En dröm. En jävla dröm. Vart var hon? Allt var bäcksvart. Hon var svettig och hon kände den stickande doften av blod i näsan. Vad hade hänt? Allt hon mindes var en hemsk dröm. Hon kände runt med händerna. Något mjukt snuddade axeln. En gardin? Vad hade hänt? Hon skrek högt.
Alla rusade in bakom gardinen. Levde hon? Albus hade aldrig sett något liknande. Flickan såg frisk ut men när han lyfte på hennes ben såg han ett skärsår så djupt in att om han stoppade in lillfingret skulle halva försvinna. Hon var blek och svettig. De bar in henne till sjukhussalen och hon mumlade nåt ohörbart in en rytmisk takt.
Harry och Hermoine hörde skriket och de skyndade sig ner. Eleverna hade samlats i en klunga utanför sjukhussalen.
" Vad har hänt? ", frågade Harry. Dean svarade att Melica lever men att hon är svårt skadad på benet. " De säger att hon inte slutar röra på munnen också ", sa Seamus.
Ron sprang in i sjukhussalen. Han struntade i den samling som ställt sig utanför. Röken efter ciggaretterna värmde fortfarande i halsen. Hon låg på båren med en samling lärare omkring sig och madame Pomfrey som gned in hennes ben med en illaluktande salva. Melica mumlade något dovt men om han lyssnade närmre kunde han höra de mjuka tonerna ur " Knocking on Heavens Door ". Men samtidigt såg han medaljongen runt halsen och de djupa, görna ögonen som tittade in i hans.