Ylande natt

Nu är det tre år sedan Reine & jag blev animagusar.Jag blev det djur jag ville bli och Reine blev till en katt.Jag uppmuntrade hennes fundering om att bli katt,så det blev det.Själv är jag överlycklig som varg.Att få springa så fort,att få känna alla lukter,höra så mycket vackert man aldrig hört förut.

Reine & jag brukar inte vara djuren så mycket,men på sista tiden har jag faktiskt sprungit ut mitt i natten utan Reine.Jag kände en sån fruktansvärd längtan över att få springa lite och nosa på allting.Till exempel igår natt var jag ute.Och veckan före det.Men Reine vet inte om det.Just nu har jag dåligt samvete för det.

Jag tittade ut genom fönstret i biblioteket.Den snöade ute.Vita,vackra, flingor föll ner på fönsterbrädet.Jag hoppades att nästa gång jag skulle gå ut som varg att jag hade fått vinterpäls eftersom det var flera minusgrader ute.Jag suckade till.Jag försökte göra mina läxor.Men det gick inte så bra.Plötsligt hördes ett brak.Jag hoppade upp ur stolen.Jag hörde skratt från andra sidan bokhyllan.

"Nu kanske du slutar bråka med Peter"skrattade en röst.James Potter, tänkte jag.Fanns Potter här så fanns Black här.Jag tog mina böcker och stoppade ner dom i min stora blåa,axelväska.Jag kikade nyfiket mot Marodörerna när jag gick förbi.Men Black var inte där.Jag pustade ut.Det vara bara James som retade Severus Snape igen.Peter Pettigrew stod bara och tittade på medans hans vän klådde upp en slytherinare.Jag var väldigt glad över att Black inte var där eftersom jag blev alltid alldeles knäsvag när jag såg honom.Dom gråa ögonen och det svarta håret.Det gick inte att titta sig mätt på dom.Jag försökte glömma Black och började gå mot uppehållsrummet.Jag var mycket trött så jag gick och lade mej.Hoppas att dom vita,vackra flingorna är kvar imorgon,var det sista jag tänkte innan jag somnade.

"Dani!!"

Reine satt i min säng och vrålade mitt smeknamn i örat på mig.

"Kom igen nu då!Jag tänker gå och äta frukost innan jag går till lektionerna idag!"Reine lät lite irriterad.Jag klev upp och klädde på mig ordentliga kläder och borstade tänderna.Jag gäspade innan jag slog följe med Reine ner till frukosten.Blää,tänkte jag.Jag är inte hungrig.Jag tog en marmeladmacka och åt upp den.Jag drack lite te och försökte komma ihåg vad vi hade för lektioner idag.Få se.Försvar mot svartkonster kl 9,lunch,trollformellära...Längre hann jag inte.Det hördes en smäll hos gryffindorbordet.De fyra marodörerna skrattade.En tjej från andra årskursen började gråta.Hennes present hon hade fått hade exploderat när hon öppnade den.Hon sprang ut ur salen och hennes vänner kom efter henne.Jag tittade på Reine.

"Aldrig kan dom låta någon vara ifred"suckade hon.

"Önskar att dom kunde göra något mindre barnsligt"var allt jag hade att komma med.Och det var ju sant.Jag önskade att dom kunde uppföra sig lite mera som folk.

"Du..Reine..??"mumlade jag.

"Mm..."hördes det från Reine.

"Kan vargen & katten rasta igen?"frågade jag henne.Jag brukade säga så för att ingen skulle fatta vad vi snackar om.

"Kanske"svarade hon.Jag tittade på henne.Hon såg bort mot gryffindorbordet.Jag visste vem hon tittade på.Hon tittade på Remus Lupin.Hon var dödligt förälskad i honom.Jag sparkade till Reine.
"Vad vill du?"frågade hon surt.

"Kan vi inte gå till försvar mot Svartkonster nu?"undrade jag.

Hon nickade och vi gick ut ur salen.

Reine satte sig vid första, bästa, lediga bänk.Jag satte mej bredvid henne.Efter några minuter kom proffesorn in.Reine rätade på ryggen.Jag sjönk ihop.Varför sitter jag egentligen här?Borde jag inte gå i Hufflepuff?Jag är ju ändå så himla osmart!Undrar om den där Sorteringhatten egentligen sa Rawenclav den där dagen för flera år sen.Undrar om den fortfarande håller fast vid sitt val?Men måste en Rawenclavare egentligen vara smart?Tänk om man är dum i huvet som jag då!Alla mina tankar virvlade om kring i min hjärna.Det kändes så konstigt.Jag tänkte på detta hela tiden.Hela lektionen.När vi äntligen fick gå så kände jag mig illamående.Jag borde ju inte höra till Rawenclav.

"Reine,jag går på toaletten"sa jag.

"Visst,men gör det snabbt!"svarade Reine.

Jag gick mot toaletten.När jag kom in så sprang jag till en toalett och började spy.Jag svettades.Jag gick ut ur båset och tittade på mig i spegeln.Vilken ful person som står där,tänkte jag.Jag började tänka på Black.Och på dom gråa ögonen.Det var hopplöst.Jag gick ut ur toaletten och började bege mej iväg till uppehållsrummet.

Jag gick igenom en korridor.Röster hördes.Undrar vem det är?

"Men kom igen nu då!Inte är du väl feg?"hördes en elak röst.

Ur Sirius Black synvinkel

Kan dom inte låta mig gå?

"Vad nu?Ger du redan upp?"hördes Severus Snapes röst i korridoren.

Sirius stirrade argt på den vaxbleka hyn med svart hår.

Snape hade Sirius i sitt våld.Han hade attackerat Sirius bakifrån.Sirius kände sig så dum när han blev fångad på det sättet.Snape & dom fyra andra slytherinarna sparkade till honom så fort han var i närheten av dom.Sirius var fångad i en ring.
"Måste lilla bäbin ha hjälp flån stola Pottel?"En slytherinare talade med bebisröst.Dom andra skrattade.

Sirius var på vippen att svara Nej!Aldrig! Men han ångrade sig och sa istället

"Ja!Det måste jag!"

Det fick slytherinarna att skratta ännu värre.

Snape gick fram mot Sirius.Sirius slog Snape hårt i ansiktet.Snape ramlade av slaget.

"Vem är det nu som är bäbin?"skrattade Sirius.Han visste att han skulle betala för det där men just nu var det enda sättet att bli fri från knäppgökarna.Slytherinarna sprang genast till Snape som Sirius beräknat.Men han hade inte räknat med att störta rakt in i en tjej.Det var exakt vad han gjorde nu.

"AJ!Kan du inte se dig för?"frågade hon argt.

"Adjö,tjejen!"var allt som kom ur Sirius mun innan han sprang vidare.

När han kommit en liten bit så stannade han.Då började han tänka på att det fanns trollstavar här i världen.Han svor för sig själv.Varför tog han inte fram den och kastade förbannelser på allihopa?

Han började gå upp till uppehållsrummet för att kolla om dom andra var där.När han kom förbi två tjejer tittade dom förskräckt på honom.Han sa inget utan bara log åt dem.När han kom in så hördes James röst "Vad har du gjort?!?"Sirius tittade på honom.Han såg rädd ut.

"Titta dig inte i spegeln" hördes en pipig röst från Peter.

James drog genast med Sirius till deras sovsal.Han tog fram en spegel och bad honom titta i den.

Sirius tog emot spegeln och tittade.

"VA?!?!?"skrek Sirius.Han såg sig själv med blodig näsa & blåmärken i ansiktet.

"Vad har hänt"sa James med lugn röst.

"Snape"morrade Sirius.

James fattade direkt vad som hade hänt.

"Det händer inte igen.Jag lovar."sa han.

Sirius vaknade tidigt nästa dag.Han kände sig lite bättre.Han klädde på sig och vrålade Peter i örat för att han skulle vakna.Alla andra var redan uppe.Sirius gick ensam ner till frukosten.

Han klev in i den stora salen och satte sig vid gryffindorbordet.Han tog en macka och slök den hastigt.Han brydde sig inte fast folk glodde på hans blåmärken.Han åt i lugn och ro.Då kom James och dom andra.De satte sig ner brevid Sirius.Sirius steg upp och gick iväg utan att säga ett ord till dom andra.Han gick till pojktoaletten.Han satte fast locket och satte sig ovanpå toan.Han tänkte en stund på gårdagen.Han suckade och gick ut ur båset.Han gick genom korridorerna.Ett par tjejer från Hufflepuff fnittrade när dom såg honom.Han gav dom ett snabbt leende.Kanske blåmärkena börjar försvinna redan,tänkte han roat för sig själv.Han kände sig glad.
"Där e du!"hördes James röst.Sirius vände sig om.James kom fram till honom.

Pojkarna gick in i klassrummet som dom skulle ha förvandlingskonst i.

Ur Danielle Flauers synvinkel.

Typiskt Reine att komma försent,tänkte jag surt.Reine & jag hade bestämt oss för att träffas för vårt "djurmöte".Men Reine var förstås försenad!

Plötsligt ser jag en mörk figur komma flämtande mot mej.Jaså nu går det att komma,tänkte jag.

"Förlåt för att jag är så sen men jag satt i biblioteket och läste en spännande bok och så kom Remus..."var allt Reine hann säga.

"Jaja tack det räcker"avbröt jag henne.

Vi började gå mot skogen eftersom det var inte så bra att förvandla sig där.

När vi båda blivit våra djur så började vi springa och leka kull.Reine var listig och började gömma sig för mig och mitt i allt kommer en katt fram.Sen när vi båda var uttröttade så började vi gå och nosa omkring oss.Eller rättare sagt JAG började nosa omkring.

Reine fräste till.Vad nu,tänkte jag.Då hörde jag ett yl.Äh bara några vargar,tänkte jag.

Vänta lite,Vargar?Jag började springa mot ljudet.Reine kom tätt bakom mig.När vi kom fram till den spökande stugan såg vi vem det var som ylade.En varulv.