Samma Hemlighet

Jag tittade på Reine.Vad gör vi nu?

Plöstligt vände varulven blicken mot oss.Den såg rädd & ledsen ut men ändå ett rovdjur som är född till att döda.Jag såg att Reine sprang upp i ett träd och gömde sig.Shit!tänkte jag.Jag var ju inte så liten att jag kunde rymmas på en träd gren.Den skulle braka direkt.Jag vände mig om och började springa.Varulven kom efter mig.Då hörde jag ett annat yl.Med mer melodi i än varulvens yl.Jag slutade inte att springa.Istället så bestämde jag mej för att lura den där besten!Jag försökte komma på något listigt.Varulven är väldigt stor,tänkte jag för mig själv.Jag sprang mot en rävlya som jag hoppades att skulle vara tom.Varulven tittade in i hålet.Han började vråla ut sin raseri.Sen sprang han iväg.Jag väntade en stund innan jag vågade mej fram.Sen började jag springa mot ylandet som fortfarande pågick.När jag kom fram såg jag en svart,lurvig hund.Jag skuttade glatt mot den.Hunden tittade på mig.

"Vad vill du?"

Jag tittade på honom.Det var en hane.

"Gömma mig för faran"

"Vad är det då"

Han började gå mig på nerverna redan.Det var faktsikt en varulv i skogen!

"Varulven..."började jag.

"..är med mig."avslutade hunden.Jag tittade på honom.Är den där besten med en hund?

"Varför jagar den mej?Jag är inget byte!"

Nu började hunden morra.

"Du jagade en katt!"

Nu morrade jag åt honom.
"Det är min vän!!!"

Hunden brydde sig inte mera om mig utan började springa in i skogen.Då hoppade en stor och vacker kronhjort fram ur skuggorna.Jag gapade.(eller hur nu vargar gör när dom är förvånade..)

Vad den var vacker och ståtlig.Hjorten började trippa mot mitt håll.Den tittade mej i ögonen.

"Vem är du?"

Det var minsann en klok kronhjort, tänkte jag.

Jag började tänka vad jag skulle svara.

"Kaira"sa jag efter en stund.Den genomskådade mej,tänkte jag.

"Vad är du?" frågade den ännu listigare.

Det dröjde ett tag innan jag svarade.

"En människa."

Hjorten såg mycket stolt ut.

"Så bra att du inte ljuger för mig."svarade den och lät mycket högfärdigt.

"Hur visste du det?"Jag häpnade.

"Enkelt,dina ögon är blåa.En vargs ögon är gula."sade den mycket stolt.

Det var tyst en liten stund.

"VAD är du då?"frågade jag honom,efter som jag nu insett att detta också var en hane.

Han såg ut att ha fallit från en mycket hög häst.

Det blev tyst igen.

"En männsika."svarade hjorten dystert.

Nu hade hunden kommit tillbaka och plötsligt såg jag att en fet råtta låg brevid kronhjorten.

Jag tittade på hunden.
"Vad är DU då?"frågade jag honom.

Hunden tittade misstänkt på mig.

"Vad är du?"undrade han.

"Samma sak som du ,antar jag."svarade jag enkelt.Jag tittade mot hjorten.Den suckade.

Jag vände mej tillbaka mot hunden.
"Jasså får vi se ditt sanna nylle då"sa den mest på skämt men jag tog det på allvar så jag blev till Danielle igen.Alla djuren stirrade på mig.Plötsligt stod där tre stycken pojkar i min ålder.

Ur Sirius Blacks synvinkel

Förbannade tjej!Varför måste du komma och störa oss.

Sirius huvud kokade av ilska.Och dumma James som avslöjade oss.Men hon sa ju också vem hon var eller hon rättare sagt visade.Den gråa vargen visade sig vara en Rawenclav elev vid namn Danielle Flauer.Låter franskt,tänkte han när han fick höra det.

Plötsligt hördes ett fasansfullt vrål.

"Remus"mimade han åt James & Peter.Danielle behövde inget få veta.

Han förvandlade sig till hund och började springa mot ljudet.
Remus sprang i cirklar och bet sig själv.

"Lugna ner dej,Remus!"morrade Sirius åt honom.

Remus började lugna ner sig litet.Han satte sig sorgset på marken.

James kom i full fart mot dem med sin ståtliga form.

Efter honom kom en grå figur.Snabb som blixten,konstaterade Sirius.

Efter dom kom en orange-vit katt som försiktigt,försiktigt närmade sig Danielle.

Remus steg upp och började gå mot det Spökande huset.

Alla dom andra djuren följde i stillsamhet efter honom.

Sirius undrade vad som skulle hända härnäst.

När dom kom fram så gick dom en och en in i huset.

När dom kommit till gångarna så började Remus yla igen.

Det blir snart morgon,tänkte Sirius.

Remus började yla ännu värre och han förändrades till sig själv på en kvart.

Det var alltid lika hemskt att se det hela.Eftersom man såg verkligen att Remus led under förvandlingarna.Nu började dom traska iväg upp till slottet.Till slut vågade Reine bli sig själv.När dom allesammans kommit in i slottet så tog Sirius upp ämnet 'Remus är en varulv'.

"Ni måste lova att inte säga något!"viskade han till dom två tjejerna.

Reine såg skräckslagen ut.Men Danielle verkade vara intresserad av att Remus var en varulv.

"Hur länge har du varit en varulv"frågade hon Remus.

Han tittade undrande på henne.

"Öh..sen jag var mycket liten."svarade han förvirrad.

Sirius tog tagi Remus och nickade åt dom andra att komma med.

"Vi kanske ses!"ropade han åt dom två flickorna som stod ensamma och tittade på dom fyra marodörerna.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Skriv vad ni tycker om den här fictonet.Det är det första jag skriver.

Kritiser den allt vad ni orkar.Jag behöver veta.. :)