Hon hör hans
andetag
De är tunga
Han sover djupt
Hans arm ligger
under hennes nacke
Försiktigt reser hon sig
Vill inte
väcka honom
Tyst samlar hon ihop sina kläder
Innan
hon lämnar lägenheten vänder hon sig mot soffan
Han
sover fortfarande
Han är så vacker när han
sover
Han ser så hjälplös ut
Så
liten
Inte alls som tuffingen han en gång var
Han har
haft ett tufft liv
Hon går fram till honom
En hårslinga
ligger ner över hans ögon
Hon stryker bort den med ett
leende
Sen går hon
Tyst lämnar hon lägenheten
Hon
transfererar sig hem
Där är tomt
Ron har inte kommit
hem än
Han kommer att vara borta ytterligare nån
timme
En ensam tår faller ner för hennes kind
Ånger
och äckel fyller hennes inre
Hon sliter av sig alla
kläderna
River dem i småbitar
Skriker ut sin
frustration
Hon tar det som återstår av kläderna
och slänger in dem i den öppna spisen
En lätt knyck
med staven och kläderna står i brand
Lågor
slickar i sig varje spår av Draco
Hon går in i
duschen
Vrider på kranen
Hett vatten rinner över
henne
Sköljer bort allt ont
Sköljer bort all
ångest
All smärta
Trettio långa
minuter senare stänger hon av vattnet
Hon är ren
Hon
kliver ut duschen och in i sin badrock
Håret torkar hon
snabbt
Men struntar i att borsta det
I vardagsrummet brinner
fortfarande elden
Hon drar den ena fåtöljen fram till
elden
Hon kryper ihop i den och låter sig värmas
Hon
ler för sig själv
För första gången på
två månader ler hon
Och hon ler ärligt
Hon
känner sig hel
Hel på ett sätt hon inte varit på
två månaderAllt det onda hon gjort är borta
Hon
hör hur nyckeln vrids om i låset
Det välbekanta
ljudet av Rons kängor fyller lägenheten
Även hans
muntra visslande når fram till Hermione
- Varför sitter
du här Hermsy?
Det är ju inte ens kallt
Hon vänder
sig om och möter hans blick
Han tittar chockat på
henne
- Herms?
Du ler ju
Jag har inte sett dig le på
evigheter
- Hur gick det idag?
- Va!
Ron verkar helt ha
glömt bort sitt prov
- Hur gick provet?
- Åh…
Jag…
Erh…
Just ja…
Jag klarade det
- Är
det sant?
Hela Hermione strålar mot Ron
Han bara
nickar
Hela denna nya uppenbarelse chockar honom
Han Hermione
lever igen
Hon har än en gång blivit den han blev
förälskad i
Hon slänger sig i hans armar
Kramar
om honom som ifall de varit ifrån varandra i evigheter
Han
sluter henne i sina armar
Hennes läppar söker sig mot
hans
Hon finner dem
Passionerat kysser hon honom
Rons chock
har släppt
Han kysser henne tillbaka
Utan att släppa
hennes läppar lyfter han upp henne i famnen
Han trycker
hennes kropp mot sin
Känner hennes värme strömma in
i hans kropp
Den söta smaken av hennes läppar
Han
styr sina steg mot sovrummet
Lägger ner Hermione på
sängen
Smakar hennes läppar
Mungipa
Hals
Känner
på hennes kropp
Hans läppar går tillbaka till
hennes
Hans händer smiter in under hennes badrock
Känner
hennes varma hud
Med säkra händer knäpper hon upp
hans skjorta
Hon smeker hans släta bröstkorg
Hans
vältränade mage
Stöter på hans byxor
Med
lätt hand knäpper hon upp dem
Snabbt kommer han ur dem
Ett antal timmar senare
ligger de stilla i sängen
Hermione ligger på Rons ena
arm
Med ett pekfinger ritar hon hjärtan på hans
bröstkorg
Hon lyssnar på hans tunga andetag
Han
sover
Hon lutar huvudet närmare honom
Hör hans hjärta
slå
Njuter av at känna hans kropp mot sin
Det har
varit så länge sen sist
Hon har varit när honom
hela tiden
Men skuld och ångest har hållit henne
borta
Hon har inte kunnat va med honom utan att må
dåligt
Men det är glömt
Nu mår hon bra
Nu
kan hon äntligen njuta av Ron
Så som hon en gång
gjorde
För nu,
Nu är hon hel
Allt det gamla är
glömt och förlåtet
Nu kan hon läka alla
sår
Nu kan hon än en gång älska Ron så
som han förtjänar
Hon kysser honom på kinden
Sen
kurar hon ihop sig brevid honom
Hon låter sömnen
omsluta henne
Ta henne med till en annan värld