lily log lite och viskade i hennes öra så att inte killarna skulle höra.

"James sa åt mig att komma ner hit klockan tolv ikväll.", viskade hon med mystiskt glimmande ögon.

Marlene log strålande.

"Vad sa hon?", frågade Sirius ivrigt, han såg nästan ut som en hund som skulle få en stor köttbit.

"Hon vill inte berätta Tramptass.", sa Remus trött.

Han hade mörka ringar runt ögonen och såg ut att kunna svimma vilken sekund som hellst.

"Är du okej Remus?", viskade Lily.

Remus nickade lite och log ett svagt leende.

"Måntand är i toppform.", sa Sirius med ett litet leende.

Lily log tvekande men nickade och gav med sig.

Klockan tolv samma natt stod hon i morgonrock i uppehållsrummet. Det var tomt och elden falnade och kastade ett härligt ljus över rummet. Hon satte sig ner i en av sofforna och tog upp en bok som låg kastad där.

Animagi...

En animagus är en människa som kan förvandla sig - efter behag - till ett djur. Det tar lång tid att få en riktig skepnad, det kan ta upp till tio år att bli riktigt lik det djur man blir.

Borde han inte komma nu?

Djuret man förvandlas till speglar ens karaktär, man väljer inte djur och kan inte bli olika djur vid olika tillfällen.

Det har gått en kvart, han kanske bara fixar iordning sakerna vi ska göra?

Observera att man måste ingå registrering för att bli en animagus. Försök inte på dig förtrollningen UTAN att ha blivit godkänd av ministeriet.

Han BORDE vara här nu, har han kanske glömt?

Varulv...

En varulv är en människa som blir utan undantag en blandning av en ulv och människa en gång i månaden - vid varje fullmåne. Blir du en gång biten av en varulv är du en varulv, det finns inget botemedel.

Han har glömt... Han har glömt...

En varulv är bara farlig för människor. Dom lyder bara under andra varulvars ylanden. En varulv glömmer bort vem dom är under förvandlingen och kan döda vem som hellst utan skuldkänslor.

Precis som du James Potter, precis som du.

Så fort James visade sig i dörröppningen till stora salen ställde sig Lily upp från bordet och började gå ut därifrån. Han visade inga som hellst skuldkänslor och gav henne en förvånad blick när hon gick förbi.

Hela morgonen fortsatte hon vara kylig på samma sätt, inte prata med honom om hon inte måste. Inte titta på honom, gå därifrån när han kom i närheten och så vidare.

James kom fram till henne, hon hade ingenstans att fly, han stängde för alla flyktvägar som ett lejon på en zebra.

"Lily, varför är du sur på mig?", frågade han försiktigt.

Marlene, Remus, Peter och Sirius lutade sig närmare.

"Vem har sagt att jag är sur på dig?", frågade Lily kyligt och vägrade möta hans blick.

"Ingen, du bara verkar vara så sur jag vet inte vad jag har gjort... Över natten liks...", James ögon vidgades när han avbröt sig själv mitt i ordet.

"Åh snälla Lily! Förlåt mig!", sa han förtvivlat.

Lily höjde ögonbrynen.

"Vad har du att be om ursäkt för?", samma kyliga röst.

"Jag glömde jag vet, men snälla ge mig en till chans! Imorgon natt, jag lovar jag ska fixa det här!"

James bad på sina bara knän, Lily gav honom en blick och nickade sedan.

"Visst, en chans till, jag måste gå, patrullering...", sa hon och ställde sig värdigt upp och gick iväg med näsan i vädret.

Dagen efter satt hon i uppehållsrummet samma tid igen, ingen James. Hon satte sig ner i soffan och grep tag i boken igen, läste samma kapitel... Ingen James. Lily hade sagt åt sig själv att inte hoppas, att inte låta honom såra henne.

Hon gick till fönstret och tittade ut genom det. Fullmånen lyste ner över Hogwarts marker och fick det att se ganska läskigt ut. Med en liten rysning gick hon och lade sig igen, utan att kunna hindra tårarna från att vagga henne till sömn.

"Lily, vad har hänt?", frågade Marlene försiktigt när hon såg Lilys svullnade ansikte.

"Ingenting, ingenting.", mumlade Lily och gick in i badrummet för att göra sig i ordning.

När hon kom ut stod Marlene lutad mot sin sängpelare och gav Lily en granskande blick.

"Han glömde igen!", viskade Lily och lät tårarna rinna.

Marlene fick ett medlidsamt uttryck i ansiktet och skyndade sig fram för att trösta sin vän.

Marodörerna såg konstigt trötta ut och när James kom fram för att förklara stod bara Lily och tittade på honom med ett uttrycks löst ansikte. Sedan gick hon därifrån, utan ett ord.

Alright people... Här är det :) Fjärde kapitlet, vad tycker ni? Kommentera!