Kapitel fyra
Fötterna är kalla. Snart bortdomnade. Hur kunde han få en sån dum ide? Nu stod han utanför Slytherin tjejernas sovsal. Det hade vait ett helvete att lista ut lösenordet till deras torn. Men efter två nätters försök blev det "Rent Blod". Han steg in i sovsalen där femte årets flickor låg. Han vandrade förbi Pansy Parkinson och hennes tjejgäng. Han var nära att ge upp, tills att han såg att i det mörkaste hörnet av salen låg hon.
Melica med rösten len av sammet, håret av guld, och en ängels leende. Han gick fram till henne och störk hennes mjölkvita kind försiktigt, för att inte väcka henne. Sedan fantiserade han om ett stort kyrkbröllop med hundratals gäster. Det skulle spelas musik av den bästa orkestern han kunde hitta och det var pyntat av gula tulpaner. Champange i de finaste kristallglas serverat av välklädda kypare. En underbar vit klänning med mycket ryschar. Åh, visst vore det härligt. Han såg framför sig. Melica Potter, Harry potters fru. Men där tog drömmen slut. Han hörde ett skrik av Pansy, och ytterligare ett från hennes tjejgäng. Melica reste sig upp.
Harry sprang så fort han kunde.