Här kommer ytterligare ett kapitel! Enjoy :D
KAPITEL 3
Själva resan tog ungefär ett dygn, och det tack vare deras galna bilkörning. Jag slog vad om att det annars skulle ta över en vecka.
Renesmee sov sig igenom halva resan, och andra halvan satt hon och försökte få mig att lösa gåtor som hon själv hittade på.
"Nessie, jag har ingen aning" sa jag frustrerat. Jag tänkte så hjärnan knakade, men jag lyckades i alla fall inte komma fram till något svar. Edward, som satt i förarsätet, skrattade.
Hennes gåtor var hopplöst förvrängda. Till exempel:
Vad är det som är rött, stort och allt?
När jag frågat vad hon menade med "allt" så svarade hon bara:
"Allt."
Svaret var Jacob Black som varg.
"En utklädd tomte, såklart!"
Hon såg på mig som om det var det naturligaste i världen, men för mig var det väldigt konstigt att det var en utklädd tomte som sa "hoho". Visst, men ens första tanke är förstås att det är tomten själv som säger "hoho", och inte en utklädd sådan.
Det var förresten ytterligare ett bevis på hur mycket hon förstod.
Jag suckade åt hennes svar.
"Kan du inga gåtor?" undrade hon och såg på mig med sina störa, bruna ögon.
"Nej" sa jag "jag kan bara blondinskämt."
Hon skakade på huvudet. Hon gillade inte när jag drev med Rosalie, men det gjorde jag i alla fall.
Jag slöt ögonen och somnade inom tre sekunder.
Nessie jagade mig över ängen. Jag kastade en blick över axeln och fick se henne. Jag drog efter andan och glömde att hon jagade mig. Jag stannade tvärt.
Hon fällde mig enkelt, och jag låg hjälplöst på marken medan hon kittlade mig.
"Nessie!" lyckades jag få ur mig. "Du... du är så stor."
"Märker du det nu?" skrattade hon. "Din dumbom! Jag växte klart för flera år sedan."
Jag rynkade pannan, och hon slutade kittla mig.
"Vad är det?"
"Jag bara... hur gick det till? Du är bara... jag menar, du såg nyss ut som en sjuåring, och jag... jag menar, du kan inte ha växt så fort...?"
"Det klart jag kan. Jacob, var har du varit egentligen? Jag har varit så här ett bra tag nu, och du märker det först nu?"
"Va? Nej, så har det inte alls varit!" protesterade jag. "Du är en sjuåring och är definitivt inte..."
"Nu räcker det. Jane, kom hit!"
Jag satte mig upp förvirrat upp och sköt Nessie åt sidan.
"Jane? Vem är...?"
"Jag är Jane."
Jag ryckte till och snurrade runt och fick se en blond vampyrhona med blottade tänder. Jag hade inte märkt henne. Konstigt.
"Vad vill du?"
Hon log oskyldigt.
"Jag ska festa med din lilla vän här."
Hon knyckte med huvudet mot Renesmee.
Jag såg på Nessie, och flämtade till när jag fick se hennes ögon. De var inte längre bruna, utan klarröda.
"Renesmee, vad har du gjort?" frågade jag förfärat. "Du har väl inte..."
"... dödat människor?" avslutade hon leende. "Det är väl klart att jag har. Hur skulle jag annars överleva? Du trodde väl inte på fullt allvar att jag skulle klara mig på djurblod? Det tillfredsställer inte, förstår du. Inte på långa vägar som människoblod. Det är ljuvligt att dricka blodet medan människorna fortfarande är vid liv. Se hur deras liv bara rinner ur dem. Se smärtan och rädslan i deras ögon. Det är så det ska vara."
Jag stirrade chockat på henne. Vad hade det tagit åt henne.
"Renesmee, tänk på Bella. Tänk på Edward, på Carlilse, Esme, Emmett, Alice, Jasper..."
"Det finns inga att tänka på" sa hon kallt. "Finns man inte, så vet man inte vad man förlorar."
"Vad säger du? Du menar väl inte att du har...?"
"Inte jag. Jane, Alec och resten av Volturi hjälpte mig. De var en enkel match, särskilt som ingen av dem fokuserade på vad de verkligen borde ha fokuserat på: striden. Istället för att försvara sig samlades de runt mig för att försöka tala förstånd med mig. Som om de skulle ha lyckats. De insåg inte att jag redan har valt en annan familj, nämligen..."
"Vad pratar du om?"
"... Volturi."
"Neeej!"
Jag fäktade med armarna. Det kunde inte vara sant. Renesmee kunde inte ha dödat dem.
"Jake, vad håller du på med?"
Någon slog mig i ansiktet. Jag slog upp ögonen. Renesmee såg på mig med sina underbart bruna ögon. Bruna, inte röda. Bruna.
"Åh, Nessie!" Jag slog armarna om henne och begravde ansiktet i hennes lockar. "Jag visste att det var för hemst för att vara sant! Jag visste att du aldrig någonsin skulle ha gått över till dem, Renesmee. Aldrig."
"Jacob, vad håller du på med?" frågade hon och försökte dra sig ur min omfamning. "Vilka skulle jag ha gått över till? Varför beter du dig som en idiot? Vad håller du på med?"
Jag höll henne en bit ifrån mig och såg på henne. Hon var samma lilla flicka som alltid.
Jag andades ut och satte ner henne på sätet bredvid mig.
"Vad är det, Jake?" frågade Bella oroligt från framsätet.
"Ingenting" svarade jag, fortfarade lättad över att det inte var på riktigt. "Bara en dröm."
Jag sneglade på Edward, som pressade ihop läpparna till ett tunt streck.
Lägg ner, det var som sagt bara en dröm, tänkte jag.
Han höjde ögonbrynen.
"En dröm" upprepade han.
"Vad hände?" ville Nessie veta.
"Vi var på ängen..." började jag, men avbröt mig då Edward skakade nästan omärkbart på huvudet. "Vi var på ängen och du jagade mig" fortsatte jag bestämt. "Du fick tag i mig och började kittla mig. Det var vad som hände."
Hon granskade mig på ett sätt som fick mig att undra om hon sett Edward skaka på huvudet.
"Okej."
Jag satt tyst och stirrade ut genom fönstret. Jag kände hur Renesmee iakttog mig, men försökte strunta i henne.
Hon fortsatte att stirra på mig, och till slut kunde jag inte ignorera henne längre.
"Vad är det?" undrade jag och vände mig mot henne.
"Ingenting" svarade hon oskyldigt.
Jag blängde på henne.
"Ut med det."
"Du berättade inte hela drömmen."
"Men lägg av" sa jag och himlade med ögonen, mer nonchalant än vad jag borde. "Det var bara en dröm."
Hon svarade inte.
"Jag var snabbare än dig" sa hon plötsligt.
"Va?"
"Du sa att jag fick tag på dig, vilket måste innebära att jag var snabbare än dig."
Jag stirrade förbluffat på henne några sekunder innan jag började skratta.
"Ja, det var du" erkände jag medan jag försökte få ner lite luft i lungorna. "Du fick tag i mig."
Renesmee strålade som solen själv. Inget gladde henne mer än ett besked om att hon slog mig i något, vilket var en sak jag kunde bjuda på.
