Kapitel 2
Efter en nästan outhärdlig resa var de äntligen framme. I ögonblicket de klev ur tåget drog Hagrid ett djupt, njutande andetag. Han tyckte om det här, hon hoppades att hon skulle göra detsamma. De åkte båt över en sjö som var lika svart som natthimlen. När de långsamt rodde mot land såg hon en svag ljus skepnad. När de kom närmare märkte hon att det inte var en skepnad, utan ett slott! Hagrid drog upp en nyckel ur jackfickan och öppnade de enorma mässings grindarna och stred in i slottet fick hon en varm känsla. Nu, nu är mitt nya liv här!
Harry satt där stirrande. Han glömde allt, till och med konversationen som Ron drivit på om quidditch. En urskön flicka stod i mitten av rummet tillsammans med Hagrid.
Några lärare vinkade fram henne till dem där hatten, som en gång satt honom i Gryffindor, vilade.
Hon satte på dig hatten och darrade lite nervöst. Hon var inte van med så många ögon på henne. plötsligt blev hon stel av skräck, hatten talade! Sliskigt och långsamt ropade han ut: " Slytherin! ". Alla började hurra och vinka. Hon satte sig ner vid ett par tjejer som ropade åt henne, och sedan högg in i maten.
" Hej, jag är Pansy Parkinson. Jag är typ ledaren för Slytherins flickor, välkommen till klubben. " sa en tjej med tofsar i en ivrig röst. " Tack. " mumlade Melica.
När hon var klar med maten gick hon till korridoren. Hon såg en kille omringad av en massa elever som ropade " Harry! Harry! Harry! " Säkert nån idrotts typ.
En bit bort stod en flicka med buskigt hår och famnen full av böcker. Definitivt en plugghäst.
och mittimellan dem två stod en kille med illrött hår, klarblåa ögon och ett bedårande leende. " Hej jag heter Melica Valance vad är ditt namn? ".
" Ron. Ron Weasley."
gillade att lämna det sådär, skriv vad ni tycker!