Kapitel 5
Den svartblåa himlen såg nedlåtande ner på de lövtappande träden. Den bittra kylan gjorde det outhärdligt för vissa. Men inte för mig. Skorna låg kastade i trappan. Ringen i läppen var kall. Var det ett brott att smyga ut mitt i natten och ta en cigg? Ljuset från Hagrids stuga lyste precis på tatueringen av det blödande hjärtat omslingrat av ormen och de mystiska tecknena. Blåmärkena värkte. Jävla farsa. Tårna hade målats med svart nagellack och jag gissade att snart skull dom domna bort. Undrar vem som bröt sig in i tjejernas sovsal. Plötsligt tappade jag ciggen. Dörren hos Hagrid slogs upp, och ut kom den där sporttypen, överplugget och Ron. Och de hade precis lagt märke till mina adidas sneakers slarvigt knutna, mitt i trappen. Jag sprang så fort jag kunde. Hur fan hade jag hamnat här?
Steg hördes. En skepnad som försvann upp mot skolan. Var han den enda som såg och hörde.
Kolla där, utbrst Hermoine och pekade i rikting mot det lilla rökmolnet som knappt syntes i det lätta rökmolnet, Det är ett ciggarett paket!
Rör det inte, varnade Harry.
Trots det plockade Ron upp det, och under det låg en medaljong. Ett blödande hjärta omslingat av en orm. Han sprang ifrån dem och höll paketet tätt intill hjärtat.
Melica
Liten anmärking, jag går inte riktigt efter böckerna tex. Hagrid är kvar.
Ha det så kul!